Fysiska eller psykiska välmåendet, vad är viktigast?

3rixon

Trådstartare
Nu är jag nyfiken på vad ni hästmänniskor tycker och tänker.
Vad tycker ni är viktigast? Det fysisk eller psykiska välmåendet hos hästen själv?

Skulle ni exempelvis behålla eller låta avliva en häst med kroniska skador och kroniska smärtor men som ändå är pigg och livsglad och lever livet med en klackspark? Varför/Varför inte?

Anser ni att en sådan häst mår bättre eller sämre än en häst med frisk kropp men med trasig själ pga att den blivit nedtryckt, utnyttjad, oförstådd mm? Skulle det vara mer eller mindre rätt att ta bort en frisk häst med ofrisk psyke än att ta bort en häst med kroppsliga problem fast med livsgnista?


Har diskuterat detta med många i min närhet och svaren är blandade, det räknar jag nog med att det lär bli här också. Jag frågar av ren nyfikenhet då jag finner dessa frågeställningar intressanta, hoppas ni ställer upp på en liten diskussion :D
 
Sv: Fysiska eller psykiska välmåendet, vad är viktigast?

Skulle ni exempelvis behålla eller låta avliva en häst med kroniska skador och kroniska smärtor men som ändå är pigg och livsglad och lever livet med en klackspark? Varför/Varför inte?

Alltså, anledningen till att man ofta tar bort en häst som har ont är just för att man faktiskt inte kan se hur jobbigt hästen egentligen har det. En häst kan vara trebent och ändå se glad och pigg ut. Det är lite det som är det luriga med hästar, många visar inte hur ont dom har och min erfarenhet är att ser vi att hästen har ont och vet om det, då har det gått ganska långt. Många hästar är väldigt tåliga och står ut lång tid med obehag innan dom visar något.

Det är aldrig försvarsbart att behålla en häst som visar smärta som inte går att åtgärda. Antingen ger man dom smärtstillande och dom kan leva lugnt hagliv eller så tar man bort dom. Tycker jag.

Skulle det vara mer eller mindre rätt att ta bort en frisk häst med ofrisk psyke än att ta bort en häst med kroppsliga problem fast med livsgnista?
En häst med ett skadat psyke går att rädda och jag skulle aldrig se att det är en anledning att ta bort hästen för. Om det inte är så att det faktiskt är något fel i huvet på hästen, finns ju sånna med. Men om vi nu menar hästar som har blivit förstörda av människan så tror jag till 99% att alla dom hästarna går att "fixa" eller vad man ska säga. Säkert några enstaka som blivit förstörda för livet men dom är nog få tror jag.
 
Senast ändrad:
Sv: Fysiska eller psykiska välmåendet, vad är viktigast?

Jag förstår inte riktigt hur något skulle vara viktigare än det andra.
För mig hänger det där ihop.
Dock maskerar en del hästar smärta. Min ena tex skulle nog utan tvivel kunna gå jäkligt länge med smärta utan att visa så mkt att de flesta skulle kunna läsa honom.
Min andra räcker ett skrubbsår för att han ska visa tyyydligt!

För mig ska hästen gå att rehabilitera inom överkomlig tid om man ska behålla den. Och då menar jag mentalt eller fysiskt.

Min gamling, 30 år, har nu börjat visa små tecken på senilitet. Han kan bli rädd för saker han som ung var rädd för. Men inte har varit på år och dagar. Det är en snabb blixt av rädsla som sen är borta då han minns och kopplar igen.
Nu är det rätt sällan och anfallen är korta(under sekunden). Men skulle det bli värre så kommer jag ta bort honom trots att både kropp och tänder fortfarande mår fint. Just för att det inte är rehabiliteringsbart inom en rimlig tid. Har man haft så många bra år som han haft ska man inte behöva sluta dem i smärta, fysisk eller psykisk.
Han är utdömd för lynnesfel för 20 år sedan. Då var han rädd och agressiv pga tidigare liv. Jag trodde att han skulle gå att rehabilitera och gav honom en chans. Och det gjorde det.
Han har haft många fina år efter det.
 
Sv: Fysiska eller psykiska välmåendet, vad är viktigast?

En individ som mår dåligt psykiskt men är frisk psykiskt går ofta att rehabilitera. Är prognosen för att det går god och hästen inte är lastgammal så hade jag också försökt rehabilitera.
En häst som har kroniskt ont hade jag däremot låtit gå. Jag tycker inte att det är rätt att ett djur ska behöva ha ont en längre tid. Det är en sak om det är övergående under en kortare period men är det för resten av livet så skulle jag tagit bort hästen.
Det svåra är väl egentligen inte när det händer en olycka och man får en prognos som är mer eller mindre god och man måste ta beslut utefter det. Det svåra tycker jag är när ett djur blir gradvis sämre av en sjukdom, när ska man sätta stopp? Hur mycket ska man kämpa? Det är svårt att märka gradvis psykisk förändring av måendet när man lever med djuret hela tiden. Ofta inser man först efteråt vad det faktiskt förändrade djuret och det är ju egentligen först då som man kanske inser att man väntade för länge med att ta bort djuret.
 
Sv: Fysiska eller psykiska välmåendet, vad är viktigast?

För mig hänger fysisk status ihop med psykisk .
 
Sv: Fysiska eller psykiska välmåendet, vad är viktigast?

Hur länge ska man rehabilitera en psykiskt skadad häst? Vad är rimligt om man bortser från ekonomin? Den har ju ont på ett annat sätt bara.
 
Sv: Fysiska eller psykiska välmåendet, vad är viktigast?

Håller med, sen tror jag att folk ofta förväxlar olater med psykiska problem hos hästar. Olater kan man alltid fixa, och de hästarna behöver inte lida för det.

Psykiska åkommor är ovanliga, och inget man kan behandla med "tid och kärlek", utan då handlar det ju ofta om felaktiga hormonnivåer eller signalsubstanser i hästens hjärna.

Har träffat på två psykiskt sjuka hästar, ett ponnysto som på äldre dagar fick för sig att hon var hingst och över natten gick från att vara gullego till att bli mycket aggressiv (felaktiga hormonnivåer konstaterade av veterinär) och en häst som inte kunde kontrollera sin flyktinstinkt så till den grad att det var farligt för hästen och alla runt omkring den. Den sprängde stängsel när rasslade i löven, kastade sig genom boxdörrar (och sprang iväg med 300 kg bokdörr hängande runt halsen) när folk rörde sig inne i boxen osv. Dock var hästen inte det minsta skygg och jättesnäll att hantera, tills dess att den bestämde sig för att fly.
 
Sv: Fysiska eller psykiska välmåendet, vad är viktigast?

Jag förstår inte riktigt hur något skulle vara viktigare än det andra.
För mig hänger det där ihop.
Dock maskerar en del hästar smärta. Min ena tex skulle nog utan tvivel kunna gå jäkligt länge med smärta utan att visa så mkt att de flesta skulle kunna läsa honom.
Min andra räcker ett skrubbsår för att han ska visa tyyydligt!

För mig ska hästen gå att rehabilitera inom överkomlig tid om man ska behålla den. Och då menar jag mentalt eller fysiskt.

Min gamling, 30 år, har nu börjat visa små tecken på senilitet. Han kan bli rädd för saker han som ung var rädd för. Men inte har varit på år och dagar. Det är en snabb blixt av rädsla som sen är borta då han minns och kopplar igen.
Nu är det rätt sällan och anfallen är korta(under sekunden). Men skulle det bli värre så kommer jag ta bort honom trots att både kropp och tänder fortfarande mår fint. Just för att det inte är rehabiliteringsbart inom en rimlig tid. Har man haft så många bra år som han haft ska man inte behöva sluta dem i smärta, fysisk eller psykisk.
Han är utdömd för lynnesfel för 20 år sedan. Då var han rädd och agressiv pga tidigare liv. Jag trodde att han skulle gå att rehabilitera och gav honom en chans. Och det gjorde det.
Han har haft många fina år efter det.

+1 här!

Du skrev det så bra att jag slipper :-)

/Camilla
 
Sv: Fysiska eller psykiska välmåendet, vad är viktigast?

För mig är frågeställningen inte relevant. Min uppfattning är att vi har rätt att fatta beslut att en häst ska avlivas oavsett anledning. Många hästar som döms ut har inte ont och skulle kunna leva i många år till, men det är dyrt att föda en häst som inte går att använda och därför avlivad den. På samma vis kan vi ta oss rätten att föda upp djur, inkl hästar, för att äta dem. Det är en annan frågeställning när vi är skyldiga att avliva ett djur. Där är min åsikt att det är när vi tror att djuret lider och helst lite innan lidandet kommer. Jag tycker att vi idag sättet för stora likheter mellan människor och djur och överför en människas sätt att tänka på våra djur vilket ofta skapar t ex skuldkänslor i samband med att djur avlivas. Jag har fattat beslutet att detta är min 30 årings sista sommar. Han mår bra men är en gammal häst helt enkelt! Jag bestämmer att hans liv får sluta innan han blir så försvagad att han t ex inte kan resa sig en dag ...den rätten har jag och anser att jag ska ha ... Att fatta samma beslut ang min senila mor på 90 år anser jag däremot absolut inte att jag borde ha trots att hennes liv snarast ett sig ännu mer meningslöst och att hon nog lider mer ... Människor är inte 'djur' och djur inte människor i dessa sammanhang.
 
