Jag läste samma studie som monstermom länkar till, och tycker väl att moral kan tänkas ligga ganska nära rättvisa. En hel del beteenden som förekommer i min flock skulle kunna tolkas som moraliska om man väljer de glasögonen.
Hm, jag började skriva ett svar men fick sudda under tiden - förjäkligt det där med att man tänker medan man skriver!
Min första reaktion var att rättvisa knappast räcker, utan skulle behöva kombineras med empati också - alltså så det måste handla om allmän rättvisa, inte bara att det ska vara så att man själv aldrig förfördelas. Men. Då hamnar man ju lite på
@Philosophia s intressanta frågeställning kring vad
är moral egentligen. Måste det vara så att samma regler är applicerbara på allt och alla tex? Eller är det en form av moral att anse att det är fel att man själv får mindre men inte att man själv får mer? Om man ser moral som en uppsättning regler för rätt och fel, så kan väl en moralisk regel vara "jag ska ha mer än andra, för det är rätt"? Så OK, ett begrepp kring rättvisa
även om det bara gäller rättvisa mot en själv kanske är en form av moral... Eller? (För övrigt utesluter ju inte studien att hundar även förstår rättvisa när det gäller någon annan, det är helt enkelt inte det som studerats. Vore intressant att se ett försök på två aktiva hundar och en observerande, och något sätt att se om den observerande hunden - som alltså inte har något egenintresse i belöningen - uppfattar (och bryr sig!) att belöningen är orättvis. Vet inte hur det skulle ställas upp dock...
)
Men även om jag kan tänka mig egenintresse som en form av moral så är jag nog egentligen mer intresserad av moral som tar sig uttryck där individen själv inte tjänar (direkt) på det... När du pratar om beteenden som kan uppfattas som moraliska bland dina hundar
@Migo , vill du ge några exempel på det? De kan ju vara intressanta även om du själv inte skulle klassa dem som uttryck för moralitet tänker jag?
Jag har funderat mer på Monster och moral, men även om han är en enormt spännande hund på många sätt kan jag fortfarande inte påstå att jag ser säkra uttryck för någon moral hos honom. Intressant det Philosophia nämner om resursförsvar dock... Monster har nära noll, och om någon annan (hund eller människa) visar att de vill ha något han har ger han det gärna, med närmast förvåning (min tolkning givetvis!). Jag ser inte det som uttryck för moral eller ens rättvisa, utan just ett beteende: han har litet resursförsvar. Men sådana saker (vad är vad) är ju väldigt mycket en tolkning...
Jag tycker för övrigt (sidospårsvarning!) att hundens sociala samspel med människan är närmast
oändligt intressant! Jag stötte på Claudia Fugazzas "do as i do"-protokoll för ett tag sedan och provade lite med Monster -
jösses vad spännande! Framförallt i vårt fall med hans osäkerhet med främmande människor, vilken glädje och trygghet (min tolkning!) han fann i det samspelet! Tyvärr gick jag (som vanligt
) för fort fram och pressade honom för hårt vid ett par tillfällen och sabbade alltihop... Hade tänkt jag skulle kanske skaffa DVDn när jag fått råd (inte hänt än
) och läsa det tidigare arbetet med chimpanser (helt enkelt inte gjort
) som hennes idé bygger på, men som sagt har det inte blivit av (än). Nåja, det har ju inget med moral att göra, men socialt samspel som socialt samspel. Eller nåt!
/sidospår
(Edit: jag pratar specifikt om Monster och observationer om moral, helt enkelt för att han är den hund jag (sorgligt nog) känt bäst av alla hundar. Det var med honom jag blev crossover och fick en helt annan inblick i "hundvärlden" och även om jag haft andra hundar i mitt liv så accepterar jag - vid det här laget - att jag inte känt dem alls... Eventuella minnesbilder av tididgare hundar och deras beteenden betraktar jag som för starkt färgade av den inställning till hundar jag hade då...)
