Gravid och hästägare? (Utbruten från Vårföräldrar 2019)

[Elin_B]

Håller med om det där att vara naiv. Jag såg framför mig att bebis skulle sova i vagn medan jag fixade stall och red. Det funkade nog 0 gånger. Varje gång jag just kommit upp i sadeln eller precis börjat trava fram vaknade sonen och accepterade inte att bli nedlagd efter en amning på uppsittningspallen.

Nu är han 15 månader och jag rider en häst ca 4-5 dagar/v. Det funkar men i och med att det inte är träning och tävling vilket jag verkar behöva för motivationen är inte ridningen lika rolig längre tyvärr.

En stöttande sambo är nog också, om inte en förutsättning, så åtminstone en enorm underlättande faktor.

Min vill inte att jag ska rida öht under graviditet och tycker att det är ”dags att inse” att jag snart har två små barn och helt enkelt inte har tid och råd med egen häst...

Jag har åtminstone lyckats hitta en riktigt duktig medryttare som vill hjälpa mig tre dagar i veckan under denna graviditet så nu har jag fått lite andrum.

Men jag måste erkänna att det vore lite av en lättnad att sälja och fokusera på familj och barn under en period. Men känner jag mig själv rätt kommer jag börja leta medeyttarhäst eller t o m ny häst innan denna hunnit lämna stallplan.

 

[Lo_]

Håller med om det där att vara naiv. Jag såg framför mig att bebis skulle sova i vagn medan jag fixade stall och red. Det funkade nog 0 gånger. Varje gång jag just kommit upp i sadeln eller precis börjat trava fram vaknade sonen och accepterade inte att bli nedlagd efter en amning på uppsittningspallen.

Nu är han 15 månader och jag rider en häst ca 4-5 dagar/v. Det funkar men i och med att det inte är träning och tävling vilket jag verkar behöva för motivationen är inte ridningen lika rolig längre tyvärr.

En stöttande sambo är nog också, om inte en förutsättning, så åtminstone en enorm underlättande faktor.

Min vill inte att jag ska rida öht under graviditet och tycker att det är ”dags att inse” att jag snart har två små barn och helt enkelt inte har tid och råd med egen häst...

Jag har åtminstone lyckats hitta en riktigt duktig medryttare som vill hjälpa mig tre dagar i veckan under denna graviditet så nu har jag fått lite andrum.

Men jag måste erkänna att det vore lite av en lättnad att sälja och fokusera på familj och barn under en period. Men känner jag mig själv rätt kommer jag börja leta medeyttarhäst eller t o m ny häst innan denna hunnit lämna stallplan.

Påverkas inte dina känslor för sambon när han har sådan inställning till dig och ditt intresse? Jag skulle sannolikt inte kunna fortsätta om min sambo hade den inställningen till min livsstil. Hoppas du inte säljer utan att vara helt säker på att du vill det.

 

[Kilauea]

Håller med om det där att vara naiv. Jag såg framför mig att bebis skulle sova i vagn medan jag fixade stall och red. Det funkade nog 0 gånger. Varje gång jag just kommit upp i sadeln eller precis börjat trava fram vaknade sonen och accepterade inte att bli nedlagd efter en amning på uppsittningspallen.

Nu är han 15 månader och jag rider en häst ca 4-5 dagar/v. Det funkar men i och med att det inte är träning och tävling vilket jag verkar behöva för motivationen är inte ridningen lika rolig längre tyvärr.

En stöttande sambo är nog också, om inte en förutsättning, så åtminstone en enorm underlättande faktor.

Min vill inte att jag ska rida öht under graviditet och tycker att det är ”dags att inse” att jag snart har två små barn och helt enkelt inte har tid och råd med egen häst...

Jag har åtminstone lyckats hitta en riktigt duktig medryttare som vill hjälpa mig tre dagar i veckan under denna graviditet så nu har jag fått lite andrum.

Men jag måste erkänna att det vore lite av en lättnad att sälja och fokusera på familj och barn under en period. Men känner jag mig själv rätt kommer jag börja leta medeyttarhäst eller t o m ny häst innan denna hunnit lämna stallplan.

Att inte rida under graviditeten skulle nog min med vilja. Av rädsla att nåt ska hända. Men efteråt? Det uppmuntrar han. Det är han som varit mest drivande i att jag skulle köpa ponnyn nu tex. För det innebär dels att jag mår bra och dels att han och sonen får egentid när jag är i stallet.

