Funderingar kring orosanmälan

[TheRedLightning]

Jag har googlat om det här med orosanmälan, men hittar inte de svar jag söker.
Det jag hittar säger att man bör anmäla när ett barn far illa, men det kan tolkas olika för olika personer. Vart går gränsen egentligen?

Barn kan väl fara illa även om det inte är våld i hemmet t ex.

Tänker om Kim (fiktiv person) blir utsatt för våld hemma eller något likande så är det rätt givet med en anmälan.

Men hur är det om Kim inte har något våld i hemmet, men skolkar mycket, sömnproblem och har sönder saker hemma och borta (möjlig aggressioner). Är det fog för en anmälan?

Det senare scenariot känns mer som en gråzon och finner inget direkt svar när jag googlar.
Har jag kanske googlat för dåligt då svaren finns där ute?

Kim finns i denna text finns inte i verkligheten och scenariona är påhittade. Nog bäst att vara övertydlig med det.
Är mest nyfiken på om det finns någon gräns och vad man eventuellt gör istället för anmälan eller om man ens ska göra något.

 

[SaraXX]

Det behöver inte finnas våld, bara en oro. Det kan ju ex vara försummelse, psykiskt våld, misär av något slag, missbruk etc. Det behöver inte anmälaren veta i förväg, hen behöver bara ha en oro.

 

[MiaMia]

Ingen kan veta hela bilden av hur ett barn har det utifrån. Kanske det som märks för utomstående ser värre ut, kanske dols mycket mer missförhållanden i hemmet än vad som syns utåt? Det är socialtjänstens uppgift när de får en anmälan att avgöra om och på vilket sätt de går vidare med utredning och eventuella åtgärder efter det.

Det heter orosanmälan för att det är just oro (till skillnad från vetskap) att det inte är bra för barnet man anmäler. Meningen med anmälan är att de som har kompetens och professionella verktyg ska ta över och göra vidare bedömningar. Du behöver inte veta att din anmälan är befogad för att anmäla.

 

[Sonic76]

Jag har googlat om det här med orosanmälan, men hittar inte de svar jag söker.
Det jag hittar säger att man bör anmäla när ett barn far illa, men det kan tolkas olika för olika personer. Vart går gränsen egentligen?

Barn kan väl fara illa även om det inte är våld i hemmet t ex.

Tänker om Kim (fiktiv person) blir utsatt för våld hemma eller något likande så är det rätt givet med en anmälan.

Men hur är det om Kim inte har något våld i hemmet, men skolkar mycket, sömnproblem och har sönder saker hemma och borta (möjlig aggressioner). Är det fog för en anmälan?

Det senare scenariot känns mer som en gråzon och finner inget direkt svar när jag googlar.
Har jag kanske googlat för dåligt då svaren finns där ute?

Kim finns i denna text finns inte i verkligheten och scenariona är påhittade. Nog bäst att vara övertydlig med det.
Är mest nyfiken på om det finns någon gräns och vad man eventuellt gör istället för anmälan eller om man ens ska göra något.

Det är fog för anmälan då ja

 

[TheRedLightning]

Det behöver inte finnas våld, bara en oro. Det kan ju ex vara försummelse, psykiskt våld, misär av något slag, missbruk etc. Det behöver inte anmälaren veta i förväg, hen behöver bara ha en oro.

Så om jag förstår det rätt så kan man ha en oro om ett barn och då t ex. anmäla oavsett vad oron består av? Har jag uppfattat korrekt?

 

[TheRedLightning]

Ingen kan veta hela bilden av hur ett barn har det utifrån. Kanske det som märks för utomstående ser värre ut, kanske dols mycket mer missförhållanden i hemmet än vad som syns utåt? Det är socialtjänstens uppgift när de får en anmälan att avgöra om och på vilket sätt de går vidare med utredning och eventuella åtgärder efter det.

Det heter orosanmälan för att det är just oro (till skillnad från vetskap) att det inte är bra för barnet man anmäler. Meningen med anmälan är att de som har kompetens och professionella verktyg ska ta över och göra vidare bedömningar. Du behöver inte veta att din anmälan är befogad för att anmäla.

Jo så är det såklart, men de har säkert fullt upp och tänkte mest om det finns fall där man kanske inte bör anmäla även om man är orolig. Nu ska vi se om jag kan formulera hur jag tänker. Tänker t ex. om en "felaktig" anmälan skulle ta upp viktig tid som de skulle kunnat lägga på något annat viktigare. När jag skriver "felaktig" menar jag som i att det inte är befogat med en anmälan även om det skulle finnas en oro hos anmälaren. Hoppas jag fick ner hur jag tänker.

 

[SaraXX]

Så om jag förstår det rätt så kan man ha en oro om ett barn och då t ex. anmäla oavsett vad oron består av? Har jag uppfattat korrekt?

Ja.

 

[TheRedLightning]

Ja.

Aha, var lite osäker på om det var så enkelt. Känns som jag kanske krånglat till det onödigt mycket i mitt huvud när jag funderat.

 

[Araminta]

Jo så är det såklart, men de har säkert fullt upp och tänkte mest om det finns fall där man kanske inte bör anmäla även om man är orolig. Nu ska vi se om jag kan formulera hur jag tänker. Tänker t ex. om en "felaktig" anmälan skulle ta upp viktig tid som de skulle kunnat lägga på något annat viktigare. När jag skriver "felaktig" menar jag som i att det inte är befogat med en anmälan även om det skulle finnas en oro hos anmälaren. Hoppas jag fick ner hur jag tänker.

Det där är en farlig fälla att gå i! Ta aldrig hänsyn till eventuell belastning/köer vid oro. Socialtjänsten sållar i de anmälningar som kommer in, det ska inte gemene man göra.

Dessutom: en tidig anmälan som leder till insatser i rätt tid sparar samhället mycket mer, än en utebliven anmälan som 5-10 år senare kan komma att kräva både socialtjänst, vård och polis om det vill sig illa.

 

[TheRedLightning]

Det där är en farlig fälla att gå i! Ta aldrig hänsyn till eventuell belastning/köer vid oro. Socialtjänsten sållar i de anmälningar som kommer in, det ska inte gemene man göra.

Dessutom: en tidig anmälan som leder till insatser i rätt tid sparar samhället mycket mer, än en utebliven anmälan som 5-10 år senare kan komma att kräva både socialtjänst, vård och polis om det vill sig illa.

Som sagt bara funderingar från min sida just nu, sitter tack och lov inte i den sitsen att jag behöver fundera på om jag ska anmäla eller inte men när jag börjar fundera på något då vill jag veta allt i princip som finns att veta om ämnet. Så om jag i framtiden skulle hamna i en sådan situation (troligen inte men vet aldrig) vet vad jag bör göra.

 

[Cattis_E]

Men hur är det om Kim inte har något våld i hemmet, men skolkar mycket, sömnproblem och har sönder saker hemma och borta (möjlig aggressioner). Är det fog för en anmälan?

Hade absolut kunnat anmäla det.
Bäst är väl att om man har en relation till föräldern som gör att man kan försiktigt fråga om de är medvetna om att deras barn verkar må dåligt och på så vis luska ut om det finns någon stödinsats pågående.
Om man inte har den relationen till föräldern hade jag absolut anmält min oro istället.

Det kan finnas många andra missförhållanden än våld.

 

[TheRedLightning]

Hade absolut kunnat anmäla det.
Bäst är väl att om man har en relation till föräldern som gör att man kan försiktigt fråga om de är medvetna om att deras barn verkar må dåligt och på så vis luska ut om det finns någon stödinsats pågående.
Om man inte har den relationen till föräldern hade jag absolut anmält min oro istället.

Det kan finnas många andra missförhållanden än våld.

Så om man t ex. känner föräldern och det inte finns stödinsats är det värt att anmäla då och om man anmäler i det fallet bör man kanske anmäla anonymt i och med att man känner föräldern?
Om man anmäler anonymt i det scenariot kan föräldern ändå luska ut att det var man som anmälde? Tänker om det framkommer info där föräldern lätt kan koppla det till att det var man som anmälde då man är den enda som visste om situationen.

