Red_Chili
Trådstartare
Nu behöver jag bukehjälp, eftersom jag inte vet hur sjutton vi ska gå vidare med saker och ting.
I min släkt finns en person som är 70+. Personen har under det här året börjat hallucinera. Till en början var det bara småsaker någon gång i bland, som ingen uppfattade som hallucinationer, vi närstående inkl personen själv trodde att det var ljud från grannarna som missuppfattades. Under sommaren har det ökat, i takt med att personen tagit sämre hand om sig själv.
Senaste månaden/månaderna har det varit kraftiga hallucinationer. Personen tror dagligen att det finns andra människor i hens bostad som hittar på dumheter, hade häromdagen rådjur som traskade runt, en katt som satt på en kartong (det var en plastpåse...), har haft långa samtal med spioner (och hade hört tydligt hur personerna svarat), har haft besök av kronofogden som bytt lås så att hen inte kommer in (i själva verket hade hen glömt att alls låsa dörren och därför fungerade det ju inte att låsa upp senare).
När det här började så åt personen inga mediciner, så det är ingen biverkning av något sådant. I dagläget äter hen mediciner efter ett sjukhusbesök (pga att personen misskött hälsan och mått allmänt uselt) men de har inte påverkat hallucinationerna.
För några minuter sedan ringde personen till mig och skällde ut mig. Tydligen hade jag stått i dörröppningen till sovrummet, vinkat att hen skulle komma med och sedan försvunnit. Personen letade i hela hemmet efter mig utan att hitta mig, såklart, eftersom jag inte varit där på hela dagen.
Jag har varit i kontakt med vården. På vårdcentralen skulle de ha ett uppföljningsmöte efter sjukhusvistelsen och jag bad dem att då även prata om hallucinationerna. Hemtjänstpersonal var med och de båda sa att läkaren visat sig vara ointresserad av att prata om det här. När jag ringde tillbaka visade det sig att läkaren hade tolkat allt som en "årlig diabeteskontroll", vilket inte alls var vad personen var kallad till.
Jag har ringt sjukhuset på den avdelning där hen var tidigare, jag har ringt vårdguiden. De hänvisar till vårdcentralen. När jag ringer vårdcentralen viftar de bara bort allt eftersom samtliga värden vid blodprover m.m. ser utmärkta ut.
Vad fan gör vi nu?
Personen mår såklart uselt psykiskt av det här, litar inte på sig själv, litar inte på någonting och pratar ofta om att livet inte är värt att leva längre. Den enda trösten är att jag gör mitt bästa för att försöka få ordning på eländet, men just nu känns det helt hopplöst.
I min släkt finns en person som är 70+. Personen har under det här året börjat hallucinera. Till en början var det bara småsaker någon gång i bland, som ingen uppfattade som hallucinationer, vi närstående inkl personen själv trodde att det var ljud från grannarna som missuppfattades. Under sommaren har det ökat, i takt med att personen tagit sämre hand om sig själv.
Senaste månaden/månaderna har det varit kraftiga hallucinationer. Personen tror dagligen att det finns andra människor i hens bostad som hittar på dumheter, hade häromdagen rådjur som traskade runt, en katt som satt på en kartong (det var en plastpåse...), har haft långa samtal med spioner (och hade hört tydligt hur personerna svarat), har haft besök av kronofogden som bytt lås så att hen inte kommer in (i själva verket hade hen glömt att alls låsa dörren och därför fungerade det ju inte att låsa upp senare).
När det här började så åt personen inga mediciner, så det är ingen biverkning av något sådant. I dagläget äter hen mediciner efter ett sjukhusbesök (pga att personen misskött hälsan och mått allmänt uselt) men de har inte påverkat hallucinationerna.
För några minuter sedan ringde personen till mig och skällde ut mig. Tydligen hade jag stått i dörröppningen till sovrummet, vinkat att hen skulle komma med och sedan försvunnit. Personen letade i hela hemmet efter mig utan att hitta mig, såklart, eftersom jag inte varit där på hela dagen.
Jag har varit i kontakt med vården. På vårdcentralen skulle de ha ett uppföljningsmöte efter sjukhusvistelsen och jag bad dem att då även prata om hallucinationerna. Hemtjänstpersonal var med och de båda sa att läkaren visat sig vara ointresserad av att prata om det här. När jag ringde tillbaka visade det sig att läkaren hade tolkat allt som en "årlig diabeteskontroll", vilket inte alls var vad personen var kallad till.
Jag har ringt sjukhuset på den avdelning där hen var tidigare, jag har ringt vårdguiden. De hänvisar till vårdcentralen. När jag ringer vårdcentralen viftar de bara bort allt eftersom samtliga värden vid blodprover m.m. ser utmärkta ut.
Vad fan gör vi nu?
Personen mår såklart uselt psykiskt av det här, litar inte på sig själv, litar inte på någonting och pratar ofta om att livet inte är värt att leva längre. Den enda trösten är att jag gör mitt bästa för att försöka få ordning på eländet, men just nu känns det helt hopplöst.