 

[Roheryn]

Jag är ju äldre än de flesta av er här - min dotter fyller 18 nu i höst. Men det kan kanske vara intressant att höra från någon som nu snart har ett vuxet barn hur det blev?

Jag hade foderhäst när jag blev gravid och red till ungefär fyra veckor innan förlossningen, åtminstone 4-5 dagar i veckan. Hade en förhållandevis "lätt" graviditet med måttlig viktuppgång och bara lätta känningar av foglossningar. Tävlade (femgång på islandshäst) sista gången i vecka 26 (så brukar skoja med dottern och säga att det inte är konstigt att hon är en duktig ryttare - hon har ju tävlat sen innan hon föddes! )

Foderhästen åkte till sin ägare samma dag som dottern föddes (av andra skäl än att jag födde barn, hade annars gärna haft honom kvar ett tag till), men jag var ändå uppe i sadeln och började rida en annan häst 2-3 dagar per vecka efter 4-5 veckor. För mig var det mentalt jätteviktigt att få ha kvar något som var bara "mitt eget" under en tid när mycket kretsade kring den nyfödda dottern. Jag älskade henne från första stund, men har också från första stund känt att jag inte vill förlora mig själv och mina egna intressen, inte "bara vara mamma"!

Rent praktiskt så ville dottern inte äta något annat än bröstmjölk från bröst.... Så för att hinna rida och fixa häst på två timmar (efter två timmar ville hon oftast äta igen), så var jag ombytt och klar och dottern nyammad när hennes pappa kom från jobbet, så lämnade jag över till honom och skyndade till stallet (som lyckligtvis låg bara några hundra meter från där vi bodde). Stressigt? Javisst - men till 100% värt det! Både för mig personligen att som sagt kunna göra något "eget" OCH inte minst för pappa och dotter som på det sättet väldigt tidigt fick en egen relation på ett annat sätt än om jag varit närvarande hela tiden.

Redan under graviditeten hade jag dock planerat mitt nästa projekt - att köpa en unghäst och rida in själv. Jag hittade och köpte honom när dottern var ungefär fyra månader och red in honom under de kommande månaderna. För mig passade det perfekt att ha unghäst under bebistiden - det var lättare att vara hemifrån korta stunder varje dag (tränade hästen kanske max 20 min åt gången) än att ge sig iväg på träningar och tävlingar i flera timmar.

Hästen blev min ridhäst och tävlingshäst i några år, men också dotterns första häst. Hon har ridit honom sedan hon var fyra, ungefär, och de har gjort "allt" tillsammans, bland annat ridit två lag-SM för ungdomar.

Numera har vi två hästar - dels "unghästen" jag köpte som nu är 21 år, och dels ett 12-årigt sto som dottern tävlar. Att ha hästar tillsammans och att dela det intresset har varit och är fantastiskt givande och jag är oändligt glad att jag aldrig lade hästintresset åt sidan för att "fokusera på familjen". Jag inbillar ju mig att jag också gav dottern något väldigt värdefullt när hon fick möjlighet att växa upp med hästar och skaffa sig ett förhoppningsvis livslångt intresse!

 

[Elin_B]

Påverkas inte dina känslor för sambon när han har sådan inställning till dig och ditt intresse? Jag skulle sannolikt inte kunna fortsätta om min sambo hade den inställningen till min livsstil. Hoppas du inte säljer utan att vara helt säker på att du vill det.

Det är klart att det blir en diskussion varje gång det kommer upp. Jag och min sambo blev väldigt oplanerat gravida tidigt i relationen så vi hade väl inte riktigt pratat om framtiden på det sättet.

Han inser nog att det inte går att förneka mig mitt intresse om det är något jag brinner för men det smittar ju av sig på mycket - ingen vilja att hänga med och möjliggöra om jag skulle vilja ta upp tävlandet, aldrig eller åtminstone i stort sett aldrig med i stallet etc.

Men jag inser också att om jag säljer på några andra beslut och önskningar än mina egna kommer det vara en tagg i sidan som påverkar relationen negativt.

Han är världens bästa sambo på alla andra sätt men just detta skär sig en aning.

