Varit dålig från och till sen 11 mars förra året. Då började det med 97 dagar med feber, hosta, trötthet, svaghet så jag inte kunde sitta upp och inte gå ut med soporna, kroppen var överbelastad av allt så jag fick väldigt hög puls som jag var tvungen att få medicin för som jag fortfarande får ta, hade extremt svårt att andas och utvecklade dubbelsidig lunginflammation och fick slem i hela lungorna. Dom trodde först också att jag hade fått hjärtskador så fick ta EKG och som tur var så var det inget fel mer än skyhög puls.
Hamnade på akuten med syrgasmask och läkaren övervägde att jag skulle läggas in för att situationen var så dålig, att det handlade om liv och död men jag fick åka hem men han sa att jag var tvungen att komma direkt vid minsta försämring.
Det här var innan man fick ta prov men hade kontakt med vården 6 ggr undet mina mer än 3 månader som väldigt sjuk. Fick bekräftat av 6 läkare att det var Corona. Dom uteslöt allt annat genom att ta prover för allt som kan likna Corona.
Andningen har blivit lite bättre men tog lång tid att kunna andas utan kamp, är dock svårt även nu också men nöjd att inte kvävas.
Började komma igång till livet men fick återfall hel tiden. Sen blev det 9 veckor till med feber, trötthet och svårt att andas varje dag i höstas.
Men fortfarande kommer och går febern, jag har inte samma lungkapacitet och det är svårt att träna eller anstränga mig.
Fortfarande feber, ibland 1 dag, ibland 1 vecka och då har det gått nästan 11 månader. Den här sjukdomen har i princip stulit ett år från mig och är så envis.
Har ingen aning om vem som smittade, den enda jag eventuellt har smittat är min mamma som jag hade mer kontakt med. Alla andra var livrädda för mig, det här var ju i början och man visste inte så mycket och jag kände mig så äcklig på något vis för att ingen ville vara nära men jag vet ju att det är så det ska vara. Bara lite jobbigt med 3 månader utan någon mänsklig kontakt. Mamma skjutsade mig dock till sjukhuset ett par gånger.