galna \'tomtägare\' - rättigheter och skyldigheter?
Bakgrund:
Inte så långt från vårt stall ligger ett koloniområde. Runt koloniområdet går en asfalterad väg (som är privat och ägs av "koloniområdet" (antar att det är någon slags förening). Den här vägen är den naturliga att rida när man ska rida ut, framför allt för att slippa att rida på de relativt vältrafikerade tvåfiliga vägarna utan vägren. Frågan har varit uppe förut, och det har sagts att det är ok för oss ryttare att rida den vägen.
Har jag rätt när jag påstår att vi har allemansrätten på vår sida att rida där på deras privata väg (så länge koloniområdet inte sätter upp skyltar om ridförbud)? Nu är jag inte ute efter att rida där mot kolonisternas uttalade vilja, och skriva dem på näsan om allemansrätten, jag är bara nyfiken.
Som sagt har vi ju fått grönt för att rida på den vägen, men ordföranden i föreningen har sin personliga åsikt att hästarna inte har på deras vägar att göra alls. Och han gör sitt bästa för att skrämma bort dem.
Senaste incidenten (som är rätt standard):
Min medryttare skrittar på asfaltsvägen. Ordföranden kör upp sin bil (han satte sig i bilen enkom för detta ändamål) närma, närma baken på min häst och varvar motorn. Min medryttare, som inte träffat honom förut tror att det är en okunnig bilförare som försöker signalera att han vill köra om men inte vågar köra förbi, så hon 'signalerar' att hon upptäckt honom men hon kan inte flytta sig, då vägen är för smal. Han fortsätter köra toknära och rusa motorn. När vägen blir något bredare kör han upp jämsides med hästen och börjar gapa på min medryttare "här får du fan inte rida!". Min medryttare svarar helt lugnt att hon visst får rida på asfaltsvägen och viker sedan av i skogen på en ridväg som andra markägare upplåtit åt oss. Ordföranden gapar "Jävla xxx" (hon hörde inte vad han kallade henne) efter henne, och hon svarar "Jaja, hejdå!", varvid ordföranden gasar på bilen så att min medryttare blir tvungen att galoppera de sista metrarna in i skogen för att inte bli påkörd.
Är detta betende okej i juridisk mening? Min häst är bland det lugnaste som gått i ett par hästskor, och det krävs ganska mycket mer än en rusande motor bakom rumpan på henne för att hon ska bry sig. Men säg att det är en lite hispigare häst och inte minst en hispigare ryttare och hästen far iväg så ryttaren faller och skadar sig, betraktas han som vållande då? Det finns ju gott om sådana här historior. En annan tjej i stallet har fått rejäla skrapor när hennes häst skyggade ut på en gräsmatta när han körde nära, rusade motorn (och kanske till och med tutade..? jag minns inte säkert).
Får vi inte rida på kolonins vägar mister vi en del ridvägar och måste dessutom alltid ta den ganska trafikerade vägen i 2-3 kilometer för att komma till några ridvägar. Därför håller vi oss gärna väl med kolonisterna, men samtidigt "kan" vi inte låta ordföranden ha sin asfaltsväg ifred. Men det känns som en olycka kommer närmare och närmare. Så vad gör man? Rider i kolonin och riskerar att ordföranden tappar den sista spärren och kör på nån häst/orsakar en olycka, eller rida på den stora vägen och riskera att hästarna kastar sig ut framför bussar och lastbilar om de inte känner sig trygga med sådant (som tur är har inte jag det problemet, men det är ju fortfarande en förhöjd risk att rida mitt i trafiken där det inte finns några vägrener att komma undan på)
Att prata med farbrorn verkar lönlöst. Även om vi fått grönt ljus från koloniområdet som sådant så hyser han ju personligen ett brinnande hat som är svårt att handskas med även om man vet att man har 'rätten' på sin sida...
Bakgrund:
Inte så långt från vårt stall ligger ett koloniområde. Runt koloniområdet går en asfalterad väg (som är privat och ägs av "koloniområdet" (antar att det är någon slags förening). Den här vägen är den naturliga att rida när man ska rida ut, framför allt för att slippa att rida på de relativt vältrafikerade tvåfiliga vägarna utan vägren. Frågan har varit uppe förut, och det har sagts att det är ok för oss ryttare att rida den vägen.
Har jag rätt när jag påstår att vi har allemansrätten på vår sida att rida där på deras privata väg (så länge koloniområdet inte sätter upp skyltar om ridförbud)? Nu är jag inte ute efter att rida där mot kolonisternas uttalade vilja, och skriva dem på näsan om allemansrätten, jag är bara nyfiken.
Som sagt har vi ju fått grönt för att rida på den vägen, men ordföranden i föreningen har sin personliga åsikt att hästarna inte har på deras vägar att göra alls. Och han gör sitt bästa för att skrämma bort dem.
Senaste incidenten (som är rätt standard):
Min medryttare skrittar på asfaltsvägen. Ordföranden kör upp sin bil (han satte sig i bilen enkom för detta ändamål) närma, närma baken på min häst och varvar motorn. Min medryttare, som inte träffat honom förut tror att det är en okunnig bilförare som försöker signalera att han vill köra om men inte vågar köra förbi, så hon 'signalerar' att hon upptäckt honom men hon kan inte flytta sig, då vägen är för smal. Han fortsätter köra toknära och rusa motorn. När vägen blir något bredare kör han upp jämsides med hästen och börjar gapa på min medryttare "här får du fan inte rida!". Min medryttare svarar helt lugnt att hon visst får rida på asfaltsvägen och viker sedan av i skogen på en ridväg som andra markägare upplåtit åt oss. Ordföranden gapar "Jävla xxx" (hon hörde inte vad han kallade henne) efter henne, och hon svarar "Jaja, hejdå!", varvid ordföranden gasar på bilen så att min medryttare blir tvungen att galoppera de sista metrarna in i skogen för att inte bli påkörd.
Är detta betende okej i juridisk mening? Min häst är bland det lugnaste som gått i ett par hästskor, och det krävs ganska mycket mer än en rusande motor bakom rumpan på henne för att hon ska bry sig. Men säg att det är en lite hispigare häst och inte minst en hispigare ryttare och hästen far iväg så ryttaren faller och skadar sig, betraktas han som vållande då? Det finns ju gott om sådana här historior. En annan tjej i stallet har fått rejäla skrapor när hennes häst skyggade ut på en gräsmatta när han körde nära, rusade motorn (och kanske till och med tutade..? jag minns inte säkert).
Får vi inte rida på kolonins vägar mister vi en del ridvägar och måste dessutom alltid ta den ganska trafikerade vägen i 2-3 kilometer för att komma till några ridvägar. Därför håller vi oss gärna väl med kolonisterna, men samtidigt "kan" vi inte låta ordföranden ha sin asfaltsväg ifred. Men det känns som en olycka kommer närmare och närmare. Så vad gör man? Rider i kolonin och riskerar att ordföranden tappar den sista spärren och kör på nån häst/orsakar en olycka, eller rida på den stora vägen och riskera att hästarna kastar sig ut framför bussar och lastbilar om de inte känner sig trygga med sådant (som tur är har inte jag det problemet, men det är ju fortfarande en förhöjd risk att rida mitt i trafiken där det inte finns några vägrener att komma undan på)
Att prata med farbrorn verkar lönlöst. Även om vi fått grönt ljus från koloniområdet som sådant så hyser han ju personligen ett brinnande hat som är svårt att handskas med även om man vet att man har 'rätten' på sin sida...