Har jag nån form av deprision eller mår jag bara dåligt

[cowgirl81]

Hej jag mår lite dåligt över min förlossning, den va hemsk med andra ord.
Vattnet gick på lördag morgon vid 05,00 ringde men skulle komma under dan, kom ner de kolla mig, sen skicka de hem mig med lite tabletter, skulle ner på söndagen också men fick hem igen med samma tablettkur. Ner på måndagen fortfarande inga värkar, vattnet har sipprat hela tiden. Ne då fick jag bli inskriven tidigt på tisdagen, skulle va där klockan 08,00.
Kommer ner den 26 augusti -08 de kollar om jag är öppen med mer, sen sätter de värkstimulerande dropp, värkarna börjar ju med en gång, jag har sprutfobi kan tilläggas, fick ju en kanyl i handen, valde lustgas värkarna blev ju hela tiden starkare å starkare. När klockan va runt 16,00 orka jag inte mer då skrek jag efter ryggbedövning, läkaren kom och satte den och det blev rena himmelriket.
Klockan 16,50 kom läkaren och kolla hur bebbe mådde i magen, såg inte bra ut, Kom tillbaka klockan 17,10 såg värre ut då, då sa han rätt ut, vi får ta köksvägen där höll jag på att strypa han för jag var inte lagd åt det skämtsamma hållet då.
In på op de sa sambon kunde vara med, fick äcklig kateter, brr läkaren skulle sätta ryggbedövning igen då den börja släppa, men lyckades inte. Då blev de panik på alla, fick en till kanyl i andra näven de skicka ut sambon för då fick han inte vara med. 17,12 fick dom ut min lille son, sambon fick då klippa navelsträngen, jag låg ju och blev ihop sydd, de såg ju killen så han hade tydligen varit lite vit ansiktet hade de sagt. Lillen hamna på avdelning 34 på näl. Jag fick inte se han förrän dan efter och det var så frusterande kom inte ihåg med amning förrän på torsdagen men de funka aldrig riktigt mjölken sina efter 3 veckor, Idag är han lite mer än 4 månader och är mitt allt, men jag vill inte gå igenom en sån förlossning igen, och jag vågar inte chansa heller. Så min goe son kommer bli ett ensambarn. Men han har redan kompisar även om de kanske inte kan leka med varandra än. Så vad tror ni, har nån slags förlossningsphyskos eller mår jag bara dåligt. Ni får ursäkta om det är stavfel men skrev rätt snabbt. Mvh Hanna

 

[kpist]

Sv: Har jag nån form av deprision eller mår jag bara dåligt

Förlossningspsykos tror jag inte, kanske en depression. Men det låter verkligen som att du skulle behöva bearbeta förlossning, diskutera den med någon kunnig, t ex din bm.

 

[MsSleepalot]

Sv: Har jag nån form av deprision eller mår jag bara dåligt

Hade också en jobbig förlossning. Började med värkar tors morgon vid 11. På natten tors-fre kl 2 började dom bli starkade, slemproppen gick kl 3. Ringde in kl 5 och dom tyckte jag kunde komma in, hade värkar var 3-5min. Kom in kl 9.30, öppen 4cm.

Fick tens.
Tog hål på hinnan kl 14.30. Och värkstimulerande dropp ca 16 då jag även fick lustgas.
Ryggmärgsbedövning 18.30. Blev en miss där så den bedövningen satt sig bara på en sida och fick djävulskt ont i ena ryggsidan så då blev jag i princip lam och låg och darrade nästan...
Påfyllnadsdos varannan timme till den sidan ryggen fram till kl 2 då vi la ner all bedövning eftrersom jag öppnade mig så sakta.
Kl 5 var jag öppen 8cm och hon masserade upp mig till 9cm.
5.30 kom läkaren in och det beslutades för akut snitt. Strax före 7 rullade dom iväg mig och kl 7.34 kom min fina son ut.

