Har insett

[Minni-Borg]

-> att det inte bara är huvudet som är fel på min häst nu.

Som ni kanske vet importerade jag ett sto från island för ingenting förra sommaren. Stoet skulle slaktas för att hon var så "knäpp" att rida, de fick longera henne en kvart innan dom ens kunde tänka på att hoppa upp. Okej, hur som helst kom hon till oss. Sugna som vi var red vi henne dagen efter hon kom för att se henne under ryttare, en kompis (VW och NM flera år i rad) red henne, alla höll andan men det gick jättebra. Sedan skulle jag rida henne, hon var bara så underbar. Då red vi med en Diddi dyna (bomlös) Sedan fick hon stå en vecka för att hämta sig från resan och en vecka efter red jag henne igen, då ut även då med diddi dynan, supercool och lugn häst! Ingenting hände.
Sedan, tredje gången red jag min andra häst i diddidynan, medans skulle samma ryttare som ridit henne första gången rida henne, i en wintec (bom) och hon stack iväg men kompisen hann stoppa henne. Detta hände när hon precis satt på henne och skulle sätta foten i stigbygeln.
Sedan var hon coollugn.
Dagen efter det skulle jag rida henne, i diddin, jag satt upp utan problem och skulle driva henne framåt, då backade hon bara och sedan schoff fram och bockade av mej.
Hon fick stanna på träning hos kompisen dock utan resultat.
Så under ett och ett halft år har jag haft sånna problem att hoppa upp, när jag skall upp kastar jag mig upp i farten och håller i ena tygeln att vi skenar runt runt runt och tillslut tröttnar hon och vi kan gå frammåt.
Detta har inte vart ett problem för mig, jag kan leva med det.
Men jag var ändå till kiropraktor och han sa att det satt mellan öronen. Jag fick tusen tips av en massa hästkunniga men det har bara inte hjälpt, kanske en vecka men sen uppstår samma problem igen.
Det konstiga är att när någon håller i henne går det bra, och om den som håller i leder henne en bit.

Nu, de senaste veckorna har den annars så känsliga hästen blivit stenhård i munnen, knäppat sig mer än vanligt vid uppsittning, bockat i traven och det känns nästan som hon haltar i trav/tölt på volt ibland och hon blir crazy om man ska ta upp VB.
Så nu har jag tröttnat och bestämt mig för att åka till mälarkliniknen med henne, imorgon har jag fått tid.
En gång för alla ska jag reda ut vad det är för fel på henne!
För jag vill inte plåga henne om hon lider.

Hästen är 8 år nu och jag fick henne när hon var 7, hon är femgångare.

Någon som stött på samma problem, kan ha ideer om vad det kan vara?

cb

 

[Salka9]

