J
jeslin
Ett litet skrittproblem har vi med medryttarpållan. Så fort man tänker rida fri skritt, hemma som på tävling, sliter hon bokstavligen tyglarna ur handen på oss.
Hon är av typen stjärnkikare så hon sänker sig inte, framåt nedåt, oavsett lösgjordhet. Hon gör det dock i ökad skritt osv. Men såfort hon känner att man är påväg att släppa efter mer på tygeln sliter hon tag och drar sig fri.
Tips om hur vi får ordning på det? På tävling kan hon ju inte göra så.
Räcker det att konsekvent korta tygeln igen om hon drar tills hon "ger sig"?
Hon är av typen stjärnkikare så hon sänker sig inte, framåt nedåt, oavsett lösgjordhet. Hon gör det dock i ökad skritt osv. Men såfort hon känner att man är påväg att släppa efter mer på tygeln sliter hon tag och drar sig fri.
Tips om hur vi får ordning på det? På tävling kan hon ju inte göra så.
Räcker det att konsekvent korta tygeln igen om hon drar tills hon "ger sig"?