Fundering: form vid uteritter?

Totola

Trådstartare
Ni som rider hästarna "på tygeln" vid uteritter, vad är tanken bakom - hur motiverar ni det så att säga? Känner ni att ni får en "ärlig" form eller mest kröket i nacken?

Har själv alltid varit anti att rida hästarna konstant på tygeln, sökning framåt/nedåt vill jag helst ha men ingen form man håller kvar hästen i utan att man försöker lära den gå så självmant och lära sig trivas med positionen. Så snart man försökt få någon typ av samlad form har det känts så konstlat och som att ryggen otroligt lätt blir låst när man rider i terräng eller i backar upp/ner. Eller överhuvudtaget för den delen. Som ett exempel så red jag alltid min förra häst i westernstukets lång och låg i terrängen, den höjde sig självmant och samlade sig när det blev dålig terräng eller nedför. Hade man ens kontakt med tyglarna kände den sig jätteofta låst och kunde snubbla till rejält, dessutom samlade den sig inte spontant på samma sätt när det krävdes bättre balans. (En kompis red med normal tygellängd dvs kontakt med munnen och hade det ganska jobbigt i terrängen :p ). Nu kan det såklart vara ett enstaka fall, att inte alla hästar fungerar så. Men även hästen jag hade innan det upplevde jag gick bäst med långa tyglar.

Hur filosoferar ni bukefalister?
 
Sv: Fundering: form vid uteritter?

När jag rider ut (då menar jag i skogen) låter jag min häst försöka hitta formen själv, det är det jag alltid försöker med även på ridbanan, att hästen ska hitta formen utan hjälp av stöd i munnen. (dock behöver hon lite mer hjälper på ridbanan vid uppvärmingen, sen när hon är varm och mjuk brukar hon kunna gå i form med lösa tyglar) Skogen är en väldigt bra hjälp då det finns backar, saker att gå över, träd att runda, lerig mark osv, då måste hästen balansera och hitta sin balans, och på så sätt också hitta formen. Då min häst är en unghäst är det viktigt att inte lära henne att bara böja på nacken, och tappa baken.

Något som fått min att fundera lite är att en del människor tror att en krökt nacke = hästen går i form. En del hästar kan gå med nacken krökt och jättefint, men med bakbenet 3 mil efter... Och en del hästar kan gå i jättebra form, fast med en mindre krökt nacke. Det är ju från häst till häst. Varför foccuserar de flesta på nacken?
 
Sv: Fundering: form vid uteritter?

asså..man håller inte kvar hästen när den går på tygeln, inte ja iallafall, och sen är de skillnad när man rider i terräng med typ ojämn mark och sånt..där måste ju hästen tänka lite själv vart den sätter hovarna..och då ska man ju störa dom så lite som möjligt.

sen i backar och annars överallt ska man ju försöka se till att hästen inte går på bogarna, att den bär mer bak än fram helt enkelt..

ja tycker jag får mer ärlig form när ja rider ut..och min pålle söker sej oavsett vart ja rider söker han sej neråt i en lägre form.
 
Sv: Fundering: form vid uteritter?

Eftersom jag nu för tiden i stort sett enbart rider ut, så blir det båda. Just i skogen eller mer avancerad terräng får han långa tyglar för att balansera sig själv. Men på skogsvägar och dylikt, och jag behöver/vill träna, så gör vi allt som man kan göra på banan. Flyttar, formar, samlar osv.
 
Sv: Fundering: form vid uteritter?

Jag ser inte varför det skulle vara ngra problem att rida hästen på tygeln i skog och mark. men givetvis beror det på var och hur i skog och mark. jag rider inte på tygeln uppför en brant backe. :angel: Inte heller rider jag i samma form i en galoppökning ute på ett fält, som i en galoppökning på diagonalen på ridbanan. Men både i backen och i ökningen går hästen i balans och har under sig kroppen osv.

ligger jag och kortar/länger/flyttar/joggar på en mjuk sandväg eller över ett fält så ja - hästen går på tygeln och ja, den är avslappnad och med i kroppen.

beror mest på vilken kontroll ryttaren har anser jag, dvs huruvida hästen går på tygeln ändamålsenligt eller "falskt" ute i skog och mark.
 
Sv: Fundering: form vid uteritter?

Har inte något krav på en djup samllad form när jag rider ut. Men självfallet ska hästen vara eftergiven och inte bita sig fast någonstas så visst går han på tygeln även ute. Men det vikitigaste med uteritterna för min del är att få fram en ärlig frammåtbjudning och lära hästen att gå på.
 
Sv: Fundering: form vid uteritter?

När jag rider ut, så har nästan aldrig korta tyglar överhuvudtaget..
Själva grejen med att rida ut (anserjag) är att ha kul, inget jobb, bara slappa.

Finns det något underbarare än att kunna gallopera över gärdet/ängen på långa tyglar, fullt ös :d:love:
 
Sv: Fundering: form vid uteritter?

rider också med hängande tyglar :)
De bygger muskler bäst på egen hand...
 
Sv: Fundering: form vid uteritter?

Men varför måste träning och jobb vara förknippat med ridbana då?
 
Sv: Fundering: form vid uteritter?

Ni som rider hästarna "på tygeln" vid uteritter, vad är tanken bakom - hur motiverar ni det så att säga? Känner ni att ni får en "ärlig" form eller mest kröket i nacken?

Har själv alltid varit anti att rida hästarna konstant på tygeln, sökning framåt/nedåt vill jag helst ha men ingen form man håller kvar hästen i utan att man försöker lära den gå så självmant och lära sig trivas med positionen. Så snart man försökt få någon typ av samlad form har det känts så konstlat och som att ryggen otroligt lätt blir låst när man rider i terräng eller i backar upp/ner. Eller överhuvudtaget för den delen. Som ett exempel så red jag alltid min förra häst i westernstukets lång och låg i terrängen, den höjde sig självmant och samlade sig när det blev dålig terräng eller nedför. Hade man ens kontakt med tyglarna kände den sig jätteofta låst och kunde snubbla till rejält, dessutom samlade den sig inte spontant på samma sätt när det krävdes bättre balans. (En kompis red med normal tygellängd dvs kontakt med munnen och hade det ganska jobbigt i terrängen :p ). Nu kan det såklart vara ett enstaka fall, att inte alla hästar fungerar så. Men även hästen jag hade innan det upplevde jag gick bäst med långa tyglar.

Hur filosoferar ni bukefalister?

Jätte bra tråd, har funderat mycket på det jag med då jag ofta ser folk rida förbi oss med ett evisgt pillande i hästarnaas munnar ungefär som de alltid MÅSTE kröka på nacken för annars glömmer hästen bort hhur man gör.

När det går till så så fattar inte jag vad vitsen är för det är ju bara nackkrull som blir resultatet och hästen börjar ofta spjärna emot och kasta med huvudet för att komma loss.

Av egna erfarenheter så tycker jag personligen att det är bäst att bara låta hästen gå i den formen den väljer själv, Tycker att hästen ska få sträcka ut och slappna av vid uteritt och vara lite fri och få ha det kravlöst som omväxling.

Sen kan jag tycka det är jätte bra att göra olika övningar och arbeta hästen i skogen mellan tex träd eller dressyra på en åker som omväxling. Bara man gör det seriöst och ordentligt så hästen får jobba rätt och inte bara springa omkring i skogen o kröka på nacken.

Att hela tiden ha hästen på tygeln i skog och mark tycker inte jag är sjyst och jag har sett få hästar som gått korrekt när de har ridit uteritt.

:rofl: En kul grej jag tänkt på är när hästmänniskor rider förbi hos oss, hästen skrittar på långa tyglar och allt ser harmoniskt ut, så plötsligt får ryttaren syn på mig och då börjar ryttaren pilla som sjutton för att visa "titta min häst kan gå i form":rofl: :rofl:
 
Sv: Fundering: form vid uteritter?

:rofl: En kul grej jag tänkt på är när hästmänniskor rider förbi hos oss, hästen skrittar på långa tyglar och allt ser harmoniskt ut, så plötsligt får ryttaren syn på mig och då börjar ryttaren pilla som sjutton för att visa "titta min häst kan gå i form":rofl: :rofl:

Eller så är ryttaren förutseende och vet medsig att hästen kan ta sig friheter när de rider förbi en annan häst och väljer att se till att den jobbar så den har nåt annat att tänka på.;)
 
Sv: Fundering: form vid uteritter?

Något som fått min att fundera lite är att en del människor tror att en krökt nacke = hästen går i form. En del hästar kan gå med nacken krökt och jättefint, men med bakbenet 3 mil efter... Och en del hästar kan gå i jättebra form, fast med en mindre krökt nacke. Det är ju från häst till häst. Varför foccuserar de flesta på nacken?

Det är lite det här jag själv reagerat på, framförallt vid uteritter. Folk verkar vara väldigt olika men en del vill "alltid" ha krökt nacke oavsett om det leder till bra form eller inte, vissa är tvärtom och verkar alltid vilja ha en fri form vid uteritter.
Jag kan se viss nytta av det konstanta nackkrökandet om det är en "jobbig" häst som får för sig mycket hyss eftersom hästen blir väldigt utelämnad till ryttaren med krökt nacke (därav att jag KAN tycka det är ok med graman på en jobbig häst vid uteritter, men inget jag själv skulle göra).
 
Sv: Fundering: form vid uteritter?

Eftersom jag nu för tiden i stort sett enbart rider ut, så blir det båda. Just i skogen eller mer avancerad terräng får han långa tyglar för att balansera sig själv. Men på skogsvägar och dylikt, och jag behöver/vill träna, så gör vi allt som man kan göra på banan. Flyttar, formar, samlar osv.

