Gå på lunch

[tanten]

Det blir väl lite samma sak som med typ tiggarbrev o dylikt. Man tröttnar.

Sen kan man ju inte förbjuda känslor eller inviter på en arbetsplats. Var o en får ju ta sitt ansvar och går det överstyr så får man ju såklart utreda och årgärda.

Min fråga är om du är lockad?
Eftersom du gör sak av det och t.o.m. startar en tråd?

Om du inte var lockad skullle väl den naturliga reaktionen vara att bara skrattta åt det och slänga kortet,

 

[Milosari]

Fast knappast utan intentioner. Jag skulle inte tro att meddelandet var skrivet med undermeningen "Jag tror vi kan bli kompisar."

Nej, men det är en fråga om man kan lära känna varandra. Räknas ju knappt som dejt i mina ögon, utan som en ännu mer avsexualiserad variant. Jag har uppriktigt svårt att förstå hur man kan bli kränkt av frågan. Det är ju bara att strunta i att svara?

 

[Sel]

Nej, men det är en fråga om man kan lära känna varandra. Räknas ju knappt som dejt i mina ögon, utan som en ännu mer avsexualiserad variant. Jag har uppriktigt svårt att förstå hur man kan bli kränkt av frågan. Det är ju bara att strunta i att svara?

Jag tror inte det är någon som skrivit att de skulle ha blivit kränkta heller? Däremot kan en tycka det är obehagligt om man går in för att utföra ett ärende någonstans och sedan sätter sig i bilen och hittar en lapp på sätet med orden "Såg dig vid disken.."
Jag skulle tycka att det var ett riktigt oskönt sätt att ta kontakt på. Sedan kan man givetvis bara låta bli att svara, det tror jag de flesta skulle ha gjort.. men risken finns också att företaget förlorar en återvändande kund.

 

[Mkb]

Helt klart svarar man utifrån sina tidigare upplevelser och/eller vad man hört från sin omgivning. Personligen när jag tittar på mig och min närmsta omgivning så är de yrkesgrupper som det rört varit alltifrån terapeut, fysioterapeut, psykolog, en förmedlare av bostad av något slag, lärare, hyresvärd, säkert någon mer som jag för tillfället glömt. Så jag har nog lättare att utifrån de samlade erfarenheterna se just den där problematiska biten med professionella som använder arbetsplatsen eller sin yrkesroll för sina privata ändamål.

 

[AI62]

Min fråga är om du är lockad?
Eftersom du gör sak av det och t.o.m. startar en tråd?

Om du inte var lockad skullle väl den naturliga reaktionen vara att bara skrattta åt det och slänga kortet,

Jag är osäker

Som jag skrev förut så tycker jag att man kan vara artig och svara oavsett om man är lockad eller inte av en inbjudan till lunch.

 

[Milosari]

Jag tror inte det är någon som skrivit att de skulle ha blivit kränkta heller? Däremot kan en tycka det är obehagligt om man går in för att utföra ett ärende någonstans och sedan sätter sig i bilen och hittar en lapp på sätet med orden "Såg dig vid disken.."
Jag skulle tycka att det var ett riktigt oskönt sätt att ta kontakt på. Sedan kan man givetvis bara låta bli att svara, det tror jag de flesta skulle ha gjort.. men risken finns också att företaget förlorar en återvändande kund.

Men då är ju första frågan fortfarande obeavarad. HUR ska man ta kontakt på ett behagligt sätt?

 

[co-SMAD4]

Men då är ju första frågan fortfarande obeavarad. HUR ska man ta kontakt på ett behagligt sätt?

Jag tycker öga mot öga. Det ger ett bättre intryck och man får faktiskt se personen som vill äta lunch med en. Mycket behagligare och lättare att läsa kroppsspråket direkt.

 

[Mia_R]

Det är klart våra personliga åsikter och upplevelser färgar ställingstagandet.
Jag mottog under ett par år mycket obehagliga lappar anspelande på sex och möten, så jag skulle givetvis reagera mycket starkare på det Ts beskrev än någon som inte varit med om något liknande. Jag tycker det är fult och fegt och i allra högsta grad olämpligt om ömsesidigt intresse inte etablerats. Låt folk vara ifred helt enkelt.
Helt utanför att det dessutom rör sig om en arbetsplats.

Har karlfan lagt ner nu?

 

[Milosari]

Jag tycker öga mot öga. Det ger ett bättre intryck och man får faktiskt se personen som vill äta lunch med en. Mycket behagligare och lättare att läsa kroppsspråket direkt.

Fast det blir ju otroligt mycket mer press på den som ska svara ja eller nej. Man kanske säger ja i ett sådant läge för man blir överrumplad och då har man hela bekymret med att försöka avboka.

 

[Sel]

Men då är ju första frågan fortfarande obeavarad. HUR ska man ta kontakt på ett behagligt sätt?

Försiktigt? Nej men särskilt som man bör en nog vara väldigt medveten om hotbilden av män vs kvinnor i samhället och låta bli att komma med direkta förslag vid ett första möte i yrkesrollen tycker jag. Allra minst bör man väl ha småpratat, bollat lite fram och tillbaka och känt någon typ av kemi innan man ens tänker tanken på att smyga in sitt nummer på baksidan av företagets visitkort.
Generellt tycker jag väl att dagens datingsidor är en bra grej som borde leda till färre krassa försök ute i allmänheten - där är det i alla fall ett ömsesidigt sökande.

