Har ni fått hjälp av psykolog

[Livet]

Hej, är det någon här som fått bra hjälp av psykolog? Hur lång tid tog det i så fall innan det kändes bättre? Jag har provat att gå 3 ggr till en nu och jag funderar på att avboka resten av tiderna. Jag har svårt att öppna mig och jag känner mig bara granskad och bedömd, exvis som att jag är så känslig eller annat. Det vet jag ju redan. (har problem med depressioner och ångest periodvis)
Jag känner mig mer ledsen när jag går därifrån.
Hur ska det kännas? Är det fel att ge upp efter 3 ggr?

 

[HotrodKitten]

Jag gick visserligen inte till psykolog utan kurator, för en utmattningsdepression, men jag skulle säga att det tog ett par månader innan det kändes "ok". Jag gick i början 1 eller 2 gånger i veckan och kunde inte alls se varför jag behövde egentligen. Jag tyckte inte om hur positiv hon var, eller när hon ville prata om hur jag sov och hur jag åt. Då blev jag arg.
Men sen så småningom blev hon ovärderlig för mig, och jag kan än idag sakna henne.
Så jag skulle nog säga att det kan ta tid, men också att det är viktigt att man känner ett förtroende till personen i fråga. Även om jag inte tyckte om att gå dit och prata i början var det just det jag ogillade och egentligen inte kuratorn som person, om du förstår vad jag menar.
Hur som helst är det bra att lära sig att prata om sina tankar och problem, och det är inte lätt någonstans. Men man behöver bygga upp ett förtroende och det kan ta tid.

 

[mandalaki]

Som du beskriver det skulle jag säga att det är jättefel att ge upp efter tre gånger. Psykologen är ingen quick fix, det tar tid.

Det KAN vara din rädsla för en jobbig förändring - mår man inte bra krävs en förändring och det kan kännas både hotfullt och jobbigt - som gör att du känner som du gör.

Jag tycker att du ska gå dit gång 4 och berätta exakt det du skrev här.

 

[Vingra]

Jag tror jag sammanlagt gick två eller fler gånger i veckan i 4-5år. Byte behandlare ca 4gånger.
Första två åren på bup hjälpte inte alls och jag kan i efterhand se att metoden och diagnoseringeb var heltokig. Efter det fick jag lite bättre läkare med diagnoseringen och hamnade hos behandlare his vuxenpsyk som hade bättre metod för mig och jag personligen passade mkt bra med. När denna slutade var jag runt till två till och då var jag mer inne i att jobba själv, men fungerade ändå inte med första behandlaren jag fick.
Har även gått på ströbesök/mer oregelbundna och vissa behandlare ställer rätt frågor och förstår mitt tänk och det fungerar redan på första beslket, vissa behöver jag lära känna och förstå vad de är ute efter för att det ska fungera. Och ibland är matchningen mot mig med metodik eller personlighet bara fel.

Men det är överlag alltid jobbigt. Typ desto bättre det egentligen går desto tyngre är besöken för mig. Att bara duka upp och prata mes person som ställer fel frågor och inte får mig att prata är bara besvärande. Att behöva tänka, jobba och inse är jätte tungt.

 

[Squie]

Hej, är det någon här som fått bra hjälp av psykolog? Hur lång tid tog det i så fall innan det kändes bättre? Jag har provat att gå 3 ggr till en nu och jag funderar på att avboka resten av tiderna. Jag har svårt att öppna mig och jag känner mig bara granskad och bedömd, exvis som att jag är så känslig eller annat. Det vet jag ju redan. (har problem med depressioner och ångest periodvis)
Jag känner mig mer ledsen när jag går därifrån.
Hur ska det kännas? Är det fel att ge upp efter 3 ggr?

Jag har fått ovärderlig hjälp av psykolog, utan hans () och mitt jobb skulle jag aldrig vara där jag är idag (KBT mot utmattningssyndrom o diverse fobier mm). Jag gick i 1,5-2 år ungefär, 1 gång i veckan till en början för att sedan glesa ut. Hade sjukt jobbiga läxor o jag fann arbetet sååå jobbigt! Men...jag drevs av att jag ville, att det var min möjlighet att få hjälp, att hjälpa mig själv till självhjälp o alltid "äga" verktygen oavsett vad jag gjorde i livet. Det tog nog...hm...ett par månader innan jag tyckte att det hände något även om jag från början gillade hans väsen.

Som jag ser det är det dumt att avboka resten av tiderna. Det här är DIN möjlighet att bli bättre, att få hjälp att komma ur träsket. För det är väl därför du går i terapi? Att få hjälp, att få verktyg att möta ångest och depressioner?

 

[Aionee]

Jag har varit hos ett par stycken (eller tja, 6-8 stycken totalt). Två kändes det okej bra med, den som jag är hos nu fungerar jättebra och resten var hemska. De flesta löste jag min situation och mående hos själv, alltså gick jag bara dit och utvärderade men fick inte mycket hjälp.

