Det är väl rätt olika hur folk har det, och jag tycker det är lika fel att säga att det alltid går jättebra som att säga "det går inte". Jag kan berätta hur det var/är för mig. Jag är 36 år, IT-konsult och civilingenjör, med en dotter på sex år. I familjen finns också min man, en hund och en häst.
Jag hade häst på helfoder när jag var gravid, han åkte tillbaka till sin ägare samma dag som min dotter föddes (inte mitt val, jag hade gärna haft honom kvar). Lyckades väl hålla mig från stallet ett par veckor efter förlossningen, fick sedan erbjudande om att rida en häst tre dagar i veckan, vilket jag tackade ja till och började med 5-6 veckor efter förlossningen. Jag red kvällstid och på helger, och min man tog hand om dottern medan jag red/var i stallet. Det var bara att se till att ha ammat precis innan jag gick (dottern tog aldrig flaska), och så inte stanna i evigheter i stallet.....
När min dotter var fyra månader hittade jag den häst jag ville ha som min egen, en fyraårig oinriden unghäst. Honom red jag in under mammaledigheten. Upplägget var att göra allt praktiskt i stallet dagtid med dottern i vagn (lagom promenadavstånd till stallet, och hon somnade ofta när vi var ute och gick), och så sköta hästträningen / ridningen på kvällarna när maken var hemma samt på helgerna. Jag kan inte säga att det var några som helst problem att hinna med, dessutom var det fantastiskt skönt att på kvällen få lite "egen tid" efter att ha tagit hand om en bebis hela dagen....
Jag började jobba när dottern var 10 månader, och hon började på dagis när hon var drygt ett år. Först jobbade jag 50% i några månader, gick sedan upp till 60% och därefter 75%. I början av dotterns dagistid hämtade jag alltså henne på dagis vid halvtre-tiden, då hon precis sovit middag, så det kändes som om vi hade ganska mycket tid tillsammans innan maken kom hem och det blev dags för mig att (eventuellt) gå till stallet.
Nu jobbar jag 87,5% (sjutimmarsdagar), och har aldrig hämtat dottern senare på dagis/fritids än kvart över fyra. Och går jag till stallet ensam, dvs utan min dotter, så gör jag oftast det när hon gått och lagt sig för kvällen. Så har jag gjort i flera år, och det fungerar utmärkt. Hon lägger sig fortfarande (sex år gammal) någon gång mellan 7 och 8, som något yngre oftast vid 7, och då var det ju inga problem att hinna med ridningen efteråt.
Nu är dottern så pass hästintresserad att hon är med mig i stallet 2-3 dagar i veckan och rider och "hjälper till" med stallsysslor. Vi har en islandshäst, så det funkar någorlunda för henne att rida på honom (även om han fortfarande är lite för stor och ffa lite för stark för henne).
Under hela perioden jag har haft barn, så har jag ridit ca 5 dagar i veckan, och har aldrig haft medryttare. Hästen går ute hela dagarna (ibland även nattetid, beroende på årstid) i stora hagar med hästkompisar. Stallet sköts kollektivt av oss som har häst där, vilket innebär att man bara behöver fodra, mocka osv på "sina" dagar. Det har gjort att jag aldrig varit tvungen att vara i stallet 7 dagar i veckan. Vi har också nära till stallet, vilket gör att man kan "passa på" när det oväntat dyker upp en timme eller två som man får göra vad man vill (typ när dottern är hos en kompis)....
Jag har för övrigt fortfarande kvar samma häst som jag köpte när dottern var bebis - det är han som lär henne rida nu!
Nivån på min ridning har hela tiden varit "ambitiös fritidsridning". Jag tränar regelbundet för tränare, och ser till att hålla min häst på en sådan träningsmässig nivå att jag skulle kunna tävla när jag vill. Tiden räcker inte riktigt till för att tävla i någon större utsträckning, men några gånger om året brukar det kunna bli....
