Häst som skadar sig ofta

Willys

Trådstartare
Jag behöver er hjälp buke-vänner!

Jag står inför ett etiskt dilemma med min häst som skadar sig gång på gång. Han är 5 år och jag har ägt honom sedan föl, de senaste två åren har han haft två olika senskador och har gått mer på rehab sedan jag red in honom än vad han är tiden och tränad på grund av alla skador han drar på sig. Han är en superklumpeduns och går konstant med småsår, slår i sig i saker, snubblar över sina egna ben osv och med det kommer det ju då en del allvarligare skador som genererat rehab. Enligt veterinär är skadorna av den karaktären som blir när de busar i hagen, tex vid kraftiga vändningar och lösningen är att låta honom gå i en begränsad hage där han inte har så mycket spelrum att skada sig. Han är en mycket aktiv häst mentalt och behöver stimulans och andra hästkompisar. Han går idag med en mycket lugn hagkompis i en större men platt hage utan saker att skada sig på (förutom sin egna klumpighet då;)). Och här till dilemmat… Jag tycker att det känns oerhört fel och oetisk mot en sådan typ av häst att låta honom gå i liten grushage kanske resten av livet för att minimera skaderisken. Under den tiden han varit på konvalescens och gått i liten hage har han deppat ihop, trots kompisar när omkring hela tiden.

Vad hade ni gjort?
 
Min häst var hemsk som ung. Minst en större skada per år (hagskador allihopa). Det lugnade sig med tiden och nu har han hållit ordning på benen länge ;) tror du han kan få bättre kroppskontroll? Finns det stora platta gräshagar istället? Här är mycket åker så de flesta hagar är platta typ.
 
Jag tänker att ni antingen kan ha honom så som nu, dvs platt och liten hage för att ta bort allt farligt. Eller så testar ni en lite större hage med mycket sly, träd och annat i som därmed kan sänka hastigheten och göra hästen mer medveten. Jag har haft alla mina i den senare varianten och det har fungerat bra, även den något mer skadebenägna, men det finns ju ingen garanti. Säger inte att varken eller är fel utan ville mest lyfta tanken om att börja från andra änden istället :)
 
Jag behöver er hjälp buke-vänner!

Jag står inför ett etiskt dilemma med min häst som skadar sig gång på gång. Han är 5 år och jag har ägt honom sedan föl, de senaste två åren har han haft två olika senskador och har gått mer på rehab sedan jag red in honom än vad han är tiden och tränad på grund av alla skador han drar på sig. Han är en superklumpeduns och går konstant med småsår, slår i sig i saker, snubblar över sina egna ben osv och med det kommer det ju då en del allvarligare skador som genererat rehab. Enligt veterinär är skadorna av den karaktären som blir när de busar i hagen, tex vid kraftiga vändningar och lösningen är att låta honom gå i en begränsad hage där han inte har så mycket spelrum att skada sig. Han är en mycket aktiv häst mentalt och behöver stimulans och andra hästkompisar. Han går idag med en mycket lugn hagkompis i en större men platt hage utan saker att skada sig på (förutom sin egna klumpighet då;)). Och här till dilemmat… Jag tycker att det känns oerhört fel och oetisk mot en sådan typ av häst att låta honom gå i liten grushage kanske resten av livet för att minimera skaderisken. Under den tiden han varit på konvalescens och gått i liten hage har han deppat ihop, trots kompisar när omkring hela tiden.

Vad hade ni gjort?
Har man kollat rygg och hals på honom? Så att klumpedunsandet inte beror på att det inte funkar optimalt. Kan ju vara så simpelt att kiropraktik också hjälper om det inte finns veterinära fynd.

I övrigt så var min likadan i den åldern. Inte med så illa som senskador. Men vurpade en hel del iom vild, överrörlig och inte hunnit hitta kroppen än. Småsår överallt ofta. Lyckades också fläka sig pga halt gräs i hagen, trampa in en pinne i hoven, fick en stor bit av tungan avbiten av annan häst, fick något virus med mkt hög feber etc.
Jag hade då också min gamle ponny som varit halt en gång på 20 år och knappt något annat.
Man tänkte ju ”gud, vad är det för olyckskorp”.
Men nu 14 år senare så var det mest bara de unghäståren som var kaos och skador.
Jag jobbade hårt med att både lära honom coola ner sig och inte lösa allt med mer fart och mer kraft. Och mycket med kroppskontroll/kroppsmedvetenhet. Även om han fortsatte vara en aktiv och energisk(!) individ och är än idag så har det sällan blivit skador efter han hittade sin kropp.
Han fräste runt mkt i den mindre hagen med kompisar han gick i då. När han fick flytta ut på lösdrift med 30+ hästar i gigantisk och kuperad hage med både äng och skog fick han stimulans av att hela tiden interagera med så många hästar och eftersom de var rätt coola pga mkt långsam rörelse och att de var polohästar som inte direkt tycker galopp är så spännande så gick han ner i energi i hagen mycket.
Det behöll han till viss del när han senare flyttade in i stall och mindre hage med färre kompisar.
 
Det låter som att det kanske finns hopp för min också då när jag läser era svar!:D

Han är kollad av fysioterapeut i samband med hältan och röntgat ben, veterinären tyckte inte vi behövde kolla honom mer än så men det kanske jag ska föreslå att göra ändå? Han är väldigt snubblig och har vid två tillfällen gått ner på knä pga det.

Jag jobbar på grund av detta honom mycket med övningar som kan generera någon form av kroppskontroll och då mycket enligt den akademiska ridkonsten vilken jag tycker är bra ur den aspekten. Bommar tog det tre år för honom att lära sig att gå över utan att slå i:p

I hagen är han superduperlugn, jag tror att långsam trav är det mest aktiva han gör på daglig basis när man kommer med mat, förutom någon gång i månaden när han får ryck och kör bockserier i 10 minuter. Det gör han dock även i mindre hage och det är alltid efter detta han kommer in med någon form av skada. Kanske att detta har lugnat sig något över åren… Jag kanske skulle testa en kuperad hage igen. Han har länge gått bland kullar och träd och är uppväxt så, men nu går han helt plant på gräs-/jordhage.
 
Det låter som att det kanske finns hopp för min också då när jag läser era svar!:D

Han är kollad av fysioterapeut i samband med hältan och röntgat ben, veterinären tyckte inte vi behövde kolla honom mer än så men det kanske jag ska föreslå att göra ändå? Han är väldigt snubblig och har vid två tillfällen gått ner på knä pga det.

Jag jobbar på grund av detta honom mycket med övningar som kan generera någon form av kroppskontroll och då mycket enligt den akademiska ridkonsten vilken jag tycker är bra ur den aspekten. Bommar tog det tre år för honom att lära sig att gå över utan att slå i:p

I hagen är han superduperlugn, jag tror att långsam trav är det mest aktiva han gör på daglig basis när man kommer med mat, förutom någon gång i månaden när han får ryck och kör bockserier i 10 minuter. Det gör han dock även i mindre hage och det är alltid efter detta han kommer in med någon form av skada. Kanske att detta har lugnat sig något över åren… Jag kanske skulle testa en kuperad hage igen. Han har länge gått bland kullar och träd och är uppväxt så, men nu går han helt plant på gräs-/jordhage.
Vad är det för typ av häst?

Jag vågar inte säga om det är rimligt eller överdrivet att kolla den mer IOM att jag ju inte vet något om den/inte sett den.

Min har förmodligen ngt fynd i rygg och ev hals enligt mig, sambo/kiro och vet. Han har också konstaterat för öppet bakknä ena bak och är för rörlig i båda egentligen.
Han funkar fint med den träning vi gör. Men står han så kan det börja märkas lite smått innan han är igång igen. Jag fick hem honom i träning pga problembeteende först.
Jag är rätt säker på att han lätt kan bli korv med annan träning. Han är känslig så.
AR kan vara jättebra om man ser till att de också sitter ihop i bålen. Jag jobbar en mix klassiskt och modernt. Problemet med en del AR är att det blir för slappt. Då får de inte ett lika bra muskelförsvar som om de lär sig hålla ihop mer.
Vissa som kör AR gör det absolut bättre än andra.
Jag har jobbat med en del AR-hästar som gått sönder och gått sönder tills de lärde sig ta i och hålla ihop bättre.
Men det finns jättemycket bra också i läran om man ser till Bents egen kunskap tex. Han må vara udda och tyvärr tappa kunder/folks öron iom att vissa delar blir för märkligt för folk. Det är synd!

Tänker ang bock-atacker så kan det så klart vara energi eller trigger i miljö etc. Men en del gör så när de har låsningar. När min gjort så vet jag att sambo kan hjälpa och får sen höra att ngt skett i hagen. Det är vanligt att de försöker ”kiroprakta” sig själva omedvetet när det känns så. Ibland lyckas det och ibland är det för svårt/sitter fel.
 
Jag tänker, lite som du är inne på, att det inte är schysst att sätta en häst i en liten grushage. Snarare vore det kanske bra med stor, kuperad hage så att den lär sig mer kroppskontroll och bygger upp kroppen?
 
Jag behöver er hjälp buke-vänner!

Jag står inför ett etiskt dilemma med min häst som skadar sig gång på gång. Han är 5 år och jag har ägt honom sedan föl, de senaste två åren har han haft två olika senskador och har gått mer på rehab sedan jag red in honom än vad han är tiden och tränad på grund av alla skador han drar på sig. Han är en superklumpeduns och går konstant med småsår, slår i sig i saker, snubblar över sina egna ben osv och med det kommer det ju då en del allvarligare skador som genererat rehab. Enligt veterinär är skadorna av den karaktären som blir när de busar i hagen, tex vid kraftiga vändningar och lösningen är att låta honom gå i en begränsad hage där han inte har så mycket spelrum att skada sig. Han är en mycket aktiv häst mentalt och behöver stimulans och andra hästkompisar. Han går idag med en mycket lugn hagkompis i en större men platt hage utan saker att skada sig på (förutom sin egna klumpighet då;)). Och här till dilemmat… Jag tycker att det känns oerhört fel och oetisk mot en sådan typ av häst att låta honom gå i liten grushage kanske resten av livet för att minimera skaderisken. Under den tiden han varit på konvalescens och gått i liten hage har han deppat ihop, trots kompisar när omkring hela tiden.

Vad hade ni gjort?
Här är en till med en klumpeduns!! Jag har haft min sedan han var tre år och han är nu 14 år. Tyvärr klantar han sig fortfarande lite då och då.
Senast för ca två år sedan när han lyckades få en fraktur på höftbensknölen.. Innan dess har han bla dragit sönder nackbandet, trampat sönder hoven ända in i kötthoven, rasat ner från en berghäll och skrapat sönder alla leder i stort sett, gått omkull och vrickat två ben, fått blödning på försärkningsbandet, systemkolapps/kolit, pinne in i benet mm finns säkert mer som jag glömt..

Allt detta har han lyckats med i hagen och han går på lösdrift, ingen annan häst i hagen har skadat sig utan bara min...
Jag märker dock att han mår jätte dåligt när han är skadad och står på box och går i mindre hage så har inte hjärta att stänga in honom utan hoppas varje gång att nu är det sista gången..

Han har dock aldrig haft en ledinflammation eller liknande eller har några pållagringar/artros så är frisk i övrigt.

Hästar skadar sig tyvärr överallt så man kan inte skydda dom hur gärna man än vill, har sett en häst bryta benet i en helt platt gräshage och en annan sparkade hoven genom gallret i boxen..

Om man begränsar rörelsen så får man andra problem istället så inget jag skulle rekommendera!
 
Jag behöver er hjälp buke-vänner!

Jag står inför ett etiskt dilemma med min häst som skadar sig gång på gång. Han är 5 år och jag har ägt honom sedan föl, de senaste två åren har han haft två olika senskador och har gått mer på rehab sedan jag red in honom än vad han är tiden och tränad på grund av alla skador han drar på sig. Han är en superklumpeduns och går konstant med småsår, slår i sig i saker, snubblar över sina egna ben osv och med det kommer det ju då en del allvarligare skador som genererat rehab. Enligt veterinär är skadorna av den karaktären som blir när de busar i hagen, tex vid kraftiga vändningar och lösningen är att låta honom gå i en begränsad hage där han inte har så mycket spelrum att skada sig. Han är en mycket aktiv häst mentalt och behöver stimulans och andra hästkompisar. Han går idag med en mycket lugn hagkompis i en större men platt hage utan saker att skada sig på (förutom sin egna klumpighet då;)). Och här till dilemmat… Jag tycker att det känns oerhört fel och oetisk mot en sådan typ av häst att låta honom gå i liten grushage kanske resten av livet för att minimera skaderisken. Under den tiden han varit på konvalescens och gått i liten hage har han deppat ihop, trots kompisar när omkring hela tiden.

Vad hade ni gjort?
Tränaren Susanne Widner arbetar med uppbyggande träning för att lära hästen balansera sig själv och dig. Www.swus.se

Jag skulle promenera, tömkörning träna mycket i skogen i skritt så att han skulle bli trött och ha stor hage men inte lösdrift så tiden minimeras där han skadas och han sover i box till han bli4 mer balanserad.
 
Min var likadan. Skadade sig jättemycket i hagen, både frekventa sårskador och rejäla skador som krävde lång tid i sjukhage osv. När hon var 5 år bytte jag stall och lät henne gå i platt mindre hage. Hon har inte varit skadefri men problemet har minskat markant. Hon slutade få konstanta sår och har fått mycket färre stora skador. Hon var dock helt ok med den nya hagsituationen, mådde finfint och var glad ändå.
Idag skulle jag nog våga låta henne gå i kuperad hage igen, hon har lugnat sig och busar inte lika galet längre som när hon var yngre😊

För min del så kände jag att hon ändå blev ståendes i sjukhage hela tiden pga skadorna, så då var det bättre för henne att få gå i platt och tråkig hage men som var mkt större än en sjukhage.
 
Åh, min ena fick mig verkligen luttrad under sina unghäst-år… Det var en never ending story med skador/sår på både möjliga och omöjliga ställen. En mycket påhittig häst😅 (med lugn & snäll hagkompis så den var oskyldig).

Klanthästen fick dock fortsätta att gå i sin hage med både kuperat, träd, sly, stenar, öppna ytor för att lära sig att tänka och numera är den civiliserad och skadar sig inte mer än en ”vanlig” häst (peppar, peppar).
 
Jag har haft en som också röjde ordentligt i hagen. Gick i både stor, liten, kuperad eller platt hage, ensam eller med kompisar och det gjorde inte så mycket skillnad; han tyckte om att springa fort och stod på öronen mer än en gång, fick ett par olika skador -och det slutade tyvärr dåligt, med en fraktur i bäckenet.
Hade han fått bli äldre så tror jag han hade lugnat ner sig, men han var väldigt lekfull som yngre. Det som fungerade bäst/var lugnast var ”ofarlig” hage (ganska platt, och gott om plats så det inte gjordes så tvära vändningar utan man kunde springa av sig rakt fram) och kompisar som var sällskapliga men inte lika sugna på att hänga på utan hade en dämpande effekt.

Tycker det är intressant det här med hur ”klumpiga” och skadebenägna de kan vara, och hur olika de är -vissa kan ju röja så man blir mörkrädd men utan ens en tappsko och andra är lika busiga men då lite klumpigare och slår sig istället. Min som var klumpig hade gått i storflock på stoooora marker till han var 3 år så ”grundad” på ett gynnsamt sätt, sedan var han inte så liten utan lite större - och lite valpig och fladdrig i kroppen.
Nuvarande häst gick i hingstflock till han var 4 år, de röjde rätt bra, i kuperade hagar -en liten sårskada fick han under den tiden, och förlorade sitt täcke en gång :rofl: (med lite hjälp från kompisarna).
Sån skillnad, han har lite mer koll liksom -medan den andra hästen var mer ”welcome to Jackass! Jag kommer nu göra ett stunt som ingen provat innan”
 
Hur tränar ni? Min erfarenhet är att en sån häst går att stärka o göra mindre klumpig när de ofta är balans o smidighet o ”kroppskännedom” som saknas. Ut o promenera o skritta i skog o mark, över stock o sten. Tar tid o bygga upp o ”ändra” i hästen; men så länge den är fysiskt frisk har det gått här. Ha på skydd men se till att skydden inte gör hästen mer klumpig, vilket de ofta gör. Oftast hjälps dessa hästar av att vara barfota om det går. Se till att ni är i ett stall där hagarna är så säkra de går men att hästen ändå får chans att röra sig, en liten hage förvärrar ju bara balans, styrka osv. O överfodra inte med energi, om de är mkt överskott som ska ut i form av bus. Som exempel, har vi haft hästar här från Holland som gått i små platta gräshagar utan minsta Sten eller stock i, de trillar, springer in i saker, o är allmänt hopplösa i terrängen . Det första året/halvåret. Sen har de funnit sin balans. Lycka till!!
 
Jag har haft en som också röjde ordentligt i hagen. Gick i både stor, liten, kuperad eller platt hage, ensam eller med kompisar och det gjorde inte så mycket skillnad; han tyckte om att springa fort och stod på öronen mer än en gång, fick ett par olika skador -och det slutade tyvärr dåligt, med en fraktur i bäckenet.
Hade han fått bli äldre så tror jag han hade lugnat ner sig, men han var väldigt lekfull som yngre. Det som fungerade bäst/var lugnast var ”ofarlig” hage (ganska platt, och gott om plats så det inte gjordes så tvära vändningar utan man kunde springa av sig rakt fram) och kompisar som var sällskapliga men inte lika sugna på att hänga på utan hade en dämpande effekt.

Tycker det är intressant det här med hur ”klumpiga” och skadebenägna de kan vara, och hur olika de är -vissa kan ju röja så man blir mörkrädd men utan ens en tappsko och andra är lika busiga men då lite klumpigare och slår sig istället. Min som var klumpig hade gått i storflock på stoooora marker till han var 3 år så ”grundad” på ett gynnsamt sätt, sedan var han inte så liten utan lite större - och lite valpig och fladdrig i kroppen.
Nuvarande häst gick i hingstflock till han var 4 år, de röjde rätt bra, i kuperade hagar -en liten sårskada fick han under den tiden, och förlorade sitt täcke en gång :rofl: (med lite hjälp från kompisarna).
Sån skillnad, han har lite mer koll liksom -medan den andra hästen var mer ”welcome to Jackass! Jag kommer nu göra ett stunt som ingen provat innan”
Ja, min röjer fortfarande rejält regelbundet och han är inte direkt den som väljer att gå som transportgångart alltid om man säger så.. Han har inte direkt varit den som backar konfrontationer med andra hästar om han tycker det krävs. Men när han är igång håller han trots vildhet och lite väl lite självbevarelsedrift ibland. Han är ju oerhört kvick, balanserad, rörlig och kroppen håller ihop då han tränas. Så han hinner undan för det mesta i fighter iom att han också läser var deras smällar kommer landa blir sällan skadad.
Sen kan det bli extra cirkus ibland. Tex när en fd stallägare plokat av insektstäcke trots mkt broms och jag sagt att det absolut inte fick göras iom att då rusar han i panik. Han rusade och jag kom hem till vrickad häst. Då är han ju inte med mentalt, har spårat pga paniken och då finns risk att kroppen pajar. Särskilt om han stått en längre period.

Tror min gamle pansarvagn till ponny knappt hade sår eller ngt under alla år. Han var ju också en vilde. Men byggd som ett hårigt vildsvin typ. Inte direkt skör kropp.. :laugh:
 
Varför får han tokryck ibland? Han kanske kan galoppera av sig under kontrollerade former? Kan du med inte cantra en gång i veckan dvs ligga och rulla på i lugn galopp en lite längre sträcka? Om han redan går med en lugn kompis tycker jag att han kan fortsätta med det. Dock ska du inte släppa honom med många valacker, då det lätt blir bus och gnabb.
 
Varför får han tokryck ibland? Han kanske kan galoppera av sig under kontrollerade former? Kan du med inte cantra en gång i veckan dvs ligga och rulla på i lugn galopp en lite längre sträcka? Om han redan går med en lugn kompis tycker jag att han kan fortsätta med det. Dock ska du inte släppa honom med många valacker, då det lätt blir bus och gnabb.
Vissa hästar är sådana oavsett hur mycket de motioneras.
 
Han mår bra av motion absolut! Men får tyvärr tokryck för allt möjligt som triggar igång honom, och det är lite vår akilleshäl i ridningen/träningen också. Han är en nervig/känslig individ och bockning är hans lösning på exakt allt som triggar honom:p Det är som att han alltid mer eller mindre har en bock på gång. Lugn galopp och ordentliga arbetspass i allmänhet kan funka för att lugna ner honom. Men han kan tyvärr vara så att trots att han gått ett ordentligt pass, är fin och igenom i kroppen och känns allmänt nöjd så kan han bli helt tokig och vilja bocka under avskrittningen för att det kommer en annan häst längre bort.:meh:
 

Liknande trådar

Hästvård Den gamla tråden verkar ha dött ut så hoppas det är okej att jag startar en ny! Här kan vi dela med oss av hur det går med våra skadade...
15 16 17
Svar
322
· Visningar
29 397
Senast: Elo
·
Hästvård Har en så frustrerande situation hemma.. Jag bor på landet. Har byggt ett eget litet stall med 2 boxar. Har en stor hage med stor...
2
Svar
29
· Visningar
4 794
Senast: Fiorano
·
Hästmänniskan Hej! Jag har köpt en supersnäll 7 åring för 2 veckor sedan (24/8). 7 år, valack och importerad från Holland som 5 åring. Tidigare...
2
Svar
33
· Visningar
11 297
Hästvård Jag skriver här nu och ber om råd då jag känner att jag behöver hjälp. Jag är ägare till ett 3-årigt engelskt fullblodssto sedan...
6 7 8
Svar
159
· Visningar
16 811

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tatueringar i arbetslivet
Tillbaka
Upp