Johanna1988
Trådstartare
...kring avlivning. Behöver egentligen lite bollande av tankar. Vet att det är dags alldeles snart, tyvärr.
Har en äldre tik, 13 år, hon fick inte med sig bakkärran en morgon, trodde helt det var dags och åkte in, hon blev bättre under dagen, fick antiinflammatoriskt och smärtlindring, vilket hjälpte. Hon hade en del flytningar, tog blodprover och kollade, allt var bra där, så troligen slidkatarr, det gick över. Nu förra veckan kom det tillbaka, men gick över igen.
Efter tredje gången hos vet så kollades ryggen och troligen en inflammation vid en kota, täcke på och medicin, hennes mage klarade inte medicinen, så ny provades, denna klarade inte heller hennes mage. Upplever dock att värme hjälper henne, då jag köpte nytt täcke till henne i samma veva.
Hon kissar, bajsar, äter, dricker bra, glad som vanligt när folk kommer, pigg och glad på promenader och "jobb" (jakthund så försöker hålla igång lite, för hon har levt för att jobba),men jag upplever att hon är "klar" ( vet inte hur annars jag ska beskriva det). Sambon vill iaf göra ultraljud på livmodern med och testa en tredje medicin som vet tyckte. Men jag vet inte... Saken är att hon blir så extremt stressad av veterinärbesök, men samtidigt så känns ultraljud och en ny medicin som en så liten grej att göra för att jag/vi ska känna oss klara?
Har en äldre tik, 13 år, hon fick inte med sig bakkärran en morgon, trodde helt det var dags och åkte in, hon blev bättre under dagen, fick antiinflammatoriskt och smärtlindring, vilket hjälpte. Hon hade en del flytningar, tog blodprover och kollade, allt var bra där, så troligen slidkatarr, det gick över. Nu förra veckan kom det tillbaka, men gick över igen.
Efter tredje gången hos vet så kollades ryggen och troligen en inflammation vid en kota, täcke på och medicin, hennes mage klarade inte medicinen, så ny provades, denna klarade inte heller hennes mage. Upplever dock att värme hjälper henne, då jag köpte nytt täcke till henne i samma veva.
Hon kissar, bajsar, äter, dricker bra, glad som vanligt när folk kommer, pigg och glad på promenader och "jobb" (jakthund så försöker hålla igång lite, för hon har levt för att jobba),men jag upplever att hon är "klar" ( vet inte hur annars jag ska beskriva det). Sambon vill iaf göra ultraljud på livmodern med och testa en tredje medicin som vet tyckte. Men jag vet inte... Saken är att hon blir så extremt stressad av veterinärbesök, men samtidigt så känns ultraljud och en ny medicin som en så liten grej att göra för att jag/vi ska känna oss klara?