Fundering kring fd hemlös katt och nytt hem

Det kommer att gå fram och tillbaka, precis som med Lukas förvandling till Lukas Lägenhetskatt från Lukas Skyggis. Att ha två sociala och glada katter och en suris är lite två steg framåt och ett steg bak. Naturligtvis ska du inte ge upp. Nikita som var världen mest katthatande katt lärde sig faktiskt att leva i någorlunda sämja med två katter. Hon avskydde dem fortfarande men tolererade att de existerade.

Megara och jag var kattvakt nu i juli hos min systers katt Bosse. Ibland var de nästan kompisar, ibland flög Bosse på henne och viftade med tassarna och väste ljust och ganska ynkligt. Vissa gånger flög de på varandra så tussar flög överallt och ibland var de,

48396297526_cce6fd6ea1_m.jpg


De flesta katter flyger på varandra ibland, även syskon som levt tillsammans sedan födseln. Klassiskt är att något skrämmer en av katterna utanför fönstret och gör att den ger sig på sin kompis och sedan blir det gallergrindar och återintroduktion. Att fröken Siames nu har någon att leka med som också är social är jättekul. Det är fullt möjligt att harmonin i din lilla flock kommer att bli ännu mer stabil nu.

Lukas är fö söt som socker. Megara hälsar att hon håller med så länge hon inte behöver träffa otyget. Megara är, liksom tidigare Nikita, av en de mest sociala raserna som finns, där det är mer eller mindre krav på att ha minst en kattkompis. Hon förändrades helt när hon fick ungar (fd avelskatt) och slogs ursinnigt med allt och alla. Vilket bara blev värre när hon kastrerades och uppfödaren tvingades hålla henne isolerad. Att vara knäkatt har hon inte heller läst om i ras beskrivningen och förra gången - första gången någonsin - jag gick till en djuraffär för att få hjälp att klippa klor föreslog ägaren att jag nästa gång ska gå till en veterinär. :meh:

Jag har stora delar av livet haft mer än en katt och faktiskt inte haft bråk eller en omdirigerad aggression. Det "värsta" som hänt är att lek blivit för hård så en skrikit och tyckt hjälp.

Enda gången jag mött aggression (mer än nya katter som kan fräsa och slå lite med indragna klor) är med Litens mamma. Där var det å andra sidan bloody murder och ren rak aggression mot andra katten. Det slutade med omplacering för inte ens nät och introduktion enligt alla konstens regler hjälpte. Men den katten fokuserat letade upp de andra och flög på dem om de så var på en annan våning.

Här är jag ganska säker på att Mini är osäker och slår först och kollar sen. Lukas är helt avslappnad och noll hot och accepterar rakt av att Mini är boss. Men hon törs inte lita på det fullt ut tror jag, och nu när Lukas I takt med sin ökade självsäkerhet börjat t ex kolla uppe i sängen och så känner hon sig mer hotad. Hon var ju extremt aggressiv mot andra katter när hon hade ungar, det är därför hon är hos mig som sagt. Och även det är ju ett tecken på nervositet och osäkerhet. Att spöa allt och alla istället för att se om det utgör ett hot mot ungarna eller ej. Så jag tror hon gör samma sak nu, hon blir osäker vid ett möte fast tio andra gått bra, eller när Lukas och Liten sprang runt så mattorna flög. Hon blir osäker och istället för att kolla och läsa om han är ute efter henne så aggression.

Det gör också att jag hoppas det ska gå att jobba med. Dock så ställer det extra krav då just 99% är finfint. Men generellt öka hennes trygghet och se till att de inte får tillfälle att ryka ihop, så hoppas jag att hon kan inse att han är harmlös. Jag har en fördel i att han inte försvarar sig och inte flyr utan bara går undan lite. Men fortsätter hon så han blir rädd eller tar i såpass att han försvarar sig (för det kommer han att göra om så krävs) så kommer jag ju få bakslag.

Sen I förmiddags har det varit noll incidenter, ett antal möten osv och i skrivande stund ligger alla tre med magen i vädret och sover i samma rum. Frivilligt. Men i mitt analyserande av interaktioner har jag sett att vid vissa enstaka passager gör Mini en lov, andra enstaka skyndar hon sig en liten aning osv. Och hon äter utan problem mjukmat I samma rum i köket men har ett särskilt avstånd sen anser hon det är för nära. (jag har inte märkt det innan då jag inte tycker de behöver äta på varandra men provade idag iom funderingen om otrygg) Pyttepyttetecken som man måste överanalysera för att se, men som ändå styrker att fröken ännu inte är helt säkert på att den där katten från gatan inte kommer käka upp henne helt plötsligt.

Så planen är separera när jag inte är hemma, samt bygga mer ställen högt och längs väggarna åt Mini så hon kan öka självförtroendet och sitta och iaktta Lukas. Det hela komplicerades lite av att jag verkar ha nån slags kex i väggarna, annars hade det redan suttit uppe. Ett katträd till att ha i köket är beställt.

Särbon konstaterade uppgivet att det är mer inrett för katter än folk redan innan och nu börjar det likna ett katthem 🙈 Men det är ju jag som "tvingar" dem att bo här och bo tillsammans så det är bara för mig att göra det så funktionellt som möjligt och tugga i mig.
 
Stackars lilla Mini, det kan inte vara roligt och eftersom hon redan visat osäkerhet (aggression mot andra katter när hon hade kattungar) så är hon den du kommer behöva jobba med mest för att ge henne den trygghet hon behöver. Lukas verkar ju vara en tämligen okomplicerad katt och Fröken Siames en social sådan. Kanske ge Mini mat i ett annat rum tillfälligt? Där hon känner sig trygg. Bygga uppåt verkat som en utmärkt idé. Där hon kommer undan denna där som invaderat hennes territorium och där hon kan hålla ett öga på honom.

Jag tror att Megara liknar Mini (därav att hon trivs bäst som ensamkatt trots att hon växt upp i ett katteri och hennes förändring när hon hade ungar). Men det går, inte så att de ligger hög men att de tolererar varandra. Att Lukas är så ranglåg och icke-aggressiv är jättebra eftersom det gör att han går undan och det gör förhoppningsvis att Mini så småningom inte ser honom som ett hot längre. Någon man kan nosa på lite förstrött i farten men annars ignorerar. Heja, heja! Det här går bra.

PS. Naturligtvis är ett katthem det viktigaste, det är bara bra att särbo lär sig var han befinner sig på rangskalan :sneaky:
 
@MJLee jag vet inte om Lukaa eg är så ranglåg egentligen? Katter har ju inte rang som hundar så rang är ju eg fel ord. Men han är en sjukt grundtrygg katt med andra katter. Fick nyss upp ett minne på Facebook från första gången han gick in och träffade Mini på förra stället. Han gick rakt fram och gav henne en huvudbutt. En främmande katt, I dennes revir. Men utan varken hot eller osäkerhet utan bara vänligt "hejsan!" Gjorde samma med Liten. Och han har lyckats överleva därute som fertil hane utan slagsmålsstrimlade öron osv.

Så han är nog väldigt live and let live rent generellt, och i hans värld saknas anledning både att vara rädd och att hävda sig. Åtminstone tills man bevisats om motsatsen. Vad som då händer tänkte jag slippa ta reda på - om han flyr då eller tycker men nu jävlar.. (Jag gissar flyr om han kan men..) Och som sagt en extrem fördel. Och vore det för honom så skulle Mini gärna få dela skål med honom.

Det tog ju Mini ett bra tag att acceptera Liten med. Inte så det var aggressivt men det behövdes inte. Liten hade varit hårt tuktad av andra katter hela livet och bad om ursäkt om nån vinklade ett öra åt henne. Nu uppskattar hon Liten stort även om matte är allra bäst. Så jag tror hon eg inte har så mycket emot andra katter även om jag inte tror hon skulle plågas av att vara ensamkatt, hon har dock aldrig varit det. Men hon har svårt med förändringar (särbon fick fjäska i ett år innan Mini ansåg att han väl kunde få finnas då, på nåder. Hon är dock aldrig aggressiv mot folk, där var hon mer tjurig och husse fick inte klappa utan hon pep och gick demonstrativt osv. Men sniffade på både hans skor och honom när han sov ;))
 
@Alexandra_W oj ja då är Mini redan en betydligt lättare nöt att knäcka än mina galningar. Att ha svårt för att vänja sig vid nya omständigheter diffar ju från katt till katt och särskilt Mini om hon har en underläggande osäkerhet kan det vara jobbigt. Jag tycker att det låter som du och katterna kommit en lång väg redan, mycket tack vare att Lukas är säker i sig själv och därför inte aggressiv.

Låter förnuftigt att separera dem när du inte är hemma och kan bryta eventuell aggressivitet beteende och sedan låta dem vara. Om det tog Mini ett år att acceptera särbo, särskilt som hon inte har något emot människor, så får du bara hoppas att det inte tar riktigt lika lång tid för henne att acceptera Lukas.
 
@Alexandra_W jag tycker det är helt fantastiskt dels hur Lukas historia ser ut, och dels hur du ändå tillslut utifrån att det inte funkade där han var och hade fungerat, ”vågade” prova det nya som ju faktiskt är rätt mycket mot alla odds. Och att det funkat så bra utifrån det !

Tack. Jag är mest imponerad över Lukas, vilken otrolig resa han gjort särskilt med hans bagage och omständigheterna. Och så otroligt glad att han verkat anpassa sig helt och trivas som bortklemad innekatt. Törs inte säga för mkt då sånt ju kan vända men nästan så han verkar tycka han är "klar" med utomhus. Varken fönster på glänt eller innätad balkong tycks ha väckt något "vänta jag vill ju gå uuuuut".

Och även imponerad hur väl de andra katterna ändå tagit emot honom med de väldigt icke exemplariska omständigheterna. Även Minis reaktion nu är högst förlåtbar och väldigt "mild" ändå med tanke på att jag bokstavligt pang poff "kastade in" en främmande katt i hennes lilla revir och trygghet.

De kunde lika gärna varit fullt krig, inte en lugn stund och blod på väggarna. Så jag vidhåller att det trots de senaste dagarnas utveckling gått långt över förväntan. Och jag är så otroligt GLAD över det, och att Lukas kan få fortsätta ha ett bra liv. Det är en sanslöst rar katt, väldigt personlig och ffa förtjänar han om någon att ligga och lata sig i soffan.
 
Tack. Jag är mest imponerad över Lukas, vilken otrolig resa han gjort särskilt med hans bagage och omständigheterna. Och så otroligt glad att han verkat anpassa sig helt och trivas som bortklemad innekatt. Törs inte säga för mkt då sånt ju kan vända men nästan så han verkar tycka han är "klar" med utomhus. Varken fönster på glänt eller innätad balkong tycks ha väckt något "vänta jag vill ju gå uuuuut".

Och även imponerad hur väl de andra katterna ändå tagit emot honom med de väldigt icke exemplariska omständigheterna. Även Minis reaktion nu är högst förlåtbar och väldigt "mild" ändå med tanke på att jag bokstavligt pang poff "kastade in" en främmande katt i hennes lilla revir och trygghet.

De kunde lika gärna varit fullt krig, inte en lugn stund och blod på väggarna. Så jag vidhåller att det trots de senaste dagarnas utveckling gått långt över förväntan. Och jag är så otroligt GLAD över det, och att Lukas kan få fortsätta ha ett bra liv. Det är en sanslöst rar katt, väldigt personlig och ffa förtjänar han om någon att ligga och lata sig i soffan.
Kan de inte ha träffats ute, när du bodde på gården? :)
 
@Alexandra_W jag har erf av stiftad bekantskap av flera katter som vistats utomhus hemlösa vind för våg som sen helt anammat livet som innekatt och inte velat ut alls...

Bla. en övergiven sommarkatt som bodde under sommarstugan en vinter där grannar försökt göra det lite bättre för katten och isolerat en liten gömma åt den, samt gav den mat... Den infångades sen och fick ett fantastiskt gott hem i lägenhet med stor terass och möjlighet att gå ut där osv.

Den ville inte gå ut alls . Lever fortfarande inneliv i all välmåga.

Många hemlösa utekatter far så otroligt illa och har det så svårt .

Jag tror att djur är kapabla till att känna och förstå mer än vi tror .
 
@mackan Ja jag har läst om sådana. Som verkligen aldrig någonsin mer vill gå ut. Men har inte trott Lukas hörde dit iom hans beteende innan. Men det är ju annat som är skillnad nu med, han har ju fått en helt annan hjälp med sina rädslor och kanske är han nu med de under kontroll en av de som aldrig mer vill gå ut. Det får gärna vara så för mig. Det lär väl visa sig när jag sen flyttar till mitt hus, där finns möjlighet gå ut. Mitt mål är dock att de får katt gård då, och ingen fri utevistelse. Så himla bra om han ÄR klar med ute, hoppas hoppas. Han är den som varit MINST intresserad av att sitta och spana på balkongen. Han ligger där och myser men på golvet (täckta sidor så ser inget från golvet) och mest av sol och frisk luft som det verkar.

(Trots att det är lämpligt ha utekatt vid huset, så sen jag förlorade Soda i bornavirus/vingelsjuka vill jag inte ha utekatter hur säker miljön än är. För man kan inte hindra dem ta bytesdjur om de vill det - och jag vill aldrig uppleva det med Soda igen eller att någon katt ska behöva uppleva det han gjorde.)
 
Kan de inte ha träffats ute, när du bodde på gården? :)

Fröknarna fick inte gå ut så nej. Men han kom ju till dörröppningen i huset osv så de hade tittat på varandra några gånger innan. Men det var ju hans reaktion då - och Fröknarna reaktion då - som gjorde jag ens vågade prova bara rakt av "kasta in" honom i en etta. Hade aldrig chansat på det utan den vetskapen/erfarenheten. Det är ändå katter och sällan det funkar att inte introducera så. Särskilt inte en rädd krake.
 
Min systers katt Bosse var exakt en sån katt. Kom från ett missbrukarhem, när människan slängdes ut så slängdes katterna med hen. Jag tror Bosse var en av två av kullen på fyra eller fem som överlevde. När han kom hem till min syster vägrade han att gå ut i trapphuset. Han kunde sitta på dörrmattan och titta ut genom den öppna dörren. Numera har han kommit så långt att han försiktigt går ut på den totalt omslutna innergården som är ett sant paradis, men han går inte nära någon trappuppgång eller om porten råkar vara öppen, då sticker han hem. Syster måste dessutom alltid ha sin ytterdörr och portdörr öppen så han kan retirera snabbt. Han skulle vara lika glad som enbart innekatt.

Utomhuset är definitivt inte något han saknar och är helt färdig med.
 
Min systers katt Bosse var exakt en sån katt. Kom från ett missbrukarhem, när människan slängdes ut så slängdes katterna med hen. Jag tror Bosse var en av två av kullen på fyra eller fem som överlevde. När han kom hem till min syster vägrade han att gå ut i trapphuset. Han kunde sitta på dörrmattan och titta ut genom den öppna dörren. Numera har han kommit så långt att han försiktigt går ut på den totalt omslutna innergården som är ett sant paradis, men han går inte nära någon trappuppgång eller om porten råkar vara öppen, då sticker han hem. Syster måste dessutom alltid ha sin ytterdörr och portdörr öppen så han kan retirera snabbt. Han skulle vara lika glad som enbart innekatt.

Utomhuset är definitivt inte något han saknar och är helt färdig med.

Men att en katt inte vill ut i trappuppgången är väl lite annat ändå ? Det är ju inte deras revir eller någon miljö de frekvent får vistas i ? Klart att de inte då är bekväma med det ? Eller hur menar du ?
 
Men att en katt inte vill ut i trappuppgången är väl lite annat ändå ? Det är ju inte deras revir eller någon miljö de frekvent får vistas i ? Klart att de inte då är bekväma med det ? Eller hur menar du ?

Att han inte hade något behov av att gå ut ur lägenheten öht, eller ut alls.
 
@Alexandra_W

Men (passus i sammanhanget ) visst hade väl Lukas ändå ibland varit inne i huset tidigare på din förra gård och träffat katterna inne ? 😄

Ja precis. Det var ju just därför jag vågade chansa på att ta med honom hit. Att katterna träffats förr. Dock var han bara in och vände när jag bodde där så de hade inte umgåtts direkt. Men sett varandra och nosat på varandra.

Såhär. Det här är minnet som dök upp på Facebook häromdagen. Utan det hade jag aldrig vågat prova tre katter i en etta utan möjlighet till introduktionsprocess.

Screenshot_20190803_221939.webp
 
@Alexandra_W det är ju underbart att du ska flytta till hus framöver 😄

Jag tycker det är ypperligt med nätad utemöjligjhet för katterna och vet få katter som inte nöjer sig med det . Tror Lukas kommer ha det super - oavsett om han ändå inte vill gå ut 😄

Köpte huset för typ 6 år sen men har det uthyrt till pappa och han får hyra så länge han kan/vill/orkar bo där. Är huset min farmor hade, och har alltid älskat det sen jag var liten. Perfekt storlek med. Kallar det min pensionsförsäkring ;) Passade ändå inte bo där när jag pluggade (det var strax innan jag började plugga jag köpte det) och pappa fyller 80 år i år så han kommer ju inte bli kvar för alltid och ska inte behöva flytta en gång till om han inte vill eller behöver komma till hemmet. Men jag vet ju inte om det blir nästa år eller om tio år. Jag trivs ypperligt i lägenheten så länge så går ingen nöd på mig.
 

Liknande trådar

Katthälsa Jag har två innekatter, steriliserade honkatter, syskon från samma kull och födda 2017. De har bott hos mig sen de var åtta veckor...
Svar
11
· Visningar
871
Senast: Svartkatt
·
Katthälsa Hej Jag provar att fråga här. Snälla inga påhopp, jag är här för att be om tips o råd. Jag gör det bästa jag kan för mina katter efter...
Svar
18
· Visningar
4 468
  • Artikel Artikel
Dagbok Utanför mitt hus så vistas regelbundet en kattuggla. Och ingen som har en egen kattuggla behöver nånsin en väckarklocka! 😄 (Det enda...
Svar
0
· Visningar
1 065
Senast: cassiopeja
·
Övr. Katt Det här är en fristående fortsättning på min tråd om att kastrera hemlös katt. Den katten, S, är numera kastrerad, vaccinerad och...
Svar
11
· Visningar
2 311
Senast: Otherside
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp