Idag har jag ridit lite på båda pållarna. Först gick jag en halvtimmespromenad med W och sen satt jag upp och red lite på ridbanan. Jag red nog lite längre än igår, men tittade inte på klockan.
Sedan sadlade jag P, satt upp direkt och tog samma runda som jag gått med W. "Ponnyn" var pigg men skötte sig på turen. Ja, egentligen är han inte ponny för han är nästan 160 hög, men han har ridponnystam med en del arab i sig. I TDB står han som korsningsponny
.
Sista biten hem när man åter ska rida in på gården, måste man passera grishagen. Ve och fasa, tycker P. Jag visste ju att han inte skulle vara enkel att få förbi så jag satt av en bra bit innan. Jag var inte helt säker på om det var bäst att få honom förbi grisarna uppsuttet eller för hand, men det blev det sistnämnda. När vi närmade oss grisarna tog det stopp och sedan kastade han sig bakåt. Det var liksom lönlöst att försöka få honom framåt utan att han kastade sig. Så där stod vi i mörkret och kom ingen vart. Andra vägar var inte ett alternativ, för det finns inga och då hade man behövt ta en väldigt lång omväg.
Tja, det var bara att ta det därifrån och börja med "gristerapi"/operation övertalning. Till slut så följde han faktiskt med mig, nästan frivilligt med bara lite lättare panikkänslor, förbi grisarna . Så duktig häst!!! 
När vi nästan hade passerat kunde vi stå där och titta på grisarna en stund innan vi gick upp till stallet.
Sedan sadlade jag P, satt upp direkt och tog samma runda som jag gått med W. "Ponnyn" var pigg men skötte sig på turen. Ja, egentligen är han inte ponny för han är nästan 160 hög, men han har ridponnystam med en del arab i sig. I TDB står han som korsningsponny
. Sista biten hem när man åter ska rida in på gården, måste man passera grishagen. Ve och fasa, tycker P. Jag visste ju att han inte skulle vara enkel att få förbi så jag satt av en bra bit innan. Jag var inte helt säker på om det var bäst att få honom förbi grisarna uppsuttet eller för hand, men det blev det sistnämnda. När vi närmade oss grisarna tog det stopp och sedan kastade han sig bakåt. Det var liksom lönlöst att försöka få honom framåt utan att han kastade sig. Så där stod vi i mörkret och kom ingen vart. Andra vägar var inte ett alternativ, för det finns inga och då hade man behövt ta en väldigt lång omväg.
Tja, det var bara att ta det därifrån och börja med "gristerapi"/operation övertalning. Till slut så följde han faktiskt med mig, nästan frivilligt med bara lite lättare panikkänslor, förbi grisarna
. Så duktig häst!!! När vi nästan hade passerat kunde vi stå där och titta på grisarna en stund innan vi gick upp till stallet. 
