Galopprädd!

[The Sunshine]

Jag har ett problem som jag inte vet riktigt hur jag ska lösa. Jag är medryttare (är 26 år gammal) till en underbar häst och har varit det i ca 2 år. Rider henne från 2-4 ggr i veckan antingen i paddocken vid stallet eller ut en runda. Dock rider jag väldigt sällan ut själv då jag tycker hon är tryggare o roligare att rida när vi har sällskap. Hon kan vara tittig och testar mej när vi är ensamma ute och ibland har jag fått promenera med henne för att hon har varit omöjlig att få förbi vissa ställen.
I alla fall så är mitt problem att jag är rädd när jag galopperar (även med sällskap) på våra uterundor. Vet verkligen inte hur jag ska jobba med detta... När jag rider i paddocken brukar jag galoppera på volter i båda varven o det går jättebra. Ibland gaopperar vi runt i hela padocken, men jag tycker det är sådär eftersom det inte finns något staket eller nåt runt om. Känns som att hon skulle kunna springa iväg ut nånstans....
Men just galoppen i skogen får jag ångest av, det går ganska bra om vi har en häst framför oss som "blockerar" men ofta vill min pålle springa om. Och det är jättejobbigt att hålla in henne hela tiden. Att galoppera först är inte att tänka på, då tror jag att jag aldrig får stopp på henne.... Hon är stabil annars att rida, även i galoppen hemma o lyder om jag vill sakta av men jag har fått för mej att det är en omöjlig uppgift i skogen.
Usch ja, känns som att detta begränsar mej i min ridning, vill inte känna såhär . Dessutom är det ju underbart att kunna galoppera ute i skogen, har gjort det mycket förr, men på "slöa" ridskolehästar.

Nån som har några tips på hur jag ska komma över min rädsla?
Tacksam i så fall....

 

[Smulu]

Sv: Galopprädd!

Känner igen mig, har hittills gallopperat på ängar, i manegen och i paddocken, där kan jag lägga en volt vid behov. Nu när det är så blött i markerna så uppskattas det inte att jag är på ängar= gallopp ute=utan staket måste ske på ridstigen och där känner jag lite som dig att "tänk om jag inte får stopp" Nu för ett par veckor sedan hade kommit till stadiet Åh, idag ska vi rida långa vändan och så ta oss en gallopp på sista raksträckan. Den gången fick vi vända hemåt eftersom hon inte lyssnade tillräckligt för att våga rida över stora vägen. På hemvägen stack hon längs asfaltsvägen . Har ridit längs med den vägen efteråt med sällskap och det gick bra.

Så jag skulle också vilja våga ta en lång gallopp och känna vinden mot kinderna Kommer ju ta ett par månader innan ängarna är nog torra att inte förstöras.

 

[Egonson]

Sv: Galopprädd!

Jag var rädd för allt vad galopp hette förut, men nu rejsar jag på skogsvägarna i hejdundrande fart Om än under kontroll förståss, men jag vågar låta pållan gå fullt ut utan att jag blir nervös.
Och det är så underbart HÄÄÄÄRLIGT Hela kroppen fylls av en sorts lyckokänsla som är svår att beskriva!!
Det viner i öronen också
Jag känner mig mkt säkrare i galopp än i trav på ngt konstigt sätt.

Prova små bitar i taget, rid ut med någon du känner med en pålitlig häst som kan gå först och galoppera bara korta bitar när DU känner att det känns okej. Känner du att hästen är för pigg för dig så stannar du tills den har lugnat sig, prova sen igen.
Ha gärna en rem runt halsen som du kan grabba tag i eller ta rejält mantag så känns det ofta säkrare (ta mantag med lite "marginal" så kan du ta i tygeln om du behöver ändå).

Jag rider alltid ut med min syster och hennes travare, hon har lite bättre håll på sin kuse än vad jag har och hon är lite modigare med, så hon är bra att ha som bromskloss ibland
Dom bägge har vant mig vid att galopprace är roligt, för det är det bästa dom vet
Nu vågar jag t.om gå i "närkamp" med de bägge, rider hon bakom och kommer upp jämte (dödens ) så tar vi ett litet race ibland (inte alltid är det meningen, men skoj för det)

Man kan också göra övergångar, halvhalter och små lydnadsövningar när man rider ut, känner man att man har koll på hästen så känner man sig också tryggare.

 

[BIMM]

Sv: Galopprädd!

Se alltid till att du har sällskap när du rider ut, tryggare om det händer något. Det finns kanske en häst som är mer lättriden som du kan låna några gånger, så du känner att du vågar. Sen kan du försöka att göra saker mellan galopperna så att du har hästen ordentligt med dig, typ skänkelvikningar, vändningar osv och ett tips är att skritta hemåt, sen vända och galoppera bortåt, då är det inte lika kul att dra. Lycka till!!

 

[The Sunshine]

Tack!

