Sv: Funderinar över inridning 2010
Jag hade också funderingar om att lämna iväg min unghäst på inridning förra året. Dels eftersom det var flera år sedan jag senast red in en häst, och dels för att jag är nybörjare inom western.
Men ju mer jag tänkte på det, desto mer ologiskt blev det att skicka iväg en helt grön häst på "intensivträning". Jag vill att grunderna ska sitta ordentligt, både från marken och i sadeln, och att under en, eller ett par månader, (eller hur länge det är normalt att man har en häst på inridning inom westernvärlden?) kunna lära en häst alla grunder - och samtidigt ta hänsyn till att hästen ska få tillräckligt med vila för att ta till sig det den lärt sig och samtidigt återhämta sig och bygga upp muskulatur, senor och ligament, att ta hänsyn till ev. växtperioder, att rida varierat ut i skog och mark o.s.v. är en ekvation jag inte kan få ihop. Inridning tar tid om den görs på rätt sätt.
Det många inte tänker på är att även om hästen musklar sig jämnt och fint under inridning och fortsatt träning, så tar det mycket längre tid för övriga kroppen att anpassa sig...
Så därför valde jag att rida in min häst själv, till en början i en temporär rundcorall, för att sedan rida fritt i hagen eller ut i i skogen och på vägarna. Man får så mycket gratis i träningen om man förlägger stora delar i skogen, kliva över stock och sten, klättra i backar, galoppera över fälten... Hästen bjuder framåt, trampar väl inunder sig och tycker det är förbannat roligt!
Men hittar man en tränare med ett bra träningsupplägg som tar hänsyn till hästens utveckling, så varför inte?