Senast ändrad:
Sv: Fysiska eller psykiska välmåendet, vad är viktigast?

Psykiska åkommor är ovanliga, och inget man kan behandla med "tid och kärlek", utan då handlar det ju ofta om felaktiga hormonnivåer eller signalsubstanser i hästens hjärna.
Fast det beror ju på väldigt vad man definierar som psykisk förstörd. Jag tycker det är ganska vanligt med psykiskt förstörda hästar egentligen även om inte det ger sej i uttryck som en galen häst utan att hästen helt enkelt är inåtvänd och deppig/uppgiven/uttryckslös.

Vissa hästar som inte mår bra visar det istället genom att sparka sönder boxar osv. Ofta så ses dock inte dessa hästar som deppade utan det ses som olater och man sätter upp saker som hindrar hästarna från att uttrycka sig istället för att inse att hästen inte trivs och mår bra.

Jag tror starkt på miljöombyte, ta ett stall som passar hästen istället för att gå på det som passar människan osv, ett bra stall med bra hagar och bra kompisar till hästen gör halva jobbet när det gäller sådana.
 
Sv: Fysiska eller psykiska välmåendet, vad är viktigast?

En kompis till mig bodde på landet och hade en stor hund på 8 år. Omständigheter gjorde att hon fick flyta till lägenhet i stan. Hon valde då att avliva hunden eftersom hon ansåg att den inte skulle må
bra i stan. Hunden var fullt frisk. Hon ville inte försöka omplacera hunden och jag menar att detta beslut var hennes rätt att ta - det var hennes hund. Jag själv hade försökt hitta en annan lösning men jag förebrår inte min kompis för det val hon gjorde.
 
Sv: Fysiska eller psykiska välmåendet, vad är viktigast?

Jag håller med dig till 100% men det innebär inte att den hästägare som hellre avlivar hästen än flyttar den eller säljer den därmed gör fel...
 
Sv: Fysiska eller psykiska välmåendet, vad är viktigast?

kl

Det psykiska är viktigare. Hur hästen ser på sin tillvaro betyder otroligt mkt.

Zvea, psykiska problem beror inte alls på "kemiska fel i hjärnan"! Gud vilket inskränkt synsätt! När en häst har själsliga problem beror det på misshandel, otäcka upplevelser och fel hantering från människorna runt den. Detta är i de allra flesta fall fullt möjligt att lösa för en vettig människa som lyssnar till hästen och förstår hans problem.
 
Sv: Fysiska eller psykiska välmåendet, vad är viktigast?

Man får väl börja med att klargöra vad man menar med psykiska problem. Även hästar kan ju drabbas hjärntumörer, hormonproblem, synfel och olika sjukdomstillstånd som påverkar humör och beteende och som inte beror på miljö och hantering. Jag har svårt att se hur man genom att vara förstående och rätt hantering ska kunna bota en häst m en hjärntumör...
 
Sv: Fysiska eller psykiska välmåendet, vad är viktigast?

Man får väl börja med att klargöra vad man menar med psykiska problem. Även hästar kan ju drabbas hjärntumörer, hormonproblem, synfel och olika sjukdomstillstånd som påverkar humör och beteende och som inte beror på miljö och hantering. Jag har svårt att se hur man genom att vara förstående och rätt hantering ska kunna bota en häst m en hjärntumör...

Fast då är det inte psykiska problem, då är det i högsta graden fysiska problem. Dock påverkar fysiska problem hästen psykiskt förr eller senare.
 
Sv: Fysiska eller psykiska välmåendet, vad är viktigast?

Häst med kronisk smärta även om dem bara går i hage skall avlivas

Psykiskt är svårare, om hästen"bara" är mentalt nedbruten så självklart kör på med att jobba upp hästens förtroende
men har den blivit så ila behandlad eller lyckats skrämma tidigare ägare så till den grad att den är eller kan bli farlig för omgivningen skulle inte jag våga sälja.
Om det beror på något fysiskt behandla om det går annars avliva.

