Jag tänkte bara uppdatera tråden lite eftersom ni var så fina och stöttande och kom med så mycket bra tankar.
Gammelmissen blev lite sur först när lillan flyttade in, men verkar inte bry sig rent humörmässigt. Han är liksom mest slumrande på dagarna och ute på nätterna och verkar inte bry sig om den lilla. Däremot har han magrat av och tappat en hel del muskler, så bra mår han inte. Dessutom har han problem med tarmarna och det som hjälper mot detta går inte att kombinera med smärtlindring vilket gör att vi måste välja. Det är med andra ord ohållbart och vi har tagit beslutet att han ska få vandra vidare innan helgen är slut (beroende på vet). Jag förstår ju att det är det bästa för att han ska slippa ha mer ont eller problem med tarmarna vilket även det skapar smärta. Jag vet att han är gammal och att han inte kommer bli frisk (kanske bättre ett tag, men vet vet?) så rent logiskt verkar det vara rätt beslut. Men det gör så ont! Han har varit min katt i 20 år och jag vet inte hur många gånger jag har gråtit i hans päls eller hur många gånger han har sovit hos mig när jag varit sjuk. Jag kan liksom bara inte förstå det och det känns hemskt.
Så det blev ju tyvärr inte så mycket positivt att uppdatera med, men jag är väldigt tacksam för era tips och råd när jag startade tråden. Det gav mig en månad extra med min skruttgubbe och mer klarhet i vad dom är rätt att göra gentemot honom.
Så sorgligt