Finns det egentligen nått alls som utställningsdomare är bra på, annat än att fabulera ihop groteska teorier om varför förvridna kroppar egentligen är bättre lämpade för *valfri uppgift* än vad brukslinjetypen är?
Jag har faktiskt ställt ut för två riktigt bra domare och sett när två andra riktigt bra bedömt.
Den ena jag ställde för var en gammal konservativ salukiuppfödare, han älskade min tant Zala, som verkligen inte var extrem någonstans alls (mer än extremt snygg
). Efter utställningen kom han fram till mig och sa att hon var en tik som gick rakt in i hjärtat på honom, och att hon var så bra just för att hon
inte var extrem i sin konstruktion utan tydligt sund, hållbar och rejäl men elegant. Han skickade ut flertalet vinstrika hundar just för att de var för extrema och satte fram flera riktigt trevliga hundar.
Den andra, hon hade varit med en hel del vid jakt på riktig hare, använt salukis från ursprungsländerna i sin avel osv. Även hon skickade ut flertalet vinstrika hundar fort och många som inte brukar vinna (troligen för att de inte är så showiga) placerades riktigt bra.
En av de vars bedömning jag tittade på och gillade, han berättade varför han gillade de han gillade, pratade mycket om funktion osv. Han var även lure coursing-domare, så ja, han hade helt klart ett hum om hur salukin ser ut när den är "i arbete" också.
Den andra, hon är också en mycket salukikunnig uppfödare som hängt med länge. Hennes man är van lure coursing-domare och hon själv är långt ifrån sällan med sin man och tittar när han dömer, tränar med egna hundarna osv.
Tyvärr är de fyra inte så som "de flesta" är.
Det har varit några som pratat om att de som dömer vinthundar på utställning under sin utbildning bör vara med vid några lure coursing-prov för att förstå hur hundarna ska kunna fungera osv, men ja, det är väl svårt att få till rent praktiskt med tanke på hur olika själva domarutbildningarna är i olika länder
