Hade vi haft tillräckligt många bra tränare hade vi inte haft så mkt skadade hästar och låg medellivslängd. Men absolut finns det ett par vanliga tränare som kan rehabträna även svårare fall.
Är man bra på lösgjordhet, balans och samling brukar man vara bra på rehab också. Tyvärr är ju rätt få så himla bra på det.
Många rehabtränare blir ju tyvärr det för att de inte är bra nog inom traditionella grenar. Eftersom det under så lång tid inte fanns så mkt rehab-inriktade tränare kunde okunnigt folk få mkt jobb inom det. Lite som det varit med problemlösare.
Det räcker ju med att scrolla på insta en kväll för att få upp en massa hästar som av proffs på svårklassnivå rids i obalans, i spänning, med jättekorta halsar, mkt i tyglarna etc. Och tyvärr också en del med rörelsestörningar eller rena hältor.
Det är en massa filmer med frambenssprattel utan bärighet åstadkommit av underhalsarbete i för kort och spänd form.
Fast skadade hästar och låg medellivsläng beror ju inte bara på tränaren även om det är en viktig bit. Däremellan är det så mkt annat som spelar in såsom vilken träning utförs de andra dagarna, hagvistelse, skoning, foder, utrustning, exteriör., underlag osv
I en drömvärld skulle vi våga prata mer om detta, ta varandras erfarenheter till anvöndning och gå back to basics! Jag tycker ändå allt fler talar om hästens villkor numera.
Vi har även andra typer av hästar idag som kräver annat. Desto viktigare med samarbete över gränserna.
Så jag tror vi måste våga låta ta oss hjälp av de med erfarenhet och våga träna så man tränade förr.Alla måste ta krafttag