Tja, det är väl allt som kommer på en gång nu? Som sagt så ponnyerna var det aldrig problem med. Och i ärlighetens namn både de både fått kolik, blivit halta och haft korsförlamning och gud vet allt. Inga vacc, inga tandraspningar förrän på ålderns höst, avmaskning lite hipp som happ, det är med underlag, uppvärmning och sådant var okänt, och det var väl inga problem att gå i skolan på veckorna och sen rida som en idiot på helgerna? Eller trava på asfalt, släppa en ångande svettig häst rakt ut i hagen, taggtrådshagar, illasittande sadlar etc.
Och de var friska, mer friska och mest friska och blev som sagt gaamla.
Kallblodsstoet ungefär likadant med i början men med vissa förbättringar, t ex så vacc och avmaskade hon, reds NÅGOT förnuftigare (med tanke på kontinuitet och uppvärmning, formen ska vi lämna därhän *s*) och skrittades av etc. Men rent oddsmässigt borde hon blivit halt åtminstone.
Sen kom arabvalacken, och började rada upp olycksfallsskador. Jag började på allvar tro att det fanns en millennieförbannelse (när han skar sönder benet på SKARSNÖ var det bara dagar kvar till millennieskiftet och millenieskiftet tillbringade jag i stallet med ett öga på nämnde herre så han inte skulle stöka runt med gipset). Sen rullade det på, sakerna kom slag i slag. Iofs hade jag nog kunnat sträcka ut tiden mellan eländet om jag hade haft mer "äh, det löser sig nog"-mentalitet, men jag tar dem till vet direkt och inte när de är uppenbart halta t ex (och jag har aldrig åkt i onödan till vet heller)
Nåja, en olycksfågel är väl eg inget att yvas över, med så många helt bekymemrfria år så är det väl ens tur någon gång, efter att bara ha läst om andras elände.
Däremot blev det rejält tungt när unghästen visade sig vara en tickande bomb som var dödsdömd redan från första dagen, utan att någon visste det.
Och att fölet fick en lunginflammation var väl kanske inte heller så konstigt iom att det inte var komplikationsfritt när hon föddes och mamma slet navelsträngen direkt. Men det är bara att inse - jag har en till olycksfågel. Föroppningsvis klarar hon av eländet nu och så är det lugnt sen.
Men som sagt, jag har vridit och vänt på det in absurdum och kan inte på något vis se hur jag inom rimliga mått skulle kunnat förhindra en enda av de skadefall/sjukdomsfall som varit, om jag inte ska låsa in hästarna i vadderade boxar som sagt. och hästar måste få vara hästar..
Så, trots att jag rent statistiskt borde släppa dem i små platta fyrkanter, så fortsätter jag att släppa ut dem minst 12 h/dag i kuperade hagar, och då har jag varenda dag en potentiell skaderisk. Och två olyckfåglar som lever enligt devisen "Fullt ös medvetslös" när de busar i hagen gör att olyckor sker, och jag får leva med det.
Men jag HOPPAS eländet är över nu. Fölis verkar *peppar peppar* vara fräsch från ligamentskadan, och valacken verkar klara iaf viss ridning trots defekten. Men jag törs knappt säga högt att jag hoppas 2004 ska bli vändningen..
Men som sagt, nog kan man förföljas av ren och skär otur - just watch.
Men du får förstå att jag bli ENORMT sårad när folk mer eller mindre rakt ut antyder att jag inte tar hand om mina hästar elelr skulle kunna ha gjort annorlunda. Det finns inte en människa som känner mig som inte skulle skriva under på att jag är löjligt mån om mina hästar (och sätter dem före allt annat). Och i det ingår förutom att se till att de är nogrannt kollade, skötta, fodrade, ryktade, masserade och stretchade även att de får vara HÄSTAR. Dvs att de får gå i stora, naturliga hagar som erbjuder omväxling, att de får vara ute större delen av dygnet, att de får sålångt det är möjligt leva och bete sig såsom de naturligt skulle gjort. OM jag hade lindat in dem i bomull och ställt dem i små fyrkantshagar utan en sten/pinne och där de inte kunde springa så skulle mina veterinärkostnader onekligen vara nästan obefintliga. Men till vilket pris?
Men jag hade nog blivit orolig.
