N
Nozer
Fråga om kattungar i annan \"kattfamilj\" än deras egen.
Har en liten fråga om kattugnar ihop med andra "vuxna" katter jag hoppas jag kan få svar på.
"Familjen" består av "affe, kastrerad hane på ca 4år, "mysan" hona på ca2år, och den nyinförskaffde honan "lillan" på ca 9veckor.
Frågan är som följer:
Hur "jävlig" brukar en kattunge vara när den kommer till en "ny familj"?
Anledningen till frågan är att den lilla har betett sig som ett svin mot dom andra katterna när dom vill hälsa på henne, fräst och hållt på. ALLTID hon som börjat jävlas, aldrig dom andra, dom e bara nyfikna på henne.
Visst, förstår att det kan vara svårt att komma till ett nytt hem, att hon måste ställa in sig osv, men är rädd för att hon är överdrivet aggresiv, iaf mot e andra, inte mot matte och husse.
Minuterna innan detta inlägg skrevs kom nådastöten för mitt tålamod med "kräket", iaf för idag.
Hade fyllt på matskålen och tog den lilla i handen för att visa vart matskålen var ngnstans, satte mig på huk ca 1-1½m från matskålen där "affe" redan satt och glufsade i sig.
På mindre än 1sek förvandlades den här annars så trevliga lilla kattungnen till ett riktigt jävla monster, hon klöste sönder fingrarna på mig i sin iver att kasta sig över stackars intet ont anande "affe" för att fortsätta klösa/bita/slita i honom. I ren panik slet jag tag i katten och bjöd henne på en rejäl flygtur, när jag sedan gick fram till henne och skärpte till tonen i stil med "FY, så får du inte göra!!!. Så satt hon bara där och verkade inte fatta alls vad jag talade om.
Gah!
Visst att jag förstår att hon är rädd och därför kanske beter sig skumt nu i början, men att ge sig på affe är döds-straff (den första katt jag skaffade och han står mig VÄLDIGT kärt), men även hon borde väl ha sina gränser? Eller är kattungar såhär? Lissom..."affe" är inte den minsta katten om man säger så....krävs en relativt vältränad rygg för att orka med den pojken i famnen ngra längre stunder kan man väl säga...och att hon då ¨vågar ge sig på honom på det sätt hon gjorde? skulle uppskatta att "affe" säkerligen väger ngnstans mellan 40-50ggr hennes vikt..heh, snacka om självmordstankar...hade affe inte nu varit så snäll så han nästan är dum hade han utan problem kunna göra sagan kort för den lilla, men nu lommade han sorgsen iväg...
Frågna är således, är det vanligt att kattungar beter sig såhär, hur ska man motverka det? Hur länge kan dom hålla på? Är det bara pga att hon är osäker som hon är så jävlig, eller?
Tacksam för svar.
mvh /Tobbe
Har en liten fråga om kattugnar ihop med andra "vuxna" katter jag hoppas jag kan få svar på.
"Familjen" består av "affe, kastrerad hane på ca 4år, "mysan" hona på ca2år, och den nyinförskaffde honan "lillan" på ca 9veckor.
Frågan är som följer:
Hur "jävlig" brukar en kattunge vara när den kommer till en "ny familj"?
Anledningen till frågan är att den lilla har betett sig som ett svin mot dom andra katterna när dom vill hälsa på henne, fräst och hållt på. ALLTID hon som börjat jävlas, aldrig dom andra, dom e bara nyfikna på henne.
Visst, förstår att det kan vara svårt att komma till ett nytt hem, att hon måste ställa in sig osv, men är rädd för att hon är överdrivet aggresiv, iaf mot e andra, inte mot matte och husse.
Minuterna innan detta inlägg skrevs kom nådastöten för mitt tålamod med "kräket", iaf för idag.
Hade fyllt på matskålen och tog den lilla i handen för att visa vart matskålen var ngnstans, satte mig på huk ca 1-1½m från matskålen där "affe" redan satt och glufsade i sig.
På mindre än 1sek förvandlades den här annars så trevliga lilla kattungnen till ett riktigt jävla monster, hon klöste sönder fingrarna på mig i sin iver att kasta sig över stackars intet ont anande "affe" för att fortsätta klösa/bita/slita i honom. I ren panik slet jag tag i katten och bjöd henne på en rejäl flygtur, när jag sedan gick fram till henne och skärpte till tonen i stil med "FY, så får du inte göra!!!. Så satt hon bara där och verkade inte fatta alls vad jag talade om.
Gah!
Visst att jag förstår att hon är rädd och därför kanske beter sig skumt nu i början, men att ge sig på affe är döds-straff (den första katt jag skaffade och han står mig VÄLDIGT kärt), men även hon borde väl ha sina gränser? Eller är kattungar såhär? Lissom..."affe" är inte den minsta katten om man säger så....krävs en relativt vältränad rygg för att orka med den pojken i famnen ngra längre stunder kan man väl säga...och att hon då ¨vågar ge sig på honom på det sätt hon gjorde? skulle uppskatta att "affe" säkerligen väger ngnstans mellan 40-50ggr hennes vikt..heh, snacka om självmordstankar...hade affe inte nu varit så snäll så han nästan är dum hade han utan problem kunna göra sagan kort för den lilla, men nu lommade han sorgsen iväg...
Frågna är således, är det vanligt att kattungar beter sig såhär, hur ska man motverka det? Hur länge kan dom hålla på? Är det bara pga att hon är osäker som hon är så jävlig, eller?
Tacksam för svar.
mvh /Tobbe