Absolut! Kan gå i mjukisbyxor likväl som långklänning, det kvittar mig liksom lika
.
Jag har faktiskt sen ungefär ett år tillbaka även gjort mig av med allt "artificiellt utseendehöjande" såsom hårfärgning (hade färgat håret konstant i 18 år) och smink. Jag använde inte gigantiskt mycket smink förut (vardagssminkning var ögonbrynspenna, eyeliner och mascara) och tycker fortfarande det är kul att sminka mig, både simpelt och rejält med foundation och skuggor och läppstift (typ en gång om året), men jag har avdresserat mig själv att känna att jag MÅSTE sminka mig för att kunna gå utanför dörren, och har anammat och omfamnat mitt gråa/råttfärgade hår
. Det tog faktiskt ett bra tag innan jag slutade skämmas över min naturliga hårfärg som kom fram, och där kände jag hur utseendefixerat och självhatande stört beteende jag vant in mig själv med under åren...
Det enda jag inte klarat av ansiktsmässigt är att sluta plocka/noppra/vaxa bort oönskad ansiktsbehåring (har PCOS och där är ökad ansiktsbehåring/manlig behåring ett av symptomen), den samhällsnormen sitter tyvärr för djupt rotat i mig att det är skamligt/äckligt/onaturligt att ha manlig behåring som kvinna i ansiktet.... vilket är lite ledsamt för mig, eftersom jag hatar att tycka att sånt som är JAG naturligt, är "äckligt, onaturligt och skämmigt" och som måste döljas.