Är förmodligen få sporter eller sysselsättningar som går att jämföra med att rida galopphästar. Eftersom jag haft förmånen att få segla med några av världens snabbaste kappseglingsbåtar på professionel nivå känner jag att jag kan jämföra och känna likheterna. Det handlar om samma farter när det går som fortast. Det handlar fruktansvärt mycket om balans och känsla. Samt om att våga och hålla sig kall fast man känner sig nervös eller ibland är rent av rädd...
För när man sitter där på hästryggen eller på segelbåten har man inga bromsar. Det kan ta en stund att få stopp och ordna till saker om det börjar strula. Och när något händer så går det fruktansvärt fort...
Det jag känner mest är att den psykiska och fysiska pressen är samma men den varar mycket längre i kappsegling. Man kan ligga ute i flera dygn i dåligt väder och tvingas att hålla båten under kontroll hela tiden. Med ansvar för både båt och besättning. Man kan inte bara sluta segla. Hur många skulle galoppera i mörkret in i det okända timme efter timme i väder som ingen normal människa skulle ge sig ut på havet i?
Galoppen å andra sidan är stenhård på det sättet att oavsett om det är en träning eller ett löp riskerar man svåra personskador i mycket högre grad. I kappsegling handlar det i större grad om materialskador... När det gäller träning i sig handlar det om timmarna på vattnet resp. på hästryggen. Det finns saker man aldrig kan lägga in i en träning eller simulera. Det är först när man råkat ut för dessa saker som man börjar lära sig att improvisera och lösa problemen när de kommer. Ja, till och med se problemet komma och undvika det innan något händer...
Problemet med båda sporterna är att det kräver så mycket tid att bygga upp denna erfarenhet, för att kunna bli bra på det man gör. Man måste närmast hålla på dagligen för att kunna bli riktigt bra.
Sen handlar det om kontakter, hålla sig fysiskt skadefri och i trim. Samt det viktigaste av allt, få chansen och kunna ta den...
Bara några tankar av många...
Mvh. Bowman
För när man sitter där på hästryggen eller på segelbåten har man inga bromsar. Det kan ta en stund att få stopp och ordna till saker om det börjar strula. Och när något händer så går det fruktansvärt fort...
Det jag känner mest är att den psykiska och fysiska pressen är samma men den varar mycket längre i kappsegling. Man kan ligga ute i flera dygn i dåligt väder och tvingas att hålla båten under kontroll hela tiden. Med ansvar för både båt och besättning. Man kan inte bara sluta segla. Hur många skulle galoppera i mörkret in i det okända timme efter timme i väder som ingen normal människa skulle ge sig ut på havet i?
Galoppen å andra sidan är stenhård på det sättet att oavsett om det är en träning eller ett löp riskerar man svåra personskador i mycket högre grad. I kappsegling handlar det i större grad om materialskador... När det gäller träning i sig handlar det om timmarna på vattnet resp. på hästryggen. Det finns saker man aldrig kan lägga in i en träning eller simulera. Det är först när man råkat ut för dessa saker som man börjar lära sig att improvisera och lösa problemen när de kommer. Ja, till och med se problemet komma och undvika det innan något händer...
Problemet med båda sporterna är att det kräver så mycket tid att bygga upp denna erfarenhet, för att kunna bli bra på det man gör. Man måste närmast hålla på dagligen för att kunna bli riktigt bra.
Sen handlar det om kontakter, hålla sig fysiskt skadefri och i trim. Samt det viktigaste av allt, få chansen och kunna ta den...
Bara några tankar av många...
Mvh. Bowman