Han jag går hos nu är privat och jobbar med KBT och ACT. Han är den första som faktiskt hjälper mig hantera situationer, gå efter det riktiga problemet och inte bara symptomet etc. Jag har varit där en 5-6 gånger nu och det går bra. Dock har jag inte längre problem med depression osv, utan nu lär jag mig bara hantera känslor i allmänhet.
Jag tror det är viktigt att man verkligen klickar med personen och man måste verkligen vilja bli bättre/ge det en chans.

3ggr skulle jag säga är alldeles för tidigt. Det är nu ni river upp allt, du blir tvungen att ta tag i jobbiga saker och det är alltid tufft i början. Ge det några gånger till, minst!

 

[Dentaku]

Jag gick hos psykolog i ett år och först efter ett halvår var det som att vi kom till en break through där jag verkligen insåg och kunde börja jobba med grunden till problemet jag hade.

 

[Laa]

Jag går hos en kurator (sedan några månader) som jag valt utifrån att vi klickar personlighetsmässigt (vi jobbade på samma arbetsplats i ett halvår för några år sedan). Tack och lov funkar hennes metoder för mig också, så jag har kommit en liten bit på väg ur utmattningen och allt annat *censur* skräp, men det är jobbigt.

Håller med @mandalaki : säg nästa gång precis som du känner under era träffar. Antingen blir det ert break through, eller så får du helt fel svar och kan avbryta då. Oavsett har du då fått en erfarenhet som du kan ha nytta av vid senare tillfällen i livet.

 

[Inte_Ung]

Hur ska det kännas? Är det fel att ge upp efter 3 ggr?

Du måste gå hela serien för att det skall hjälpa.
Det blir liksom inte bättre för varje gång utan är ett stort eget arbete som man måste göra för att komma igenom.
Ofta är man helt färdig efter varje gång.

Jag har gått 2 serier.
En för att lappa ihop mig själv efter att ha haft en psykopatisk chef och en efter att ha blivit hotad till livet.
Jag är en betydligt stabilare människa efter dessa serier än vad jag någonsin var före.

 

[tanten]

Jag gick i flera år hos en person som jag fick ett starkt och grundmurat förtroende för. Han mötte mig intellektuellt och utan tjafs.
Kan ärligt säga att han räddade livet på mig. Vi nystade i trådar jag inte visste att de fanns.
Det var fruktansvärt jobbigt. Jag blev helt slut och behövde sova efter varje besök..

När han flyttade fick jag en kurator som ville att jag bara skulle sitta och "prata av mig" Helt meningslöst. Sedan fick jag träffa en äldre psykolog som hade en massa konstiga åsikter om mig som kvinna och vägrade läsa min journal. Han ville bilda en egen uppfattning. Jag blev lite purken - här hade jag ägnat flera år av hårt arbete åt att komma nån vart och så ville han starta från noll utan någon riktning. Jag jobbade vidare själv och är nog "skapligt hel" numera.

Jag tror att tre gånger är en förfärligt kort tid för att alls kunna bedöma om det ger något.

 

[starcraft]

Har inte gått hos psykolog, men kurator i två omgångar. Första gången så tyckte jag att det var så jobbigt att jag ställde in resten och det tog mig lång tid och övertalning från min mamma och kuratorn innan jag gick dit igen. Väldigt tacksam för det i efterhand att kuratorn var så envis att hon kontaktade mig när jag inte fortsatte och vi bokade in tillfällen när jag bara skulle komma dit och vara (inga krav på att säga något). Kommer inte ihåg hur lång tid det tog innan det kändes ok att gå dit, men gick totalt ett år. 1-2 ggr i veckan i början och glesare allt eftersom.

Omgång två går jag nu. Då visste jag vad det handlade om och var mer inställd på att jag ville göra det så här fanns inga tankar på att sluta. 2-4 gånger tar det att ens komma fram till vad man ska jobba med, så i den aspekten bör du gå kvar. Men personkemi är extremt viktigt, så trivs du inte med din pga det tycker jag du ska byta - men byt inte bara för att det är jobbigt att prata. Du kommer få börja om med den nya. Sen går det upp och ner, jag hade gått 2 månader när jag fick första bakslaget. 1 månad senare backade jag jättemycket och låg nästan på samma nivå som när jag började och det fick mig att tappa hoppet på att det skulle funka, men fortsatte gå och nu är jag på bättringsvägen.

 

[Livet]

Tack för era svar. Jag har fått tider med 1 mån mellanrum. Har inte fått någon plan eller vad det ska leda till. (jag är resultatinriktad) Hur ska han hjälpa mig? Jag har frågat men inget svar. Nu går jag dit imorgon och ser vad som händer. Får se om vi får kontakt, om det finns en plan. Är det bara obehag då med, så får det vara.......

