Har du andrat bana/lagt om livet?

[Hedinn]

Efter 10 år i hästbranschen och till större delen boendes på gård på landet med jobbet runt knuten (och i hemmet, dygnet runt), flyttade jag, 28 år gammal, in till Stockholm och började plugga digital marknadsanalys. Var egentligen mer av ett infall, efter att ha känt mig rätt klar med hästarna ett tag och konstaterat att företaget jag startat ett par år tidigare inte var något jag ville satsa på.

Jag hade väl funderat lite på att plugga i nåt år innan jag sökte, dock inte hittat nån utbildning som kändes helt rätt förrän jag hittade den och skickade in en ansökan trots att jag egentligen inte trodde att jag skulle vara behörig. Och tur var väl det, för det gick vägen och känns skitbra.

 

[Monifa]

Började gymnasiet och hade planen att bli biomedicinsk analytiker. Tog studenten och började jobba inom lantbruk med kor istället. Ledsnade sen efter 6 år i branschen och sökte till universitet och läser till lärare nu.

Livet är för kort för att inte testa sig fram. Är man lite kreativ och ambitiös löser det sig oftast på ett eller annat vis .

 

[Stefffie]

Jag gjorde en ganska rejäl förändring, men på ett ganska kontrollerat och planerat sätt.

2006 (eller var det sent 2005?) började jag jobba inom telekombranschen (hade jobbat inom digital-tv året innan, så ganska lika branscher). Trivdes bra, utvecklades, fick följa med när uppdraget bytte stad, fick en bättre anställning, bättre tjänst, projektuppdrag osv osv. 2011 hade jag ett close encounter med väggen och under ett av många, långa samtal med chefen pratade vi om det här med att studera. Jag var inte behörig till högskolan (var inte ens behörig till jobbet jag hade eftersom jag aldrig tog studenten ) och vägen kändes evighetslång. För jag visste att om jag började plugga så var det en specifik, 4,5 år lång, utbildning som gällde. Min dåvarande chef hittade dock helt rätt knappar att trycka på och jag satte igång med att nysta i möjligheten att börja plugga. Några månader senare började jag läsa gymnasiekurser vid sidan av jobbet och hösten 2011 skrev jag högskoleprovet. Blev behörig att söka till drömprogrammet till höstterminen 2012 och sökte till ett universitet i en annan stad, 80 mil från staden jag bodde då. Skulle ha varit tjänstledig som lite säkerhet, men på grund av omorganisation blev jag istället erbjuden ett avgångspaket, och eftersom jag skulle ändå flytta långt var det en no-brainer.

Så jag slutade helt på jobbet, flyttade 80 mil och satte igång med min utbildning. Den tog lite längre än planerat eftersom jag satte en avkomma till världen mitt i kandidatuppsatsen, men nu, nästan sju år sedan de där mötena med chefen, har jag precis (igår!) börjat på det jobb jag hela tiden hade ögonen på.

Slow and steady wins the race, och allt det där.

Men vad fin berattelse!
Sa du arbetar fortfarande inom samma branch? Vidareutbildningen var for att kvalificera for mer seniora/avancerade roller?

Grattis till det nya jobbet!

 

[Seabaz]

Jag hade "allt" i Sverige. Bra, roligt, intressant och givande jobb, lägenhet, bil, häst och pengar över varje månad...
Kände dock att jag var lite fast i ekorrhjulet och om jag ville göra det där working holiday året i Australien så måste det göras snart, pga ålder och visumregler.
Bad om tjänstledigt för ett år vilket jag fick godkänt på ett villkor "du måste ge oss ett datum när du kommer tillbaka".
Vilket jag inte kunde lova, allt kan ju hända på ett år. Så det slutade med att jag sa upp mig.
Hästen hade avlivats pga sjukdom 3 mån tidigare.
Sålde bilen och hyrde ut lägenheten, packade och drog!

Ett år skulle jag vara borta. Det är närmare 3.5 år sedan nu och jag är fortf här i Australien!

Jobbat som butiksbiträde, jobbat på hästranch samt tagit diskjobb på olika resturanger för snabba cash beroende på var jag varit, nu jobbar jag på biluthyrning

Pengar är bra att ha men man kan vara rik på annat också! Jag tjänar mindre här men jag bor på en ö precis på gränsen till Stora barriärrevet

 

[Snurrfian]

Gick naturbruk på gymnasiet med hästinriktning, jag skulle bli ridlärare, väl där upptäckte jag travet. Efter gymnasiet jobbade jag med travhästar och drog igång en ponnytravskola, gick folkhögskolan på wången för att bli ungdomsledare inom travet. Lärde känna travfolk och skulle jobba en sommar på ett större stuteri. Blev kvar nästan ett år och brakade nästan i väggen. Som tur var träffade jag min blivande man i samma veva och när jag kom hem och grät en timme varje dag satte han ner foten. Man ska inte må så dåligt på ett jobb.
En sommar ledigt och så ett vikariat som kykogårdsvaktmästare. Sen till makens företag som kontorist, bara för ett tag var tanken men lite drygt tio år senare kände jag att jag ville göra något som jag gillade. Det var visserligen ett perfekt jobb när barnen var små, men inget drömjobb och inga utmaningar.
Så i sommar fyller jag 40, har klarat av fyra terminer av tio och närmar mig att bli ämneslärare i svenska och historia. Jag behöver sen läsa till en termin religion så får jag behörighet att undervisa i det också. Jag längtar tills jag är klar!
Sen finns risken att jag fortsätter att läsa/forska på sidan av, det finns så mycket spännande att lära sig.

 

[Tassetass]

Men vad fin berattelse!
Sa du arbetar fortfarande inom samma branch? Vidareutbildningen var for att kvalificera for mer seniora/avancerade roller?

Grattis till det nya jobbet!

Oj, det missade jag. Nej, jag bytte bransch. Tog min juristexamen i somras och arbetar nu på tingsrätten.

 

[Stefffie]

Gick naturbruk på gymnasiet med hästinriktning, jag skulle bli ridlärare, väl där upptäckte jag travet. Efter gymnasiet jobbade jag med travhästar och drog igång en ponnytravskola, gick folkhögskolan på wången för att bli ungdomsledare inom travet. Lärde känna travfolk och skulle jobba en sommar på ett större stuteri. Blev kvar nästan ett år och brakade nästan i väggen. Som tur var träffade jag min blivande man i samma veva och när jag kom hem och grät en timme varje dag satte han ner foten. Man ska inte må så dåligt på ett jobb.
En sommar ledigt och så ett vikariat som kykogårdsvaktmästare. Sen till makens företag som kontorist, bara för ett tag var tanken men lite drygt tio år senare kände jag att jag ville göra något som jag gillade. Det var visserligen ett perfekt jobb när barnen var små, men inget drömjobb och inga utmaningar.
Så i sommar fyller jag 40, har klarat av fyra terminer av tio och närmar mig att bli ämneslärare i svenska och historia. Jag behöver sen läsa till en termin religion så får jag behörighet att undervisa i det också. Jag längtar tills jag är klar!
Sen finns risken att jag fortsätter att läsa/forska på sidan av, det finns så mycket spännande att lära sig.

Woo - alskar folk som blir larare
Lycka till med studierna och framtida nya jobb

 

[Stefffie]

Jag hade "allt" i Sverige. Bra, roligt, intressant och givande jobb, lägenhet, bil, häst och pengar över varje månad...
Kände dock att jag var lite fast i ekorrhjulet och om jag ville göra det där working holiday året i Australien så måste det göras snart, pga ålder och visumregler.
Bad om tjänstledigt för ett år vilket jag fick godkänt på ett villkor "du måste ge oss ett datum när du kommer tillbaka".
Vilket jag inte kunde lova, allt kan ju hända på ett år. Så det slutade med att jag sa upp mig.
Hästen hade avlivats pga sjukdom 3 mån tidigare.
Sålde bilen och hyrde ut lägenheten, packade och drog!

Ett år skulle jag vara borta. Det är närmare 3.5 år sedan nu och jag är fortf här i Australien!

Jobbat som butiksbiträde, jobbat på hästranch samt tagit diskjobb på olika resturanger för snabba cash beroende på var jag varit, nu jobbar jag på biluthyrning

Pengar är bra att ha men man kan vara rik på annat också! Jag tjänar mindre här men jag bor på en ö precis på gränsen till Stora barriärrevet

Ja, dina foton har jag sett - riktig paradiso!
Ar planen att stanna i Aus nu?
Imponerande att bryta upp och flytta sa langt trots att du hade en trivsam situation att atervanda till - eller gjorde det kanske att det var lattare att ta belutet?

 

[Seabaz]

Ja, dina foton har jag sett - riktig paradiso!
Ar planen att stanna i Aus nu?

Jaa vi (jag och min sambo) har ansökt om 'partnervisum' för mig och processen tar ca 2 år och då får jag permanent uppehållstillstånd och efter ytterligare 2 eller nåt kan jag söka om australienskt medborgarskap om jag vill, det är inget måste

 

[Seabaz]

Tror inte vi kommer orka gå igenom samma process igen om vi skulle vilja flytta till Sverige

 

[Ramona]

Jag tror inte man tänker själv att man gör förändringar och resor när man väl gör det. Det känns liksom så rätt att göra något att man gör det. I alla fall jag!

Jag flyttade till Irland som 20-åring och skulle stanna 6 månader till ett år var det tänkt. På Irland utvecklade sig livet till det bättre och jag stannade kvar i 8 år. Byggde upp en trevlig liten verksamhet där jag livnärde mig på att köpa och sälja häst. Sålde hästar över typ hela världen. En dag fick jag ett totalt psykbryt i stallet, började störtgråta, slängde grepen någonstans långt och gick in och anmälde mig till högskoleprovet och separerade från vad som var Mannen i mitt liv. Sökte, men kom inte in, men tänkte att jag flyttar tillbaka till Sverige ändå och läser kurser eller nåt. Träffade i samma veva en man i Göteborg och det var så självklart att jag ändå skulle flytta till Göteborg så jag gjorde det. Pluggade till jurist. När skolan var slut, tvingade min chef på mitt extrajobb på mig en heltidstjänst. Jag hade ju inte tagit examen, eftersom min uppsats inte var godkänd, så det låg hela tiden och hängde över mig. Jobbade på DHL Express i flera år och avancerade inom bolaget. Någonstans där separerade jag och mannen efter 9 år ihop. Jag köpte en lägenhet jag hatade och jag tyckte att jag bara stod och stampade på samma ställe på DHL Express så jag sa upp mig och flyttade ut i fritidsbostaden. Sålde min lägenhet och tänkte att jag skulle leva på den vinsten jag gjorde där. Jag var ledig lite längre och njöt av varje minut ska jag säga. När pengarna tog slut skaffade jag mig ett jobb nära hemmet. Jobbar numer med tvångsomhändertagna missbrukare.

Jag ska ta min examen någon gång. Men jag vet fortfarande inte vad jag ska göra med mitt liv.

 

[sassiball]

Jag har arbetat som djurskötare i ca 20 år. Har alltid (nästan i alla fall) tyckt om mitt arbete. Har växlat lite mellan att vara arbetsledare, ensamskötare, avdelningsansvarig etc.

Jag har haft problem med mina knän o höfter i några år så jag tog upp med min arbetsgivare för snart två år sedan att jag letade efter ett annat arbete. Han blev då lite ställd, då jag var anställd som ensamskötare och hade allt ansvar över hela produktionen. Han valde då att säga upp mig med några månaders framförhållning eftersom han i samma veva ville sluta själv med produktionen och istället arrendera ut stallarna.

Ok, hösten kom och jag var då arbetslös för första gången i mitt liv.
En spännande tid började för mig, sökte massor av arbeten, var på AF och försökte verkligen hitta rätt jobb. Anmälde mig som vikarie i kommunen och fick mycket jobb på skolor och förskolor. Jag jobbade som barnskötare och som elevassistent, lärarvikarie. Fortsatte att söka arbeten under tiden (var vikare ca 1 år) och fick i höstas ett arbete på en myndighet.

Har jobbat där nu i fem månader och trivs bra trots lägre lön och betydligt mer styrning ovanifrån än vad jag är van vid.
Jag är jätteglad att jag tog upp samtalet med min arbetsgivare att jag sökte annat arbete, annars hade jag inte blivit uppsagd, och jag hade aldrig fått ett annat arbete utan mitt år på skolor och förskolor. Det behövdes för att visa en eventuell arbetsgivare att jag kunde göra något annat än att vara just djurskötare.
Men det finns dagar då jag längtar tillbaka till grisarna och mitt arbete som ensam ansvarig över allt.

 

[Stefffie]

J
Jag flyttade till Irland som 20-åring och skulle stanna 6 månader till ett år var det tänkt. På Irland utvecklade sig livet till det bättre och jag stannade kvar i 8 år. Byggde upp en trevlig liten verksamhet där jag livnärde mig på att köpa och sälja häst. Sålde hästar över typ hela världen. En dag fick jag ett totalt psykbryt i stallet, började störtgråta, slängde grepen någonstans långt och gick in och anmälde mig till högskoleprovet och separerade från vad som var Mannen i mitt liv.

Typ har ar nastan jag ocksa - flyttade till UK nar jag var 19, och har nu varit har i 8 ar.
Hur var det att komma tillbaka till SE kandes det ratt? Hade du mycket kontakter/natverk kvar eller borjade du fran borjan?

 

[Stinaelin]

Jag gick från forskare i kemi till att plugga till sjuksköterska, är klar nu i juni.
Vet ännu inte om att arbeta som SSK är det som jag verkligen vill, men att plugga har varit jättekul, så hittills känns allt rätt.

 

[Ramona]

Hur var det att komma tillbaka till SE kandes det ratt? Hade du mycket kontakter/natverk kvar eller borjade du fran borjan?

Jag trodde på något vis aldrig att jag skulle flytta tillbaka till Sverige, men det känns som helt rätt beslut nu såhär 12 år senare. Jag vet att jag i början fick någon typ av kris av att vara tillbaka men det var då en underbar bukefalist introducerade mig för SVEA:s hemkomstråd. Och det behövde verkligen jag! Jag fick ett annat perspektiv på att komma "hem". Sverige kändes ju liksom inte som hemma.

Jag hade rätt mycket kontakter kvar, men det var kanske inte med de personerna man trodde. Som du vet så inser man ju när man flyttar utomlands vem som är ens riktiga kompisar och vem som egentligen inte brydde sig så mycket. Sen hade jag ju släkt och familj kvar. Och man ska inte glömma att jag började på universitetet och där fick jag ju massor med nya vänner. Och har man häst får man ju vänner i stallet.

Jag gjorde helt rätt som flyttade till Sverige. Ett tag trodde jag att jag kanske skulle flytta tillbaka till Irland någon gång, alternativt England då brorsan bor i Windsor, men det blir nog inte så. Ska jag flytta nu kommer jag flytta norröver, till Dalarna eller norrland, kanske Norge. Men jag trivs väldigt bra där jag är, så jag flyttar nog inte inom snar framtid.