Han har själv tidskrävande hobbys som jakt och golf men han har faktiskt dragit ner en del på det. Helt på eget initiativ men jag är klart tacksam för avlastningen på helgerna så inte mig emot. Problemet är att ridningen är svår att ”dra ner på”. I synnerhet om man har egen häst.

 

[Elin_B]

En stor skillnad från när jag var gravid och födde sonen var att jag då hade tre hästar (ett sto med föl och en dressyrvalack) stående 45 min bilväg hemifrån. Det var alltså 1,5 timmes resväg varje dag utöver hästfix och ridning. Nu har jag bara stoet kvar, ståendes på vår egen gård och på lösdrift samt nu förhoppningsvis medryttare. Så jag tror och hoppas att det blir enklare denna gång

 

[Roheryn]

En stor skillnad från när jag var gravid och födde sonen var att jag då hade tre hästar (ett sto med föl och en dressyrvalack) stående 45 min bilväg hemifrån. Det var alltså 1,5 timmes resväg varje dag utöver hästfix och ridning. Nu har jag bara stoet kvar, ståendes på vår egen gård och på lösdrift samt nu förhoppningsvis medryttare. Så jag tror och hoppas att det blir enklare denna gång

Det låter mycket enklare! Och du är klok som tänker att om du skall sälja så skall det vara DITT EGET beslut, och inte grundat på vad någon annan tycker och tänker!

 

[Lo_]

Det är klart att det blir en diskussion varje gång det kommer upp. Jag och min sambo blev väldigt oplanerat gravida tidigt i relationen så vi hade väl inte riktigt pratat om framtiden på det sättet.

Han inser nog att det inte går att förneka mig mitt intresse om det är något jag brinner för men det smittar ju av sig på mycket - ingen vilja att hänga med och möjliggöra om jag skulle vilja ta upp tävlandet, aldrig eller åtminstone i stort sett aldrig med i stallet etc.

Men jag inser också att om jag säljer på några andra beslut och önskningar än mina egna kommer det vara en tagg i sidan som påverkar relationen negativt.

Han är världens bästa sambo på alla andra sätt men just detta skär sig en aning.

Han har själv tidskrävande hobbys som jakt och golf men han har faktiskt dragit ner en del på det. Helt på eget initiativ men jag är klart tacksam för avlastningen på helgerna så inte mig emot. Problemet är att ridningen är svår att ”dra ner på”. I synnerhet om man har egen häst.

Hur avlastar han på helgerna? Och är det inte rimligt att han slutar helt med sina hobbys om du ska det?

 

[Elin_B]

Vi jobbar lite omlott och turas om att vara hemma med sonen i veckorna. Eftersom hans intressen är av sådan karaktär att han är borta minst en halvdag för en golfrunda eller en hel helg för jakt blir det ganska tufft att vara ensam med en sjövild ettåring. I synnerhet som jag har inackorderingar som ska skötas om utöver min egen. Så jag är ganska tacksam att han inte golfar varje helg eller åker iväg flera helger om året för att jaga.

Visst kan man tycka att det vore rättvist om han la ner om han nu tycker att jag ska göra det men jag tror att hans intressen är lättare att anpassa både tidsåtgång och ekonomiskt. Han kan låta bli att golfa eller jaga i ett år och sen ta upp det igen, eller bara vara ute en handfull gånger och låta bli att köpa nya prylar.

Jag måste om inte rida så sköta hästen dagligdags och den måste även skos, ha mat, evt. tas till veterinär etc. Det går liksom inte riktigt att göra på halvfart om man inte säljer och blir medryttare eller börjar på nån ridskola typ. Men i nuläget har jag verkligen ingen lust med det.

Jag tror egentligen inte att det behöver bli något bekymmer, han kräver absolut inte att jag säljer hästen (då vet han nog att han åker ut med huvudet före), men det ÄR tufft att jonglera häst och familj och det hade känts enormt mycket lättare med en positiv inställning från honom.

 

[Reville]

Vi jobbar lite omlott och turas om att vara hemma med sonen i veckorna. Eftersom hans intressen är av sådan karaktär att han är borta minst en halvdag för en golfrunda eller en hel helg för jakt blir det ganska tufft att vara ensam med en sjövild ettåring. I synnerhet som jag har inackorderingar som ska skötas om utöver min egen. Så jag är ganska tacksam att han inte golfar varje helg eller åker iväg flera helger om året för att jaga.