Att man tillfälligt tränar dressyr på vägar/fält där underlaget tillåter är jag helt med på. Med tillfälligt menar jag att hästen knappast är uppvärmd till att orka gå "i form" förrän den redan gått en bit. Man tycker ju att det precis som i vilken träning som helst bör ha lång och låg som grund som man sen jobbar upp :p

När jag rider på långa raksträckor eller hyfsat plana vägar lägger jag också in dressyr, bara för att det blir för tråkigt att bara lunka rätt upp och ner :angel:
 
Sv: Fundering: form vid uteritter?

Men varför måste träning och jobb vara förknippat med ridbana då?

Varför måste träning och jobb vara förknippat med att fiffla med tyglarna eller kröka på nacken? ;)
Som sagt, i mitt fall undvek jag att formge hästen eftersom den jobbade bäst om man INTE gjorde det. Åtminstone i skog och backar. Den jobbade minst lika mycket och bra som på ridbanan, förmodligen bättre.
 
Sv: Fundering: form vid uteritter?

Eller så är ryttaren förutseende och vet medsig att hästen kan ta sig friheter när de rider förbi en annan häst och väljer att se till att den jobbar så den har nåt annat att tänka på.;)

Haha det där känner jag igen :p mest för att kusar tenderar att vara väldigt sociala iofs.
 
Sv: Fundering: form vid uteritter?

Det blir både och.
Eftersom jag nästan aldrig dressyrar på bana eller i ridhus så blir det en hel del efter ridvägarna. Naturligtsvis inte på smala skogsstigar, men väl efter grus och sandvägarna jag har runt knuten.
Men inte alla pass, och inte hela pass - utan variation hela tiden.
Dock strävar jag efter att ha en uppmärksam och lydig häst oavsett tygellängd.
 
Sv: Fundering: form vid uteritter?

När det går till så så fattar inte jag vad vitsen är för det är ju bara nackkrull som blir resultatet och hästen börjar ofta spjärna emot och kasta med huvudet för att komma loss.

Av egna erfarenheter så tycker jag personligen att det är bäst att bara låta hästen gå i den formen den väljer själv, Tycker att hästen ska få sträcka ut och slappna av vid uteritt och vara lite fri och få ha det kravlöst som omväxling.

Sen kan jag tycka det är jätte bra att göra olika övningar och arbeta hästen i skogen mellan tex träd eller dressyra på en åker som omväxling. Bara man gör det seriöst och ordentligt så hästen får jobba rätt och inte bara springa omkring i skogen o kröka på nacken.

Att hela tiden ha hästen på tygeln i skog och mark tycker inte jag är sjyst och jag har sett få hästar som gått korrekt när de har ridit uteritt.


Jag är hellre helt utan form än får en spänd form... Så vi är nog inne på samma spår. Fast jag är sån även på ridbanan, om en häst inte "kan" gå i en avslappnad form utan t ex vill hänga sig mot handen, känner sig låst och kastar upp huudet eller att man måste "hålla kvar" hästen med handen, då går jag hellre back to basics och försöker få avslappning lång och låg.
På ridskoletiden däremot så uppmuntrades det på vissa hästar att ge ett rejält stöd i handen för att de när de kommit igång brukade bli lättare i handen. Men det kändes SÅ FEL!! Man ska inte behöva få skavsår i händerna och träningsvärk i armarna av att rida. Lite extremfall, men ändå.
 
Sv: Fundering: form vid uteritter?

Jag resonerar som så att jag försöker rida hästen i form så gott det går i skogen. Jag brukar ha typ gummiband eller något annat på i skogen. Det jag är ute efter är att inte odla underhalsen mer än nödvändigt....
 
Sv: Fundering: form vid uteritter?

Ju mer balanserad och avspänd hästen blir, desto lättare blir det att låta den själv hitta sin form. Har man en häst som är spänd då man rider ut, så känns det som att nr 1 är att få den att slappna av, och det kan ju gå till på olika sätt med olika kynnen.
Ibland är min häst ouppmärksam och fladdrig, och då tycker jag att jag måste ge den stöd.
Men oftast kan jag ha en väldigt lätt hand och hon hittar själv formen. Tacksam för en känslig häst!
 

Liknande trådar

Ridning Hej Jag blir galen. Har nyligen fått börja rida en ny häst som är otroligt storgalopperad. En helt annan häst med helt andra gångarter...
Svar
4
· Visningar
1 336
Senast: Badger
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok När jag var barn så tyckte jag att det såg så elegant ut att rida en häst på tygeln. Det ville jag också lära mig att göra. Vem vill...
Svar
0
· Visningar
1 232
Senast: Magiana
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Så var fyra dagars ridkurs avklarad. Och det var väl den mest självförtroendesänkande ridaktivitet jag har gjort på länge. Till och med...
Svar
0
· Visningar
1 158
Senast: cassiopeja
·
Ridning Jag har den senaste tiden ridit min medis barbacka, delvis pga kyla (det är varmt och mysigt att sitta direkt på hästen med vinterpäls)...
2
Svar
25
· Visningar
3 402
Senast: Pigalle
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Senast tagna bilden XV
  • Storlek på rastgårdar?
  • Uppdateringstråd 30

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp