Gråtande häst..

[inaa]

Jag provade för medryttarskap häromdagen. Det är något av det värsta jag vet, men jag bestämde mig för att fokusera på att vara lyhörd och ha roligt. Jag har lärt känna hästen lite under en tid och hoppades mycket på ett samarbete för det är en underbar häst. Men den var stressad när jag satt upp och jag klarade inte att få den att slappna av. Den är inte van vid andra ryttare än sin ägarinna så jag visste att jag var tvungen att vara lyhörd och försiktig men det hjälpte inte. Jag upplevde den som nervös, ängslig och jätteledsen! Det kändes som när man håller en nyfödd unge som börjar gråta- men lämnar genast över barnet till dess förälder. Efter bara en kvart kände jag att hästen behövde komma till sin mamma, att vi inte skulle plåga den mer..
Jag inser att om jag varit en bättre ryttare så hade jag kunnat hjälpa den (jag upplevde verkligen att den sökte hjälp från mig) men nu kunde jag inte det. Jag skäms lite över det men hoppas ändå att ägarinnan tyckte jag hanterade situationen rätt. Att det var rätt av mig att avbryta när hästen var så väldigt obekväm..
Märkligt hur man kan uppleva att hästar gråter.

 

[CaisaCax]

Svårt det där… Känsliga hästar kan man behöva lära känna lite mer, men det kan ju också vara så att ni helt enkelt inte passar ihop och då är det lika bra att sitta av. Jag har vid två tillfällen och två olika hästar bett ryttaren att sitta av då jag kunde se att det inte funkade. I det ena fallet var ryttaren helt oförstående men min häst var supertydlig med att det inte kändes bra. Inget fel på ryttaren och hästen fungerade bra med den som sedan blev medryttare. Jag tycker att du gjorde rätt men prova vidare! Det gäller bara att hitta rätt häst.

 

[chiiliacanth]

Förstår precis hur du kände, min häst är likadan med nya ryttare. När jag sökt ny medryttare så har det behövts ex antal träffar för att hästen ska kunna slappna av o tycka om o va med medryttaren, mycket jobb från marken o ta det i hästens takt. Ge dem chans o bli polare liksom

 

[Freazer]

Jag provade för medryttarskap häromdagen. Det är något av det värsta jag vet, men jag bestämde mig för att fokusera på att vara lyhörd och ha roligt. Jag har lärt känna hästen lite under en tid och hoppades mycket på ett samarbete för det är en underbar häst. Men den var stressad när jag satt upp och jag klarade inte att få den att slappna av. Den är inte van vid andra ryttare än sin ägarinna så jag visste att jag var tvungen att vara lyhörd och försiktig men det hjälpte inte. Jag upplevde den som nervös, ängslig och jätteledsen! Det kändes som när man håller en nyfödd unge som börjar gråta- men lämnar genast över barnet till dess förälder. Efter bara en kvart kände jag att hästen behövde komma till sin mamma, att vi inte skulle plåga den mer..
Jag inser att om jag varit en bättre ryttare så hade jag kunnat hjälpa den (jag upplevde verkligen att den sökte hjälp från mig) men nu kunde jag inte det. Jag skäms lite över det men hoppas ändå att ägarinnan tyckte jag hanterade situationen rätt. Att det var rätt av mig att avbryta när hästen var så väldigt obekväm..
Märkligt hur man kan uppleva att hästar gråter.

Nej det behöver inte vara att du hade behövt vara en bättre ryttare. Vissa hästar är ”enmans” hästar och vill bara ha den ryttare som de valt på ryggen. Du ska inte skämmas. Jag tycker du gjorde helt rätt! Det är mkt bättre för alla och framför allt för hästen att bryta om det känns så. Nu besparade du hästen att ha en ryttare den inte var bekväm med på ryggen.