Har ni fått hjälp av psykolog

[mandalaki]

Det kan mycket väl vara så. Oavsett tycker jag definitivt att TS ska ta upp det med terapeuten så att det kan redas ut. Och jag tycker inte att det är rätt att förutsätta att TS vill ha en quick fix bara för att hon funderar över det.

Och ja, jag tycker också att en gång per månad låter väldigt glest.

Ja, jag håller verkligen med om att hen ska ta upp frågan om vad de håller på med. Det låter hemskt konstigt att hen inte vet det.

Samtidigt tror jag att du @Livet måste ha lite mer av inställningen att en stor del av jobbet ligger på dig. Ni gör det tillsammans. Men det låter lite som att du öser allt i knät på psykologen och förväntar dig att han ska fixa dig.

 

[MiniLi]

I KBT kan nog det funka. Men min erfarenhet från psykodynamisk terapi är inte sådan, där minns jag inga mål och planer.

Men jag undrar vad det är för terapi TS går i. En gång i månaden låter så glest, snarare som något slags stödsamtal?

Fast nä, även i vettig PDT bör man kunna ha ett samtal kring mål och riktning. Kanske på ett annat sätt än i KBT som ju ofta är mkt mer konkret i sin struktur, men ändå tydligt vad målet är och vad som är rimligt att kunna nå.

Håller förövrigt med om att 1 gång per månad är vldigt glest, men vet att det kan vara realitet inom vården på vissa håll.. Tyvärr.

 

[mandalaki]

Fast nä, även i vettig PDT bör man kunna ha ett samtal kring mål och riktning. Kanske på ett annat sätt än i KBT som ju ofta är mkt mer konkret i sin struktur, men ändå tydligt vad målet är och vad som är rimligt att kunna nå.

Håller förövrigt med om att 1 gång per månad är vldigt glest, men vet att det kan vara realitet inom vården på vissa håll.. Tyvärr.

Jag minns det inte så. Riktning kanske, men inga mål. Det kan i och för sig bero på att terapin anpassades efter mig och jag klarar inte att ha några mål i några som helst sammanhang. Jag skulle aldrig ha klarat att formulera något annat mål än att jag ville må bättre.

 

[MiniLi]

Jag minns det inte så. Riktning kanske, men inga mål. Det kan i och för sig bero på att terapin anpassades efter mig och jag klarar inte att ha några mål i några som helst sammanhang. Jag skulle aldrig ha klarat att formulera något annat mål än att jag ville må bättre.

Men pratade ni inte om vad det skulle innebära att må bättre eller vad det var du skulle behöva klara på ett annat sätt för att må bättre?
I PDT kan det ju tex vara att man skulle vilja lära sig att hantera sina känslor på ett bättre sätt eller att man skulle behöva förstå sig själv på ett annat sätt.
Men jag tror att tidsperspektivet spelar roll också. Det händer saker inom fältet och metoder utvecklas. Likaså vilken metod inom fältet PDT man håller sig till förändras utifrån forskningsläge och erfarenhet

 

[mandalaki]

Minns dessvärre inte, det är så längesedan.

Men det här betraktar jag som det övegripande målet med all PDT, det trodde jag inte ens behövde sägas:

I PDT kan det ju tex vara att man skulle vilja lära sig att hantera sina känslor på ett bättre sätt eller att man skulle behöva förstå sig själv på ett annat sätt.

 

[Squie]

Fast jag tycker nog inte att det är särskilt märkligt att TS ställer sig frågan vad som är målet med terapin? När jag gick i terapi pratade vi om det tidigt; vad vill jag ha hjälp med, vad kan terapeuten hjälpa mig med, vad kan jag förvänta mig, vad är målet. Det betyder inte att jag ville ha en quick fix alls, bara att jag såklart ville veta hur planen såg ut.

Målet, är inte det att må bättre? Behöver det egentligen uttalas? Att hitta verktyg, sätt att möta sig själv. Jag hade KBT och några mål pratade vi inte om. Det var underförstått. Terapin är ju till för att jag som klient ska må bättre.

