Är det världens undergång om hon inte äter frukost på morgonen då? Om hon äter bra för övrigt? Är makrillen ett måste annars äter hon inte hårdbrödet heller, eller går det bra med bara hårdbröd? Om hon kan ta det med sig och äta i skolan?
Jag har alltid varit selektiv med maten. Hade jag varit ett litet barn idag hade jag förmodligen diagnostiserats med selektiv ätstörning. Nu har jag lite omvänt problem mot din dotter, för frukost är det enda målet som jag egentligen aldrig haft problem med (förutsatt att jag får äta den ensidiga frukost jag vill, har nog utan överdrift ätit samma frukost i minst 20 år). Lunchen däremot har alltid varit mitt stora problem, särskilt i skolan där man inte fick välja själv vad man ville äta eller om det skulle vara typ dagens rätt eller sådär. Jag åt inte i skolmatsalen från årskurs fem och innan dess satt jag mest och skyfflade runt maten, gömde den under en servett eller i en blomkruka eller om det i undantagsfall var något mina kompisar tyckte om och som man bara fick ta i begränsad mängd (pannkakor, köttbullar, hamburgare) så åt de upp min mat också. Lärarna var galna på mig och nästan lika galna på min mamma som envisades med att låta mig vara.
Från femte klass fick jag en lärare som var mänsklig. Hon tvingade mig inte att äta och lät mig ha med mig något hemifrån (oftast bara en frukt) som jag kunde sitta och pilla med medan de andra åt. Innan dess var lunchen ett krig där jag till slut kräktes och läraren råskällde.
Men många vuxna äter ju inte frukost? Eller äter frukost senare? Just nu sitter vi i en situation på jobbet där vi ska byta kontor och där det inte kommer vara tillåtet i samma utsträckning att äta på kontoret som det är idag. Det skapade ett ramaskri, väldigt många av mina kollegor äter sin frukost vid halv tio när vi har fika. Inte innan de går hemifrån som jag gör. Så din dotter är ju egentligen inte på något sätt annorlunda för att hon inte vill äta tidigt på morgonen, tror det är väldigt många som inte vill det.