Spännande att du utgår från att folk på buke inte "bor i orten".
Det var @tornblomma som tog upp att folk utanför sfären inte bör ha åsikter i frågan. Jag har inte utgått från att folk på Buke inte bor i orten.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Spännande att du utgår från att folk på buke inte "bor i orten".
Ja jag hävdar då inte att det var en bra idé. Men tänker att det egentliga problemet är inte musiken utan att den här kriminaliteten ens finns från första början.
Detta blir problemet när du läser 1 kommentar och inte hela dialogen.
Mitt svar hänger ihop med Badgers kommentar.
Badger "Fast om jag förstått det jag snabbskummat i kvällspressen så är det väl så att när man väl blivit en berömd artist i genren så måste man fortsätta med brottslighet för att det inte är ok att sjunga om livet men inte leva det?"
Och jag menar att det finns många andra kända stora rappare som inte alls levde lika kriminellt som Einar (i hans ålder), så att hans kriminalitet kan nog inte ses som ett "måste" för att han ska kunna göra rapp musik och bli känd.
En annan aspekt av gangsterrappen är att den också är ett av få sätt som de unga männen känner till att ta sig ur situationen i gängen och försöka få ett annat liv. De vägar ut som vi kanske tänker oss, som utbildning och jobb, är av olika orsaker något som de oftast inte ser som möjliga vägar för dem. I svt-intervjun med Yasin pratar han just om det här och dilemmat att publiken (ofta medelklassmän!) vill att han ska fortsätta sjunga om våld och droger medan han egentligen vill göra musik om andra saker och lägga det livet bakom sig. Jag vet inte om han är aktiv i gäng just nu men när intervjun gjordes pratade han iallafall om att han var på väg bort från det. Han ville satsa på musiken men skriva ur ett annat perspektiv.
Om du tycker att sälja droger är samma sak som att försöka knivhugga folk till dötts får det stå för dig
.
Jag tycker självklart att det vore bra om han vill och lyckas lämna kriminaliteten, och eftersom han just nu sitter i häkte så blir det ju upp till bevis den dagen han kommer på fri fot. Men det jag kritiserar är hyllandet av det han har stått för fram till den dagen. Att rappa utan att behöva delta i gängkriminalitet är ju precis det jag förespråkar. Det är inte en annan sida av gangstarappen, det är rap. Vilket är hela poängen, att det är extremformen som bör kunna kritiseras utan att man ska bli tystad med orden att man inte bör ha åsikter om vad som händer i förorterna.
Jag hoppas som sagt att det är uppriktigt och att han lyckas, men IDAG så litar jag lika mycket på de orden som på Einars ord bredvid mamma i TV4-soffan. Dvs det kan stämma det de säger, eller inte. Tyvärr är väl det troligaste just nu att inte heller Yasin kommer att bli gammal.
En annan aspekt av gangsterrappen är att den också är ett av få sätt som de unga männen känner till att ta sig ur situationen i gängen och försöka få ett annat liv. De vägar ut som vi kanske tänker oss, som utbildning och jobb, är av olika orsaker något som de oftast inte ser som möjliga vägar för dem. I svt-intervjun med Yasin pratar han just om det här och dilemmat att publiken (ofta medelklassmän!) vill att han ska fortsätta sjunga om våld och droger medan han egentligen vill göra musik om andra saker och lägga det livet bakom sig. Jag vet inte om han är aktiv i gäng just nu men när intervjun gjordes pratade han iallafall om att han var på väg bort från det. Han ville satsa på musiken men skriva ur ett annat perspektiv.
Det här tycker jag är jätteviktigt. Man ska fördöma alla brott som begås, men faktum är att det finns flera positiva exempel där det är just musiken som varit vägen ut ur den kriminella livsstilen. Om man sätter likhetstecken mellan gangsterrappare och gängkriminell tror jag risken är att det blir en självuppfyllande profetia.
Nej såklart.Men tolkar du någon i tråden som att hen menar att det är musiken och inte kriminaliteten som är problemet, måste jag fråga då? Problematiken som jag ser är i den subgengre där musiken och utförande av det som sjungs om inte går att särskilja, på det sätt som är vanligt för de flesta andra artister. Som jämförelse att problemet är inte att en artist sjunger om våldtäkt, men det skulle vara en problematisk genre (i mitt tycke) om artisterna lever ut och glorifierar våldtäkter, hotar och hånar dem som endast sjunger om våldtäkter men inte utför tillräckligt många och grova. Och sedan prisas av samhället, för det är ju "bara musik".
Jag tycker absolut att en kan kritisera gangsterrappen och glorifierandet av våld (och det görs ju också rätt intensivt just nu på många arenor, inte bara här på Buke), men en sak som jag tycker att det borde fokuseras mycket mer på än själva musiken är avhopparverksamhet. Enligt Mikael Damberg (intervju i P3 härom morgonen) så har Malmö lyckats minska det gängrelaterade våldet med över 70 % och en stor del i det anses vara avhopparverksamheten som de har byggt ut mycket under denna period.
Jag tror nog att orden kan vara ärligt menade (det är ju lite skillnad att erkänna att en begått brott men vill sluta, och att rama in sina brott som "pojkstreck" vilket Einar gjorde) men jag tror det är väldigt svårt, och farligt, att lämna gängen, och att det finns starka påtryckningar att återvända dit efter fängelsestraff osv. Det tycker jag att vi som samhälle borde hjälpa till med mer än vad som redan görs.
Nej, tyvärr kommer väl säkert även han att dö ung liksom så många andra.
Jag förstår vad du menar men jag tror att det är precis lika farligt att vända sig bort och inte våga prata om att det finns mer eller mindre extrema varianter av gangstarap. Eftersom det inte finns någon exakt definition av vem som är gangsterrappare och vem som inte är i den gengren så är det ju helt meningslöst att försöka sätta likhetstecken någonstans över huvud taget, men att det finns ytterligheter som inte bör hyllas av samhället tycker jag att man måste få prata om.
Nej såklart.
Jag tycker bara det är så svårt det här med tidningar och recensioner. Jag blir ju till och med osäker på om musikjournalisterna ens tycker det här är väldigt bra och nyskapande musik eller om de är rädda för att bli inaktuella om de inte recenserar den positivt. Själv tycker man ju att om man recenserade en sådan här låt och vet att morden och våldtäkterna är verklighetsskildrande skulle man vilja nämna det i sin recension och ta upp det på det negativa kontot, eller i alla fall nämna att de baseras i verkligheten.
När det gäller priser kanske de helt enkelt måste ge pris till de som säljer mest? Eller så är musikpriserna också oroliga för att bli inaktuella?
Jag trodde ju att jag helt hade missat den här musiken, men insåg nu när jag gick in på väldigt aktuell musik att det inte var min stil (för långsamma för joggning...) utan jag brukar hoppa över dem, men de är ju helt legio, de är överallt. I en lista för "senaste musik" fick jag hoppa väldigt mycket låtar på rad för att komma framåt (för mig blir det musik som passar mer för slött häng, det är nog för att jag är gammal.) och vid en koll var hela listan fylld av artisterna som nämns i kvällspressen nu.
Så, riskerar musikpriser som inte delar ut till gangsterrapp i Sverige gå ur tiden helt enkelt?
Tredje frågan är, hur mycket bryr sig tonåringar om musikpris? Det borde ju egentligen närmast urvattna artistens cred att få dem? (jag tror knappt jag visste att musikpris ens fanns när jag var 17, vet bara att minst två företeelser jag hållit på mig har presenterats som totalt koko och livsfarligt i Expressen när de var oerhört oskyldiga. Dock har ju folk onekligen dött här så den här gången verkar det vara mer än bara allmän vuxenpanik.)
Jag blir ju till och med osäker på om musikjournalisterna ens tycker det här är väldigt bra och nyskapande musik eller om de är rädda för att bli inaktuella om de inte recenserar den positivt.
Jag vidhåller att jag tycker att det är bättre att ifrågasätta artister som begår brott och inte hur extrem musiken är.
Det vore f ö bra med definitioner av ”samhället” och ”hylla”. När jag söker lite på vad som skrivits när Einár specifikt varit omtalad i massmedia så finns det en hel del om problemet med hans våldsförhärligande texter, skrivet av både musikjournalister och ledarskribenter. Om gangsterrap generellt har det publicerats debattartiklar av både politiker, jurister och poliser där man vill se lagändringar som begränsar vad som får uttryckas i låttexter och att denna musik inte ska spelas på exempelvis fritidsgårdar. Även priser som delats ut har kritiserats.
Så att samhället hyllat ytterligheter håller jag inte med om. Gangsterrappen har hela tiden varit omdebatterad.
Då förstår jag hur du menar (även om mina andra kommentarer som jag inte kopierade) och håller med.Här är du inne på just det jag menar. När jag kritiserar musikkritiker och de jag slarvigt benämner "vita medelklassen i innerstaden" så är jag helt övertygad om att man gör som man gör/säger av god vilja (vill inte riskera att uttrycka något negativt som kan uppfattas som rasism eller överklassperspektiv) eller - som du lyfter - av rädsla. Jag upplever att vi har en väldigt närvarande ängslighet i debattklimatet i stort, man är livrädd att uttrycka något som sedan kan användas emot en. Och konsekvenserna av att uttrycka eller göra något fel blir ju väldigt stora idag, särskilt i en bransch som kultursfären där det ofta inte är särskilt trygga arbetsförhållanden. Jag vet inte hur det ser ut inom musikdelen hos t ex Aftonbladet och P3, om man har fast anställning eller frilansar etc, men tror det är väldigt vanligt att man även där är rädd (på en individuell nivå) för att hamna i kylan, och (på en organisatorisk nivå) att uppfattas som mossiga (särskilt de statliga medierna har väl ett sådant hot konstant över sig) om de inte hänger med och positivt bekräftar det som är inne just nu.
Jag är naturligtvis inte ensam om att föra fram denna kritik, ber om ursäkt om det här framstått att det är det jag menat. Men sådan kritik väcker mycket mothugg, ofta just av typen att jag som inte bor där dessa gangsterrappare är aktiva inte borde ha åsikter. Här i tråden kan man tydligt se att de inlägg som argumententerar mot det jag skriver får betydligt fler gilla än de inlägg som handlar om kritiken. Med det menar jag naturligtvis inte att denna tråd kan tas för att visa hur den allmänna debatten ser ut, men jag tycker man kan se det som att det verkligen inte är allmänt accepterat att kritisera utdelningen av priserna.
Jag vidhåller att det är konkreta exempel jag tagit upp, och att det är kombinationen av musik och utlevandet av musiken som jag kritiserar, och inte hur grov texten är i sig. Det här vi redan diskuterat, så jag stannar där.
Visa bifogad fil 78703Jag såg den här på Parisa Amiris instagram och den speglar mina tankar ganska bra.