Tusen tack för era synpunkter! Känns även skönt att fler är i min situation... Ska ta åt mej av tipsen och förhoppningsvis övervinns min rädsla nångång! Våren och sommaren är ju perfekt för skogsturer och vill inte snuvas på njutningen för att jag är rädd...

Tack & kram på er!

 

[schelin_j]

Sv: Galopprädd!

Är också lite skraj för galoppen - trillade av för andra gången på rätt så kort tid för någon månad sedan och nu törs jag inte galoppera... förutom att det gör lite ont att trilla av så har jag blivit SKITFEG

Det tråkiga är att medryttarhästen är så tokigt vårglad och pigg att hon nästan inte står att hejda när vi rider ut men jag har löst det genom att:

1. se till att om vi skall galoppera så gör vi det på ett ställe där jag kan låta henne springa tills hon inte vill mer (dvs. om jag inte skulle få stopp på henne vilket i sig är osannolikt men det gör mig mer trygg att veta att vi kan galoppera ett par kilometer utan att komma ut på någon väg eller något annat farligt)

2. rida bort och - om jag känner att hon är jättepigg hoppa av och gå tillbaks (hon sticker nämligen allra helst precis när hon känner att vi börjar gå hemåt igen...) Nyttigt med lååååånga promenader för mig efter all påskmaten nu också!

Är ett sätt för mig att tackla skräcken - sedan kan jag bara hoppas att mitt "riktiga" lite tuffare jag kommer tillbaks. Hoppas att mina ideér kan vara till någon hjälp...

 

[fialotta40]

Sv: Galopprädd!

Ett gott tips är att leta reda på en uppförsbacke. Det behöver inte vara brant, utan det räcker med en liten lutning. Man känner sig definitivt tryggare när hästen lägger kraften framåt-uppåt, istället för framåt-framåt, om du förstår vad jag menar? Och så får du en automatisk broms eftersom det blir lite extra jobbigt för hästen att jobba uppför. Jag galopperar aldrig på plana raksträckor, gärden eller ängar om jag rider tillsammans med någon. Min häst ligger på som en galning i galoppen så fort någon annan häst är med, och jag börjar bli för gammal för att tycka att det är roligt med för snabba hastigheter.Jag vill ha kontroll, och det känns som om jag har det om det går en aning uppför.

//

 

[allroundhästarna]

Sv: Galopprädd!

Jag köpte en häst för några år sedan som skenade hem så fort dom hade försökt rida ut i skogen ensam. Jag och hästen har skrittat, skrittat, skrittat och skrittat i skogen och hon har idag fullt förtroende för mig. Om jag säger att hon ska över ett vattenfyllt dike så hoppar hon över, det gjorde hon inte i början. Så nu känns det som att hon gör ALLT jag ber om. Säger jag NEJ så ger hon sig direkt. Enda gången jag är lite ängslig är när vi galopperar på en skogsbilväg med höga buskar på sidorna, då är jag rädd att någon älg korsar vägen framför oss, då nitar hon troligtvis och jag åker över huvudet, men hon är för nyfiken för att stå still någon längre stund. Om man skrittar och en älg passerar så blir hon som en jakthund; hon vädrar och frustar och ska följa efter in i skogen.
Så mitt tips är att skritta och var ute så mycket som möjligt så att ni känner fullt förtroende för varandra innan ni ökar farten.

En nackdel med föregående tips (Tycker JAG) är att om man bara galopperar i uppförsbackar så till slut får man en häst som galopperar bara den ser en uppförsbacke. JAG har en sådan häst. Han har gått som turridningshäst i många år och på turridning så galopperar man i uppförsbackarna (för att vara säker på att alla nybörjare får stopp) Så så fort vi närmar oss en back så börjar han galoppera, även om jag nu klarar av att hålla han så galopperar han på stället, lite galopppiruetter, skänkelvikning mm. Problemet är att när min dotter på 12 år ska skritta han så sticker han i galopp när han ser en backe. En gång (utanför stallet) stack han i galoppp uppför backen och runt på vändplanen och full galopp tillbaka, jag fick stopp på han utanför stallet igen men dottern vägrade rida utan ledare i över 1 år efter det.

 

[Koppen]

Sv: Galopprädd!

Ett gott tips är att leta reda på en uppförsbacke. Det behöver inte vara brant, utan det räcker med en liten lutning. Man känner sig definitivt tryggare när hästen lägger kraften framåt-uppåt, istället för framåt-framåt, om du förstår vad jag menar? Och så får du en automatisk broms eftersom det blir lite extra jobbigt för hästen att jobba uppför. Jag galopperar aldrig på plana raksträckor, gärden eller ängar om jag rider tillsammans med någon. Min häst ligger på som en galning i galoppen så fort någon annan häst är med, och jag börjar bli för gammal för att tycka att det är roligt med för snabba hastigheter.Jag vill ha kontroll, och det känns som om jag har det om det går en aning uppför.