Sv: Har insett

Jag kan inte säga att jag stött på samma sak, men något liknande så du är ju ialla fall inte ensam.
Hade länge kollat efter häst när jag fick prova Pjakkur våren -02, han hade varit i Sverige en vecka när jag provade honom. (har tidigare varit uppe och provat flera utav det här importföretagets hästar, så jag kände ägaren och gör fortfarande). Nåväl, de hade lite svårt att få tag i honom i hagen, men efter en stund fick de på grimma. Som en dröm att provrida - hade väldigt lätt för formen helt naturligt, underbara gångarter - och jag var helt såld. Två veckor senare hämtade vi hem honom (nu ska sägas att jag var 14 år, hade bara ridit i fyra år o hade med mig min oerfarna pappa och morfar att hämta hem hästen), pappren skrevs på och allt var frid och fröjd.
Tills vi kommer ut på E4:an från Järna och hemåt mot Småland, en resa som normalt tar 3 timmar med släp - nu tog den sex timmar! Hästen börjar bokstavligt talat leva fan där inne och hela ekipaget gungar. Sen såg vi hans gråa man i släpets framfönster - han hade alltså hoppat över bommen. Och gjorde det flera ggr under nedresan, men vi fick ner bommen och kunde alltid få tillbaka honom. En gång fick vi to m lasta ur honom, men han gick in igen (tror han var vid rätt chockad och omtumlad då, annars hade han nog inte gått in). Ialla fall, vi alla överlevde helvets-resan, och släppte ut honom i hagen. Utan grimma, smart... Får inte tag i hästen, men efter mkt lockande lycka jag dagen efter få på grimman och kan ju borsta honom. Han är ganska skygg, lite rädd. Första gången jag satt mig upp på honom stack han i en jävla fart nerför vår backe och slängde av mig precis jämte en stenmur. Kom upp igen med hjälp av pappa, sen var allt lugnt.
Nu följde veckor av rädsla för den här j*vla hästen, såg på honom innan när han tänkte slänga av mig, och hela den sommarn åkte jag av rätt ofta. Som du beskrev med din, så stack han så fort man satt sig i sadeln.
Sen var det dags att ta ut hovslagaren. Dumma som vi var ställde vi honom i en spilta, och där ville han ju absolut inte stå efter resan i transporten, slutade med att hovslagaren fick av ena framskon - sne gav han upp. Tog ut en annan hovis, denna fick ioch för sig på och av alla skorna efter lite brottande, men ju var han tjabbig också vid skoning.
Så här efteråt, vet man ju vad man gjorde för misstag. Jag var ung och oerfaren, blev rädd för honom vilket Pjakkur givetvis kände, Två osäkra individer som skulle försöka göra nåt ihop. Vi hade dessutom honom ensam de första veckorna. Också det dumt.
Ändå kan jag förstå varför han betedde sig som han gjorde. Det blev nog för mkt med först import, en jobbig resa i hästsläp, gå ensam hos en osäker ryttare osv. Han lär ju haft hur mkt låsningar och sneda kotor som helst efter den där transport-resan, och jag ger mig tusan på att han var jobbig under flygresan till Sverige med.
Men nu till poängen med detta: Jag har honom fortfarande kvar, och nu säljer jag honom aldrig! Efter första året lugnade han ner sig, och i maj 2008 har jag ägt honom i sex år!
Och allt han kan i dag, (han var inriden när han kom - men troligen bara "rakt fram" på Island) all dressyr och gångartträning - har jag lagt ner jobb på. Han töltade inte på tre år heller, men en jättetrevlig tränare hjälpte mig att få igång det igen - efter tre år av icke töltande! jag trodde ju jag hade förstört hela hästen, och varenda dag tänkte jag på hur usel jag var som ägare/ryttare.

Vill med denna historien säga att du är INTE ensam, även om Pjakkur inte var lika extrem som din. kan skriva hur mkt som helst om vad som gick fel med honom, men tänkte att jag inte skulle tråka ut dig.

Tycker du gör rätt att kolla upp ordentligt om det är nåt fysiskt fel. (jag tillkallade kiropraktorn på min - och han hade två låsningar i nacken, en i manken och en i korset, tack vare transportresan från Stockholm) I så fall kan du ju utesluta att det är nåt fysiskt, i så fall sitter det nog i skallen.

Men vad du än gör - ta inte föl efter henne! Finns så många som tar föl efter sina "knäppa" ston.

Du kan väl skriva här hur det gick - vad det vad för fel på henne?
och du - lycka till! Hoppas ni hittar orsaken!

 

[fettso]

Sv: Har insett

Mitt sto är/var likadan.
Jag måste alltid ha ngn som håller när jag sitter upp,annars sticker hon,men håller ngn går det jättebra.
I början då hon kom fick personen leda henne en bit,men nu kan man släppa henne direkt efter jag suttit upp.

Min ska kollas av kiropraktor nästa år när fölis är ute osv, däremot är min jättefin och snäll att rida i dom tre gångarterna.
Hon ska lämnas om allt går bra på töltträning efter fölis är avvand.

 

[fettso]

Sv: Har insett

Kan tillägga att mitt sto var i princip gratis förutom import kostnader.
Men jag älskar henne!!

 

[Minni-Borg]

Sv: Har insett

Kan tillägga att mitt sto var i princip gratis förutom import kostnader.
Men jag älskar henne!!

Det var min oxå, och jag verkligen ÄLSKAR henne
Min drömponniiii

 

[Silverkedjan]

Sv: Har insett

->
Någon som stött på samma problem, kan ha ideer om vad det kan vara?

cb

Klassisk importstörning.

De hästar som inte tål övergången från vildhästliv till isländsk tämjning får livslånga hjärnspöken. (de kan iofs fått skador också men minnena räcker)

Att man inte låter dem anpassa sig LÄNGE här i Sverige innan man vill börja rida som vanligt är också en stor bov i dramat.

Jag har rehabilterat ett antal, men det går aldrig helt bort.

Och i efterhand tycker jag inte heller det är värt det

 

[chrysler]

Sv: Har insett

Kan lika gärna var fysiska som psykiska problem.
Vanligt med låsningar osv men jag tror att många skyller dåliga lynnen på det fysiska många ggr.

 

[Carla]

Sv: Har insett

Jag kör på lite samma linje som Silverkedjan.