Quick-fix är det många som tror att terapi är. De förstår inte arbetet som ligger bakom. OM det nu är så att TS tror att terapi är en Quick-fix är det läge att tänka om. Därav mina ord. För att stävja. Nu hoppas jag naturligtvis inte att det är så i det här fallet utan att TS ser terapin som arbete o en chans att bli bättre.

 

[MiniLi]

Målet, är inte det att må bättre? Behöver det egentligen uttalas? Att hitta verktyg, sätt att möta sig själv. Jag hade KBT och några mål pratade vi inte om. Det var underförstått. Terapin är ju till för att jag som klient ska må bättre.

Quick-fix är det många som tror att terapi är. De förstår inte arbetet som ligger bakom. OM det nu är så att TS tror att terapi är en Quick-fix är det läge att tänka om. Därav mina ord. För att stävja. Nu hoppas jag naturligtvis inte att det är så i det här fallet utan att TS ser terapin som arbete o en chans att bli bättre.

Det är iaf vanligt och ganska brukligt att inte bara ta mål för givna i terapi utan att faktiskt prata om dem

Minns dessvärre inte, det är så längesedan.

Men det här betraktar jag som det övegripande målet med all PDT, det trodde jag inte ens behövde sägas:

Haha! Visserligen, men jag tänker att man inte ska förvänta sig att alla nya patienter vet sådant utan vara lite transparant i sitt arbete
Dessutom är det ju jätteviktigt att blanda in patienten för att vara säker på att man drar åt samma håll, för att det är en viktig del i motivationsarbetet och för att stärka alliansen

 

[Raderad medlem 6459]

Målet, är inte det att må bättre? Behöver det egentligen uttalas?

Ja, det tyckte i alla fall min terapeut och jag höll med. "Att må bättre" är jävligt luddigt tycker jag.

Jag hade KBT och några mål pratade vi inte om. Det var underförstått. Terapin är ju till för att jag som klient ska må bättre.

Jättemärkligt tycker jag. Vi pratade väldigt specifikt om vad det var jag kämpade med och vad jag ville få ut av terapin. Hade hon sagt "nä men du ska må bättre generellt bara" så hade jag sett ut såhär .

"Underförstådda mål" är jag väldigt skeptisk till måste jag säga.

 

[Livet]

Besöket var katastrof. Jag grät när jag gick därifrån. Jag känner mig fruktansvärt deffensiv mot denna person. Hen hade dessutom gett bort min nästa tid till en som behövde den bättre eftersom "mitt intresse" ansågs osäkert. Jag behöver komma enligt psykologen??? Hur stämmer det. Hen verkade sur över att jag känner mig osäker på hur det ska fungera och att jag frågade. "Jag ska bara lära mig prata".........bra plan....Pratar om socialt handikapp som jag inte har.....
Jag tror absolut inte på en quickfix. Det vet jag sedan flera år men denna person och jag är nog helt fel kemi. Hen ska nog hjälpa dem som behöver det bättre och klarar av den kommunikationen. :-(

 

[Mabuse]

Jag har iofs bara gått för traumabearbetning, inte för depression eller liknande, men tvärtom många här så upplevde jag verkligen att det var en rätt quick fix. Jag träffade i olika sammanhang flera olika terapeuter, och kändes det inte hyfsat rätt första gången, så blev det inte bättre sen heller. Mådde jag sämre efter första träffen så fortsatte det så, och jag blev egentligen bara sämre av behandlingen, medan de där man kände redan när man gick hem efter första gången att man gick med lättare steg därifrån var de som också gjorde reell nytta i längden.

En terapeut som får en att må sämre tappar åtminstone jag förtroendet för, ska man sitta och ventilera en massa jobbigt vill jag också få hjälp med att hantera det, inte bara lämnas åt mig själv med allt det jobbiga man grävt upp så att man mår ännu sämre.

 

[mandalaki]

Besöket var katastrof. Jag grät när jag gick därifrån. Jag känner mig fruktansvärt deffensiv mot denna person. Hen hade dessutom gett bort min nästa tid till en som behövde den bättre eftersom "mitt intresse" ansågs osäkert. Jag behöver komma enligt psykologen??? Hur stämmer det. Hen verkade sur över att jag känner mig osäker på hur det ska fungera och att jag frågade. "Jag ska bara lära mig prata".........bra plan....Pratar om socialt handikapp som jag inte har.....
Jag tror absolut inte på en quickfix. Det vet jag sedan flera år men denna person och jag är nog helt fel kemi. Hen ska nog hjälpa dem som behöver det bättre och klarar av den kommunikationen. :-(

Gett bort din tid? Ja herregud, skippa den där personen. Det låter oerhört klantigt.

Hoppas du hittar någon bättre!

 

[mandalaki]

En terapeut som får en att må sämre tappar åtminstone jag förtroendet för, ska man sitta och ventilera en massa jobbigt vill jag också få hjälp med att hantera det, inte bara lämnas åt mig själv med allt det jobbiga man grävt upp så att man mår ännu sämre.

Jag har ingen erfarenhet av traumabearbetning. Men det du skrev där får mig att tro att det överhuvudtaget inte är jämförbart här.

Självklart får man hjälp med att hantera det som kommer upp. Men det innebär inte att man går därifrån lite lättare om hjärtat varje gång. Tvärtom kan man må skitdåligt i perioder i terapin. Det behöver inte alls innebära att den är dålig, utan att man är och rotar i rätt saker.

 

[_FiA_]

har fått ovärderlig hjälp av KBT psykolog, och skulle förmodligen inte leva alls idag utan henne. Däremot kommer det inte hjälpa dig om du inte släpper alla spärrar, öppna dig helt och våga ge allt. Annars är det meningslöst. Om det är någon människa du skall skita fullständig i vad hen tycker och tänker om dig, så är det psykologen.

 

[Squie]

Självklart får man hjälp med att hantera det som kommer upp. Men det innebär inte att man går därifrån lite lättare om hjärtat varje gång. Tvärtom kan man må skitdåligt i perioder i terapin. Det behöver inte alls innebära att den är dålig, utan att man är och rotar i rätt saker.

Det här är min erfarenhet också. Ett tag kändes det dessutom som att det enda jag gjorde var att gå dit o leverera läxan, få en ny o gå hem igen.

 

[Squie]

Ja, det tyckte i alla fall min terapeut och jag höll med. "Att må bättre" är jävligt luddigt tycker jag.

Jättemärkligt tycker jag. Vi pratade väldigt specifikt om vad det var jag kämpade med och vad jag ville få ut av terapin. Hade hon sagt "nä men du ska må bättre generellt bara" så hade jag sett ut såhär .

"Underförstådda mål" är jag väldigt skeptisk till måste jag säga.

Det är helt ok att du är skeptisk till både underförstådda mål och luddigheten i "att må bättre" . För mig var det varken luddigt eller svårt att förstå. Jag visste vad jag gjorde där, vad jag ville och vilket jobb som låg framför. Enkelt så.

 

[monster1]

Hej, är det någon här som fått bra hjälp av psykolog? Hur lång tid tog det i så fall innan det kändes bättre? Jag har provat att gå 3 ggr till en nu och jag funderar på att avboka resten av tiderna. Jag har svårt att öppna mig och jag känner mig bara granskad och bedömd, exvis som att jag är så känslig eller annat. Det vet jag ju redan. (har problem med depressioner och ångest periodvis)
Jag känner mig mer ledsen när jag går därifrån.
Hur ska det kännas? Är det fel att ge upp efter 3 ggr?

Jag har provat lite olika terapeuter jag har träffat en som jag direkt ogillade, så då bytte jag (sökte annan kontakt). Som tur var hade jag gått i terapi innan med terapeuter som jag trivdes med så jag visste att de fanns att terapin inte skulle kännas på det sättet. Prova att sök en annan samtalsterapeut. Det är lättare om man går till en privat men dyrare såklart.

 

[Mammadutt]

Hej, är det någon här som fått bra hjälp av psykolog? Hur lång tid tog det i så fall innan det kändes bättre? Jag har provat att gå 3 ggr till en nu och jag funderar på att avboka resten av tiderna. Jag har svårt att öppna mig och jag känner mig bara granskad och bedömd, exvis som att jag är så känslig eller annat. Det vet jag ju redan. (har problem med depressioner och ångest periodvis)
Jag känner mig mer ledsen när jag går därifrån.
Hur ska det kännas? Är det fel att ge upp efter 3 ggr?