//

Precis vad jag skulle föreslå också!
Snart kommer du älska galoppen och bara vilja galoppera!

 

[fialotta40]

Sv: Galopprädd!

En nackdel med föregående tips (Tycker JAG) är att om man bara galopperar i uppförsbackar så till slut får man en häst som galopperar bara den ser en uppförsbacke. JAG har en sådan häst. Han har gått som turridningshäst i många år och på turridning så galopperar man i uppförsbackarna (för att vara säker på att alla nybörjare får stopp) Så så fort vi närmar oss en back så börjar han galoppera, även om jag nu klarar av att hålla han så galopperar han på stället, lite galopppiruetter, skänkelvikning mm. Problemet är att när min dotter på 12 år ska skritta han så sticker han i galopp när han ser en backe. En gång (utanför stallet) stack han i galoppp uppför backen och runt på vändplanen och full galopp tillbaka, jag fick stopp på han utanför stallet igen men dottern vägrade rida utan ledare i över 1 år efter det.

Om man alltid galopperar i varenda uppförsbacke man ser, kan det ju bli problem, förstås. Men som i alla annan ridning gäller det även här att variera sig. Och att trava i uppförsbackar (i form) ger goá muskler på hästen!

//

 

[tuffer]

Sv: Galopprädd!

När jag red in min unghäst var jag mkt försiktig och ibland även små skraj. Var så rädd att nåt skulle hända och att hästen då skulle ¨lära sig att göra fel. jag ville helt enkelt inte utsätta mig och hästen för situationer jag inte var säker på att jag klarade av.
det låter som om du tänker som jag gjorde- Tänk om......

Men ibland måste man utsätta sig för det man tycker är läskigt, för att vinna. Det kanske går jättebra! igentligen finns det ju inget som säger att det måste gå illa. Det är ju bara dina tankar som säger det!! Så tänk riktigt positivt. Tänk en sträcka där du galopperar och att det går jättebra. Se hästen och dig själv glada och harmoniska i galopp. skickar du dessa signaler till hästen går det nog mkt bättre än om du oroar dig för vad som kan hända. Då känner ju hästen dina negativa spänningar...

Och om det skulle gå skit, låt det göra det. Ta hjälp av ngn modig person och låt den galoppera hästen. då ser du att det funkar och vågar göra det själv.

 

[The Sunshine]

Sv: Galopprädd!

Oj, vad många tips! Uppförsbackar och lite krokiga vägar i skogen har vi testat nångång och det gick helt ok. Men det är nog sant att det är jag som är nervös och tror att det ska gå dåligt... Får helt enkelt tänka positivt och ge mej f*n på att det ska gå. Våga lite... Hästen galopperar fint med sin ägare i skogen, springer inte iväg eller så. Dock har hon haft henne sedan start, ca 17 år. Men hon (hästen!) är aldrig dum liksom, inte mot mej heller när jag rider, utan bara tittig och pigg. Så det ska nog gå!

Tack som sagt!

 

[Julle]

Sv: Galopprädd!

Jag känner igen mig.... Har en tråd här på Fritidsridning som heter "Börjat dra i galoppen", läs den!!

Har med vart lite galopprädd i perioder... Min förra medryttarhäst botade det!! Han har så underbart härlig, rund galopp och drar aldrig iväg, så han lärde mig att älska att galoppera!!

Nu har jag en foderhäst och galoppen har funkat jättebra hittills!! Särskilt när det var mycket snö!! Vi galopperade massor nu i vinter och hade superkul båda två!! Sen råkade hon sticka med mig (hon var på pisshumör den dan) och sen dess har hon börjat ligga på och dra. Plus att jag inte tycker det är lika kul längre.... Så nu måste vi hitta tillbaka till det roliga igen!! Så nu håller jag mig till korta branta backar ett tag. Dock med variation!!

 

[Stolermeyer]

Sv: Galopprädd!

Det kan ju vara så att den här hästen inte alls ligger på lika mycket om den får vara först? En del hästar ligger på mer när de ser andra framför, då vill de rejsa ikapp. MEN det kan ju också vara precis så som du tror. Kanske du kunde testa det i just en uppförsbacke nån gång, där du känner dig lite tryggare?

Jag har också varit lite skrajsen för att galoppera på grund av att jag vuxit upp med en skenkula till ponny. Jag hade senare en varmblodstravare som gärna hetsade upp sig i både trav och galopp. Men en dag var jag ute och red med en annan ryttare som helt plötsligt sa "Ska vi galoppera?" och lade iväg så vi bara såg rumpan försvinna i en kurva. Hade vi kunnat hade jag och hästen min tittat häpet på varandra en sekund, innan vi lade iväg efter - men det blev inget sken, utan en fin härlig galopp! Efter den dagen började vi galoppera så fort vi hade chansen, och jag tränade mycket i just uppförsbackar. Det var lättare för henne att fatta galopp då också.

Hoppas rädslan släpper för dig, lycka till!