kolblakkur
Trådstartare
Jag har en ponny som för det första aldrig blev avskild från sin mor ordentligt (han var överhuvudtaget inte avvand). Och som senare fått växa upp på flera hingstbeten under sina unghästår. Han är alltså van vid att gå i större flockar och sällan vara ensam.
Han har alltid tyckt att det varit jobbigt att vara ensam. När han var slyngel så drog han repet ur handen i ren panik - han ville absolut inte promeneras ensam. Han hoppade även över staketet om man inte tog in honom exakt samtidigt som hans hagvän. Då kom han springandes in i stallet När det var dags för inkörning ville han absolut inte lämna stallplanen - för han ville inte gå själv.
2013 blir han sju år och nu kan man lämna stallplanen (dock ej utan lite,lite ifrågasättande) och han kan bli lämnad ensam och stannar i hagen. Han skriker dock ett tag och verkar inte alls tycka att de som går i hagen bredvid räknas som hans flock. Men som sagt, lite skrik och sedan lunkar han runt och äter. Han vill absolut inte vara ensam i stallet, han reser sig mot boxdörren några gånger sedan så brukar han mest gå runtruntrunt. Men!
Nu har vi bytt stall efter mer än fyra år Och jag misstänker att han kommer att ha lite svårt att bli lämnad ensam i hagen där. Lite tillbaks på ruta ett. Jag tänker att jag måste ta in honom i boxen så att han inte får för sig att spränga staketet när jag kört iväg med den andre ponnyn Så får han stå där i boxen och flippa ut. Eller?
Hur har ni "ensamhetstränat" era hästar? Behöver tips och stöttning i detta känner jag.
Han är f.ö mycket känslig i allt annat också, så en del av mig känner att det nästan är som ett...personlighetsdrag? Och vad gör man då? Kan det tränas bort? Eller är han skärrad för livet pga att han inte blev avvand?
När han var nio månader höll han på att välta hela djursjukhuset - han fick stå på lugnande dygnet runt för han var utom sig. Ingen flock och nytt ställe. Veterinärerna sa "han har mycket temperament". Jo tack. Han måste ha en bamsedos lugnande vid tex tandkoll, för han är så rädd att han förbränner mindre doser omgående. Hans kasterering krävde fyra doser innan det tog (och den sista var storhästdos)
Nu låter det nästan som han lider av det, men han är helt enkelt en känslig kille som: hatar förändringar och att vara ensam. Veterinärer gillar han inte så mycket heller I övrigt är han världens goaste kille. Andra hästar älskar honom, han är mycket ranglåg och älskar hundar, katter - rubbet! Han är väldigt mjuk till sinnet och människor brukar gilla honom för att han är så snäll.
Han har alltid tyckt att det varit jobbigt att vara ensam. När han var slyngel så drog han repet ur handen i ren panik - han ville absolut inte promeneras ensam. Han hoppade även över staketet om man inte tog in honom exakt samtidigt som hans hagvän. Då kom han springandes in i stallet När det var dags för inkörning ville han absolut inte lämna stallplanen - för han ville inte gå själv.
2013 blir han sju år och nu kan man lämna stallplanen (dock ej utan lite,lite ifrågasättande) och han kan bli lämnad ensam och stannar i hagen. Han skriker dock ett tag och verkar inte alls tycka att de som går i hagen bredvid räknas som hans flock. Men som sagt, lite skrik och sedan lunkar han runt och äter. Han vill absolut inte vara ensam i stallet, han reser sig mot boxdörren några gånger sedan så brukar han mest gå runtruntrunt. Men!
Nu har vi bytt stall efter mer än fyra år Och jag misstänker att han kommer att ha lite svårt att bli lämnad ensam i hagen där. Lite tillbaks på ruta ett. Jag tänker att jag måste ta in honom i boxen så att han inte får för sig att spränga staketet när jag kört iväg med den andre ponnyn Så får han stå där i boxen och flippa ut. Eller?
Hur har ni "ensamhetstränat" era hästar? Behöver tips och stöttning i detta känner jag.
Han är f.ö mycket känslig i allt annat också, så en del av mig känner att det nästan är som ett...personlighetsdrag? Och vad gör man då? Kan det tränas bort? Eller är han skärrad för livet pga att han inte blev avvand?
När han var nio månader höll han på att välta hela djursjukhuset - han fick stå på lugnande dygnet runt för han var utom sig. Ingen flock och nytt ställe. Veterinärerna sa "han har mycket temperament". Jo tack. Han måste ha en bamsedos lugnande vid tex tandkoll, för han är så rädd att han förbränner mindre doser omgående. Hans kasterering krävde fyra doser innan det tog (och den sista var storhästdos)
Nu låter det nästan som han lider av det, men han är helt enkelt en känslig kille som: hatar förändringar och att vara ensam. Veterinärer gillar han inte så mycket heller I övrigt är han världens goaste kille. Andra hästar älskar honom, han är mycket ranglåg och älskar hundar, katter - rubbet! Han är väldigt mjuk till sinnet och människor brukar gilla honom för att han är så snäll.
Senast ändrad: