Alexandra_W
Trådstartare
Det är tydligen eländes-skov just nu.. Bork, Vision och nu den friskaste av dem alla - gammelkatten Nisse. 20 år i år och inte visat minsta tecken på att lämna in. Visst, mager som gamla gubbar brukar bli, en aning stelbent och lite senil. Men redo att ge Tekla en brottningsmatch närsomhelst och styrde över både Tekla och hundarna med järntass. Hade ganska bra pli på människorna med 
Igår mitt på dagen slutade han äta, kom inte ens till skålen. Verkade i övrigt må bra förutom att han var liite snorig. Ville inte äta imorse heller men verkade fortfarande må bra i övrigt. Sen på förmiddagen såg jag att när han gick så plötsligt var det som han förlorade styrseln över bakbenen. Varade bara några sekunder och sen var han som vanligt. Dock såg jag under dagen flera sådana tillfällen, och vid halv två ringde jag mamma (det är hennes katt när det kommer till kritan). Vad jag ville fråga henne var ju om jag skulle åka med honom. Och det tyckte även hon.
Så jag ringde distriktaren som faktiskt just då var på mottagningen så jag fick komma direkt.
Fick en spruta så han somnade, och sen injicerades avlivningsvätskan in i hjärtat. Men Nisse tänkte minsann inte göra någon halvdan sorti inte utan hjärtat fortsatte slå med oförändrad styrka. Veterinären var ganska 'imponerad' över att han var så gammal med ändå så 'stark'. En ytterligare dos släckte dock ljuset en gång för alla... =(
Han är begravd i trädgården, strax intill 'minneblommorna' (Där det är planterat blommor till Nickis och Cactus minne).
Och jag, som faktiskt inte trodde att jag skulle vara SÅ ledsen den dag Nisse föll ifrån (såklart skulle jag sakna honom etc, men det är mer mammas katt än min) kan bara inte sluta gråta.. Lilla Nisse..
http://hem.passagen.se/xyplex/nisse.htm
Veterinären sa förresten att det nog var en helt vanlig förkylning/virusinfektion som var 'orsaken'. När de är så gamla, och speciellt om de är i lågt hull så klarar de inte speciellt mycket. Dessutom (fattade inte om det var alla förkylningar eller bara vissa sorter) så kunde de tydligen slå sig på nervsystemet just när de var gamla, och att det antagligen var det som hände Nisse. Man hade kunnat ge honom en omgång dropp (både för näring och vätska) och sätta in antibiotika. Men jag sa nej, han var 20 år gammal och hade levt ett långt, friskt och lyckligt liv och förtjänade att få sluta UTAN att behöva bli dålig och sjuk (förutom det här då men det tror jag inte han hann lida så mycket av).
Igår mitt på dagen slutade han äta, kom inte ens till skålen. Verkade i övrigt må bra förutom att han var liite snorig. Ville inte äta imorse heller men verkade fortfarande må bra i övrigt. Sen på förmiddagen såg jag att när han gick så plötsligt var det som han förlorade styrseln över bakbenen. Varade bara några sekunder och sen var han som vanligt. Dock såg jag under dagen flera sådana tillfällen, och vid halv två ringde jag mamma (det är hennes katt när det kommer till kritan). Vad jag ville fråga henne var ju om jag skulle åka med honom. Och det tyckte även hon.
Så jag ringde distriktaren som faktiskt just då var på mottagningen så jag fick komma direkt.
Fick en spruta så han somnade, och sen injicerades avlivningsvätskan in i hjärtat. Men Nisse tänkte minsann inte göra någon halvdan sorti inte utan hjärtat fortsatte slå med oförändrad styrka. Veterinären var ganska 'imponerad' över att han var så gammal med ändå så 'stark'. En ytterligare dos släckte dock ljuset en gång för alla... =(
Han är begravd i trädgården, strax intill 'minneblommorna' (Där det är planterat blommor till Nickis och Cactus minne).
Och jag, som faktiskt inte trodde att jag skulle vara SÅ ledsen den dag Nisse föll ifrån (såklart skulle jag sakna honom etc, men det är mer mammas katt än min) kan bara inte sluta gråta.. Lilla Nisse..
http://hem.passagen.se/xyplex/nisse.htm
Veterinären sa förresten att det nog var en helt vanlig förkylning/virusinfektion som var 'orsaken'. När de är så gamla, och speciellt om de är i lågt hull så klarar de inte speciellt mycket. Dessutom (fattade inte om det var alla förkylningar eller bara vissa sorter) så kunde de tydligen slå sig på nervsystemet just när de var gamla, och att det antagligen var det som hände Nisse. Man hade kunnat ge honom en omgång dropp (både för näring och vätska) och sätta in antibiotika. Men jag sa nej, han var 20 år gammal och hade levt ett långt, friskt och lyckligt liv och förtjänade att få sluta UTAN att behöva bli dålig och sjuk (förutom det här då men det tror jag inte han hann lida så mycket av).
