Gamla kunskaper som försvinner?

[Båbbe]

Jag tror att vi är många som ibland via långa omvägar hört att gamla gubbar på Island inte vill avla silverhäst med silverhäst och nyligen har det ju genom vetenskapen visat sig vara rätt.

Men vilka andra gamla lärdomar ignorerar vi? Vad kan vi lära av de äldre i vårt samhälle i allmänhet? Kanske finns det lärdomar i hur man slog höet förr, hur man utfodrade hästar förr, hur man hanterade hästar förr osv... Vi kommer från ett gammalt bondesamhälle, men de gamla kunskaperna är på väg bort!

Jag har lyckan av att ha en far som är en gammal bondpojk och som började köra häst innan han började skolan (och han tycker tex att den nya vanan att utfodra hästar med ensilage är helt uppåt väggarna). Kom nu inte och säg att hästar inte blev gamla förr, för de av mina farföräldrars hästar som jag hört om blev alla över 20. Och säg inte att gamla inte har koll på nya trender - min farfar tycker att jag var en idiot som sålde min 5-åring efter Meitill och han tycker nog inte att min gammelvalack är så mycket att ha egentligen. (och det har han ju rätt i rent ekonomiskt - men sen beror det ju på vem jag vågar rida på också)

Jag har aldrig någonsin haft problem att lasta en häst. Jag vet faktiskt inte varför, för jag tar grimskaftet och går in och ibland tvekar hästen någon sekund, men sedan går den in. Vad pappa gör där bak vet jag faktiskt inte, men metoden har aldrig någonsin misslyckats. Men utan pappa kan jag inte lasta hästar bättre än någon annan. Kanske borde någon filma pappa och ha filmen på kurser för svårlastade hästar?

Den enda som kunnat göra nästan samma sak vid lastning är Atli Gudmundsson - men för att vara ärlig så går det fortare när min pappa gör det...

Jag borde nog utnyttja och lyssna på min far mer. Men jag tror att vi är många i det här samhället som har samma problem. I synnerhet tror jag att vi i islandhästvärlden borde lyssna betydligt mer på "gamla gubbar" på Island. Våra hästar är trots allt mer ursprungliga än andra hästar. Ganska ofta har jag känslan av att vi uppfinner hjulet igen så att säga...

Ju längre jag håller på i den här världen - desto mer känner jag att vi är lite för snabba att ta oss an nya grejer - och väldigt mycket för långsamma att lyssna på de äldre.

Skriver någon ner de gamla lärdomarna? Filmar någon de där äldre när de hanterar hästar?

Jag ska inte bli för långrandig - men här är en historia från mitt liv som illustrerar vad jag just sagt! När jag var tonåring (ca 20 år sedan nu) så var min farfar och min pappa med mig på ridskolan i en Stockholms-förort. Jag fick såklart den hemskaste hästen i stallet den dagen - Rocky - han bet tom ridlärarna (men han var jättetrevlig att rida). ALLA band upp honom så fort de kunde i jättekort snöre, oftast fick ridlärarna gå in och binda upp honom för hästskötarna vågade inte. Han var stor och fux. Farfar såg mig tveka och hoppa undan när han nästan bet mig. Sedan såg han pappa göra typ samma sak (pappa var alltid med och jag hade såklart haft Rocky förut). Sedan gick farfar in med grimman och drog på den innan hästen han reagera. Sedan försökte han bita och farfar drog åt genom att vrida grimman under hakan på hästen. Sedan stirrade han in i ögonen på den då vilt vitödgade Rocky och sa "nu är du lugn - nu lyssnar du på mig - nu räcker det". Och sedan släppte farfar och Rocky var helt lös - och så sa han åt mig att gå in. Snacka om att jag var nervös - men jag gjorde det ändå och Rocky stod som ett ljus hela tiden...

Ibland undrar jag om den där kunskapen - om den där förmågan finns kvar överhuvudtaget!?! Glömmer vi bort all den där gamla kunskapen? Vi behöver faktiskt inte vända oss till Island - den grundläggande hästhantering finns sedan generationer i Sverige också - men hur många av oss vågar lita på gamla pappa eller farfar istället för den nya coola instruktören???

 

[Gry]

Sv: Gamla kunskaper som försvinner?

Du har säkert helt rätt!

Men...

Men själv blir jag rätt så provocerad av din text, men det beror på mina egna upplevelser av min pappa, som jag definitivt inte vill lyssna på. Min pappas metod är inget någon ska ta efter, oavsett om han är äldre eller inte.

Så min slutsats är att visst, det finns garanterat kloka hästgubbar, eller hästgummor (av någon anledning nämns aldrig kvinnor... varför?) som vi ska lära oss av. Och det finns garanterat nutida som har ett eller annat vettigt att säga också.

Men det finns tamigtusan rätt dåliga hästkarlar (och kvinnor), vars metoder vi helst bör glömma!

Jag har aldrig fattat vitsen med att lyssna och respektera äldre just bara för att de är äldre och därmed, på något magiskt vis, klokare eller visare. Varför skulle de vara det för? Min morfar var rasistisk och höll med sydafrikaregimen, mormor var en dörrmatta, pappa är en helt egen historia, rasist, har en del tveksamma metoder med hästar, farfar gjorde sig känd som lärare för att han kastade en jättenyckelknippa på elever som pratade...

En gammal "hästkarl" som körde in min ponny, lät ponnyn skrapa upp stora nötsår efter skacklarna, stora som handflator- stora öppna sår, där det rann blod. Den hästkarlen var gammal och "erkänd" som hästkarl. Pappas vän, som tog hand om hästar som var dömda till slakt pga att de trilskades, brukade sätta på dem järngrimmor och låta dem slita sig tills de fattade att de inte kunde ta sig loss med stora sår och nackskador till följd. Han var också erkänd och ansågs som kunnig och vis. Vida kring.

Nej, förlåt. Jag blir bara så provocerad. Det har nog mer med min egna ouppklarade erfarenheter och upplevelser att göra. Jag vet ju vad du menar; att det finns väldigt mkt bra hästfolk vars metoder och kunnande kan gå förlorat- och att vi uppfinner- i bästa fall- dessa metoder en gång till, men att vi ger metoden ett flashigt namn och upprepar den in absurdum och anpassar inte metoderna efter häst och tillfälle. Jag vet att det måste vara så du menar. Jag ska ta tag i mina demoner

 

[_Viva_]

Sv: Gamla kunskaper som försvinner?

Jag tror snarare att du har tur med en far som är bra med hästar helt enkelt.

Precis som det finns duktiga hästkarlar och kvinnor nu så fanns det bra hästmänniskor förr.

Det fanns även katastrofala dylika.
Precis som nu.

Jag har aldrig haft problem med att lasta hästar eller hantera hästar, trots att jag varken är gammal eller grå.
Varför skulle de inte kliva rakt på?

En god vän är "gammal hästkarl" och han fodrar sina hästar med hösilage, han tycker det är jättebra som foder.

Gammal hästkunkap har funnits bevarad sedan xenophon skrev sin bok, och kommer fortsätta dokumenteras.

Jag förstår inte riktigt syftet med tråden?

 

[_Viva_]

Sv: Gamla kunskaper som försvinner?

Så min slutsats är att visst, det finns garanterat kloka hästgubbar, eller hästgummor (av någon anledning nämns aldrig kvinnor... varför?) som vi ska lära oss av. Och det finns garanterat nutida som har ett eller annat vettigt att säga också.

Men det finns tamigtusan rätt dåliga hästkarlar (och kvinnor), vars metoder vi helst bör glömma!

Oj, du var visst först.
Precis min åsikt.

Ska man hårddra det så är det faktiskt så att jag tycker vi är mer upplysta nu förtiden och antalet % duktiga är fler än förr.

Utvecklingen har gått framåt utan tvekan.

 

[QRST]

Sv: Gamla kunskaper som försvinner?

Jag tror att vi är många som ibland via långa omvägar hört att gamla gubbar på Island inte vill avla silverhäst med silverhäst och nyligen har det ju genom vetenskapen visat sig vara rätt.

Men vilka andra gamla lärdomar ignorerar vi? Vad kan vi lära av de äldre i vårt samhälle i allmänhet? Kanske finns det lärdomar i hur man slog höet förr, hur man utfodrade hästar förr, hur man hanterade hästar förr osv... Vi kommer från ett gammalt bondesamhälle, men de gamla kunskaperna är på väg bort!
/.../
I synnerhet tror jag att vi i islandhästvärlden borde lyssna betydligt mer på "gamla gubbar" på Island. Våra hästar är trots allt mer ursprungliga än andra hästar. Ganska ofta har jag känslan av att vi uppfinner hjulet igen så att säga...

Jag är naturvetare. För mig är det så att det som är sanning idag kan vara lögn imorgon.

Jag tror det finns mycket gammal kunskap, inom flera discipliner, som generellt riskerar att falla i glömska och det är viktigt att den hinner tas tillvara och tecknas ned för framtiden, så att vi slipper uppfinna hjulet på nytt - om vi ens kommer dithän !

Men man måste komma ihåg att sådant som bygger på observationer och verkar stämma, inte nödvändigtvis gör det av den anledning vi tror !

Vad gäller silverfärgade islandshästars stundom knepiga lynne, så är det en observation vissa hästkännare ansett sig göra på Island. Det har dock inte blivit vetenskapligt visat förrän på senare tid att hästar homozygota för silver riskerar att få nedsatt syn till följd av cystor i ögonen, orsakade av MCOA.

Det är fullt möjligt att de homozygot silverfärgade islandshästar, som också fått nedsatt syn av MCOA, uppvisat märkliga beteenden som tolkats som dåligt lynne, helt enkelt för att de inte kunnat se omgivningen ordentligt.

Men det har säkert också funnits silverhästar med lynnesfel av helt andra grundorsaker än den nu alltmer uppmärksammade gendefekten MCOA. Och det har definitivt funnits mängder av /islands/hästar med andra färger än silver, som haft lynnesfel av diverse andra grundorsaker än specifikt MCOA.

Så ofta glömmer man lätt bort alla gånger, som man senare visats haft fel i sina observationer och stirrar sig hellre blind på de gånger man haft "rätt".

Och det finns MASSOR av gamla "sanningar" som egentligen är rent nonsens. Ta tex homeopatin, "lika botar lika" alias utspätt vatten ska hjälpa mot allt, eller den i övrigt gudabenådade Carl von Linnés signaturlära. Nej, blåsippor hjälper inte mot leversjukdomar, bara för att bladens form påminner därom.

 

[nordtravare]

Sv: Gamla kunskaper som försvinner?

Har suttit och intervjuat flera nu döda från hästepoken .Tyvärr var många många av "hästkararna" mycket hårda någon också extremt stark .en bonde köpte ett ohanterat mkt nervöst 4 årigt sto, hon kördes in med lugna metoder men var svår framför allt att sätta för. Hon lämnades till en annan som var "hästkar" han lade ut skaklar på marken och tog stålspöt och spöade henne tills hon gick i sen gick hon alltid i men var totalt skräckslagen hon var svårkörd . En dag i skogen körde dom över en kulle och när kälken åkte fram i medlutet slog hon ,träffade i huvudet på kusken så det gick hål i skallen,han var dödsdömd när taxin kom till sjukhuset men överlevde utan men.Efter några års körning plöjde man med henne pga hennes hethet drog hon vågen snett så det var hopplöst ,då satte man på en ny grimma och band henne i den andra hästen så vågen blev rak .Efter en eftermidda så hade hon dragit bort skinn o kött på nosen så grimman låg mot benet. Då lyckades man få henne utdömd på försäkringen ock kunde ända hennes tragiska liv.En lite utom tråd berättelse som berör mig mycket. Många var väldigt bra häst karlar som körde med omsorg och kunskap men syntes inte så mycket. men det fanns mycket skit .Dom religösa hade ofta rykte om sin hänsynslösa hästhantering.

 

[Eilífur]

Sv: Gamla kunskaper som försvinner?

Min farfar jobbade länge inom jordbruket och hanterade sura tjurar, ettriga baggar och sävliga, men stundom även heta ardennrar. Jag tror inte att veka själar hade någon plats där på den "gamla goda tiden".

Farfar berättade om dåtidens djurskötsel och -känsla och den varierade tydligen lika mycket då som idag. Dock tvivlar jag på att det daltades lika mycket med djuren, även om farfar när han jobbade som hjälpreda i unga tonåren ryktade korna varannan dag.

Hans ledstjärna var (fri tolkning) - lyssna på allt folk har att säga, men ta bara till dig det som känns rätt (och minns det som känns fel). MEN, först ska du lyssna till djuret, för om du inte förstår vad djuret säger kommer ni att få problem. Det är du som måste anpassa dig, och därefter lära djuret på dess egna villkor.

Visst är det synd att gammal historia och kunskap försvinner, men tänk vilket bibliotek vi skulle behöva mala igenom om hela människans historia funnits i bokform. Och hur skulle vi sålla bland det som varit bra och dåligt, då detta ändrar sig från tid till tid?

 

[nordtravare]

Sv: Gamla kunskaper som försvinner?

Timmerhästens bok av yngve ryd är en källa att läsa ur i många avsenden den visar mycket av det gamla hästsverige både ont o gott.

 

[hag391]

Sv: Gamla kunskaper som försvinner?

kl

Fanns nog lika blandat med hur man hantera hästarna förr men för många var det deras arbete och mkt hängde på det. Kommer från skogsbygden och där verka det varit mkt av den tuffa och hårda skolan bland både folk och hästar. De krävdes tuffa karlar och hästar för att klara det livet och frågan är vad vi skulle ha tyckt om vi fått någon av dom hästarna.

Min far berätta att när han som pojk brukade fodra så gällde det att akta sig för de kunde komma både hovar och tänder. Det var även frisk användning av sprit i perioder och antar det var mkt för att stå ut i skogen.

Antar dock att det inte var lika hos de i bondesamhällena.

Blir alltid så imponerad av de där gamla krutgubbarna som får den mest tossiga häst lugn utan att det ser ut som de gör något. De är så lugna och man känner sig väldigt ödmjuk i deras närhet. Visst så har man olika syn på saker ibland men vadå många av dom gamla duktiga hästkarlarna har ju glömt mer hästkunskap än vad en annan lärt sig under 20åren man jobbat och haft egna hästar.

Vårt samhälle söker ständigt efter nya saker och vi har en förmåga att rata det gamla kunskaperna.

Som tex när pessoabettet kom så var det så bra bland ryttare men de gamla hästkarlarna runt om där jag var rös och berätta att så hemska bett fick man inte ha. Då var man ung och dum (var kanske 17) och tyckte man visste bättre men tänk vad fel man hade. När man blivit äldre så inser man mer och mer och hade önskat man hade haft en riktigt duktig gammal hästkarl att gå i lära hos när man börja med hästar.