V
Vaccan
Sv: Halsförlängare
Varenda gång jag öppnar truten eller skriver ett inlägg gör jag det för att hjälpa till även fast det kanske inte alltid märks :smirk:
Jag skulle inte spendera tid åt att sitta här och glo/bli förbannad/bli kallad för en "dum människa" av människor med för dåliga argument för att svara, om jag inte var intresserad av ämnet och om jag inte brydde mig om stackars hästen som får gå inknölad med sporrar i sidan.
Hade det vart en sida som handlade om idioter som inte hittar kopplingen på bilen hade jag inte brytt mig alls -en bil har inga känslor.
Bukefalos verkar dock (eller verkar, jag har vart här sedan -97) Bukefalos är full av folk som dels har problem och vill ha hjälp med att få dem lösta men å andra sidan inte erkänna att det är de som är problemet alternativt, bara lyssnar till ja-säjare som håller med om att hästen är värdelös.
De tar inte åt sig, synd för dem men mer synd om hästen.
Nej jag vet hur det ser ut i Sverige, det har bevisats för mig gång på gång på bukefalos om inte annat.
Idealet eller rättare sagt, folks allmäna mening om formen och hur hästen bär sig är totalt olika, jag har gett upp att försöka disskutera med de flesta helt enkelt för att det är deras bakgrund, deras ridning och deras upplevelser som ligger till grund till vad de tror på, för mig också.
En vän jag har har en häst som släpar benen efter sig, han lyfter inte upp eller under ett dugg, jag vill se mer aktivitet, mer schvung och mindre markbundenhet. Men eftersom han böjer på nacken så fint så "måste" han ju gå rätt.
Rent ridtekniskt är det inte så mycket mer hon kan göra för att förändra rörelseschemat, alltså måste hästen få kunna bryta det själv.
Här har vi ett av problemen, ryttaren gör faktiskt det bästa h*n kan men det funkar inte iallafall, nästa steg blir att ta till ... ja hjälptyglar eller spö eller sporrar -men det förändrar ju inte själva saken, att hästen går konstigt när ryttaren försöker jobba den själv
Detta genom att ta reda på vad det är som gör att han gör släpspår efter sig i sanden, jag tror att han har ont i arslet och knäna, men eftersom han hoppar banhoppning med bra resultat "så måste ju hästen vara hel".
Men ryttaren kan jag erkänna är duktig i själva verket, det saknas bara hål i utbildningen som jag kanske har, hon kan saker som inte jag kan.
Ridskolans vara eller icke vara har jag diskuterat många gånger, men det är där det brukar börja, tyvärr.
För det är resultat av lektionsridning, snabba lösningar på ridskolehästar som icke får krångla samt dålig hästhantering som är roten till alla trådar här.
Det jag lärde mig på ridskola för hundra år sedan är detta.
1) För att arbeta hästen driver man hästen framåt (hästen ramlar nästan) och håller tillbaka med handen, hästen är då vackert ihopknycklad "mellan hand och skänkel".
Ingen balans övht, hästen hänger i handen och faller isär om man släpper tygeln
2) Lyder inte hästen får man se till att den gör det, för mycket fokus läggs vid ridandet och om man på lektion fick en häst som bockade av en fyratusen gånger så fick man inte se på hästen med de ögon som jag fått för att scanna av kroppen (tack Bella), inte ta hänsyn till hur hästen mår för dagen, inte ta hänsyn till hagvistelse, stallvistelsen etc. utan hade det gått så långt så satte sig ridläraren upp och drev och slog.
3) Böjer inte hästen på halsen så fuskar man, höjer den upp huvudet i himelen så innebär inte det att den har ont i ryggen, arbetas fel, är snedbelastad etc. utan man spänner in med snodd för att "skona ryggen" *yeah right* och hästen böjer vips på halsen och man tänker "hej vad det går" och får icke lära sig vikten av att arbeta med bålen och styra med magen utan man får lära sig att böjer inte hästen på halsen när man suttit där och sparkat en stund så får man helt enkelt spänna in den.
Jag kommer ihåg en stor jäkla häst jag red som 13åring (typ..) som inte förrens sista kvarten blev mjuk i sidorna och allmänt lättriden, han behövde ca 45 minuter för att värma upp eftersom han stått inne hela dagen, fick man veta det? näe. Togs det hänsyn till det? Näe, utan jag och andra elever hetsades till att bråka på den stackars hästen och sätta på gramanen.
Hästen dog senare pga ryggproblem, pålagringar och diverse annat.
Jag kan fortsätta i oändlighet, men kontentan är att ridskolorna har det största ansvaret för att lära sveriges elever att ta hand om sina hästar både psykiskt och fysiskt, de tar inte det ansvaret.
Hade de gjort det hade vi sett enbart vackra bilder av hästar på bukefalos där de blir ridna hur fint som helst.
Det är ridskolorna som inbillar ryttare att det ser "bra ut" och ger dem fortsatta tips till skruttridning.
Dreamer skrev:Dina ord håller jag med om, men "action speaks louder than words" och därför tycker jag att man ska släppa det perfekta idealet och försöka att hjälpa ryttarna på den nivå de är, med det hästmaterialet de har och tränarna de (inte) har tillgång till.
Varenda gång jag öppnar truten eller skriver ett inlägg gör jag det för att hjälpa till även fast det kanske inte alltid märks :smirk:
Jag skulle inte spendera tid åt att sitta här och glo/bli förbannad/bli kallad för en "dum människa" av människor med för dåliga argument för att svara, om jag inte var intresserad av ämnet och om jag inte brydde mig om stackars hästen som får gå inknölad med sporrar i sidan.
Hade det vart en sida som handlade om idioter som inte hittar kopplingen på bilen hade jag inte brytt mig alls -en bil har inga känslor.
Bukefalos verkar dock (eller verkar, jag har vart här sedan -97) Bukefalos är full av folk som dels har problem och vill ha hjälp med att få dem lösta men å andra sidan inte erkänna att det är de som är problemet alternativt, bara lyssnar till ja-säjare som håller med om att hästen är värdelös.
De tar inte åt sig, synd för dem men mer synd om hästen.
Dreamer skrev:Se bara här på Buke, kolla på ridtrådarna på gnägg. Inte ser man speciellt ofta en duktig, rutinerad ryttare på de mindre välutbildade hästarna? Ryttarna inser sällan själva hur illa det ser ut, utan verkar tro att de faktiskt är ganska duktiga.
Nej jag vet hur det ser ut i Sverige, det har bevisats för mig gång på gång på bukefalos om inte annat.
Idealet eller rättare sagt, folks allmäna mening om formen och hur hästen bär sig är totalt olika, jag har gett upp att försöka disskutera med de flesta helt enkelt för att det är deras bakgrund, deras ridning och deras upplevelser som ligger till grund till vad de tror på, för mig också.
En vän jag har har en häst som släpar benen efter sig, han lyfter inte upp eller under ett dugg, jag vill se mer aktivitet, mer schvung och mindre markbundenhet. Men eftersom han böjer på nacken så fint så "måste" han ju gå rätt.
Rent ridtekniskt är det inte så mycket mer hon kan göra för att förändra rörelseschemat, alltså måste hästen få kunna bryta det själv.
Här har vi ett av problemen, ryttaren gör faktiskt det bästa h*n kan men det funkar inte iallafall, nästa steg blir att ta till ... ja hjälptyglar eller spö eller sporrar -men det förändrar ju inte själva saken, att hästen går konstigt när ryttaren försöker jobba den själv
Detta genom att ta reda på vad det är som gör att han gör släpspår efter sig i sanden, jag tror att han har ont i arslet och knäna, men eftersom han hoppar banhoppning med bra resultat "så måste ju hästen vara hel".
Men ryttaren kan jag erkänna är duktig i själva verket, det saknas bara hål i utbildningen som jag kanske har, hon kan saker som inte jag kan.
Ridskolans vara eller icke vara har jag diskuterat många gånger, men det är där det brukar börja, tyvärr.
För det är resultat av lektionsridning, snabba lösningar på ridskolehästar som icke får krångla samt dålig hästhantering som är roten till alla trådar här.
Det jag lärde mig på ridskola för hundra år sedan är detta.
1) För att arbeta hästen driver man hästen framåt (hästen ramlar nästan) och håller tillbaka med handen, hästen är då vackert ihopknycklad "mellan hand och skänkel".
Ingen balans övht, hästen hänger i handen och faller isär om man släpper tygeln
2) Lyder inte hästen får man se till att den gör det, för mycket fokus läggs vid ridandet och om man på lektion fick en häst som bockade av en fyratusen gånger så fick man inte se på hästen med de ögon som jag fått för att scanna av kroppen (tack Bella), inte ta hänsyn till hur hästen mår för dagen, inte ta hänsyn till hagvistelse, stallvistelsen etc. utan hade det gått så långt så satte sig ridläraren upp och drev och slog.
3) Böjer inte hästen på halsen så fuskar man, höjer den upp huvudet i himelen så innebär inte det att den har ont i ryggen, arbetas fel, är snedbelastad etc. utan man spänner in med snodd för att "skona ryggen" *yeah right* och hästen böjer vips på halsen och man tänker "hej vad det går" och får icke lära sig vikten av att arbeta med bålen och styra med magen utan man får lära sig att böjer inte hästen på halsen när man suttit där och sparkat en stund så får man helt enkelt spänna in den.
Jag kommer ihåg en stor jäkla häst jag red som 13åring (typ..) som inte förrens sista kvarten blev mjuk i sidorna och allmänt lättriden, han behövde ca 45 minuter för att värma upp eftersom han stått inne hela dagen, fick man veta det? näe. Togs det hänsyn till det? Näe, utan jag och andra elever hetsades till att bråka på den stackars hästen och sätta på gramanen.
Hästen dog senare pga ryggproblem, pålagringar och diverse annat.
Jag kan fortsätta i oändlighet, men kontentan är att ridskolorna har det största ansvaret för att lära sveriges elever att ta hand om sina hästar både psykiskt och fysiskt, de tar inte det ansvaret.
Hade de gjort det hade vi sett enbart vackra bilder av hästar på bukefalos där de blir ridna hur fint som helst.
Det är ridskolorna som inbillar ryttare att det ser "bra ut" och ger dem fortsatta tips till skruttridning.