Häst eller inte häst, det är frågan.

Har sysslat med hästar i över 30 år och varit en riktig hästnörd större delen av dem. Hade ett uppehåll efter gymnasiet på 6 år och började om, vilket var en ganska lång och slitsam väg tillbaka i sadeln. Ringrost och elände och jag lovade mig själv där och då att jag Aldrig någonsin skulle ta en hästpaus igen. Det var så hemskt att hitta tillbaka till ridningen på den nivå jag var innan. Jag är inte nöjd med att lufsa runt utan jag har alltid varit intresserad av träning och tävling vilket kräver träning och tajming vilket man tappar fort vid en paus.
Sedan har jag haft mkt motgångar med skadade hästar som avlöst varandra osv, så inget av det jag velat ägna mig åt har jag gjort i nån större omfattning. Men hästlivet har liksom snurrat på i sitt hjul lite av bara farten och jag har alltid haft mitt mål i sikte och det har drivit mig framåt. Dvs träning och tävling. För 1,5 år sedan stod jag vid ett vägskäl då jag fått ta bort ett par hästar på kort tid. Visste inte vad jag skulle göra så jag satsade mig ur krisen sas och köpte för första gången i mitt liv en färdig tävlingshäst. Ett strategiskt drag för att rädda mitt hästintresse helt enkelt då jag var väldigt trött och slut efter alla år med rehab och elände. Jag ville se vad det gav att ha en häst där jag kunde göra allt det där jag ville göra.

Med facit i hand har jag nog aldrig fått tillbaka gnistan trots att jag har alla förutsättningar som jag aldrig har haft förr. Jag har en häst i full kondition som är hel och frisk. Jag har eget ridhus, fullservice i stallet och åker bara dit och rider. Slipper allt slit och släp med stalljour, mockning osv. Det finns även en tränare på gården som jag nyttjar i de perioder jag har svårt att få ihop schemat och åka iväg och träna för min huvudtränare. Men jag är ändå inte nöjd. Det går bra att gaska upp sig emellanåt i perioder av regelbunden träning för min huvudtränare, men däremellan fallerar mitt intresse. Jag har en känsla att jag mest har häst på rutin. För att jag inte vet nåt annat. Men det är väl i ärlighetens namn som mest 30% kul och 70% en känsla av att jag inte vill längre.

Men jag är så villrådig. Det känns som att kasta minst 10 år av slit i sjön, om jag ger upp nu. Nu när jag har det jag alltid velat ha och jobbat för. Dessutom har jag bara haft den här hästen i 1,5 år och det känns inte sjyst att den ska flytta och byta hem så ofta. Det är en väldigt känslig häst.
Jag har haft tankar på att betäcka den, den har superstam. Men samtidigt känner jag mig tveksam till det då det ju innebär två hästar och jag vet inte om det riktigt är vad jag behöver i arbetsbelastning i det utgångsläge jag har. Jag hade i normala fall gärna haft ett föl med den stammen jag tänkt, men i ärlighetens namn ser jag inte hur jag skulle kunna förvalta den unghästen med den bristande ork och engagemang jag känner idag.

Jag känner nog egentligen att jag inte vill mer. Men jag kan inte ta mig för att genomföra det. Och det är ett mindre arbete att bara fortsätta springa i hjulet, än det är att ta tag i avvecklandet. Och vem är jag utan häst? Jag kommer ju få obehindrat med tid till att gräva ner mig i mina depressioner och livsleda som jag redan skrivit om innan.
Samtidigt känner jag att det är orimligt att betala 7-8000 kr/månaden för nåt som jag egentligen inte tycker är speciellt roligt. Jag känner mig också hindrad i att jag vill göra annat men behöver ju vara med hästen minst 5 dagar/vecka för att det ska vara givande att ha den. Det handlar eg inte mest om pengar utan om tiden. Jag vill vara fri att tex resa på ett sätt som jag inte är nu. Men jag är också rädd att jag bara Tror att jag kommer göra så himla mkt annat om jag inte hade häst. Till saken hör ju att jag lever ensam och har inte mkt vänner där jag bor, så frågan är ju vad exakt jag tror att jag ska hitta på och med vem, om jag inte är bunden av häst? Jag kanske bara kommer sitta här och gräva ner mig i elände, vilket jag redan gör i alldeles tillräckligt hög utsträckning.

 

[Unafraid]

Jag slutade delvis på grund av att jag hade svårt att hinna med. Jag har fyllt tiden med annat utan större problem, med trädgård, jobb, studier och sambo. Har börjat spela lite padel och tränar med PT. Jag behöver inte längre planera varje dag, utan livet "flyter på". Men jag förstår din oro att du inte vet vad du ska göra med tiden. "Inget" intresse tar upp lika mycket tid som en häst, så känns det i alla fall. Men man kan skaffa sig flera olika intressen, som inte tar så mycket tid. Jag har egentligen inget bra råd, mer än att det kommer lösa sig om du väljer att sälja.

 

[Sleepy]

Jag stod o svängde i frågan när jag var tvungen att skiljas ifrån min älskade vän sen tjugo år tillbaka, det var så svårt att se en framtid med en annan häst.
Så småningom fann jag dock inte bara en utan två nya hästar som klev rakt in i hjärtat och jag är så tacksam för det.

 

[_Taggis_]

Jag slutade delvis på grund av att jag hade svårt att hinna med. Jag har fyllt tiden med annat utan större problem, med trädgård, jobb, studier och sambo. Har börjat spela lite padel och tränar med PT. Jag behöver inte längre planera varje dag, utan livet "flyter på". Men jag förstår din oro att du inte vet vad du ska göra med tiden. "Inget" intresse tar upp lika mycket tid som en häst, så känns det i alla fall. Men man kan skaffa sig flera olika intressen, som inte tar så mycket tid. Jag har egentligen inget bra råd, mer än att det kommer lösa sig om du väljer att sälja.

Jag har en del saker jag intresserar mig för, men inget av dom kan ju ersätta hästeriet för det är ju mer en livsstil (och har ju då heller inte gett så mkt utrymme för att skapa andra större intressen). Jag tränar, jag har hund, jag kan skaffa ett extrajobb... Men inget av det är ju på samma vis nåt som upptar tankar och tid i den mån hästlivsstilen gör...
Jag vet liksom inte vad jag ska hitta på? Har haft tankar på att köpa en husvagn så jag kan åka ut nånstans och se mig omkring, lite som att ha en stuga fast flyttbar. Då kommer jag bort från min lägenhet i stan. Men hur kul kommer det att vara att åka runt med husvagn ensam?
Jag vet liksom inte vad man gör av ledig tid i sin vardag om man inte har häst? Häst går ju att sysselsätta sig med ensam. Jag vet inte riktigt vad jag skulle göra ensam på annat håll? Allt jag kan komma på innebär att jag är på annan ort och det där där det känns som en bromskloss att ha kvar hästen, för jag kan inte vara borta för långa perioder. Samtidigt som den störa oron jag har är att få för mkt hålrum i vardagen. om bara kommer innebära ännu mera grubblande och dåligt mående. Så det har helt enkelt varit enklast att fortsätta ha häst, även om det inte är jättelajbans så är det ett effektivt sätt att ha en uppgift....

 

[_Taggis_]

Jag stod o svängde i frågan när jag var tvungen att skiljas ifrån min älskade vän sen tjugo år tillbaka, det var så svårt att se en framtid med en annan häst.
Så småningom fann jag dock inte bara en utan två nya hästar som klev rakt in i hjärtat och jag är så tacksam för det.

Så var det för mig för 20 år sedan med den häst jag hade då. Men nu känner jag liksom inte de känslorna längre. Min häst är rolig och fantastisk att träna med osv men jag skulle inte säga att jag älskar den. Jag är liksom inte ett med hästen längre som jag var förr, och det bottnar ju garanterat i att jag inte längre har samma intresse. Jag har inte haft de känslorna för en häst på flera år och när jag tänker efter är det nog faktiskt närmare 4 år sedan jag faktiskt tyckte att detta var roligt och lustfyllt att ägna sig åt. Sedan dess har det varit plikt att ta hand om de skadade hästarna jag hade innan och sedan har det varit rutinmässigt sen jag köpte den nya.

 

[Unafraid]

Jag har en del saker jag intresserar mig för, men inget av dom kan ju ersätta hästeriet för det är ju mer en livsstil (och har ju då heller inte gett så mkt utrymme för att skapa andra större intressen). Jag tränar, jag har hund, jag kan skaffa ett extrajobb... Men inget av det är ju på samma vis nåt som upptar tankar och tid i den mån hästlivsstilen gör...
Jag vet liksom inte vad jag ska hitta på? Har haft tankar på att köpa en husvagn så jag kan åka ut nånstans och se mig omkring, lite som att ha en stuga fast flyttbar. Då kommer jag bort från min lägenhet i stan. Men hur kul kommer det att vara att åka runt med husvagn ensam?
Jag vet liksom inte vad man gör av ledig tid i sin vardag om man inte har häst? Häst går ju att sysselsätta sig med ensam. Jag vet inte riktigt vad jag skulle göra ensam på annat håll? Allt jag kan komma på innebär att jag är på annan ort och det där där det känns som en bromskloss att ha kvar hästen, för jag kan inte vara borta för långa perioder. Samtidigt som den störa oron jag har är att få för mkt hålrum i vardagen. om bara kommer innebära ännu mera grubblande och dåligt mående. Så det har helt enkelt varit enklast att fortsätta ha häst, även om det inte är jättelajbans så är det ett effektivt sätt att ha en uppgift....

Nä, en häst tar upp någonstans mellan 3-6 h per dag. Det är mycket tid!
Exempel på hur min vecka ser ut nu.
Jobb cirka 7-16 må-fr.
Må: pt 17-18. Därefter middag och chilla i hängmattan.
Ti: cykla till resturang med sambon efter jobbet. Ett glas vin efter det?
O: jobba extra 18-19.30
To: vaccinera mig på kvällen. I övrigt helt "ledig".
Fr: extrajobb 17-13
L: jobba 10-12. Dricka vin med någon kompis.
Sö: sälja på loppis 9-12. Rida på kvällen.

Nu blev det mycket extrajobb i veckan (men jag tycker att det här jobbet är jättekul, så det är inte så betungande). Jag brukar utöver det ovan ha något trädgårdsprojekt igång eller spela padel. Jag har helt klart anpassat mig till ett liv utan häst.

 

[Mineur]

Har du funderat på att försöka ta in någon slags medryttare? Då får du dels ekonomisk avlastning (= lägger lite mindre pengar på något du inte tycker är kul), och dels känna på hur det är att ha ett par lediga kvällar i veckan som du kan fylla med annat.

 

[_Taggis_]

Har du funderat på att försöka ta in någon slags medryttare? Då får du dels ekonomisk avlastning (= lägger lite mindre pengar på något du inte tycker är kul), och dels känna på hur det är att ha ett par lediga kvällar i veckan som du kan fylla med annat.

Detta är inte en häst man har medryttare på. Tänker inte ens nästan prova, tyvärr. Har alldeles för tråkiga erfarenheter med betydligt enklare hästar jag haft förr, så det är Inte värt det. Då bodde jag ändå i en storstad med betydligt fler ryttare att tillgå.

 

[Blimblom]

Kände samma, att det var orimligt att lägga så mycket pengar på något som inte var roligt längre, utan mest bara ett måste
Sålde och jag saknar inte att ha häst överhuvudtaget. Det är en sån himla lättnad att inte ha "måste till stallet" ständigt hängande över sig

 

[_Taggis_]

Kände samma, att det var orimligt att lägga så mycket pengar på något som inte var roligt längre, utan mest bara ett måste
Sålde och jag saknar inte att ha häst överhuvudtaget. Det är en sån himla lättnad att inte ha "måste till stallet" ständigt hängande över sig

Det är precis så jag känner när jag dippar. Nu har jag ju så lättsamt stall att jag bara behöver rida och inget annat slit så jag har inget måste att vara där dagligen. Men jag kan ju inte vara borta hur mkt som helst heller, dels för att min häst behöver ridas en hel del och även om jag kan betala för att den blir motionerad avsuttet så känns det rätt korkat att jag då ska betala Ännu mer för att inte ens åka till stallet... bakvänt.

Nu har jag lyckats träna i veckan och har haft ovanligt många dagar i rad som det känts väldigt bra. Så jag hoppas kunna leva på den känslan nu när jag reser bort på semester ett par veckor

 

[Scata]

Nu har jag lyckats träna i veckan och har haft ovanligt många dagar i rad som det känts väldigt bra. Så jag hoppas kunna leva på den känslan nu när jag reser bort på semester ett par veckor

Nu vet ju inte jag vad du tänker göra på sin semester, men tänkte tipsa om att du vid några tillfällen ställer dig frågorna och känner efter med magen, hur känns det på semestern utan häst? Är det en bra eller dålig känsla? Längtar du efter häst och ridning eller är det bara skönt att slippa?
Jag tror du förstår vad jag är ute efter här
Försök känna svaren, utan att hjärnan är med och lägger in en massa OM, MEN, KANSKE...

 

[_Taggis_]

Nu vet ju inte jag vad du tänker göra på sin semester, men tänkte tipsa om att du vid några tillfällen ställer dig frågorna och känner efter med magen, hur känns det på semestern utan häst? Är det en bra eller dålig känsla? Längtar du efter häst och ridning eller är det bara skönt att slippa?
Jag tror du förstår vad jag är ute efter här
Försök känna svaren, utan att hjärnan är med och lägger in en massa OM, MEN, KANSKE...

Jag var bortrest 4v i maj o saknade det inte en sekund. Men som sagt, det är enklare att snurra med i hjulet än att bryta sig ur.
Sen vet jag att om jag fick träna oftare o ha nån sorts gemenskap i vardagsträningen skulle det vara roligare. Men de förutsättningarna har jag inte där jag bor och det är inte läge att flytta.

 

[Blimblom]

Det är precis så jag känner när jag dippar. Nu har jag ju så lättsamt stall att jag bara behöver rida och inget annat slit så jag har inget måste att vara där dagligen. Men jag kan ju inte vara borta hur mkt som helst heller, dels för att min häst behöver ridas en hel del och även om jag kan betala för att den blir motionerad avsuttet så känns det rätt korkat att jag då ska betala Ännu mer för att inte ens åka till stallet... bakvänt.

Nu har jag lyckats träna i veckan och har haft ovanligt många dagar i rad som det känts väldigt bra. Så jag hoppas kunna leva på den känslan nu när jag reser bort på semester ett par veckor

Nää, jag behövde inte heller vara i stallet varje dag, men jag hade ändå den där känslan av att stallet och ridningen var ett måste Framför allt ridningen, tror jag
Jaa, betala massa för att INTE rida, det blir bakvänt ja, men jag förstår helt och hållet

Vad skönt! När det är roligt är det ju verkligen svinroligt, det bästa som finns typ... Svårt!

 

[_Taggis_]

Uppdaterar lite för min egen terapis skull...

Efter semestern i augusti har det känts ganska bra ändå. Själva ridningen har varit rolig, och jag har lyckats träna några ggr så jag får upp motivationen. Att träna är alltid kul. Men däremellan är jag tyvärr ganska oengagerad, jag har bara en jäkla tur som har en häst som håller sig fräsch och frisk så jag slipper nåt annat än bara rida...

Nu har jag hamnat i en dipp igen. Har känt senaste veckan att det är inte kul, ffa inte i relation till vad det kostar. Nu har det pendlat mellan att vara kul vid ridning men tråkigt resten - och att vara rätt ickegivande överlag, i en längre tid. Jag får perioder såsom jag haft nu efter sommaren, men bättre blir det inte. Det faller tillbaka så fort jag tappar motivation, vilket jag eg gör så fort jag hellre gör nåt annat. Det kan handla om nån ny hobby, att nån ringer och vill hitta på nåt eller eg vad som helst som känns mer intressant än att åka till stallet. Stallet är liksom ok så länge inget annat händer, och det känns ju inte riktigt rätt. Det är en vana att ha häst, thats it.

Jag tänkte först att jag ger det vintern och ser hur det utvecklas, och tar beslut i vår. Men samtidigt känner jag nu att vad tror jag eg ska hända med mer tid? Jag tror det kommer vara precis såhär, det kommer pendla mellan ren tristess och halv tristess. Frågan är hela tiden om det är rimligt att tycka det är värt 7000 kr/mån. Få skulle nog anse det, och ärligt talat börjar jag lockas av vad annat man kunde göra med 7000 kr/mån... Efter att jag insett att jag dessutom tappat alla tävlingsambitioner så känns det ännu mer så, att varför ska jag satsa på detta öht? Jag kommer ändå inte orka åka runt och tävla på mina lediga helger.
Men det som håller emot är proceduren att ens försöka sälja, jag vill bara kräkas på den. Orkar inte ha kreti och pleti här och provrida, och leta fel på min häst och i värsta fall ringa efter nån månad och vilja häva köpet. Det senare känns värst, för jag vill Inte ha tillbaka en häst som nån annan misslyckats med. Och jag vill inte att min fina, känsliga häst hamnar hos nån som inte kan förvalta den.

 

[Sonea]

Jag känner igen det där med att själva träningen är rolig och har haft problem med att tränaren är för långt bort för att kunna träna så ofta som jag vill. Har skaffat en grej som gör att jag kan rida digitalt för tränare på distans. Det har gjort så jag fått en liten nytändning. Jag får dock känslan av när jag läser din text att det inte skulle hjälpa helt för dig men en liten inputt bara att just träningsdelen skulle gå att lösa

 

[_Taggis_]

Jag känner igen det där med att själva träningen är rolig och har haft problem med att tränaren är för långt bort för att kunna träna så ofta som jag vill. Har skaffat en grej som gör att jag kan rida digitalt för tränare på distans. Det har gjort så jag fått en liten nytändning. Jag får dock känslan av när jag läser din text att det inte skulle hjälpa helt för dig men en liten inputt bara att just träningsdelen skulle gå att lösa

Har lyckats få möjlighet att träna två veckor i rad, men får ju köra 2 tim enkel väg till det. Det är kul när det väl görs men rätt så slitigt. Distansträning i all ära, jag försökte prova ridesum men det blev inte (måste ju ha nån som filmar) men jag känner mig lite tveksam till kvaliteten i det. Bor ju på vischan oh vetetusan om bandbredden räcker till för bra kvalitet. Visst man ska inte förkasta nåt innan man provat men att lägga ut ännu mer pengar på ett videosystem känns inte riktigt lockande

 

[Sonea]

Har lyckats få möjlighet att träna två veckor i rad, men får ju köra 2 tim enkel väg till det. Det är kul när det väl görs men rätt så slitigt. Distasträning i all ära, jag försökte prova ridesum men det blev inte (måste ju ha nån som filmar) men jag känner mig lite tveksam till kvaliteten i det. Bor ju på vischan oh vetetusan om bandbredden räcker till för bra kvalitet. Visst man ska inte förkasta nåt innan man provat men att lägga ut ännu mer pengar på ett videosystem känns inte riktigt lockande

Har också två timmar till min tränare så förstår situationen. Jag har provat ridsum (med kompis som filmar) och pivo via deras app. Tycker pivon funkar bäst då jag inte behöver ha med någon som filmar utan bara ett stativ mitt på ridbanan. Min tränare var imponerad hur bra man såg med pivon jämfört med ridsum men tror de har lite att göra med vilken telefon man har då vi hade olika. Bor också ute på visan men har turen att det oftast är 4g eller 4g+ i mottagning så de har funkar toppen, går dock 1 GB varje lektion men tycker det är lätt värt det.

Ja, de är ju de där med att man måste investera ännu lite till för att ev få ut mera. Kände att det verkligen är träna jag vill och det tar så mycket energi att kuska runt med bil och släp och med tanke på miljö och bränslepriserna går upp så sparade jag in på den kostnaden ganska fort. Men jag kan ana din situation då du även står och väger hur du vill göra och då kanske inte träningsbiten är det ända avgörande i det hela.

 

[_Taggis_]

Har också två timmar till min tränare så förstår situationen. Jag har provat ridsum (med kompis som filmar) och pivo via deras app. Tycker pivon funkar bäst då jag inte behöver ha med någon som filmar utan bara ett stativ mitt på ridbanan. Min tränare var imponerad hur bra man såg med pivon jämfört med ridsum men tror de har lite att göra med vilken telefon man har då vi hade olika. Bor också ute på visan men har turen att det oftast är 4g eller 4g+ i mottagning så de har funkar toppen, går dock 1 GB varje lektion men tycker det är lätt värt det.

Ja, de är ju de där med att man måste investera ännu lite till för att ev få ut mera. Kände att det verkligen är träna jag vill och det tar så mycket energi att kuska runt med bil och släp och med tanke på miljö och bränslepriserna går upp så sparade jag in på den kostnaden ganska fort. Men jag kan ana din situation då du även står och väger hur du vill göra och då kanske inte träningsbiten är det ända avgörande i det hela.

Vart hittar man pivo? Går det att hyra på nåt vis? Kostnad? Har en gammal iPhone 6 dessvärre så jag tror den är rätt körd för ändamålet, men kanske lever den inte för evigt...

Nej det är inte avgörandet. Jag känner liksom att jag är omotiverad i vardagen överlag, det går ju inte att träna flera dagar i veckan och som sagt går träningarna bra i 9 fall av 10. Det är när jag ska sitta hemma och rida men ffa ta mig till stallet och på bekostnad av annat, som det känns överlag motigt och meningslöst. Igår satt jag i 20 min och bara tänkte på hur trist det är att rida, sen fick jag ju skärpa till mig och rida såsom jag kan. Och min häst gick som en klocka. Så är det oftast, så det är uppenbart vart det brister. Jag kan liksom bli sur för att jag hade 4 timmar över en dag och gärna lagt tid på träning och kanske fika med en kompis, men måste åka till stallet. Eller fick lust att resa bort några dagar, men måste rida min häst. Då känner jag liksom hur motigt det är. Men grå tråkiga vardagar tex under pandemin när man ändå inte gör annat än jobbar, då kvittar det liksom. Det är en syssla och aktivitet som får dagarna att gå. Då är det mer okej, men frågan är om det är försvarbart att "ha det ok" för 7000 kr i månaden...Jag skulle ju aldrig ha skaffat en häst utifrån dagsläget, men jag råkar ha en redan. Typ så.

 

[Sonea]

Vart hittar man pivo? Går det att hyra på nåt vis? Kostnad? Har en gammal iPhone 6 dessvärre så jag tror den är rätt körd för ändamålet, men kanske lever den inte för evigt...

Nej det är inte avgörandet. Jag känner liksom att jag är omotiverad i vardagen överlag, det går ju inte att träna flera dagar i veckan och som sagt går träningarna bra i 9 fall av 10. Det är när jag ska sitta hemma och rida men ffa ta mig till stallet och på bekostnad av annat, som det känns överlag motigt och meningslöst. Igår satt jag i 20 min och bara tänkte på hur trist det är att rida, sen fick jag ju skärpa till mig och rida såsom jag kan. Och min häst gick som en klocka. Så är det oftast, så det är uppenbart vart det brister. Jag kan liksom bli sur för att jag hade 4 timmar över en dag och gärna lagt tid på träning och kanske fika med en kompis, men måste åka till stallet. Eller fick lust att resa bort några dagar, men måste rida min häst. Då känner jag liksom hur motigt det är. Men grå tråkiga vardagar tex under pandemin när man ändå inte gör annat än jobbar, då kvittar det liksom. Det är en syssla och aktivitet som får dagarna att gå. Då är det mer okej, men frågan är om det är försvarbart att "ha det ok" för 7000 kr i månaden...Jag skulle ju aldrig ha skaffat en häst utifrån dagsläget, men jag råkar ha en redan. Typ så.

Vet inte om jag får länka men om du söker på pivo silver så ska de komma upp. Jag har startpaketet (ligger på mellan 2000-2500 kr beroende på insköpsställe) men klarar mig bra på bara själva pivo (1700 kr?) och ett kamera stativ, då kommer man undan lite billigare. Har inte hört om man kan hyra någonstans tyvärr, hade vi bott nära varandra så hade du kunnat få låna min och prova

Förstår dina tankar precis, det är galet mycket pengar/tid man lägger på dessa fantastiska djur på bekostnad av en massa annat.

 

[Fibusen]

Jag fick ju lov att sälja min häst i December. Blev av med jobbet och visste inte alls hur ekonomin skulle bli framöver. Jag hade nog också häst på mest vana (har jag insett i efterhand), köpte min första egna när jag var 11 och sålde då nuvarande när jag var 34, det är 23 år med häst.

Det tråkiga var att senaste hästen var verkligen hästen med stort H. Jag kunde vara trött i långa perioder på både ridningen och stallsysslor, men oj vad jag älskade den hästen! Så ja, det tog emot. Men nu när det gått ett tag så har jag insett att jag kommer aldrig mer ha egen häst. Det kostar så mycket pengar, det tar så mycket tid, det är kallt på hösten och vintern ska vi inte prata om! Det ska fixas hö, spån, hovslagare, alltid orolig att hästen ska bli sjuk, och alla dessa täcken, leriga hagar, utsläpp tidigt på mornarna när det regnar på tvären, insläpp i snöstorm, insekter på sommaren, rädsla för fång osv. Det rullar bara på med huvudbry.

Visst kan jag sakna att åka till stallet ibland, men jag är välkommen dit när jag vill. Jag kan sakna ridningen i bland också, men det finns massvis med hästar att rida. Har jag gjort något av detta sen jag sålde? Nopp!

Nu hade jag en väldigt billig stallhyra, och en lättfödd häst så jag behövde aldrig känna att dom tusenlapparna han kostade mig varje år var liksom ingen katastrof att lägga ut, även om intresset inte fanns där fullt ut jämt. Men som sagt, när jag blev av med jobbet behövde jag pengarna till annat, och jag har inte ångrat mig en sekund! Även fast jag grinade som ett litet barn när han provreds och när han åkte, för då hade jag inte landat i att jag ”ville” vara utan, utan då var det bara att jag måste sälja pga ekonomin.

Vad jag gör av tiden nu istället vet jag inte, den går åt, och dygnet har fortfarande för få timmar ibland. Min plan är väll att i framtiden satsa på hund istället (har ju hund nu, men hon är pensionär och inte så aktiv) träna och kanske tävla med den. Häst blir det då inte igen.