 

[MiniLi]

Jag jobbar som psykolog och tänker att man kan se på saken på lite olika sätt.
Dels att tre gånger är väldigt kort tid och att det är helt normalt och troligen nödvändigt att känna sig sämre av samtalen i början. Det tar tid att få till förändring och det är jobbigt att öppna sig och prata om det som är som svårast.

Samtidigt behöver det finnas någon form av tillit och iaf påbörjan till allians mellan er. Jag tänker att det vore bra om du berättade om dina tankar och känslor och ser hur det landar. Kanske bemöter hen dig på ett sätt som inte känns bra eller så blir det ett jättebra samtal.
Lycka till!

 

[Niyama]

De gånger jag har börjat i terapi har vi bestämt att jag går tre gånger innan vi bestämmer om vi ska fortsätta (alltså vi bestämmer det den tredje gången). Om psykologen tror att hen kan hjälpa mig och om jag tycker det känns okej. Det har inte alls handlat om att de tre gångerna ska gett något resultat eller att det ska kännas bättre redan då.

 

[Och_Aye]

Jag har gått hos tre stycken för att "reda ut" ett trauma. Den ena (psykolog) stod jag helt ärligt bara ut med två gånger, kanske hade jag blivit hjälpt om jag fortsatt - men det kändes bara helfel på alla sätt. Den andra fanns på brottsofferjouren och var vl kurator kanske, men helt underbar. Hjälpte mig igenom det värsta i början genom att förstå att mina reaktioner var helt normala - hon visade liksom med hjälp av fakta och exempel hela tiden.

Den tredje är en beteendevetare som jag bara blev döförtjust i efter typ 3 minuter. "Hjälpt" blev jag efter fler besök än 3, helt klart, men redan gång 1 kände jag verkligen att det här är nog något för mig. Är man i ett känslig läge tänker jag att kemin är ganska viktig - att det känns bra. Jag har också svårt att öppna mig (kan tala om saker på ett rationellt sätt, men har svårare för när jag ska "känna" också, svårt att förklara) och behöver någon som på ett naturligt sätt kan locka det ur mig. Vet i tusan hur hon gjorde men jag har haft en otrolig hjälp av henne. Gick hos henne ett år ungefär, ibland oftare, ibland mer sällan.

 

[Squie]

Tack för era svar. Jag har fått tider med 1 mån mellanrum. Har inte fått någon plan eller vad det ska leda till. (jag är resultatinriktad) Hur ska han hjälpa mig? Jag har frågat men inget svar. Nu går jag dit imorgon och ser vad som händer. Får se om vi får kontakt, om det finns en plan. Är det bara obehag då med, så får det vara.......

Terapi är ingen Quick-fix, om du tror det? Det är ett hårt arbete som kräver tid. Resultatet kommer, men kanske inte så fort som du tror. Det tar lika lång tid att bygga upp dig som det tog att bryta ned dig.

 

[Hermelin]

Ja, jag har fått hjälp av en psykolog. Det tar lite tid. Som andra redan skrivit så har inte psykologen någon Quick-fix som hen kan erbjuda. Det bygger på samtal som bygger på förtroende. Det tar ett litet tag innan man gemensamt hittar fram till något som kan vara till hjälp. Tålamod är nyckeln.

 

[Raderad medlem 6459]

Terapi är ingen Quick-fix, om du tror det? Det är ett hårt arbete som kräver tid.

Fast jag tycker nog inte att det är särskilt märkligt att TS ställer sig frågan vad som är målet med terapin? När jag gick i terapi pratade vi om det tidigt; vad vill jag ha hjälp med, vad kan terapeuten hjälpa mig med, vad kan jag förvänta mig, vad är målet. Det betyder inte att jag ville ha en quick fix alls, bara att jag såklart ville veta hur planen såg ut.

 

[mandalaki]

Fast jag tycker nog inte att det är särskilt märkligt att TS ställer sig frågan vad som är målet med terapin? När jag gick i terapi pratade vi om det tidigt; vad vill jag ha hjälp med, vad kan terapeuten hjälpa mig med, vad kan jag förvänta mig, vad är målet. Det betyder inte att jag ville ha en quick fix alls, bara att jag såklart ville veta hur planen såg ut.

I KBT kan nog det funka. Men min erfarenhet från psykodynamisk terapi är inte sådan, där minns jag inga mål och planer.

Men jag undrar vad det är för terapi TS går i. En gång i månaden låter så glest, snarare som något slags stödsamtal?

 

[Raderad medlem 6459]

I KBT kan nog det funka. Men min erfarenhet från psykodynamisk terapi är inte sådan, där minns jag inga mål och planer.

Det kan mycket väl vara så. Oavsett tycker jag definitivt att TS ska ta upp det med terapeuten så att det kan redas ut. Och jag tycker inte att det är rätt att förutsätta att TS vill ha en quick fix bara för att hon funderar över det.

Och ja, jag tycker också att en gång per månad låter väldigt glest.