Sv: Frågor kring kastrering
Jag har precis nyligen valt att kastrera Garibaldi. Han har alltid varit väldigt intresserad av andra hundar, speciellt våra två äldre kastrerade hanar. Men senaste året (han fyllde 4 nu i somras) har det ökat rejält, han kunde inte gå en enda promenad utan att slicka kiss flera gånger, han blev tokstressad, promenaderna handlade bara om att ta sig från en kissfläck till nästa, även inomhus var han hopplöst, var på och slickade på gamlingarna så fort han kom åt.
Till slut fick jag nog, jag såg att hundstackaren inte mådde bra, han var hyperstressad, vi blev irriterade på honom, han läckte urin både när han kissade (fortsatte rinna om honom när han gick iväg efter att ha lyft på benet nånstans) och i sömnen och till slut så tog jag beslutet att kastrera honom.
Det är nu 6 veckor sedan vi kastrerade honom och vilken enorm skillnad det blivit! Det tog 4-5 dagar innan han slutade intressera sig för att slicka på gamlingarna och deras kissfläckar, men nu... nu har jag en glad, pigg, vild och galen Garibaldi som gärna fortfarande leker med gamlingarna men som inte bryr sig om deras kissfläckar.
Han har slutat läcka urin, han är lugn och fin i ögonen igen, han verkar tycka att livet är så himla roligt igen när han tidigare bara stressade. Det känns som att jag fått tillbaka min hund och inte förrän efter kastreringen insåg vi hur jobbig han varit och hur han hade förändrats senaste året eller så.
Chipkastrering fanns aldrig som alternativ för oss då det hade inneburit tävlingsförbud.
Läkningen gick hur enkelt som helst. Han syddes med sån sutur som löser upp sig själv så vi behövde inte ens ta stygnen. Han har själva "kulpåsen" kvar vilket gör att snittet blir litet och fint och jag behövde inte ens tvätta såret en enda gång, det läkte superfint och det enda jobbiga var att försöka få Garibaldi att vara lugn i 10 dagar... efter 2 dagar var han redo att springa och fara som vanligt.
Så här såg såret ut fyra dagar efter operationen:
Inom flocken har jag inte sett någon förändring - nu är förvisso alla våra fyra hanar kastrerade (av lite olika anledningar) men nån skillnad i beteende mot varandra har vi ännu inte kunnat upptäcka. Garibaldi själv är precis som vanligt förutom att han blivit av med den här stressen kring kissfläckar och lukter.
Det jag har noterat med de andra hanarna när de blev kastrerade är att det ändrats lite hur andra hundar bemöter dem. En tik som vi hade hemma tillfälligt för några år sedan var ett intressant exempel. Vid den tiden hade vi bara Kenzo och Chili (de som idag är våra "gamlingar"), Kenzo var kastrerad men Chili var okastrerad. Den här tiken avskydde andra tikar men gick bra ihop med hanar. Hon fungerade väldigt fint med Chili, men hon hann inte mer än nosa på Kenzo förrän hon flög på honom... under de fyra veckor vi hade henne hos oss så gick det bara inte att få dem att funka ihop för hon avskydde Kenzo och det släppte bara inte.
Har hört samma sak från andra, tikar som inte gillar andra tikar kan ha problem med kastrerade hanar. Sen hade vi en annan händelse, vi var ute på promenad med alla fyra hundarna och möter vår granne som har en väninna med sig, väninnan har en stor grosser-hane, som är lös och far rakt fram mot våra hundar och matte får inte stopp på hunden. Den enda av våra som är lös är Kenzo, han travar rakt fram och möter den här stora hanen och så står de där och nosar av varandra, Kenzo med glad och vänlig hållning (som han alltid haft mot andra hundar), grosser-hanen mycket spänd men samtidigt tydligt konfunderad... matte till hunden hinner fram och tar undan sin hund och Kenzo travar glatt tillbaka till oss. Jag vet att den här hunden inte är trevlig mot andra hanar så jag hade verkligen hjärtat i halsgropen, men helt klart hade den svårt att avgöra om Kenzo var en hane eller inte och det räddade nog hela den situationen.
Garibaldi har också alltid betett sig mer som om att Kenzo och Chili varit tikar snarare än hanar och jag kan tänka mig att det inte är ovanligt att kastrerade hanar kan slippa bli påflugna av hanhundsaggresiva hanar helt enkelt för att de är mer lika en tik eller i alla fall mer könsneutrala. Men det är mest gissningar och mina egna observationer.
Överlag ser jag bara positiva effekter av kastreringen hos alla våra fyra. Enda nackdelarna har varit att de två äldsta fått rejält mycket mer päls, plus att Kenzo har svårt att hålla vikten och lätt blir lite rund. I övrigt har det bara varit positivt. Mindre stress, piggare och gladare hundar, de har verkligen INTE blivit dämpade, snarare tvärtom.
Det enda som väl var lite dumt var att Kenzo och Chili började bråka efter att båda blivit kastrerade... innan dess hade de funkat fint ihop (förutom en del händelser när Chili var sjuk och hade rejält ont). Kenzo kastrerades först och då funkade de fortfarande bra ihop men när sen Chili blev akut sjuk och fick kastreras pga kraftiga prostataproblem så tog det inte lång tid innan de började ryka ihop helt utan varning. Det hände tre gånger, sen delade vi på dem och därefter försvann beteendet och idag funkar de väldigt fint ihop igen.
Jag tror det berodde på att båda blivit kastrerade med bara 3 månaders mellanrum och att det ställde till balansen i flocken i och med att båda plötsligt blev förändrade. Så länge det bara var Kenzo som var kastrerad var det inga problem och samma sak nu när Garibaldi blev kastrerad; vi har inte sett någon skillnad i hur de andra hundarna behandlar honom. Han och hans kullbror (som vi tog som omplacering för några år sedan) funkar tyvärr inte tillsammans men vi vet inte om det kommer att bli bättre nu, det kan tänkas att det blir så men det är inget vi räknar med utan det får i så fall bli en positiv bieffekt. Det är inte omöjligt att de två kommer att funka bättre i framtiden; de har gått bra ihop tidigare och problemen kom för ett år sedan, ungefär i samma veva som Garibaldi började bli hopplöst jobbig med sina hormoner.
Oj, det här blev långt... jag hoppas att det kan vara till lite nytta.