Känner jag får många följdfrågor och spinner vidare på temat. Väldigt intressant ändå och såklart finns det mer än bara våld, visste dock inte riktigt hur det stod till när jag startade tråden.

 

[SaraXX]

Så om man t ex. känner föräldern och det inte finns stödinsats är det värt att anmäla då och om man anmäler i det fallet bör man kanske anmäla anonymt i och med att man känner föräldern?
Om man anmäler anonymt i det scenariot kan föräldern ändå luska ut att det var man som anmälde? Tänker om det framkommer info där föräldern lätt kan koppla det till att det var man som anmälde då man är den enda som visste om situationen.

Känner jag får många följdfrågor och spinner vidare på temat. Väldigt intressant ändå och såklart finns det mer än bara våld, visste dock inte riktigt hur det stod till när jag startade tråden.

Jag skulle säga att du behöver vara väldigt nära familjen för att veta om att det finns en stödinsats. Soc är vanligen inget man skyltar med som förälder.

 

[Cattis_E]

Så om man t ex. känner föräldern och det inte finns stödinsats är det värt att anmäla då och om man anmäler i det fallet bör man kanske anmäla anonymt i och med att man känner föräldern?
Om man anmäler anonymt i det scenariot kan föräldern ändå luska ut att det var man som anmälde? Tänker om det framkommer info där föräldern lätt kan koppla det till att det var man som anmälde då man är den enda som visste om situationen.

Känner jag får många följdfrågor och spinner vidare på temat. Väldigt intressant ändå och såklart finns det mer än bara våld, visste dock inte riktigt hur det stod till när jag startade tråden.

Ja, om föräldern inte verkar medveten om problemet, viftar bort det eller försöker men inte fått stöd så är det väl bara bra att anmäla?
Kanske ska tillägga att jag inte gjort orosanmälan senaste 15 åren utan mer resonerar kring hur jag tror att jag skulle göra om jag stod i situationen idag.

Jag vet tyvärr inte hur anmälningar handläggs och vilken information man faktiskt delger den anmälde, men jag skulle tro att man försöker hålla det så anonymiserat och inte ta med detaljer som kan vara för avslöjande. Gällande den biten kan vi hoppas att de å forumet som jobbar inom området hittar hit och kan svara närmare

Misstänkt av de som anmälts kan man väl bli oavsett om man frågat något om barnet eller ej, om föräldern vet att du har nåt slags relation till deras barn (till exempel om du är en kompis förälder).

Huruvida du vill vara anonym beror väl på om du känner obehag inför att eventuellt konfronteras av föräldrarna, oavsett vad du har för relation till dem tänker jag?

 

[Cattis_E]

Jag skulle säga att du behöver vara väldigt nära familjen för att veta om att det finns en stödinsats. Soc är vanligen inget man skyltar med som förälder.

Jag tänkte nog att stödinsats också kan innefatta eventuella planer på stödåtgärder i skolan, utredningar inom vården och så vidare. Utan att Soc blandats in först utan att man efterfrågat det själv. Det upplever jag nog att det ibland kan talas lite öppnare om.

Om jag visste att någon sådan insats planerades eller just startats hade jag kunnat avvakta med en anmälan eftersom det då finns flera medvetna om problemet som försöker hjälpa barnet.
Använde kanske fel ordval när jag skrev stödinsats om det är enbart om Soc går in med stöd man kallar det stödinsats.

 

[julgrisen]

Så om man t ex. känner föräldern och det inte finns stödinsats är det värt att anmäla då och om man anmäler i det fallet bör man kanske anmäla anonymt i och med att man känner föräldern?
Om man anmäler anonymt i det scenariot kan föräldern ändå luska ut att det var man som anmälde? Tänker om det framkommer info där föräldern lätt kan koppla det till att det var man som anmälde då man är den enda som visste om situationen.

Känner jag får många följdfrågor och spinner vidare på temat. Väldigt intressant ändå och såklart finns det mer än bara våld, visste dock inte riktigt hur det stod till när jag startade tråden.

Jag jobbar med att utreda orosanmälningar på socialtjänsten och kan säga att det allra bästa alltid är om man kan stå med sitt namn på en anmälan eftersom det alltid är svårt med anonyma anmälningar då föräldrar lättare kan ”vifta bort” dem och säga typ att det är en granne som de har bråkat med som anmäler eller liknande. Sen kan jag absolut förstå om man i vissa fall vill vara anonym men det är bra att ha med sig att vi har skyldighet att lämna all information vi fått så ska man vara anonym måste man uppge det från början och inte börja med att presentera sig vid namn till exempel. Sen är det ofta så att föräldrar försöker luska ut vem som gjort anmälan och i många fall är det rätt lätt att lista ut att det är tillexempel en granne beroende på vad för information som inkommer.
Med det sagt tycker jag absolut att man ska lämna en orosanmälan om man är orolig för ett barn, även om barnet varit eller är aktuell på socialtjänsten sedan innan kan en ny orosanmälan vara det som gör att man tillslut når fram till föräldrarna.

 

[TheRedLightning]

Jag skulle säga att du behöver vara väldigt nära familjen för att veta om att det finns en stödinsats. Soc är vanligen inget man skyltar med som förälder.

Nu är det som sagt bara funderingar och min fundering gällde om man visste att det inte fanns någon stödlinje, funderingen gällde inte hurvida en förälder skyltar eller inte skyltar om det.

 

[TheRedLightning]

Jag tänkte nog att stödinsats också kan innefatta eventuella planer på stödåtgärder i skolan, utredningar inom vården och så vidare. Utan att Soc blandats in först utan att man efterfrågat det själv. Det upplever jag nog att det ibland kan talas lite öppnare om.

Om jag visste att någon sådan insats planerades eller just startats hade jag kunnat avvakta med en anmälan eftersom det då finns flera medvetna om problemet som försöker hjälpa barnet.
Använde kanske fel ordval när jag skrev stödinsats om det är enbart om Soc går in med stöd man kallar det stödinsats.

Om sådana stödåtgärder finns och de inte hjälper kan man då göra en anmälan eller ska man fortfarande låta bli i så fall? Nyfiken.

 

[Shaggy]

Om sådana stödåtgärder finns och de inte hjälper kan man då göra en anmälan eller ska man fortfarande låta bli i så fall? Nyfiken.

Jag tror att du göra saken alldeles för komplicerad. Är du orolig anmäler du. Det är inte ditt ansvar att fundera på om stödinsatser finns eller inte om det är tillräckligt illa eller inte utan det är soc jobb. Dina inlägg låter lite som om du funderar på om du ska göra en privat utredning innan du anmäler.

 

[TheRedLightning]

Jag jobbar med att utreda orosanmälningar på socialtjänsten och kan säga att det allra bästa alltid är om man kan stå med sitt namn på en anmälan eftersom det alltid är svårt med anonyma anmälningar då föräldrar lättare kan ”vifta bort” dem och säga typ att det är en granne som de har bråkat med som anmäler eller liknande. Sen kan jag absolut förstå om man i vissa fall vill vara anonym men det är bra att ha med sig att vi har skyldighet att lämna all information vi fått så ska man vara anonym måste man uppge det från början och inte börja med att presentera sig vid namn till exempel. Sen är det ofta så att föräldrar försöker luska ut vem som gjort anmälan och i många fall är det rätt lätt att lista ut att det är tillexempel en granne beroende på vad för information som inkommer.
Med det sagt tycker jag absolut att man ska lämna en orosanmälan om man är orolig för ett barn, även om barnet varit eller är aktuell på socialtjänsten sedan innan kan en ny orosanmälan vara det som gör att man tillslut når fram till föräldrarna.

Det där har jag läst redan om man ska va anonym med att inte uppge namn. Om jag skulle anmäla anonymt så skulle inte jag vilja att det kommer fram att det var jag, anledningen att jag i så fall väljer att va anonym är för att det kanske är känsligt om det kommer fram att det var jag.
Du skriver når fram till föräldrarna, men om föräldrarna inte är problemet och redan gör va de kan men det finns fortfarande oro för barnets mående. Vad händer då?