Jag sitter just nu i ett litet rum på ett hälsohem i Dalarna.
Det är jättehäftigt att vara här, jag har länge varit nyfiken på att åka hit. Och den här våren blev det äntligen tillfälle till det. :-)
Jag läste nånstans att det här hälsohemmet var förebild till Lasse Åbergs film Hälsoresan. Jag hade därför vissa roat nyfikna förväntningar på spännande flumgrejer som att krama träd, lyssna på någon mässande indier, dansa frigörande dans, mm. Men det är inte alls så här! Det är nog mestadels icke-alternativt, måste jag säga. Jag är visserligen en ganska alternantiv-vänlig person, så min tröskel är kanske hög, men jag tycker inte att det är särskilt mycket av flum alls.
Man äter hälsosam vegetarisk mat, är med på morgonstretch, vattengympa, styrketräningspass, eller går på föreläsningar om kost, hälsa, mindfulness och personlig utveckling. Lånar gångstavar eller en cykel, promenerar någon av promenadslingorna, badar i poolen när man vill, badar bastu när man vill, vilar hur mycket man vill, går på behandlingar om man vill. Det enda som kanske är lite mer alternativt är att det utöver vanliga behandlingar som massage, ansiktsbehandling och fotvård finns vissa riktigt alternativa behandlingar att välja på.
I övrigt går det väl mest ut på att bara ha det najs, helt enkelt.
Min tanke med att åka hit var att skala av vardagens alla måsten och rutiner, stänga av skallen och bara följa kroppen och göra precis vad jag vill.
Det känns som om jag består av två viljor. Den ena viljan sitter i tanken, och det är min "vallhundsskalle", som jag kallar den. Den är intensiv, logisk och dominant, vill väldigt mycket och springer på alla pinnar och allt som rör sig. Den andra viljan är min kroppsvilja. Den är lite mer lågmäld, långsam, känslig, känslosam och laidback. Hittills i mitt liv har min vallhundsskalle styrt mest hela tiden. Det är förmodligen det som har resulterat i att jag förlorat hälsan och fastnat i stress. Kroppsviljan har försynt suttit och räckt upp handen i ett hörn, för att få berätta om dom ohälsosymptom som utvecklats i och med att vallhundsskallen har drivit på för hårt, men aldrig fått komma till tals. Så tillslut har ohälsosymptomen vuxit sig på tok för stora, och slagit ut hela systemet.
När vallhundsskallen nån gång har tystnat och låtit kroppsviljan komma till tals, så säger den bara "jag är trött. jag behöver vila". Och så väller det fram en stor trötthet som inte verkar ha något slut. Vallhundsskallen blir rädd för tröttheten, och bestämmer sig för att ta över rodret igen så att det "blir någon ordning", och driver igång en massa vilja och aktiviteter igen och tvingar kroppen att röra på sig.
Min tanke med att åka till ett hälsohem var att inte ge vallhundsskallen några pinnar att springa på på ett tag. Här finns bara dethär. Inga vardagsmåsten, ingenting att göra eller starta upp eller hitta på. Här finns bara 'här och nu'. Jag vill att vallhundsskallen ska tystna lite, och att kroppsviljan ska få komma fram. Jag vill försöka lära mig lyssna till den mer, lära mig att ge den utrymme i mitt liv.
Kanske kan en hälsohemsvistelse vara en möjlighet till det.
:-)
Det är jättehäftigt att vara här, jag har länge varit nyfiken på att åka hit. Och den här våren blev det äntligen tillfälle till det. :-)
Jag läste nånstans att det här hälsohemmet var förebild till Lasse Åbergs film Hälsoresan. Jag hade därför vissa roat nyfikna förväntningar på spännande flumgrejer som att krama träd, lyssna på någon mässande indier, dansa frigörande dans, mm. Men det är inte alls så här! Det är nog mestadels icke-alternativt, måste jag säga. Jag är visserligen en ganska alternantiv-vänlig person, så min tröskel är kanske hög, men jag tycker inte att det är särskilt mycket av flum alls.
Man äter hälsosam vegetarisk mat, är med på morgonstretch, vattengympa, styrketräningspass, eller går på föreläsningar om kost, hälsa, mindfulness och personlig utveckling. Lånar gångstavar eller en cykel, promenerar någon av promenadslingorna, badar i poolen när man vill, badar bastu när man vill, vilar hur mycket man vill, går på behandlingar om man vill. Det enda som kanske är lite mer alternativt är att det utöver vanliga behandlingar som massage, ansiktsbehandling och fotvård finns vissa riktigt alternativa behandlingar att välja på.
I övrigt går det väl mest ut på att bara ha det najs, helt enkelt.
Min tanke med att åka hit var att skala av vardagens alla måsten och rutiner, stänga av skallen och bara följa kroppen och göra precis vad jag vill.
Det känns som om jag består av två viljor. Den ena viljan sitter i tanken, och det är min "vallhundsskalle", som jag kallar den. Den är intensiv, logisk och dominant, vill väldigt mycket och springer på alla pinnar och allt som rör sig. Den andra viljan är min kroppsvilja. Den är lite mer lågmäld, långsam, känslig, känslosam och laidback. Hittills i mitt liv har min vallhundsskalle styrt mest hela tiden. Det är förmodligen det som har resulterat i att jag förlorat hälsan och fastnat i stress. Kroppsviljan har försynt suttit och räckt upp handen i ett hörn, för att få berätta om dom ohälsosymptom som utvecklats i och med att vallhundsskallen har drivit på för hårt, men aldrig fått komma till tals. Så tillslut har ohälsosymptomen vuxit sig på tok för stora, och slagit ut hela systemet.
När vallhundsskallen nån gång har tystnat och låtit kroppsviljan komma till tals, så säger den bara "jag är trött. jag behöver vila". Och så väller det fram en stor trötthet som inte verkar ha något slut. Vallhundsskallen blir rädd för tröttheten, och bestämmer sig för att ta över rodret igen så att det "blir någon ordning", och driver igång en massa vilja och aktiviteter igen och tvingar kroppen att röra på sig.
Min tanke med att åka till ett hälsohem var att inte ge vallhundsskallen några pinnar att springa på på ett tag. Här finns bara dethär. Inga vardagsmåsten, ingenting att göra eller starta upp eller hitta på. Här finns bara 'här och nu'. Jag vill att vallhundsskallen ska tystna lite, och att kroppsviljan ska få komma fram. Jag vill försöka lära mig lyssna till den mer, lära mig att ge den utrymme i mitt liv.
Kanske kan en hälsohemsvistelse vara en möjlighet till det.
:-)
