Gravid, PMS och hormoner

[Sofie.S]

Jag har varit inställd på att det inte blir något tredje barn på grund av mina tidigare graviditeter. Men någonstans känner jag mig inte ”klar” heller. Jag och mannen har diskuterat ett tredje barn och det enda som egentligen ”hindrar” oss är oron kring mitt mående som gravid.

Jag har en jobbig PMS. De dagarna är det som att dra ned en rullgardin, kan gråta oändligt utan att veta varför och tappar gnistan. Sen efter ett par dagar är allt som vanligt igen. Men under mina graviditeter har jag mått såhär i nio månader. Sista graviditeten gick jag hos psykolog, vilket hjälpte lite.

Nio månader med samma mående som med PMS känns fruktansvärt att ens föreställa sig. Men samtidigt, det är ”bara” nio månader, tänker jag också.

Någon mer som har blivit otroligt påverkad av hormonerna under sina graviditeter? Fanns det något som gjorde det bättre?
Min barnmorska ville ge mig antidepressiva (kan dock inte tas sista tre månaderna) men jag avstod från det.

 

[Kilauea]

Låterrä ju som pmds, där många tydligen blir hjälpta av antidepressiva några dagar i månaden.
Sen finns det dessutom antidepressiva man kan ta som gravid. Hela vägen.

Jag står själv på SSRI sen många år och även om det inneburit att stanna på BB två-tre dagar efter födseln för koll så har ungarna inte fått några problem av det (man får stanna då de kan få utsättningssymptom).

 

[Linn-Nora]

Jag har PMDS och kan inte påstå att jag mådde särskilt bra under graviditeten. Eller i alla fall inte under den senare delen.

Detta har jag tänkt på också när jag tänkt på ett eventuellt barn nummer två. Direkt när jag fött och det dåliga måendet lättade omedelbart efter födseln (precis som när mensen kommer när jag har PMDS) sa jag att jag inte skulle våga skaffa ett barn till.

Nu har jag tänkt om lite. Jag ångrar att jag inte vågade be om hjälp när jag var gravid. Jag härdade ut. Vilket jag i efterhand insåg var dumt då jag hade kunnat få hjälp.

Nu tror jag att jag skulle våga skaffa ett barn till, men jag hade varit väldigt öppen med barnmorskan redan från start och berättat allt om min första graviditet och krävt hjälp redan från början.

 

[FeatherCloud]

Jag har varit inställd på att det inte blir något tredje barn på grund av mina tidigare graviditeter. Men någonstans känner jag mig inte ”klar” heller. Jag och mannen har diskuterat ett tredje barn och det enda som egentligen ”hindrar” oss är oron kring mitt mående som gravid.

Jag har en jobbig PMS. De dagarna är det som att dra ned en rullgardin, kan gråta oändligt utan att veta varför och tappar gnistan. Sen efter ett par dagar är allt som vanligt igen. Men under mina graviditeter har jag mått såhär i nio månader. Sista graviditeten gick jag hos psykolog, vilket hjälpte lite.

Nio månader med samma mående som med PMS känns fruktansvärt att ens föreställa sig. Men samtidigt, det är ”bara” nio månader, tänker jag också.

Någon mer som har blivit otroligt påverkad av hormonerna under sina graviditeter? Fanns det något som gjorde det bättre?
Min barnmorska ville ge mig antidepressiva (kan dock inte tas sista tre månaderna) men jag avstod från det.

Jag har fruktansvärd PMS som inträffar punktligt varje månad där jag reagerar precis som du med mentalt mörker och gråt. (Har funderat på pmds men har ingen diagnos eller så.) Nu är jag gravid med andra barnet och har i princip haft konstant PMS sedan december, det är bara senaste 2-3 veckorna som jag vissa dagar känt livet och orken återvända, för att nästa dag knappt ta mig ur sängen igen. Inte mycket hjälp, men du är verkligen inte ensam. Jag har hittills aldrig känt längtan efter mer än 2 barn men har under denna period konstaterat att det nu av ytterligare ett skäl skulle sitta oerhört långt inne med ett tredje.