Känner mig ledsen för att jag inte fick föda vaginalt då jag var så nära, helt inställd på det.
Men av nån konstig anledning längtar jag tillbaka och vill mer än gärna vara med om allt fler gånger! Otroligt mysigt trots allt

Prata med din bm eller på bvc om hur du känner så får du säkert prata med någon. Bvc frågade mig sist jag var där om jag ville ha ett litet samtal bara hon och jag nästa gång och jag sa ja. Det kan va skönt att prata lite

 

[Madick]

Sv: Har jag nån form av deprision eller mår jag bara dåligt

Min första förlossning var liknande. Vattenavgång och vi fick inte stanna förrän tredje dan då vattnet var missfärgat. Dropp som gav hemska och verkningslösa täta värkar i 11 timmar. Slutade med akut snitt.

Andra förlossninge var inte ens i närheten! Helt normal, började med värkar, vattnet gick relativt sent, bara lustgas till 9cm öppen, krystade typ 3ggr.

Sök hälp att du mår dåligt, det finns proffs som kan hjälpa dig! Och som liten tröst - ingen förlossning är den andra lik, inte ens dina egna.

 

[Mammadutt]

Sv: Har jag nån form av deprision eller mår jag bara dåligt

förlossningspsykos? nej, kanske babyblues eller så är det helt normalt... Du försöker landa i rollen som förälder samtidigt som förlossningen och kanske även mammalivet inte blev som du trott. Det tar ett tag att sätta sig i rollen.Prata med barnmorska på MVC/BVC om dina issues, har du fått prata om förlossningen? Fick du prata med läkaren som katastrofsnittade dig?

Jag blev akutsnittad och hade ett helvete ett år efter förlossningen. Det som hjälper för mig är att PRATA om det.
Jag sattes igång i 2 dygn innan det blev akutsnitt... jag var ju vaken under snittet men det är ändå lite samma att man inte får ha sitt barn hos sig eller känslan av att det inte alls blev som planerat och besvikelsen att man inte "kan" föda barn.... eller för all del "kan" amma....

men prata om det, fråga på ditt MVC/BVC om du inte kan få en kuratortid?

 

[Mynta2]

Sv: Har jag nån form av deprision eller mår jag bara dåligt

Någon psykos har du inte, då detta tillstånd är allvarligt och kräver snabb hjälp. En psykotisk människa upplever inte verkligheten som andra gör. De kan inte skilja på egna tankar och då andra tilltalar dem och inte skilja sin egen person från andra.

Någon babyblues har du heller inte, då detta är en period med gråtmildhet kort efter förlossningen och varar några dagar bara.

Snarare kan du ha Posttraumatisk stress, villket medför en depressiv sinnesstämning. Gabska vanligt vid tex komplicerade förlossningar.

 

[emindy]

Sv: Har jag nån form av deprision eller mår jag bara dåligt

Någon psykos har du inte, då detta tillstånd är allvarligt och kräver snabb hjälp. En psykotisk människa upplever inte verkligheten som andra gör. De kan inte skilja på egna tankar och då andra tilltalar dem och inte skilja sin egen person från andra.

Någon babyblues har du heller inte, då detta är en period med gråtmildhet kort efter förlossningen och varar några dagar bara.

Snarare kan du ha Posttraumatisk stress, villket medför en depressiv sinnesstämning. Gabska vanligt vid tex komplicerade förlossningar.

Tack för att du sa vad jag tänkte säga!


TS:
Se till att få prata igenom din förlossning med barnmorska eller läkare och kanske även kurator! Det finns hjälp och stöd att få men du kanske måste säga till!

 

[mik]

Sv: Har jag nån form av deprision eller mår jag bara dåligt

Tror också att du har någon form av post traumatisk syndrom pga av traumat i samband med förlossningen.

Hade själv en liknande upplevelse med min förlossning och har nu i snart 5 år haft inställnngen att det blir inga fler barn, pronto!! Börjar dock ändra mig nu.....vi får se hur det blir.

Tycker att du ska ta kontakt med din BM för ett samtal om varför det blev som det blev och vad du tycker var jobbigast. Skriv också ned vad som inte var bra så att du har det vid en eventuell nästa förlossning...

Min förlossning slutade med en anmälan och flera samtal efteråt och visst kändes det bättre efter det. Jag har också sprutfobi mm, vilket den sista narkosläkaren uppenbarligen inte visste när han kläckte kommentaren "det är bara att bita ihop"....

För mig slutade det med ett katastrof snitt pga av att jag fick totalpanik och bara skrek, grät och slog omkring mig....bäbis mådde bra....

Hade även ett helvete efteråt med mkt smärta, infektion i såret mm. Dock fungerade amningen och min lilla tjej är självklart det absolut bästa som finns

 

[Sar]

Sv: Har jag nån form av deprision eller mår jag bara dåligt

Jag förstår inte riktigt hur de tänker när de låter det gå så lång tid från förlossningen tills att mamman får tillgång till barnet.
Jag hade själv väldigt jobbigt med det faktum att det tog 6 h från förlossningen (som slutade i akut kejsarsnitt med prematura barn) tills jag fick tillgång till barnen (fick bara en snabb glimt innan de sprang med dem).

Jag låg bara och längtade och det var en ren pina. Jättekul för pappan att få tillgång direkt och barnen saknade mig knappas men jag hade BEHÖVT få tillgång tidigare och det tog lång tid innan jag slutade sörja den förlorade tiden.

Det kan ställa till det med både amning och anknytningsproblem så jag hoppas att mammor i framtiden får snabbare tillgång till sina barn.

I vårt fall förklarades det med att det var tufft på neo då ett barn där höll på att gå åt och det är självklart ett giltigt skäl men det lindrar ändå inte saknaden.

Har du fått prata med någon kurator el. dyl om dina minnen från förlossningen?

 

[Rina]

Sv: Har jag nån form av deprision eller mår jag bara dåligt

Det låter som en förlossningsdepression eller babyblues. Var fjärde till femte kvinna får en babyblues men i varierande grad. Jag tycker du ska ta kontakt med BVC och be att få tala med någon av deras barnhälsovårdspsykologer om din förlossning. Det finns ingen mening at du ska gå och må dåligt av detta så länge som du gjort istället för att kunna njuta av ditt barn.
Lycka till!

 

[millus]

Sv: Har jag nån form av deprision eller mår jag bara dåligt

Jag tycker att det låter som att du har en normal reaktion på ett akutsnitt!

Jag har själv tre planerade snitt i backspegeln. Första var helt normalt och bebis fick komma snabbt till mig. Andra snittet var dock mer dramatiskt för bedövningen släppte och jag förlorade tre liter blod. Jag fick inte träffa bebisen förrän långt senare...Fast då pratar vi om timmar, inte dygn!


Inför tredje graviditeten så kontaktade jag barnmorskor och läkare där snittet skulle göras(samma som de förra) Jag var fortfarande ledsen för mitt andra snitt, att jag inte fick träffa bebis och att jag kände mig inte som en nybliven mamma utan som en "operationspatient" Trots att det passerat 4 år så grät jag av sorg över att det andra kejsarsnittet blev så dumt.


Inför tredje snittet så läste jag även mycket om andra kvinnors reaktioner i samband med snitt. Och det jag kunde läsa är att vi kvinnor ofta reagerar med sorg, vanmäktighet och mycket funderingar om vad som verkligen hände!

Nu blev det tredje snittet precis som jag tänkt mig, en alldeles fantastisk upplevelse där vi föräldrar och vår lilla son stod i centrum! Inte operationen som faktiskt pågick på andra sidan skärmen!

Jag tycker du ska prata med bvc. Jag kan lova dig att du är långt ifrån ensam med dina känslor!