 

[Sel]

Har karlfan lagt ner nu?

Jadå, polisen pratade med honom och sedan har han flyttat!

 

[co-SMAD4]

Fast det blir ju otroligt mycket mer press på den som ska svara ja eller nej. Man kanske säger ja i ett sådant läge för man blir överrumplad och då har man hela bekymret med att försöka avboka.

Så kan det vara, men då är det kanske ett bra tillfället att öva på att säga nej när man vill säga nej. Man har alltid rätt att säga tack, men nej tack.

 

[Sel]

Fast det blir ju otroligt mycket mer press på den som ska svara ja eller nej. Man kanske säger ja i ett sådant läge för man blir överrumplad och då har man hela bekymret med att försöka avboka.

Håller med, jag gillar inte det heller.
En bekant som är i full färd med att dejta fick förslaget att närma sig i sociala sammanhang men alltid bara ge sitt nummer/kontakt, inte kräva något svar, nummer i retur eller försöka boka dejt.

 

[Hellhound]

Men då är ju första frågan fortfarande obeavarad. HUR ska man ta kontakt på ett behagligt sätt?

Man kan åtminstone våga sig fram, säga hej och försöka småprata lite så att båda parter får en chans att känna in varandra. Inte bara lämna en halvt anonym skriven kommentar om att man observerat personen, och underförstått gillat det man sett, sedan hoppas på napp. Det är bara fegt och framstår som ett försök till maktspel, "jag har sett dig och är intresserad men du vet inte alls vem jag är förrän du gör som jag vill och tar kontakt". Inte direkt någon bra upptakt till en trevlig dejt enligt mig.

 

[Sasse]

Så kan det vara, men då är det kanske ett bra tillfället att öva på att säga nej när man vill säga nej. Man har alltid rätt att säga tack, men nej tack.

Det har man, men vissa kan bli rätt sura och obehagliga vid nej är min erfarenhet. Lättare att säga ja och sedan avboka, om än omständligt. Jag hade hellre föredragit om den intresserade parten gav ut sitt nummer, efter att ha socialiserat, men inte krävde ett svar direkt (eller alls).

 

[sjoberga]

Som jag skrivit förut får var och en ta sitt ansvar som vuxna människor. I övrigt tror jag att arbetsgivare ser positivt på kärlek på jobbet så länge som jobbet sköts som det är tänkt och ingen klagar

Nope. På jobbet förväntas man ta sitt ansvar för det avtal man skrivit på med arbetsgivaren. Men det beror på vilken arbetsrelation man har också.

 

[Midsommarblomster]

Själv kan jag inte alls känna någon dragningskraft annat än till personer jag redan känner väl och tror därför inte ett dugg på sk kärlek vid ett första ögonkast. Attraktion möjligen, men det är inte samma sak. Sådär vid en snabb första kontakt så tror jag inte heller att den attraktionen utgår från mycket annat än ganska ytliga faktorer. Kalla det utseende, utstrålning, vibbar eller vad du vill. Oavsett så tycker jag att det är obehagligt att påminnas om att andra betraktar och bedömer en i allt man gör och därför är även de mest välmenande spontana kontaktförsök inget jag uppskattar.

Jag håller med. Jag tycker inte om att känna mig betraktad och det finns väl olika grader av obehag eller behag i det. I en vårdkontakt kan jag tänka mig att det skulle bli väldigt obehagligt att få ett sådant kontaktförsök. I krogmiljö, där jag kanske är mer beredd på det hade det inte varit det. En gång i tiden var man ju dessutom ute i svängen delvis för att få just sådana. I vardagliga ärenden som däckbyten hade jag nog inte brytt mig så mycket men jag hade inte uppskattat det. På mitt eget jobb hade jag absolut upplevt obehag, där måste jag ju vara varenda dag och veta att jag har dom där ögonen på mig.

Nu är det ju ingen rättighet att bli fredad från kontaktförsök utan vissa delar i livet får man ju bara acceptera. Men jag blir ändå förvånad över hur många som anser sig ha rätt att ta vilken kontakt de vill eller häva ur sig vilken (icke)komplimang som helst med motiveringen att ”Jag ville ju..” eller ”Jag tycker ju..” Ja, visst, men en kort reflektion över hur det kan landa hos mottagaren kan ju vara på sin plats också.

 

[Mabuse]

Det som tilltalar mig är ju att han inte är full som en arnika på en krog.

Full som en alika. Inte arnika.

Och, jag tror ju nu knappast att däckkillen vill bli kompis med dig, det var ju en rätt tydlig invit. Så om du inte är intresserad av det skulle jag inte höra av sig. Verkar bara taskigt att gå på lunch med honom och där berätta att nämen jag har sambo, så det här kommer inte bli nåt.

 

[Amha]

Vem som helst kan väl fejka trevlighet några sekunder

Nej
/Skitdålig på teater

 

[Sel]

Nej
/Skitdålig på teater

Inte ens ett "hej på dej!" till människan bakom kassan på ICA? Det är allt som krävs.