Sv: Frostnupet gräs = farligt?
Hittade en annan studie, fast den säger iofs att det är helt orimligt att få fruktanutlöst fång av bete whatsoever så..? Mina fetstilsmarkeringar:
Fruktaner - fång?
Att stora intag av fruktaner skulle kunna orsaka fång hos häst Milanovich et al, 2006; Van Eps & Pollitt, 2006) och nöt (Thoefner et al., 2004) har påvisats,
dock ej i relation till bete.
Thoefner et al. (2004), Milinovich et al. (2006) och Van Eps & Pollitt (2006) använde doser om 7,5-12,5 g OF/kg kroppsvikt för att inducera fång.
Det bör poängteraatt den OF som användes i försöken hade β-2,1-bindningar, till skillnad från gräs som (under svenska förhållanden) främst har β-2,6-bunden fruktan. Om man räknar på hur mycket fruktan en häst får i sig på bete, är halterna normalt sett betydligt lägre än de doser som har använts för att inducera fång.
Ett räkneexempel av Jansson (2006), visaatt om hästen betar 3 kg ts per 100 kg kroppsvikt på en dag (vilket är ett högt intag) av ettgräs innehållande 15 % fruktan, så får den i sig 450 g fruktan/100 kg kroppsvikt. Detta motsvarar 4,5 g fruktan/kg kroppsvikt, vilket är lite mer än hälften av de halter som använts för att inducera fång (van Eps & Pollitt, 2006; Milinovich et al., 2006). För ahästen ska konsumera motsvarande mängd fruktan som använts i de fånginducerade försöken (7,5 g fruktan/kg kroppsvikt), måste betet eller fodret innehålla ungefär 30 %fruktan (300 g/kg ts), om man räknar med en konsumtion av 3 kg ts/100 kg kroppsvikt. denna studie återfanns det högsta fruktaninnehållet i förtorkad grönmassa för ensilage (34,1 g/kg ts) och det lägsta innehållet (3,3 g/kg ts) i ensilage.
Om man räknar på hur mycket medelhästen i försöket (475 kg), behöver konsumera för att inta 7,5 g fruktan/kkroppsvikt, blir det ungefär 104 kg ts av grönmassan, respektive 1080 kg ts av ensilaget. Dessa resultat är således helt absurda.
Vallfoder innehållande fruktanhalter av samma storleksordning som i denna studie kan orimligt inducera fång enligt den modell Van E& Pollitt (2006) använt
Bla bla
Därför skulle,
i undantagsfall, eventuellt de nivåer av fruktanintag som Van Eps &Pollitt (2006) använt för att inducera fång kunna uppnås om andra växter än de vanliga vallgräsen är involverade, eller vid extrema växtförhållanden. I detta försök var vallfodren skördade första veckan i juni 2005. Det innebar att halten av fruktan iinte var lika hög som den kan vara i mer utvecklade plantor senare på säsongen (Butler &Bailey, 1973; Chatterton et al., 2006), då andelen stjälk ökat (McDonald et al., 2002). Att släppa hästar på spätt vårbete anses vara en riskfaktor till uppkomsten av fång (Longland & Byrd, 2006), men vid denna tidpunkt är fruktanhalten ofta låg i gräset.
Bla bla
I dagsläget finns ingen redovisad koppling mellan fång orsakad av ett överintag avOF och betesrelaterad fång. Jag anser att fokus kring forskning gällande fång, bör läggas vid vad som händer i hästen in vivo relaterat till bete, men även kring insulinresistens och dess koppling till höga kraftfodergivor.
26
Sen lite intressanta delar ur slutsatsen, apropå att fånghästägare ofta är rädd för silage:
Höet hade högre innehåll av sukros och fruktan jämförtmed hösilage och ensilage.
Ensilage innehöll lägre fruktankoncentration än hösilage och hade ensilerats i större utsträckning. Hösilage hade högst glukosinnehåll.
http://ex-epsilon.slu.se/archive/00001835/01/Kolhydratteori2.pdf