En vallack som min gamla tränare och ridskolelärare tog hem lät hon i princip vara i ett år - för det var den tiden han behövde för att komma över "Sverige-chocken".

Nu, tre år senare, är han fortf helt crazy från och till men nu kan man åtminstone rida honom utan några större utbrott.

 

[drekaflúga]

Sv: Har insett

Klassisk importstörning.

De hästar som inte tål övergången från vildhästliv till isländsk tämjning får livslånga hjärnspöken. (de kan iofs fått skador också men minnena räcker)

Men jag skulle inte kalla det importstörning i detta fall. Det är ju inte en importstörning om problemet finns redan när de står på island. När man tar hem en sådan häst hit är det ju som sagt viktigt att se till att den inte utsätts för Sverige-chocken utan att man verkligen ger den tid. Men skulle den få Sverigechoken kan man inte bara skylla importen som en orsak till problemen då dessa har funnits långt längre. Då har man en häst med ett problem i bagaget PLUS "sverige-chocken".

Jag tror att man i många fall, efter att ha kollat fysiska problem, måste rida in hästen igen. då det ofta är just inridningen som har ställt till problemen.

 

[kvandi]

Sv: Har insett

Min Andi har varit ansedd galen och ohanterbar. Importerad till danmark som fyra/femåring därpå hastigt "inriden" -dvs så gott de lyckades innan tränaren konstaterade honom värdelös och livsfarlig. Andi var fullständigt vettskrämd och han tillhör även den skara hästar som slåss när han blir pressad. Han skall flertalet gånger oxå ha lagt sig ner under "träningarna", dvs fått sån panik att han "dog".

Andi gick på bete/vila i 2,5år innan min kusin "hittade" honom och började om med försiktig NH-träning, löslongering och så småningom även ridning. Han var mycket stressad i början, men nånstans under de första månaderna med NH så slog det helt om och han litade på oss. I början var han fortfarande nervös med nya människor men idag kan jag slänga upp vem som helst på hans rygg. De kan inte kräva arbete av honom -för då blir han förbannad, bockar och kastar. Men att knata runt i skogen på lång tygel älskar han!

Jag tycker ju det stämmer rätt bra med teorin "importstörning", det blev helt enkelt för mycket för honom med resan och industriinridningen. Hans psyke är ju givetvis grunden till det hela, han är ju som sagt idag fortfarande mycket enveten och bråkar när man kräver arbete av honom. Har dock från flera håll fått höra att han inte ser ut att ha någon form av rörelsestörning. Han är vig/böjlig och rörlig som en dansare! Så jag hoppas att det är så, det känns så iaf!

 

[Silverkedjan]

Sv: Har insett

Det jag menar med importstörd är en störd importerad häst.

Störningen grundar sig oftast i den s.k. tämjningen på Island, inte själva resan även om miljöbytet bidrar.

Det är LJUSÅR mycket bättre nu än förr.

Men om någon tex har sett en danskproducerad film som gått på TV för ca 10 år sedan om hur en "känd" islänning rider in hästar i full snöstorm genom att "våldta" helt vilda hästar med en hund hängande i svansen och sig själv i tyglarna så är det inte svårt att förstå att flykttendenserna aldrig går ur.

 

[Minni-Borg]

Sv: Har insett

Lite uppdatering;

Jag var då till mälarkliniken med henne igår.

Veterinären kände på hennes rygg och han sa att han inte kände nåt konstigt, men jag tycker att det nog är iallafall lite konstigt om hästen lägger öronen bak och backar :smirk:
Hur som helst kände han på hennes ben oxå, inga konstigheter, protesterade dock när han tog upp VB, det var ett problem jag visste om.
Vi gjorde böjprov och hon visade endast liiite liiite när han böjde mkt på VB. (i journalen skrev han det som ½ grads hälta)
Vi longerade henne och då konstaterade han att hon ogärna rörde ryggen.
Han tyckte att vi skulle rönka bak haserna och ryggen.
På rönkenplåtarna visade det inget konstigt.
Så, nu blev det så att jag skall ge henne smärtstillande i tio dagar och under en månad skall jag typ, longera, tömköra, markarbeta osv. henne. (allt utom att sitta på henne). När det månaden har gått skall jag börja rida henne och då ta nästa dos smärtstillande i 10 dagar.
Jag skulle då kolla om hon uppför sej annolunda än tidigare.
Det ända var att hon var stel i ryggen...
Och så trodde han att det hade vart komplikationer vid inridningen eller något sådant med henne, allt det helt enkelt tar MYCKET tid.
Jag har bestämt mej för att ha IR terapi på henne och se om det skulle hjälpa

cb

 

[Skulla]

Sv: Har insett

Ibland går det inte att "laga" saker andra har förstört med hästen tidigare, vissa saker sitter för djupt och går inte att få bort. Beteendet har blivit hästens personlighet. Antingen fortsätter man med sina självmordsuppdrag eller så accepterar man hur det ligger till med hästen och ja.. låter den vandra vidare. Sen skaffar man sig en häst som det är roligt och som det käns värt att lägga ner tiden på.
Ska tillägga att jag har själv suttit i samma situation..

 

[sambaengi]

Sv: Har insett

Jag begriper inte varför man köper på sig ett problem och tom importerar en problemhäst från Island, hur billig den än är! Vad har man för nytta av att den är billig om man inte kan använda den??? Och sedan hamnar minst hälften av dessa problemston i avelsboxen, fast man inte kan utesluta att det är ärftligt! Det är vansinnigt! Jag håller med Skulla: Allt går inte att lag och det är bättre att låta en sådan häst vandra vidare. Det är de kloka nog att göra på Island! Inridningen är inte alla gånger så trevlig på Island men de hästar som klarar av den både psykiskt och fysiskt är just de hästar vi skall avla vidare på.

Gården har säkert fött upp och ridit in många hästar som inte blivit problemhästar och då kan man konstatera att det här stoet inte håller samma kvalitet. Islandshästen skall inte bara vara robust fysiskt utan även psykiskt, dvs den skall inte vara lättförstörd men givetvis skall den behandlas väl för det. Men oftast fungerar den isländska inridningen på hästar med det riktigt stabila psyket för de blir inte panikslagna. Det är på de känsliga hästarna det blir fel. Och frågan jag ställer då är skall vi avla på dem? Skall vi inte göra som Island och sålla bort det?

Missförstå inte nu. De skall inte tåla vad som helst och hanteringen skall vara human. Och det är skillnad på inridningen från gård till gård. Det vanligaste är att hästarna inridna på Island är hårda i munnen, rusar iväg innan man hinner sätta sig ner i sadeln, bara kan gå rakt fram, är väldigt framåt men samtidigt väldigt stabila i psyket och tål det mesta. De brukar inte bocka eller vara lättskrämda. Jag har en valack hemma hos mig nu på tillridning som är importerad nyligen. Den är typiskt som jag uppfattar de brukar vara. Stabil att rida men hård i munnen, kan bara gå rätt fram och väldigt framåt. Han kom tillsammans med blodstofölen för 4 veckor sedan och är född på den gården. Mjuk tölt och passande turridningshäst men inga lyft, och då menar jag verkligen inga lyft!

Blodstofölen är jag grymt imponerad av när det gäller psyket. Vad sägs om att jag kan hämta alla tre i grimma i hagen när det är mörkt och jag har pannlampa! För 4 veckor sedan var de ohanterade 6 -månaders föl! Och det var just det här lynnet jag var ute efter! Mest nöjd är jag med stofölet som är en lite musblack kopia av sin berömda farfar Órri och har riktigt bra gång. Blir en liten kompakt dam, med väldigt fin resning, hög halsansättning, en litet vackert huvud och de sötaste små öron man kan tänka som alltid är spetsade framåt! Och så lätt som hon är att bara ta i grimman och leda in så är hon en fröjd att ha att göra med!

Det finns bra hästar så varför köpa sådana som har problem och som har ett knepigt lynne? Vi måste lära oss att sålla bort problemhästarna i Sverige och absolut inte avla på dem i alla fall för då förstör vi rasen! Lynnet är i högsta grad ärftligt, det bevisar mina tre små föl från Island. En av dem var tam i sig själv när han kom (och nästan fräck men han är så mjuk i sinnet så han ger sig lätt), trots att han var ohanterad, och man skulle nog kunna släppa en bomb utan att han blev rädd! En riktig familjehäst! Och det behövs fler hästar med det stabilaste av lynnen i Sverige!

 

[Skulla]

Sv: Har insett

Var detta till mig? Jag har inte importerat någon problemhäst, min var svenskfödd..

 

[Nicke]

Sv: Har insett

Kolla hästen hos en RIKTIG hästtandläkare. De kan se saker som en vanlig veterinär eller hästtandvårdare inte kan. Det kan vara avslagna vargtänder o likn, som knappt syns, men kan ge oerhörda problem.

Det andra är: Kolla tornutskott! Och det får man vara jäkligt envis för att få röntga. Alltså riktigt riktigt envis.

Kolla ryggen en gång till hos ännu en equiterapeut.

 

[sambaengi]

Sv: Har insett

Var detta till mig? Jag har inte importerat någon problemhäst, min var svenskfödd..

Nej till trådskaparen! Däremot om du läser noggrannt så skriver jag att jag håller med dig i dina kommentarer.

 

[ancan]

Sv: Har insett

Klassisk importstörning.

De hästar som inte tål övergången från vildhästliv till isländsk tämjning får livslånga hjärnspöken. (de kan iofs fått skador också men minnena räcker)

Jag håller iofs inte på med islänningar, men däremot har jag samma erfarenhet av "klassisk importstörning"
I vårt fall gällde det speciellt en irländsk import som hamnade hos oss i mitten av 90 talet.
Hon hade då placering i SM hoppning(3a), men var i princip omöjlig i all hantering. Hon kunde bara en sak - hoppa!
Att ridträna henne utan hinder var med livet som insats...
Att hämta in henne från hagen tog aldrig under en timma.
Att binda upp henne/ha henne i en transport stående still var en plåga för henne, och för oss.

Jag funderade mycket på henne, fick till slut tag på importören, och genom honom kontakt med försäljaren på Irland.
Han berättade då att hon ´var "vildhäst" tills hon infångades som 4 åring...

Då föll allt på plats för mig- jag insåg att hon längtade efter sitt fria liv igen.

Vi lade om all hantering av henne.

Vi lät henne gå lös på gården hemma. Inga staket, inga gränser. Ibland gick hon en runda i skogen, men kom alltid fram och visade sig när man ropade på henne. Ville hon då bli fångad så kom hon glatt travande, ville hon vara "vildhäst" ett tag till så v'ände hon in mot skogen igen.

Hon fick själv gå av och på transporten, vilket fungerade kanon, efter bara ngn månad stog hon still och sov på tävlingsplatserna.

Jag började "longera" henne fritt, utan lina, ngt som hon tyckte var otroligt skoj.Snart gillade hon det även med ryttare på ryggen, och så kunde vi börja markträna henne lite även mellan hoppningarna.

Vi band aldrig upp henne i gången utan lät henne stå fritt, och plötsligt var det inget bekymmer heller längre.

Vi tävlad henne några år till efter detta. Varje tävlingsmorgon släppte jag henne lös tidigt på morgonen för att hon skulle få springa sin runda i skogen. Kom hon inte tillbaka frivilligt utan jag fick hämta henne, så lärde vi oss snart att det var lönlöst att åka på tävling, hon gick nämligen inte igenom startflaggen dom dagarna
Kom hon däremot frivilligt tillbaka så var hon på G och hon vann enormt många MSV/svåra klasser under dessa åren.

efter tävlingskarriären så gick hon här som "vildhäst", fick sin egen lösdrift , slapp vara klippt och älskade sitt liv.

Tyvärr är hon borta sedan några år tillbaka, men det är nog den häst som lärt mig mest om hästars inre behov av frihet...

Jag är medveten om att på det sätt vi löste det hela, kan tyckas konstigt och inte enligt skolböckerna.
Men för oss alla inblandade var det en resa som vi alla lärde oss otroligt mycket av...
bla att genom att respektera varandras egenskaper så bygger man kärlek och förtroende!!!

 

[Skulla]

Sv: Har insett

Nej till trådskaparen! Däremot om du läser noggrannt så skriver jag att jag håller med dig i dina kommentarer.

Ursäkta, tror jag behöver glasögon

Måste bara säga att hästar som beteer sig så här för inte bara tråkigheter med sig. Efter att jag gjort mig av med mitt lilla troll så måste jag säga att Lynnet är något jag prioriterar oerhört mycket mer idag, än vad jag gjorde tidigare. Innan hade jag inställningen att "allt går att fixa" bara man har lite tålamod. Jag hade ett enormt tålamod, flera tränare undrade hur jag bar mig åt för att ens få någonting att fungera men det gick. Såhär i efterhand har jag lärt mig mycket men kanske har det förstört mer? Jag är en tuff ryttare men måste säga att jag blivit mesigare efter den här hästen. Jag sitter inte längre upp på vad som helst.

 

[Salka9]

Sv: Har insett

Oj, intressant lösning ni hittade! Hon verkade ju få ett kanonbra liv när ni ändrade hur ni gjorde, en till såna som er!