Visst kan man tycka att det vore rättvist om han la ner om han nu tycker att jag ska göra det men jag tror att hans intressen är lättare att anpassa både tidsåtgång och ekonomiskt. Han kan låta bli att golfa eller jaga i ett år och sen ta upp det igen, eller bara vara ute en handfull gånger och låta bli att köpa nya prylar.

Jag måste om inte rida så sköta hästen dagligdags och den måste även skos, ha mat, evt. tas till veterinär etc. Det går liksom inte riktigt att göra på halvfart om man inte säljer och blir medryttare eller börjar på nån ridskola typ. Men i nuläget har jag verkligen ingen lust med det.

Jag tror egentligen inte att det behöver bli något bekymmer, han kräver absolut inte att jag säljer hästen (då vet han nog att han åker ut med huvudet före), men det ÄR tufft att jonglera häst och familj och det hade känts enormt mycket lättare med en positiv inställning från honom.

Jag hade faktiskt inte accepterat att min hobby (eller snarare livsstil som det faktiskt är) är mindre värd i en sambos ögon. Man är faktiskt två om att vara föräldrar.

 

[Reville]

För att svara på trådstarten också; jag är gravid och rider fortfarande 3-4 dagar i veckan. Inga träningspass direkt men lagom motionsridning.

Jag antar att jag tillhör den naiva skaran som tänker rida samtidigt som bebis sover i vagnen eller liknande. Funkar det så funkar det liksom.

 

[Flixon]

För att svara på trådstarten också; jag är gravid och rider fortfarande 3-4 dagar i veckan. Inga träningspass direkt men lagom motionsridning.

Jag antar att jag tillhör den naiva skaran som tänker rida samtidigt som bebis sover i vagnen eller liknande. Funkar det så funkar det liksom.

Annars går det ju faktiskt att lämna barnet hos den andra föräldern, om en nu får ge upp det där med att barnet ska sova i vagnen (som jag fick ). Det gjorde jag från att barnet var ett par månader, förutom när de var med i stallet. Var de hemma fanns det i nödfall utpumpad mjölk att tillgå jag var förvisso bara medryttare och red ett par dagar i veckan, men ändå.

 

[Reville]

Annars går det ju faktiskt att lämna barnet hos den andra föräldern, om en nu får ge upp det där med att barnet ska sova i vagnen (som jag fick ). Det gjorde jag från att barnet var ett par månader, förutom när de var med i stallet. Var de hemma fanns det i nödfall utpumpad mjölk att tillgå jag var förvisso bara medryttare och red ett par dagar i veckan, men ändå.

Jamen lite så, att hitta lösningar istället för problem

 

[malumbub]

Jag fick foglossningar i v.12, så all min ork gick åt att sköta stallsysslorna (mocka, göra höpåsar, ta in varannan kväll), men jag fortsatte att rida så lugna turer så länge kroppen tillät. I slutet blev magen för stor. Hade hjälp av en medryttare, vilket jag är glad över.

Efter förlossningen fortsatte jag med stallsysslorna och första halvåret blev dottern kvar hemma med sin pappa varannan kväll när jag stressade iväg till stallet för insläpp...vilket dottern inte alls ville. Jag var borta 45-60 minuter och ofta var dottern missnöjd från det att jag gick till att jag låste upp dörren. Så inga roliga kvällar för oss. Jag blev därför jättestressad, trots att det faktiskt fanns kvällar då hon var jättenöjd. På grund av detta (och brist på bete) flyttade jag hästen till ett stall med helinackodering. Jag åker numera bara till stallet för att umgås med min häst. Resten gör stallägaren.

Ridmässigt har jag haft svårt att hitta regelbundna stallrutiner efter att jag började jobba igen. Jag har dessutom fortfarande ont, 20 månader efter förlossningen, vilket inte hjälper till med varken stressen eller orken. Under hösten är maken föräldraledig två eftermiddagar i veckan, vilket ger mig lite mer ro att åka till stallet, eftersom jag inte behöver hämta dottern på förskolan.

 

[unicornia]

Jag har också hästar, varav en rids och tävlas för fullt. Det är en lovande unghäst så jag hoppas verkligen att jag kan rida så länge som möjligt, annars kanske han får en tidig vårvila och kan ridas mer i sommar när barnet är fött tänker jag. Jag har bra förusättningar med stall och ridhus hemma på gården i alla fall. Skulle jag få svåra komplikationer får jag väl leta rätt på en duktig ryttare, det oroar mig ibland och ibland tänker jag att det löser sig säkert på bästa sätt, jag vill ju hinna rida Breeders nästa höst!

Jag är inte någon jättestor person i nuläget så jag hoppas att kunna rida länge och att jag kommer snabbt tillbaka efteråt. De andra hästarna är åringar, föl och avelsston så de behöver ju ingen ridning i dagsläget.

Förresten någon som har tips på bra ridbyxor som inte är billigaste pullpon modell i bomullstyg? I dagsläget är mina ridtights från Kingsland skönast, men de har ganska hård och hög resår i midjan, så skulle vilja ha något som är anpassat när magen växer sig större. Typ ridtights för gravida? Någon som vet om det finns?

Som dessa fast med grip då

 

[Lo_]

Jag har också hästar, varav en rids och tävlas för fullt. Det är en lovande unghäst så jag hoppas verkligen att jag kan rida så länge som möjligt, annars kanske han får en tidig vårvila och kan ridas mer i sommar när barnet är fött tänker jag. Jag har bra förusättningar med stall och ridhus hemma på gården i alla fall. Skulle jag få svåra komplikationer får jag väl leta rätt på en duktig ryttare, det oroar mig ibland och ibland tänker jag att det löser sig säkert på bästa sätt, jag vill ju hinna rida Breeders nästa höst!

Jag är inte någon jättestor person i nuläget så jag hoppas att kunna rida länge och att jag kommer snabbt tillbaka efteråt. De andra hästarna är åringar, föl och avelsston så de behöver ju ingen ridning i dagsläget.

Förresten någon som har tips på bra ridbyxor som inte är billigaste pullpon modell i bomullstyg? I dagsläget är mina ridtights från Kingsland skönast, men de har ganska hård och hög resår i midjan, så skulle vilja ha något som är anpassat när magen växer sig större. Typ ridtights för gravida? Någon som vet om det finns?

Som dessa fast med grip då

Jag red i mina ridtights från starrider hela denna graviditet (första red jag i gravidjeans från hm). Såg nånstans på Facebook att det tagits fram ridtights för gravida men minns inte namnet. De såg fina ut och var billiga!

 

[Olina]

Jag red i mina ridtights från starrider hela denna graviditet (första red jag i gravidjeans från hm). Såg nånstans på Facebook att det tagits fram ridtights för gravida men minns inte namnet. De såg fina ut och var billiga!

Preggster tror jag att de hette och var inte alls fasligt dyra. Tror det fanns ett reportage om dem i hippson @unicornia

 

[Lo_]

Preggster tror jag att de hette och var inte alls fasligt dyra. Tror det fanns ett reportage om dem i hippson @unicornia

Just det! Såg väldigt sköna ut.

 

[Flixon]

Jag har också hästar, varav en rids och tävlas för fullt. Det är en lovande unghäst så jag hoppas verkligen att jag kan rida så länge som möjligt, annars kanske han får en tidig vårvila och kan ridas mer i sommar när barnet är fött tänker jag. Jag har bra förusättningar med stall och ridhus hemma på gården i alla fall. Skulle jag få svåra komplikationer får jag väl leta rätt på en duktig ryttare, det oroar mig ibland och ibland tänker jag att det löser sig säkert på bästa sätt, jag vill ju hinna rida Breeders nästa höst!

Jag är inte någon jättestor person i nuläget så jag hoppas att kunna rida länge och att jag kommer snabbt tillbaka efteråt. De andra hästarna är åringar, föl och avelsston så de behöver ju ingen ridning i dagsläget.

Förresten någon som har tips på bra ridbyxor som inte är billigaste pullpon modell i bomullstyg? I dagsläget är mina ridtights från Kingsland skönast, men de har ganska hård och hög resår i midjan, så skulle vilja ha något som är anpassat när magen växer sig större. Typ ridtights för gravida? Någon som vet om det finns?

Som dessa fast med grip då

Jag såg några på facebook idag, tror det kan ha varit Hippson som skrev om det kanske?

 

[Flixon]

Jag såg några på facebook idag, tror det kan ha varit Hippson som skrev om det kanske?

Haha, trea på bollen...