Fast jag tycker inte att den här krönikan var skriven så, alls. Jag har verkligen full förståelse för att det är provocerande för någon som är ofrivilligt barnlös, eller inte vill ha barn, att se alla dessa stressade/ledsna/upprörda föräldrar i kassan på Ica. Det är fullt mänskligt att känna så även om man rent intellektuellt förstår att man inte får hela bilden.
Men jag läste kommentarerna här först innan jag läste krönikan, så när jag läste den så gjorde jag det med förväntan om att jag skulle de det perspektivet som @Voeux missat. Att det fanns en annan insikt och perspektiv på krönikan än det som först beskrevs här. Men jag hittade det inte alls, utan istället detaljerade beskrivningar av hennes enda glada förälderkompis och hur han beklagade sig över att andra föräldrar lät sina barn titta på skärmar i vagnen. Det var öppet mål för att krönikan också skulle innehålla insikten om varför en person i hennes situation tolkar föräldrarna som hon gjort, men den bollen togs inte.
Är man krönikör så är en jobb att skriva texter som engagerar och folk tycker saker om och som bidrar till debatt. Är helt övertygad om att Hanna väntade sig exakt de här reaktionerna. Hon är en ytterst kompetent skribent som med all sannoliket var helt medveten om precis vilka knappar hon tryckte på. Så varför man ska som någon skrev innan här innan snälltolka någons text där texten i sig fultolkar andra begriper jag inte.
) eller i kollektiv. Att bara vara två, som du säger som dessutom jobbar heltid, är verkligen inte optimalt för någon. Sen kan man diskutera de individuella valen, vilka möjligheter man har att jobba mindre osv. Men om man nu pratar som samhälle. Vi har gjort det väldigt tufft att ha småbarn.