Så ser jag på det.
 
Sv: Fysiska eller psykiska välmåendet, vad är viktigast?

Tycker även det är upp till ägaren om man vill avliva ett djur oavsett anledning.
 
Sv: Fysiska eller psykiska välmåendet, vad är viktigast?

För mig är ngt som är kopplat till beteende och känslor ngt psykiskt. Ta tex aggressivitet hos en häst. Detta kan sedan ha sin grund i ngt påtagligt fysiskt, t ex en hjärntumör eller ha sin grund i t ex misshandel. Eller Depression hos människor som t ex kan utlösas av dödsfall i familjen eller andra svåra händelser eller komma utan uppenbar 'synlig' orsak, där man tror det betor på att hjärnan har problem m hormonet seratonin. Så vissa psykiska problem kan hanteras via bemötande medan andra kräver medicinering av ngt slag - ofta både och
 
Sv: Fysiska eller psykiska välmåendet, vad är viktigast?

Det tycker jag inte går att säga bara rakt av så där.
Det beslutet OM man ska försöka måste baseras på så många olika faktorer som varierar kring individ. Och kring vem som har hästen/ska träna den.

Som proffs kan man hyfsat fort nå fram till de flesta hästar, om man nu är proffs inom just den biten. De är inte de flesta tränare. Och det ska man ha jäkligt klart för sig!
Har man nu inte möjlighet att ta hjälp av ett sånt proffs och tom kanske rent av lämna hästen där en period så kan det vara bäst att ta bort den. För att rehaben kan ta för lång tid och bli farlig för både häst och människa.

Om man ska försöka måste också baseras på vad hästen har för problem, i vilken grad den själv verkar påverkas mentalt av det, hur långa stunder den är i den negativa känslan och hur ofta. En del blir ju farliga i vissa situationer. Men om man undviker dem(vilket i vissa fall går eller om man inte har hjälp är ett måste) eller tränar dem genom att förbereda med liknande situationer och lär hästen hantera sin stress/rädsla/utåtagerande i de situationerna som gradvis "vrids upp" till en högre nivå i takt med att hästen klarar det kan man rehabilitera individer som blir rent livsfarliga i en del situationer.

Om den konstant är i ett tillstånd av negativa känslor får man tänka lite annorlunda. Då måste man ha en snävare tidsram.
Och, anser jag, anlita proffs! Just för att korta ner tiden maximalt.

För mig är det inte ok att hålla hästar vid liv som mår dåligt, mentalt eller fysiskt.
Klarar man inte av dem och gör bedömning att en annan normal person inte heller skulle greja det så skulle jag avliva.

Jag skulle aldrig skicka vidare en häst som riskerar må dåligt i ett normalt hem.
Jag har varit med om att avliva såna som ägare av olika skäl inte kan ha kvar. Jag vet att de funkar med mig eftersom jag tränat dem. Men jag kan tyvärr inte samla på mig alla de hästarna jag möter i jobbet.
Det gör ont varje gång och känns som ett enormt svek att inte ta dem.
Men jag har redan två hästar som man inte kan låta vem som helst ta hand om och rida. Jag kan inte ta på mig fler.
Det gäller både de som jag förstår alltid kommer vara svåra mentalt eller som är svåra fysiskt och därför måste ridas och hanteras på ett visst sätt för att hållas symptomfria.

Jag tror tyvärr inte att man alltid helt kan rehaba alla individer mentalt. Efter en viss ålder kan man slipa till deras beteende. Men befästa problembeteenden hos en äldre häst riskerar alltid komma tillbaks om man inte är noga.

Det någon benämde som olater tror jag ofta hänger ihop med vissa negativa känslor i hästen. Dels uppkommer de ju oftast i såna lägen och befästs efter upprepade såna lägen.
Men oavsett så blir det ofta missnöjd människa och ev korrigeringar. Det är inte kul.
Lyckas man med sina korrigeringar så upphör ju beteendet. Men om de fortsätter så har man ju missat antingen en fysisk orsak(smärta, hormoner, stelhet, svaghet, obalans etc) eller så har man själv misslyckats i sin träning/korrigeringarna.
Så oavsett ser jag inte en häst som har sk olater som lycklig/sund.

Jag må låta hård. Men jag tror att en lydig häst är en lycklig häst. Och då alltså även tvärtom.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hemlösa hundar ökar
  • Senast tagna bilden XV
  • Muddypaws 24/25

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp