Har mitt intresse dött ?

Miss Sixty

Trådstartare
Jag har ridigt sedan 5 års åldern och fick min första ponny när jag var 12 år. Efter ponnytiden köpte jag mig ett 8 årigt sto som gått 140 inom ett år fick vi tyvärr avliva henne efter lång tids kamp.

Sen köpte jag mig ett 4 årigt sto 2006 och hon var allt jag kunde önska. Hon var min drömhäst. Tävlade henne dock inte själv då hon var skarp och svår. Men med tiden lärde jag mig rida henne och varje ridpass var en dröm.

Under de åren mitt sto tävlades av en annan ryttare köpte jag mig en häst till. En valack på 7 år som gått 130. Han var jättefin med tyvärr fick vi bara efter ett halvår ta bort honom på grund av en lungsjukdom.

Åter ut och leta häst köpte mig en valack på 13 år som gått 140. Hade mycket glädje med denna häst. Vi tävla och träna massor och hade kul ihop.

Sen kom bakslaget med mitt sto. Hon var med om en olycka och utgången blev triangelmärkning. Hon är kvar i min ägo som avelsto.

Valacken fortsatte jag rida men på grund av min sjukdom dom innebär mycket tid på sjukhus fick han åka fram och tillbaka från olika ryttare då det exempelvis var att vi tävla och dagen efter blev jag inlagd på sjukhus och jag tyckte inte det var rättvisast mot honom så jag sålde honom för 3 år sen.

Men sista tiden ihop hade jag ingen glädje av ridningen. Jag sakna att sitta på mitt sto. Det känns som det roliga med ridningen dog när hon inte gick att rida mer.

Efter att ha haft 3 års uppehåll var det meningen att jag skulle ta upp ridningen igen på en kompis häst. Men jag vill inte samtidigt som jag längtar tillbaka till stallet. Min sjukdom gör det tyvärr svårt för mig att binda upp mig.

Jag vill vetkligen få en ny ridhäst genom mitt avelsto. Men kanske har mitt intresse dött?
 
Senast ändrad:
Sv: Har mitt intresse dött ?

Precis som cirkus säger så tror jag med att det är pausat.

Jag tröttnade på hästar och sålde av sista 2008 och skulle aldrig mer ha häst igen. Men med tiden så väcktes intresset till liv igen och jag köpte häst i våras och det beslutet ångrar jag inte.

Vi har samma sjukdomsbild (har borderline och är bipolär) men har inte låtit det stoppa mig nu när jag mår bättre i min sjukdom/personlighetsstörning.

Ta en paus, ta hand om måendet i första hand och sen får du känna efter igen.
 
Sv: Har mitt intresse dött ?

Vet inte om du minns mig men jag minns dig .

Tråkigt att höra om din sjukdom . Men ang hästarna så följ din magkänsla . Du är väldigt ung , och du har måååååånga år att rida även om du just nu skulle välja att ta paus några år .

:)
 
Sv: Har mitt intresse dött ?

Jag red på ridskola från 6 år, fick min D-ponny när jag var 11 och ett par år senare skaffade vi även ett snällt varmblod som sällskap till ponnyn.
Tävlade och tränade båda flitigt, "bodde" i stallet osv.

Blev sjuk, kämpade på, blev sjukare, sålde varmblodet till en vän som älskade hästen och har honom kvar än idag, stallade upp ponnyn i ett närliggande stall som avlastning.
Blev ännu sjukare, sålde ponnyn. Var hästlös ett år, men saknade hästarna till slut, var sen medryttare ca 2 dar/veckan i ungefär 2 år.

Blev långsamt friskare, flyttade hem och köpte mig en tävlingshäst igen, och resan vi gjort tillsammans är vad jag lovar och svär på det som tagit mig hela vägen fram till att idag vara "så frisk jag blir" med den vården som finns. Friskförklarad, men med diverse besvär, kan jag leva normalt och utöva mitt intresse igen.

Så jag sällar mig till övriga: Det är nog en paus. Ibland orkar och kan man inte vara så bunden som man är när man har häst, det blir ett för stort ansvar än vad man orkar axla. Många hittar tillbaka till sitt brinnande intresse igen. :)
 
Sv: Har mitt intresse dött ?

Säger som många andra, att det är en "paus".

