Japp, det är fjädrar. Syns ännu tydligare på senaste klippet @Sel just la upp.Är det det som ser ut som de är lite fuktiga? Jag tänkte att de hade fått lite vatten på pälsen och den klibbat ihop lite och då blev lite tydligare i fluffet. Men det är fjädrar? Annars kan jag tyvärr inte se, om det inte är det.
Jag tyckte jag såg det snabbt på ena när den vände sig på sidan i senaste klippet, då kom det som bredare markeringar.Japp, det är fjädrar. Syns ännu tydligare på senaste klippet @Sel just la upp.
Är det det som ser ut som de är lite fuktiga? Jag tänkte att de hade fått lite vatten på pälsen och den klibbat ihop lite och då blev lite tydligare i fluffet. Men det är fjädrar? Annars kan jag tyvärr inte se, om det inte är det.
Yttepytte fjädrar
Men åh @Sel
Ja! Så vackra yttepyttefjädrar juYttepytte fjädrar
De känns mest mjuka och otroligt sköra. Jag har aldrig hanterat så här små kycklingar förut och tycker nästan det är lite läskigt att sluta handen runt dem och hålla fast dem, de är så himla pyttiga.Men åh @Sel
Hur känns dem att ta på? Har aldrig hållit en kyckling, så hur känns deras fjun? Och hur känns de där nya små fjädrarna?
Hönsen vi hade kändes mysigare, de hade lite massa ändå... men fjunen är som väldigt mjuk päls. Så små fjädrar blir mest som lite styvare hår. Stackars barn-Enya som aldrig fick hålla en kyckling!
Just nu kan jag ju bara identifiera tre.Men... vad ska de heta?
... och Ettan verkar vara en höna så hon får nog heta det, resten har jag ingen aning om. Just nu kan jag ju bara identifiera tre.
Samt terapipratet från receptionisten.Ja, du gjorde helt rätt.Jag är glad ändå att jag kände mig för och gick dit, så att jag inte fortsatte behandla och behöll henne längre utan framtid. De var så himla gulliga, jag visste inte om de skulle ta emot oss alls när jag ringde för receptionisten verkade lite förvirrad... men när jag kom dit fick jag träffa en helt ny veterinär jag aldrig mött förut. Jag vet att de gör lantdjur också och det här var absolut en lantdjursveterinär... det syntes på händerna.
Han var så himla gullig när han såg hur upprörd jag blev, inte det minsta krass och "nonsens" som jag upplevt från veterinärer på den sidan ibland. Jag tror egentligen han visste ganska omgående men han kände ändå igenom henne ordentligt innan han beklagade och sa att han kunde ta med henne och avsluta.
Jag betalade tre pund för besöket och avlivningen.
Ja, det är inte rättvist att tejpa ben och greja och behandla om det inte kan bli bättre. Jag hade ju hoppats, men när det inte syntes någon skillnad var det skönt att få det bekräftat av veterinären ändå. Hon fick en chans.Ja, du gjorde helt rätt.
Man fäster sig snabbt vid de små liven, kan förstå att det var känslosamt.