Många kramar från millus

 

[cowgirl81]

Sv: Har jag nån form av deprision eller mår jag bara dåligt

Ska ju upp med sonen nu efter juluppehållet och väga. För hon som har hand om det är jättego och lyssnar mycket. Men kan erkänna att jag inte är så mycket för att söka hjälp, stönig som man är.
Tack till alla som skrivit, Skönt och veta att man inte är ensam om en jobbig förlossning.
Jag var ju helt öppen när de besluta om snitt. Men ha rju upptäckt ju mer jag pratar med det desto lättare blir det ju, men kommer alltid blicka tillbaka till den stunden. Den vill inte släppa mig.
Mvh Hanna

 

[Luna10]

Sv: Har jag nån form av deprision eller mår jag bara dåligt

Jag hade också en jobbig förlossning som började med att vattnet började sippra på morgonen torsdagen den 2.10. Ringde BB och de tyckte jag skulle komma in för koll. Kl 8 var vi där, de kollade med CTG, allt såg bra ut, vattnet var blodblandat men inget bajs eller så. Jag hade inte öppnat mig och hade bara svaga sammandragningar. Men bebis låg så högt upp att de vågade inte låta mig åka hem ifall resten av vattnet skulle gå, då kunde navelsträngen tydligen lägga sig runt halsen på bebis, så jag fick bli kvar. Och jag skulle helst hålla mig stilla.

Sambon åkte hem och fixade med hästarna under tiden.

Under dagen hände inte så mycket, jag fick gå ner på bäckenröntgen för säkerhets skull, eftersom jag är så kort. Men den visade att mitt bäcken var 12 cm och barnets huvud 10 cm så det skulle inte vara något problem. Skulle det ha varit för trångt skulle jag ha snittats samma dag.

Sen hände inte så mycket, jag fick tillåtelse att röra mig lite mer, jag vandrade fram och tillbaks i korridoren, sammandragningarna blev lite starkare. Tidigt på kvällen kom sambon dit, vi fick gå ut och gå lite på sjukhusområdet, då fick jag lite tätare sd, med 3-4 minuter emellan ca. Men de avtog när vi slutade gå.

Senare på kvällen beslöts det att vi skulle få ligga kvar, vi fick ett rum och försökte sova. Vid 23 började värkarna bli kraftigare och vid 24 ringde jag på BM för jag kände att jag villa ha lustgas (hade ju tänkt klara mig på endast lustgas som bedövning).

Hon kollade och jag var 3 cm öppen, vi fick komma in till förlossningen. Började andas lustgas och det kändes helt ok. BM kom in och kollade med jämna mellanrum, men det gick långsamt, på morgonnatten var jag bara 4-5 cm öppen fortfarande. Nu började jag också känna mig trött av alla värkar, provade variera lustgasen med varmt bad och dusch, hjäpte väl sådär.

På fredag morgon orkade jag inte ha ont mer och bad om EDA. Narkosläkaren kom och satt den och plötsligt hade jag inte ont mer! Jag fick t.o.m. sova en stund.

Barnet kollades ju hela tiden med CTG och mådde bra hela tiden, så det var ju inte aktuellt med kejsarsnitt då.

Jag fick värkstimulerande för att öppna mig mer, för jag var fortfarande bara 5-6 cm öppen.

Nångång sent på fredag kväll bestämdes det att det skulle tas hål på hinnorna så att vattnet skulle gå, så att det skulle sätta lite fart.
Jag började då öppna mig lite fortare och var fullt öppen typ 3-4 på lördag morgon.

Jag fick krystimpulser och BM sa åt mig att krysta när de kom. Jag krystade men det hände liksom inget, mina värkar var för svaga eller nåt. Jag kände bara ett hemskt tryck mot bäckenbotten. Nu var jag så trött att jag somnade mellan värkarna.

