Glasögon och ögonlapp

[hljomalind]

Vi upptäckte att vår treåring började skela, fick komma till ögonläkare och de såg att han var översynt, såg speciellt dåligt på ena ögat, så nu får han sen ett par veckor tillbaka ha ögonlapp på det bättre ögat och glasögon. Vi trodde han skulle protestera mycket mer, men det har hittills gått jättebra, och han har accepterat både lapp och glasögon. Vi har dock svårt att med hans lilla näsa få glasögonen att sitta nära ögonen, så han tittar ofta ovanför glasen, och den glasögonaffär vi valde är inte speciellt hjälpsamma, (fått känslan att de tycker "visst, vi testar att justera lite här, men att glasögon inte sitter perfekt på små barn får man leva med") men där får vi väl helt enkelt ligga på. Det är speciellt när han har ögonlapp som de lätt glider ner. Har fått en snodd att sätta i nacken, den är han inte så förtjust i.
I dagisgruppen verkar det gå bra, men några gånger när jag lämnat har äldre kaxiga barn från en annan avdelning kommenterat på ett otrevligt sätt "varför har han glasögon? Jag tycker inte det är fint". Gjorde mig lite beklämd (ska det börjas så tidigt?).

Vad har ni för erfarenheter av barn med glasögon och/eller ögonlapp? Hur länge fick ni köra med ögonlapp och gav det resultat? Har ni några tips vad gäller att få glasögon att sitta bra? Har det varit några problem socialt för barnet med glasögon och hur har ni bemött detta?

 

[loy]

Jag fick glasögon när jag var två år p g a jag skelade och var översynt. Ganska snart fick jag också en ögonlapp som jag fick dras med i flera år. Jag HATADE den! Vilket gjorde att när jag kom i skolåldern vägrade jag att gå till skolan med denna förhatliga ögonlapp. Dels för att jag tyckte det var så fruktansvärt fult och genant, dels för att jag tyckte att den luktade illa. Detta var förvisso på 60-talet, man jag är rätt säker på att ungar funkar relativt lika nu som då. Så nej, detta var inte roligt. Glasögon hade jag dock ända upp till högstadiet då linserna tack och lov kom och livet förändrades totalt. Så jodå, jag har fått min beskärda del av att vara "glasögonorm" m m genom årens lopp.

Min pappa har under alla år varit en flitig fotograf, så det finns massor av bilder av mig som liten med denna ögonlapp. Jag kan inte ens med se dessa bilder idag! Jag är evigt tacksam att mina pojkar, idag vuxna, klarat sig ifrån detta.

Däremot kan jag inte minnas att jag hade några problem med att få glasögorna att sitta på plats.

 

[loy]

Jag glömde säga att med tiden, när jag blev tonåring, gick översyntheten över till närsynthet. Jag skelar fortfarande något, ungefär 6 grader, så min optiker talade tidigt om för mig att jag inte kunde bli godkänd för att bli pilot, vilket jag väl klarat att leva utan. Jag använder bara ett öga i taget, båda ögonen jobbar alltså aldrig samtidigt. Vänster öga till att se med på långt håll och höger till att läsa med. Jag kan heller inte se och uppfatta 3D.Antar att detta har med skelögdheten att göra. Men i övrigt har jag inga problem.

Idag använder jag dagligen linser. Jag går sällan/aldrig utanför huset med glasögon. Helt enkelt för att jag inte känner mig bekväm med glasögon. Tar dock ur linserna varje kväll och läser gärna i soffan utan glasögon, - med boken 1 dm från näsan. :-)

 

[Pudlan]

Vi upptäckte att vår treåring började skela, fick komma till ögonläkare och de såg att han var översynt, såg speciellt dåligt på ena ögat, så nu får han sen ett par veckor tillbaka ha ögonlapp på det bättre ögat och glasögon. Vi trodde han skulle protestera mycket mer, men det har hittills gått jättebra, och han har accepterat både lapp och glasögon. Vi har dock svårt att med hans lilla näsa få glasögonen att sitta nära ögonen, så han tittar ofta ovanför glasen, och den glasögonaffär vi valde är inte speciellt hjälpsamma, (fått känslan att de tycker "visst, vi testar att justera lite här, men att glasögon inte sitter perfekt på små barn får man leva med") men där får vi väl helt enkelt ligga på. Det är speciellt när han har ögonlapp som de lätt glider ner. Har fått en snodd att sätta i nacken, den är han inte så förtjust i.
I dagisgruppen verkar det gå bra, men några gånger när jag lämnat har äldre kaxiga barn från en annan avdelning kommenterat på ett otrevligt sätt "varför har han glasögon? Jag tycker inte det är fint". Gjorde mig lite beklämd (ska det börjas så tidigt?).

Vad har ni för erfarenheter av barn med glasögon och/eller ögonlapp? Hur länge fick ni köra med ögonlapp och gav det resultat? Har ni några tips vad gäller att få glasögon att sitta bra? Har det varit några problem socialt för barnet med glasögon och hur har ni bemött detta?

Jag hade ögonlapp läänge på ena ögat. Det var inte något traumatiskt för mig. Det var lite ont när den skulle bytas. Det var klister ögonlapp. Blir kanske lite vad man gör det till. Nu är jag tacksam det tränade upp min syn o samseende. Det är jag tacksam för i dag.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag hade ögonlapp läänge på ena ögat. Det var inte något traumatiskt för mig.

Samma för en vän till mig. Hon hade ögonlapp och glasögon och mådde inte alls dåligt av det. Idag ser hon bra .

@hljomalind

 

[Honungshumlan]

Vi upptäckte att vår treåring började skela, fick komma till ögonläkare och de såg att han var översynt, såg speciellt dåligt på ena ögat, så nu får han sen ett par veckor tillbaka ha ögonlapp på det bättre ögat och glasögon. Vi trodde han skulle protestera mycket mer, men det har hittills gått jättebra, och han har accepterat både lapp och glasögon. Vi har dock svårt att med hans lilla näsa få glasögonen att sitta nära ögonen, så han tittar ofta ovanför glasen, och den glasögonaffär vi valde är inte speciellt hjälpsamma, (fått känslan att de tycker "visst, vi testar att justera lite här, men att glasögon inte sitter perfekt på små barn får man leva med") men där får vi väl helt enkelt ligga på. Det är speciellt när han har ögonlapp som de lätt glider ner. Har fått en snodd att sätta i nacken, den är han inte så förtjust i.
I dagisgruppen verkar det gå bra, men några gånger när jag lämnat har äldre kaxiga barn från en annan avdelning kommenterat på ett otrevligt sätt "varför har han glasögon? Jag tycker inte det är fint". Gjorde mig lite beklämd (ska det börjas så tidigt?).

Vad har ni för erfarenheter av barn med glasögon och/eller ögonlapp? Hur länge fick ni köra med ögonlapp och gav det resultat? Har ni några tips vad gäller att få glasögon att sitta bra? Har det varit några problem socialt för barnet med glasögon och hur har ni bemött detta?

Jag var också skelögd, inåt konstant, som liten. Det syntes som liten bebis redan och jag blev skelopererad vid två års ålder, 1989. Operationen blev lyckad men jag fick ha lapp för att träna ögat ytterligare i några år. Mina glasögon fick jag som treåring och sen har jag haft dem sedan dess.

Nu har jag ett dominerande öga och ett som mest stöttar med periferiseendet och -5 på bägge ögonen. Det innebär att jag ser klart ca 10-15cm, eftersom jag har glasögon alltid så är det inget som jag lider av på något sätt. Jag är väldigt tacksam över att min skelögdhet idag bara syns när jag är väldigt trött eller har druckit ett glas vin för mycket. En eloge till mina föräldrar som bråkade med mig om lappen.

Jag har haft en envishet och kraft i mig själv hela min uppväxt så det är aldrig någon som har retat mig pga glasögonen vad jag minns. Klart att jag har önskat att jag slapp dem, men det finns ju så mycket värre funktionshinder att leva med. Idag är det ju snarare dessutom så att det är mode i glasögon. Fler och fler struntar i linser och har glasögonen som en del av sin personlighet och stil, underbart!

Oftast är det bäst att vara rak mot barn, jag hade sagt att han har glasögon för att de hjälper honom att se bra.
Min 1.5 åriga son har ett stort storkbett i pannan, jag har sagt till barn som frågar att han hade det när han föddes. Sen brukar de inte säga något mer.

Det finns ju glasögon där bågen fortsätter i en krok bakom örat och slutar nästan vid öronsnibben som gör att de sitter fast bättre. Har ni provat sådana?

 

[Freddie]

Sonen skelar inte, men är kraftigt översynt på ena ögat och "bara" översynt på det andra, varför man funderade på att behandla med lapp (om jag inte missminner mig har han nu, som tioåring, +7 på ena ögat och +4 på det andra). Någon lappbehandling blev det inte, men han har haft glasögon är i mer än sex år, utan större problem. Vi fick justera bågarna ofta i början, de blev lätt sneda av lite vildare lekar i förskolan. För att glasögonen skulle sitta bättre hade han till en början en "silikonbåge" i stället för -kuddar över näsan, men visst halkade de ner en del i början. Numera är det mycket sällan vi måste in till optikern, senast var det för att en skruv som håller fast glaset hade lossnat. Sonen har aldrig protesterat eller upplevt obehag av glasögonen och vad jag vet har ingen retat honom för dem. När han var yngre var han till och med mäkta stolt över att han hade "störst synfel på hela förskolan" .

 

[feel]

Dottern fick ärftlig katarakt när hon var 10 månader gammal, opererad två gånger och under första året hade hon kontaktlinser. När hon blev två år fick hon glasögon och det jag rekommenderar där är bågar med skalmar som har "mjuk" ände som liksom nästan går runt örat. Och de vanliga kuddarna på näsan byts ut mot en hel i silikon som ligger an över hela näsan. Många glasögon som säljs till barn ser ut som vuxenglasögon och de funkar inte till så små barn.

Mitt barn lapptränar bara hemma. Och tror aldrig hon blivit bemött dåligt pga glasögonen, det är ju väldigt vanligt att folk har glasögon. Barnen på dagis har frågat varför hon har glasögon och då är det bara förklara att det är för att synen är dålig!

Vi upptäckte att vår treåring började skela, fick komma till ögonläkare och de såg att han var översynt, såg speciellt dåligt på ena ögat, så nu får han sen ett par veckor tillbaka ha ögonlapp på det bättre ögat och glasögon. Vi trodde han skulle protestera mycket mer, men det har hittills gått jättebra, och han har accepterat både lapp och glasögon. Vi har dock svårt att med hans lilla näsa få glasögonen att sitta nära ögonen, så han tittar ofta ovanför glasen, och den glasögonaffär vi valde är inte speciellt hjälpsamma, (fått känslan att de tycker "visst, vi testar att justera lite här, men att glasögon inte sitter perfekt på små barn får man leva med") men där får vi väl helt enkelt ligga på. Det är speciellt när han har ögonlapp som de lätt glider ner. Har fått en snodd att sätta i nacken, den är han inte så förtjust i.
I dagisgruppen verkar det gå bra, men några gånger när jag lämnat har äldre kaxiga barn från en annan avdelning kommenterat på ett otrevligt sätt "varför har han glasögon? Jag tycker inte det är fint". Gjorde mig lite beklämd (ska det börjas så tidigt?).

Vad har ni för erfarenheter av barn med glasögon och/eller ögonlapp? Hur länge fick ni köra med ögonlapp och gav det resultat? Har ni några tips vad gäller att få glasögon att sitta bra? Har det varit några problem socialt för barnet med glasögon och hur har ni bemött detta?

 

[hljomalind]

Vill sent omsider tacka för era svar och uppdatera lite!
Det har gått fortsatt väldigt bra med både ögonlapp och glasögon. Glasögonen fick vi gå till tre butiker och justera innan vi fick till det rätt så bra, nu glappar en näskudde, så vi får väl gå och skruva lite igen. Ingenstans har nån ens nämnt att det finns andra typer av skalmar eller silikonbågar, så vet inte om det är väldigt ovanligt nu. Nu är vi som sagt rätt nöjda ändå, men ska kolla upp dessa tips mer om det skulle bli aktuellt att byta bågar.
Största problemet vi fick med ögonlapp var att det var alldeles för bra klister, så han vägrade ta av den för att det gjorde så ont, trots att vi försökte "tvätta" av den. Så vi köpte en dyrare sort på nätet än de som fanns på apotek och nu funkar det fint.
Vi har varit på återbesök hos ögonspecialisten, och det var jättestor förbättring på det sämre ögat, så nu behöver han bara lappen 3 halvdagar i veckan tills nästa besök. Skelningen är mycket mindre också (när glasögonen är på).
Är fortfarande många barn som undrar och frågar, och vi förklarar, och han själv verkar inte bekymrad över andras reaktioner, det har redan blivit väldigt självklart för honom att ha glasögon och lapp ibland. De kaxigaste ungarna på dagisgården tog min man hand om så bra, i stället för att bara svara snabbt och gå vidare (som jag gjort) så stannade han upp och intresserade sig för dem, pratade med dem ordentligt, frågade om de kände nån annan som hade glasögon och om det var nån som kunde gissa vad lappen var bra för osv. Sen dess inte ett ljud från dem.