Livet är långt och det händer många saker på resan genom det. Intressen kommer och går, och kommer tillbaka.

För min egen del i princip bodde jag i stallet tills jag tog studenten och flyttade till Stockholm. Försökte upprätthålla ridningen via en ridskola men pga avstånd, kostnad och tid (ville göra så mycket annat när jag flyttat från småstad till storstad) så la jag det snabbt på hyllan.

Sedan pluggade jag på ytterligare en annan ort i några år och hade kvar pojkvännen i Stockholm. När jag sedan flyttade tillbaka hade jag fullt upp med att jobba, vara sambo och andra intressen som poppat upp.

Först efter många års uppehåll satte jag igång igen och blev medryttare. Var medryttare i kanske 4 år och var i stallet 2-3 dagar i veckan. När min senaste medryttarhäst pensionerades var mitt liv i kaos, och det fanns ingen energi att ta tag i hästintresset och leta ny medryttarhäst.

I år, fem år senare, hängde jag på en kompis som började rida på ridskola. Lite tveksam i början, men efter att ringrostigheten släppt och ridskolehästarna visat sig vara bland de mest välridna hästar jag träffat på så är det lagom nivå på hästintresset. Om några veckor ska jag och en av mina nya hästkompisar tävla dressyr på en liten klubbtävling.

Kort sagt, är det inte roligt med hästar just nu så låt bli. När suget blir tillräckligt starkt så kommer du söka dig till hästvärlden igen, på ett eller annat sätt. Och kom ihåg att det finns olika nivåer av hästeri, det behöver inte vara allt eller inget.

Lycka till!
 
Sv: Har mitt intresse dött ?

Låter som mig. Du är pausad. Intresset finns där, saknaden med men just nu är en del av dig inte redo än och då är det inte kul.
 
Sv: Har mitt intresse dött ?

När jag stog där på kliniken med mitt sto och veterinären sa till mig att hon aldrig skulle bli redbar igen så vek benen på mig och jag frågade om det verkligen inte fanns något att göra.

Självklart var jag glad att hon kunde bli avelsto. Jag behövde inte avliva mina drömmars häst.

Min valack brydde jag mig knappt om mamma tog hand om honom och jag red för att jag var tvungen. Åkte ut och tävla för att det kändes som ett måste. Denna valack gav mig då mycket glädje. Han var underbar och jag älska honom men ridningen blev mer ett krav och ett måste.

Under all tid då han åkte mellan alla ägare kände jag mig hemsk. Blev jag inlagd kunde de ibland vara 2 veckor till 1 år.

Men jag ser fram emot att mitt sto ska föla och jag hoppas få en ridhäst där.

Men folk tycker jag är konstig som inte vill upp på hästryggen igen på grund av mitt sto som för 4 år blev triangelmärkt.

Det känns fel
 
Sv: Har mitt intresse dött ?

Hej!

Du behöver inte bry dig om vad andra tycker och tänker. Jag tror som de andra att ditt intresse är på paus. Det är extremt hårt när ens drömmar krossas och det är inget fel alls att tappa intresset och vänta tills den nya hästen är där.

Gör som du känner att du vill göra, det finns inga rätt och fel när det kommer till känslor.

/Lavinia, som helt tappade hästintresset för några vintrar sen, men nu fått tillbaka det och inte vill leva utan pållan.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Jag har ett riktigt dilemma som jag mår riktigt, riktigt dåligt av. Jag har 2 ston och en äldre valack. Valacken är 20 år, har en åkomma...
2
Svar
24
· Visningar
2 536
Senast: mars
·
Hästmänniskan Jag har inte ridit på 25 år men min barndom och ungdomstid präglades av hästar. Jag fick min första ponny som femåring, tävlade FEI...
Svar
9
· Visningar
1 111
Senast: Emro
·
Avel Jag vill betäcka mitt fullblodssto. Hon är 6 år. Jag vill att avkomman ska användas som hobbyhäst ej tävla. Jag har försökt leta men...
Svar
14
· Visningar
1 531
Senast: Mabuse
·
Hästmänniskan Har legat vaken i minst 1,5 timme i sängen. Min son på 7 månader har vaknat till några gånger och sökt närhet. Ammar fortfarande lite...
Svar
8
· Visningar
2 348

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp