Det jag tycker saknas är förståelsen för att hästen varken glömt något eller lärt sig stegra osv. Det är en hingst och han känner av testosteronet. Han går själv, motioneras inte och har både överenergi, är understimulerad, ouppfostrad och full i testosteron. Han beter sig helt normalt utefter den situation du har satt honom i. Och han kan av rent misstag ha ihjäl någon, dvs situationen är farlig.
När de inser de är hingst och tror de är ballast i stan varierar. Min förra kastrerade jag som 8 månaders. Hemma var han ett lamm, borta vrålade han, gick på bakbenen, var helt blockerad och skaftade ut. Det sprutade testosteron ur öronen på honom. Han blev efter det även jävligt dryg att hantera utanför hemmaplan. Han skars och fick en period med NOLL tolerans för annat än utmärkt beteende.
Min andra skars som treåring utan egen förskyllan. God som guld både borta och hemma, kunde prata lite med ston men inte mer, betedde sig som en valack i all hantering. Han hade dock nolltolerans han med. En hingst MÅSTE vara väluppfostrad och lätthanterad.
Sist nämnde är idag valack sen flera år. För dagen är han dryg som få. Studsar och hoppar i sin ände grimskaftet när man leder, knuffas och buffas när man tar på grimman, kastar med huvudet och taktar och är så ball att han inte vet till sig. Anledningen? Han har stått i liten hage med sin skadade kompis och jag har lett båda in/ut och låtit honom komma undan med att muppa. HAN är understimulerad och uttråkad - men JAG har skapat situationen och den är inte nåt som "bara hände". På samma sätt har du medverkat till att skapa den situation du är i med din häst. Med skillnaden att du även har en hingst som styrs och påverkas av sina hormoner.
Men det är inte hans "fel" - det är ditt.
När de inser de är hingst och tror de är ballast i stan varierar. Min förra kastrerade jag som 8 månaders. Hemma var han ett lamm, borta vrålade han, gick på bakbenen, var helt blockerad och skaftade ut. Det sprutade testosteron ur öronen på honom. Han blev efter det även jävligt dryg att hantera utanför hemmaplan. Han skars och fick en period med NOLL tolerans för annat än utmärkt beteende.
Min andra skars som treåring utan egen förskyllan. God som guld både borta och hemma, kunde prata lite med ston men inte mer, betedde sig som en valack i all hantering. Han hade dock nolltolerans han med. En hingst MÅSTE vara väluppfostrad och lätthanterad.
Sist nämnde är idag valack sen flera år. För dagen är han dryg som få. Studsar och hoppar i sin ände grimskaftet när man leder, knuffas och buffas när man tar på grimman, kastar med huvudet och taktar och är så ball att han inte vet till sig. Anledningen? Han har stått i liten hage med sin skadade kompis och jag har lett båda in/ut och låtit honom komma undan med att muppa. HAN är understimulerad och uttråkad - men JAG har skapat situationen och den är inte nåt som "bara hände". På samma sätt har du medverkat till att skapa den situation du är i med din häst. Med skillnaden att du även har en hingst som styrs och påverkas av sina hormoner.
Men det är inte hans "fel" - det är ditt.