Har ni någon förebild bland de vanliga dödliga ni känner?

[tuaphua]

Ja, har ni någon i bekantskapskretsen som bara gör något så himla bra i hästeriet?

Jag tänker då någon som inte är en erkänt stor tränare/ryttare bland folkmassorna.

Jag tänkte idag på det när någon pratade om att det "ser lätt ut" när någon rider. Jag har en vän som jag känt en massa år. Hon har inte köpt de enklaste hästarna. Hon är inte proffs. Men hon lyckades utbilda sin förra väldigt bra, han höll långt upp i åren trots mindre fördelaktig exteriör och det ser ofta så där lätt ut när hon rider. Trots att jag som ridit hennes förra vet att den är allt annat än lätt.
Sånt är trevligt och imponerande tycker jag!

Det finns så klart fler..

Har ni någon ni tänker på spontant?

 

[tuaphua]

Ja, har ni någon i bekantskapskretsen som bara gör något så himla bra i hästeriet?

Jag tänker då någon som inte är en erkänt stor tränare/ryttare bland folkmassorna.

Jag tänkte idag på det när någon pratade om att det "ser lätt ut" när någon rider. Jag har en vän som jag känt en massa år. Hon har inte köpt de enklaste hästarna. Hon är inte proffs. Men hon lyckades utbilda sin förra väldigt bra, han höll långt upp i åren trots mindre fördelaktig exteriör och det ser ofta så där lätt ut när hon rider. Trots att jag som ridit hennes förra vet att den är allt annat än lätt.
Sånt är trevligt och imponerande tycker jag!

Det finns så klart fler..

Har ni någon ni tänker på spontant?

Kan bara tillägga att hennes nya är på god väg oc hon har inte haft den så länge. Så den blir säkert lika fin.

 

[ii-ssa]

Ja, har ni någon i bekantskapskretsen som bara gör något så himla bra i hästeriet?

Jag tänker då någon som inte är en erkänt stor tränare/ryttare bland folkmassorna.

Jag tänkte idag på det när någon pratade om att det "ser lätt ut" när någon rider. Jag har en vän som jag känt en massa år. Hon har inte köpt de enklaste hästarna. Hon är inte proffs. Men hon lyckades utbilda sin förra väldigt bra, han höll långt upp i åren trots mindre fördelaktig exteriör och det ser ofta så där lätt ut när hon rider. Trots att jag som ridit hennes förra vet att den är allt annat än lätt.
Sånt är trevligt och imponerande tycker jag!

Det finns så klart fler..

Har ni någon ni tänker på spontant?

Min ridlärare på ridskolan, hon är så sjukt bra, pedagogisk och samtidigt med massa humor osv hon är även ute o tävlar en del och där får de riktigt bra
Och hon har även förvaltat en del riktigt fina unghästar ^^

 

[skiesabove]

Ja det har jag, en del för enskilda grejer i det praktiska, andra för deras inställning/filosofi.

Jag är glad över att det finns såna människor i min (någorlunda) närhet. Ger mig hopp om mänskligheten när jag ibland kan ha ganska mörk syn på den.

 

[fridaxi]

min tränare sen ett par år tillbaka! Känns lite som en mentor Hon är omtänksam, förståndig, alltid glad och mycket humor, samt med ett enormt tålamod. Som tränare är hon alltid positiv, lugn, har ett sätt att arbeta med hästar på som jag tycker om, säger inte bara vad man gör fel eller rätt utan förklarar varför man ska göra det hon säger, hur det påverkar hästen. Själv rider hon mycket fint tycker jag, ser lätt ut och då jag passat hennes häst då och då vet jag att det inte är så lätt... Ingen problemhäst eller så, men man rider mer sitsen och är man otydlig, hittar han väl på någon väg själv

Genom åren kommer jag nog itne ihåg ett pass där jag inte varit glad efteråt, hon är tacken att jag hittade min häst och har följt oss sen början. väldigt tacksam!!

 

[ii-ssa]

Min ridlärare på ridskolan, hon är så sjukt bra, pedagogisk och samtidigt med massa humor osv hon är även ute o tävlar en del och där får de riktigt bra
Och hon har även förvaltat en del riktigt fina unghästar ^^

Och även det att hon engagerar sig i alla oavsett nivå och peppar en till o utvecklas och vilja bli bättre på sett bra sätt

 

[Oinbaba]

Ja jag har en sån vän.
Jag tror han var häst i sitt tidigare liv han kör in unghästar, trav, och han behöver aldrig hjälp, inte ens att sätta på vagnen första gången.
De litar till 100% på honom och han har kört in flera hundra unghästar och det är ju inte så att han har dem sedan de är små, de kommer ofta in som 1 1/2 åringar helt ohanterade och efter 1-2 mån är de inkörda.
Och även " ohanterliga", "farliga" hästar smälter som smör när han håller på med dem.
Fast han har det så med alla djur. Hundar, katter osv.

 

[Maqurell]

Min bästa vän är även min förebild i ridningen. Hon är en sån där människa som kan sitta upp på vilken åkerkamp som och få den att dansa fram. Hon ser det bästa i varje häst och hon älskar verkligen hästar, det är inte alla hästmänniskor som gör det. När det kör ihop sig för mig på ridbanan så brukar jag få stanna, blunda och visualisera fram en bild på min vän till häst och sen härmar jag henne och då lossna alla knutar med en gång. Sen är det lika härligt varje gång att se henne sitta upp i jeans (och ibland gummistövlar) och rida den där "omöjliga" hästen så den ser ut att kosta en halv miljon medan ägaren ser ut som en aborre på land. Smidighet, förmåga att läsa hästar, balans och förmåga till eftergift går inte att köpa på burk, det måste tränas fram.

Sen gillar jag min hovslagare med. "Hästar är aldrig dumma med mening" är en stående replik, det bråkas och stressas aldrig utan behöver en häst tid så får den tid. Även hovslagaren älskar hästar, tar sig tid att hälsa på varje ny häst och tar en liten stunds klapp och mys med dem innan skoning. Sen gillar hen att förklara vad som görs och lära ut, vilket jag gillar för jag står med näsan mot trakten och är nyfiken för jag tycker verkning och skoning är ett fantastiskt hantverk.

 

[Pancakes]

För mig är det min tränare, mentor och vän. Hon finns alltid där med allt man behöver om det så är bollplank, rådgivare, god vän eller vad som. Ställer alltid upp med kunskaper och diskussioner. Jag hade inte varit den jag är idag varken som ryttare eller människa utan henne.

 

[Myzan87]

Ja, min vän som jag tränar för tycker jag har en bra hand med hästarna. Hon lyckas läsa dom utan att de gör särskillt mycket. Dessutom tycker jag hon rider väldigt skickligt.

 

[Bison]

Ja det har jag.
En komois till mig som är så otroligt duktig! Hon är inte född med silversked i munnen. Haft många svåra ponnyer som hon fått ordning på och tagit hela vägen.
Nu rider hon storhäst, de har ingen möjlighet att köpa färdiga hästar utan det har blivit unghästar som hon utbildat själv.
Hon är född 91 har ridit Falsterbo flera år i rad och i år har hon fyra hästar med som hon tagit fram själv.
Hon har inga flashiga tränare utan det är hennes mamma som hjälper henne. Hon har sitt eget system och en fantastisk känsla.

 

[Seabaz]

Min kompis chefs dotter red in min ponny förra året. Nu i år vann hon ridsport ponny cup kategori D

Följer hennes blogg också och duktigare och mer ödmjuk "tonåring" får man nog leta efter!! Hon är verkligen en profil som fler borde inspireras av!

 

[cambodia]

Ja, har ni någon i bekantskapskretsen som bara gör något så himla bra i hästeriet?

Jag tänker då någon som inte är en erkänt stor tränare/ryttare bland folkmassorna.

Jag tänkte idag på det när någon pratade om att det "ser lätt ut" när någon rider. Jag har en vän som jag känt en massa år. Hon har inte köpt de enklaste hästarna. Hon är inte proffs. Men hon lyckades utbilda sin förra väldigt bra, han höll långt upp i åren trots mindre fördelaktig exteriör och det ser ofta så där lätt ut när hon rider. Trots att jag som ridit hennes förra vet att den är allt annat än lätt.
Sånt är trevligt och imponerande tycker jag!

Det finns så klart fler..

Har ni någon ni tänker på spontant?

Spontant tänker jag på min lärare från gymnasiet. En liten men så tuff kvinna som styrde sina brukshästar (och elever, haha) med järnhand (inte på ett dåligt sätt då alltså). Hon var bara så häftig, verkligen inte den man bråkade med. Jag hade äran att få vara groom till henne ibland på tävling, precisionskörning för det mesta. Ibland på olika evenemang, slädrace mm. Det var så roligt och hon var alltid så tacksam för min hjälp. Det var en härlig tid.
Glömmer aldrig hennes min när jag tillsammans med hennes hjälp skulle rida in en av skolans nordsvenskar och han gjorde något slags bocksprång som jag inte hann uppfatta innan det var klart. Jag satt kvar och trodde inte det var så farligt. Hon står på marken helt kritvit i ansiktet och stammar nåt om att hans hovar måste varit ovanför paddockstaketet

En annan är hästgubben som jag senare köpte min häst ifrån. Han hade en del dåliga sidor också, men han lärde mig så otroligt mycket och var så glad att jag var med honom och orkade lyssna på hans historier från förr.
Usch, blir nästan sentimental när jag tänker på honom. Det var så underbart att få sköta om alla hans fina avelsston och föl... Jag har så mycket att tacka honom för i mitt hästliv.

Det finns såklart fler som spelat en stor roll i mitt hästliv, men dessa två är de första som kommer upp när frågan ställs!

 

[parfymflaska]

Min tränare! Hon är inte en "bokstavstränare" utan är bara en grymt duktig ryttare som är naturligt pedagogisk. Hon tränar ekipage för att hon tycker det är kul och jäklar vad man utvecklas under en halvtimme med henne! Hon har knappt vett att ta betalt. Träningarna är alltid roliga, hon är tydlig och har ett bra och shysst hästtänk. Och hon kan banne mig rida vad som helst, hästarna blir som smör i händerna på henne. Så inspirerande!

 

[Angel]

Min pappa! Gubben är närmare 65 och började rida för två år sen ca. Innan dess har han aldrig suttit på en häst men är en riktig naturbegåvning. Nu har han tävlat klubbtävlingar och ångrar att han inte börjat rida tidigare för då skulle han tävlat fälttävlan säger han.
Att han inte kom på att hästar var kul när jag var liten och ville ha en ponny.

Känns uppmuntrande att man aldrig blir för gammal för att utvecklas.

 

[Twihard]

Ja, har ni någon i bekantskapskretsen som bara gör något så himla bra i hästeriet?

Jag tänker då någon som inte är en erkänt stor tränare/ryttare bland folkmassorna.

Jag tänkte idag på det när någon pratade om att det "ser lätt ut" när någon rider. Jag har en vän som jag känt en massa år. Hon har inte köpt de enklaste hästarna. Hon är inte proffs. Men hon lyckades utbilda sin förra väldigt bra, han höll långt upp i åren trots mindre fördelaktig exteriör och det ser ofta så där lätt ut när hon rider. Trots att jag som ridit hennes förra vet att den är allt annat än lätt.
Sånt är trevligt och imponerande tycker jag!

Det finns så klart fler..

Har ni någon ni tänker på spontant?

Min tränare är verkligen den bästa ryttaren jag träffat inom denna ridgren. Otroligt målinriktad, pedagogisk och ursnäll

 

[Zahlo]

En "granne" till stallet som rider engelsk dressyr faktiskt. Hon rider väldigt mjukt och trevligt och pressar inte fram saker utan kör "långa vägen". Hon har en himla fin och avslappnad sits och hon känns lite som hon är ett med sin häst. Det gillar jag =)

 

[Fille]

Spontant tänker jag på min lärare från gymnasiet. En liten men så tuff kvinna som styrde sina brukshästar (och elever, haha) med järnhand (inte på ett dåligt sätt då alltså). Hon var bara så häftig, verkligen inte den man bråkade med. Jag hade äran att få vara groom till henne ibland på tävling, precisionskörning för det mesta. Ibland på olika evenemang, slädrace mm. Det var så roligt och hon var alltid så tacksam för min hjälp. Det var en härlig tid.
Glömmer aldrig hennes min när jag tillsammans med hennes hjälp skulle rida in en av skolans nordsvenskar och han gjorde något slags bocksprång som jag inte hann uppfatta innan det var klart. Jag satt kvar och trodde inte det var så farligt. Hon står på marken helt kritvit i ansiktet och stammar nåt om att hans hovar måste varit ovanför paddockstaketet

Råkade denna kvinna jobba på en lantbruksskola utanför Örebro? Tycker mig känna igen beskrivningen väl

 

[MM]

Nej, faktiskt inte. Dom i min närhet är alla ordinära hästmänniskor. Sen är dom flesta av dom bra hästmänniskor, men nej, ingen som är speciell i mina ögon.

Så nej, ingen jag ser upp till i ridningen. Hade några jag tyckte var lite extra när jag gick hästgymnasiet, men det är ju 10 år sedan.

 

[Lager]

Jag känner många som är duktiga på olika saker - där jag är imponerad av hur de löser vissa typer av problem. Men kanske inte självklart är impad av allt de gör.

Jag har en bekant som är enormt duktig på att få hästar att slappna av, verkligen duktig på det. Hästarna blir lugna och harmoniska och vågar släppa efter. Sedan kan hon liksom inte komma till nästa steg - men den första biten är hon fantastisk på. Söndriga stressade skenapor taggar ned och kommer till en nivå där de liksom kopplar på hjärnan igen.

Min hovslagare är jätteduktig på att hantera min Surpotta till Häst, som skrämt bort ett gäng hovisar genom åren. De två är samma skrot och korn och kommer utmärkt överens. Något jag är djupt tacksam över. Häst får fina fötter och har kommit fram till att detta med hovisar är helt ok. Så länge det är Hans Hovis.

Min väninna är modig och vågar pröva på en massa nya saker och nya tränare. Som jag faktiskt är lite fegare med. Hon kanske inte gör det perfekt, men hon vågar testa!

Min tränare är imponerade i sin pedagogik, och att hon aldrig backar ifrån sina krav. Fulridning accepteras icke, fusk accepteras icke, snabblösningar accepteras icke. Hon är rak, tydlig och bestämd utan att det blir hård ridning - klart imponerande.

Jag kan fortsätta räkna upp personer. Jag ser ofta saker (inte bara inom hästeriet då) som jag tycker är imponerade och gör en liten mental notering om att fundera över och kanske inkludera hos mig själv någon gång när jag vågar/kan/klarar det.