Sv: Grytträning med west highland white terrier
Yttrande över "Grytanlagsprov och grytjakt", dnr Jo2004/4682004-10-13
StockholmSVERIGES VETERINÄRFÖRBUND
Stockholm den 13 oktober 2004
Jordbruksdepartementet
103 33 Stockholm
Generella synpunkter
Sveriges Veterinärförbund har i remissvar till Jordbruksverket 1993 och till Jordbruksdepartementet den 18 januari 2000 och den 4 maj 2000 kommenterat och lämnat synpunkter på grytanlagsprov och grytjakt. Förbundet ställer sig principiellt mot en verksamhet där två djur hetsas mot varandra. Förbundet har vid tidigare remisstillfällen konstaterat att grytanlagsprov i den form som bedrivs i dagsläget inte är en verksamhet som är förenlig med djurskyddslagen. Detsamma konstaterar SVA i sitt yttrande till den nu aktuella utredningen. Om grytprovsverksamheten fortsätter i nuvarande form är det fortfarande veterinärförbundets åsikt att verksamheten ska förbjudas. Om ett sådant förbud innebär praktiska och djurskyddsmässiga problem att bedriva jakt med grythundar, bör även grytjakt med hund förbjudas.
Det finns enligt veterinärförbundets mening inga hållbara sakargument som motiverar grytanlagsprov/grytjakt i nuvarande form. De djurslag som jagas med grythund kan även jagas ovan jord eller med burfällor, varför argumenten att grytjakten är nödvändig för att reglera viltstammen eller att bekämpa smittsamma sjukdomar inte är relevanta. Att grytjakt och därmed grytanlagsprov är nödvändiga för att minska lidandet hos trafikskadade grävlingar eller rävar är enligt förbundets mening också irrelevanta argument. Eftersök med grythund av trafikskadat grytlevande vilt förekommer i praktiken så gott som aldrig. När det gäller eftersök på skadeskjutna grytlevande djur utsätter grytjakten det skadade viltet för så stora stressreaktioner att det kan ifrågasättas om det inte medför mindre lidande att lämna det skadade djuret i grytet.
Problematiken med skador på hundar under grytanlagsprov, men framför allt under grytjakt, är inte alls belyst i SVA:s studie. Hundar som är oförsiktiga eller för aggressiva riskerar att skada bytesdjuret eller sig själva. Många av veterinärförbundets smådjurspraktiserande medlemmar får regelbundet ta hand om jakthundar som orsakats allvarliga skelett- och mjukdelsskador, främst i ansiktet, genom slagsmål med grävlingar i gryt. Denna typ av skador beror helt på bruket av hundar för grytjakt, och skulle upphöra om grävlingarna endast jagades ovan jord eller med burfällor. Skadorna har uppkommit trots att de skadade hundarna godkänts för grytjakt i grytanlagsprov.
Om regeringen beslutar att grytjakt är en jaktform som måste finnas kvar, trots veterinärförbundets motsatta åsikt, anser förbundet det vara av yttersta vikt att de förslag till förbättringar som SVA framför i sin nu aktuella rapport skyndsamt införs som lagkrav. Detta gäller såväl grävlingshägnets storlek (minst 600 m2) som krav att grävlingarna är uppfödda i fångenskap, ID-märkning av grävlingarna, upprättande av protokoll vid träning och prov, närvaro av veterinär vid träning och prov, förbättrade transportförhållanden för grävlingarna, förbättrad konstruktion av kitteln för att minska direktkontakten mellan hund och grävling, certifiering av grävlingshållare och provledare, med flera åtgärder som föreslås i SVA:s rapport.
Grävlingar kan bli lika tama som hundar och är delvis dresserbara varför det bör finnas en selektion vid avel för de individer som mår och fungerar bra i konstgryten samt blir riktigt tama. En tam unggrävling kan dock bli aggressiv vid könsmognad varför kastrering kan vara ett alternativ. Skall grävlingen kunna veterinärundersökas måste den vara handtam. Grävlingar som används skall vara uppfödda och vana vid fångenskap.
Med tanke på hur grytanlagsproven genomförs i praktiken idag, där grävlingarna regelbundet hålls i djurskyddsmässigt oacceptabla hägn, bitskador på både hund och grävling ofta förekommer, de använda grävlingarna ibland är viltfångade, med flera brott mot gällande djurskyddslagstiftning, förespråkar veterinärförbundet dock i första hand ett förbud mot grytanlagsprov och grytjakt i Sverige.
Johan Beck-Friis
Sveriges Veterinärförbund
Äntligen (!) fick jag chansen att delta på en grytträning med Ian. Vi gav oss av till Östermalma för att träffa en livs levande grävling för att se om Ian tyckte att det var något. Jag hade inga särskilda förväntningar alls och grytfolket drog nog lite på smilbanden när jag kom in med min utställningstrimmade lilla puff
Tji fick dom för Ian skötte sig strålande, kan inte vänta till nästa gång. Fy vad kul det är att se sin hund i sitt rätta element
https://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=q-nmY7vUQIQ
Yttrande över "Grytanlagsprov och grytjakt", dnr Jo2004/4682004-10-13
StockholmSVERIGES VETERINÄRFÖRBUND
Stockholm den 13 oktober 2004
Jordbruksdepartementet
103 33 Stockholm
Generella synpunkter
Sveriges Veterinärförbund har i remissvar till Jordbruksverket 1993 och till Jordbruksdepartementet den 18 januari 2000 och den 4 maj 2000 kommenterat och lämnat synpunkter på grytanlagsprov och grytjakt. Förbundet ställer sig principiellt mot en verksamhet där två djur hetsas mot varandra. Förbundet har vid tidigare remisstillfällen konstaterat att grytanlagsprov i den form som bedrivs i dagsläget inte är en verksamhet som är förenlig med djurskyddslagen. Detsamma konstaterar SVA i sitt yttrande till den nu aktuella utredningen. Om grytprovsverksamheten fortsätter i nuvarande form är det fortfarande veterinärförbundets åsikt att verksamheten ska förbjudas. Om ett sådant förbud innebär praktiska och djurskyddsmässiga problem att bedriva jakt med grythundar, bör även grytjakt med hund förbjudas.
Det finns enligt veterinärförbundets mening inga hållbara sakargument som motiverar grytanlagsprov/grytjakt i nuvarande form. De djurslag som jagas med grythund kan även jagas ovan jord eller med burfällor, varför argumenten att grytjakten är nödvändig för att reglera viltstammen eller att bekämpa smittsamma sjukdomar inte är relevanta. Att grytjakt och därmed grytanlagsprov är nödvändiga för att minska lidandet hos trafikskadade grävlingar eller rävar är enligt förbundets mening också irrelevanta argument. Eftersök med grythund av trafikskadat grytlevande vilt förekommer i praktiken så gott som aldrig. När det gäller eftersök på skadeskjutna grytlevande djur utsätter grytjakten det skadade viltet för så stora stressreaktioner att det kan ifrågasättas om det inte medför mindre lidande att lämna det skadade djuret i grytet.
Problematiken med skador på hundar under grytanlagsprov, men framför allt under grytjakt, är inte alls belyst i SVA:s studie. Hundar som är oförsiktiga eller för aggressiva riskerar att skada bytesdjuret eller sig själva. Många av veterinärförbundets smådjurspraktiserande medlemmar får regelbundet ta hand om jakthundar som orsakats allvarliga skelett- och mjukdelsskador, främst i ansiktet, genom slagsmål med grävlingar i gryt. Denna typ av skador beror helt på bruket av hundar för grytjakt, och skulle upphöra om grävlingarna endast jagades ovan jord eller med burfällor. Skadorna har uppkommit trots att de skadade hundarna godkänts för grytjakt i grytanlagsprov.
Om regeringen beslutar att grytjakt är en jaktform som måste finnas kvar, trots veterinärförbundets motsatta åsikt, anser förbundet det vara av yttersta vikt att de förslag till förbättringar som SVA framför i sin nu aktuella rapport skyndsamt införs som lagkrav. Detta gäller såväl grävlingshägnets storlek (minst 600 m2) som krav att grävlingarna är uppfödda i fångenskap, ID-märkning av grävlingarna, upprättande av protokoll vid träning och prov, närvaro av veterinär vid träning och prov, förbättrade transportförhållanden för grävlingarna, förbättrad konstruktion av kitteln för att minska direktkontakten mellan hund och grävling, certifiering av grävlingshållare och provledare, med flera åtgärder som föreslås i SVA:s rapport.
Grävlingar kan bli lika tama som hundar och är delvis dresserbara varför det bör finnas en selektion vid avel för de individer som mår och fungerar bra i konstgryten samt blir riktigt tama. En tam unggrävling kan dock bli aggressiv vid könsmognad varför kastrering kan vara ett alternativ. Skall grävlingen kunna veterinärundersökas måste den vara handtam. Grävlingar som används skall vara uppfödda och vana vid fångenskap.
Med tanke på hur grytanlagsproven genomförs i praktiken idag, där grävlingarna regelbundet hålls i djurskyddsmässigt oacceptabla hägn, bitskador på både hund och grävling ofta förekommer, de använda grävlingarna ibland är viltfångade, med flera brott mot gällande djurskyddslagstiftning, förespråkar veterinärförbundet dock i första hand ett förbud mot grytanlagsprov och grytjakt i Sverige.
Johan Beck-Friis
Sveriges Veterinärförbund
