Sv: Fundering...
Man kan jämföra med hur det brukar vara med dem som fostrar upp små tigerungar. Vilket alltså går utmärkt. Men i allmänhet placeras de i något djurpark när de väl blivit vuxna.
Inte pga att de skulle se sitt värdfolk som bytesdjur eller dylikt, utan helt enkelt för att riskerna är alldeles för stora. Precis som flera här har varit inne på.
Jag kan ge ett eget exempel. Häromdagen kramades jag med vår genomsnälle goe yngre hane Vagis och hade honom i famnen. Så märkte han att vår äldre snälla hane höll på att vakna. Och det blev helt överraskande sprutt på Vagis! Jag lossade blixtsnabbt på greppet, men förgäves: Vagis i sin rivstart hann klösa upp mig rejält på ett par ställen, mest i.o.m. själva avhoppet...
Tänk om det vore istället Vagis´ avlägsna kusin, tigern Vroom?
Brrr!
För att vara rättvis, så finns det ju folk som faktiskt har stora kattdjur som husdjur. Ibland t.o.m. fritt boende i lägenheten. Det finns ju t.ex. den kända bildserien på den ryska kvinnan / familjen som har en fiskarkatt inneboende. Märkbart mycket större än hans kompis husisen, som ändå tycks vara rätt stor tamkatt, hankastrat antar jag. (Fiskarkatter brukar vara 10-18 kg som normalvikt, honor i nedre halvan av skalan, hanar i den övre. Jag kan tänka mig att en tam fiskarkatt blir ytterligare något kilo tyngre än en vildlevande).
Jag antar att dessa ryssar är ytterst försiktiga i allt som kan verka vara konfliktsituationer...
De torde också se till att disciplinera sin katt bättre än de flesta av oss gör. (inte vara uppe på bordet etc)
Ytterligare en faktor är säkert också matkostnaderna. För en miljonär är det peanuts, men de är betydande för en vanlig inkomsttagare.