Jag har gått hos psykolog och nej det hjälpte ej, för mig är psykolog sämsta typen av samtalskontakt... Har fungerat mycket bättre med samtal med ssk, arbetsterapeut, kurator, beteendevetare... Minst en gång i veckan.

Jag har gått i samtal sedan 2004 och nä jag behöver gå resten av livet så skulle tro det handlar om år för de flesta? Bara gissning, jag är nog lite extra skruvad

 

[Hermelin]

Besöket var katastrof. Jag grät när jag gick därifrån. Jag känner mig fruktansvärt deffensiv mot denna person. Hen hade dessutom gett bort min nästa tid till en som behövde den bättre eftersom "mitt intresse" ansågs osäkert. Jag behöver komma enligt psykologen??? Hur stämmer det. Hen verkade sur över att jag känner mig osäker på hur det ska fungera och att jag frågade. "Jag ska bara lära mig prata".........bra plan....Pratar om socialt handikapp som jag inte har.....
Jag tror absolut inte på en quickfix. Det vet jag sedan flera år men denna person och jag är nog helt fel kemi. Hen ska nog hjälpa dem som behöver det bättre och klarar av den kommunikationen. :-(

Det där låter inget vidare. Om ni känner så för varandra är det ju lite uppförsbacke innan ni har sådant förtroende att terapin ger någon effekt. Byt ut!

 

[Petruska]

Jag har iofs bara gått för traumabearbetning, inte för depression eller liknande, men tvärtom många här så upplevde jag verkligen att det var en rätt quick fix. Jag träffade i olika sammanhang flera olika terapeuter, och kändes det inte hyfsat rätt första gången, så blev det inte bättre sen heller. Mådde jag sämre efter första träffen så fortsatte det så, och jag blev egentligen bara sämre av behandlingen, medan de där man kände redan när man gick hem efter första gången att man gick med lättare steg därifrån var de som också gjorde reell nytta i längden.

En terapeut som får en att må sämre tappar åtminstone jag förtroendet för, ska man sitta och ventilera en massa jobbigt vill jag också få hjälp med att hantera det, inte bara lämnas åt mig själv med allt det jobbiga man grävt upp så att man mår ännu sämre.

Jag tror att det där är ganska specifikt viktigt vid just traumabearbetning (kanske även vid andra tillstånd, vad vet jag). Men att gå från traumaterapeuten med upprivet trauma, låter ju verkligen inte som vägen till hälsa. I ditt fall gällde det väl också ett specifikt trauma? Inte tex en barndom och uppväxt präglad av upprepade trauman (som är mycket svårare att behandla)?

Bland vänner och bekanta som gått i varianter av psykodynamisk terapi, varierar det om man mått bättre eller sämre just efter terapitimmen. Det verkar inte alls i sig vara ett tecken på om terapin går bra eller dåligt.

Jag överväger att gå i terapi ett tag, och räknar kallt med att jag kommer att må rätt pyton i perioder. Det jag kan hoppas på är väl att pytonmåendet känns mer konstruktivt än den vanliga sorten.

 

[mandalaki]

Jag tror att det där är ganska specifikt viktigt vid just traumabearbetning (kanske även vid andra tillstånd, vad vet jag). Men att gå från traumaterapeuten med upprivet trauma, låter ju verkligen inte som vägen till hälsa. I ditt fall gällde det väl också ett specifikt trauma? Inte tex en barndom och uppväxt präglad av upprepade trauman (som är mycket svårare att behandla)?

Bland vänner och bekanta som gått i varianter av psykodynamisk terapi, varierar det om man mått bättre eller sämre just efter terapitimmen. Det verkar inte alls i sig vara ett tecken på om terapin går bra eller dåligt.

Jag överväger att gå i terapi ett tag, och räknar kallt med att jag kommer att må rätt pyton i perioder. Det jag kan hoppas på är väl att pytonmåendet känns mer konstruktivt än den vanliga sorten.

Jag kände det som ofrånkomligt. Man mår ju pyton i vilket fall, skillnaden med terapiskiten är att den syftar till förändring.