Man provade och höja värkstimulerande, men då sjönk bebisens hjärtljud, så då beslöt man att inte fylla på EDAn mer, så att värkarna skulle bli kraftigare. Barnet kom ändå inte längre ner, jag hade krystimpulser hela tiden och kände att nu orkar jag inte mer, jag vill bara ha ut ungen! Men kejsarsnitt var tydligen inte akuellt i så sent skede. Men jag blev erbjuden att få hjälp med sugklocka istället.

Den sattes rätt omgående, jag fick lägga mig i gynställning (jag som skulle föda stående hade jag tänkt!) och vid nästa krystvärk fick jag "draghjälp". Det gjorde ont som f*n men jag var så lättad att det äntligen HÄNDE nånting att jag inte orkade bry mig. Efter 2 värkar, kl 7.00 på lördag morgon, 34 timmar efter att värkarna börjat, kom en liten kille ut som var så ivrig att hälsa att han var tvungen att ha med sig högra knytnäven vid örat. Undra på att det gick trögt...
Så väldigt liten var han ju inte heller, 54 cm och 3900 gr samt ett huvud lite större än genomsnittet...
Jag fick upp honom på bröstet direkt, han var hur pigg som helst.

Man konstaterade att jag spruckit mycket, såpass att BM inte klarade att sy det så jag måste ner till OP. Fick ändå ligga kvar en halvtimme så sonen fick amma lite, sambon klippte navelsträngen.
Sambon fick gå iväg med sonen och bada, väga och klä på honom. När jag kom upp från OP vid 11 så sov de båda så sött.

Jag hade ett hB på 74 efteråt och var rätt svag, så sambon fick byta blöjor och sånt första dan. Efter att ha fått 3 påsar blod piggnade jag i och vi åkte sedan hem på tisdag.

Efteråt var vi på samtal till BM, hon frågade om vi ville anmäla. Men jag vet inte egentligen VAD exakt vi skulle anmäla, och ärligt så ville vi lägga allt bakom oss och gå vidare. så vi sa att de får gärna göra en intern utredning, men vi anmäler ingen.

Min sambo vill gärna ha ett barn till, men nu känns det väldigt avlägset faktiskt. Jag har satt in en hormonspiral så närmaste 5 åren blir det ingenting i alla fall.

 

[cowgirl81]

Sv: Har jag nån form av deprision eller mår jag bara dåligt

Usch stackare, vet du varför bm sa att ni skulle anmäla, jag hade ju velat komma in på söndagen redan och få värkstimulerande eller snitt. men de väntade ju ända till tisdagen tror det blir 4 dygn. Och det känns ju inte rätt.
Mvh Hanna

 

[Lady_Morgaine]

Sv: Har jag nån form av deprision eller mår jag bara dåligt

Fick inte se honom förrän dan efter????

Det är sånt jag blir så AGGRESIV av.... äger plötsligt sjukhuset barnet??
Jag tror jag skulle riva stället......

 

[cowgirl81]

Sv: Har jag nån form av deprision eller mår jag bara dåligt

Ja jag vakna ju inte förrän dan efter var helt slut och när jag väl fick se han så fick jag inte ha han hos mig på grund av alla slangar han hade.

 

[Luna10]

Sv: Har jag nån form av deprision eller mår jag bara dåligt

Det man hade kunnat anmäla var väl att de inte tog hål på hinnorna tidigare. Det hade antagligen snabbat på de hela. Men de ville ju inte det eftersom barnet låg så högt - risk för att navelsträngen trillar ner och lägger sig runt halsen.

Mitt vatten sipprade ju, men allt rann ju inte ut. Orsaken såg vi ju när moderkaka och hinnor kom ut - det ursprungliga hålet var högst upp, så det var klart att det inte rann ut. Resterande vatten la ju sig sen som en "kudde" under barnets huvud och hindrade det från att komma ner ordentligt.

 

[cowgirl81]

Sv: Har jag nån form av deprision eller mår jag bara dåligt

Jobbigt när det blir komplikationer.