Jaha, i the never ending story, min vän är nu så dålig att hon inte kan skjutsa mig alls, inte ens till synundersökningen för att få körkortstillstånd. Men, efter vad hon sagt så har hon regelbundet åkt och köpt mat och saker till sig själv. Samt även skjutsat en granne och dennes SO till Söderhamn. Visserligen betalade de soppan men ändå. Jag talade om att jag ville ställa av bilen och köpa en moppe, och att köpa en moppe var jätttebra men jag skulle inte förhasta mig att ställa av bilen, hon mår snart bättre och då kan vi börja övningsköra lite i sommar, och förresten, var jag verkligen i form att köra tidigare i år? Vilket,
verkligen provocerade mig! Hallå lägga över det på mig?
Jag försökte lägga fram det så att hon inte mår bra och jag vill inte pressa henne mer. Men det skiftade mellan passivt-aggressivt, ja du gör som du vill, och, jag är snart bra och då kan vi köra, till att bilen är ändå ingenting värd och kommer inte att gå igenom besiktning (det var hon som övertalade mig att köpa den eftersom den var så felfri och skulle gå igenom så lätt!) Jag nämnde att jag skulle ta en intensiv kurs och eventuellt hitta en person som jag betalar för att övningsköra med mig. Men nä, det behövs inte för hon blir snart bättre. Jag tänker att för 1000kr i månaden (försäkring) så kan jag säkert hitta någon som kan köra med mig några timmar.
Droppen var nog när jag berättade att jag möjligtvis ska byta arbetsplats till en ca 2 mil från var jag bor och att jag måste ha körkort då, ja men det går flera bussar dit.
Ja och så kan den inte stå kvar hos henne (såklart) och var skulle jag ställa den. Jag sa att jag nog skulle kunna fixa en plats och nämnde en man, nej! Där kan den verkligen inte stå eftersom hon kände honom. Sa att jag hade vissa kontakter (buke!) och då började hon prata om hur dålig hon var.
Om det är någon som undrar varför jag fortfarande sitter kvar i samma soppa så gjorde jag faktiskt så att jag talade om för hen att jag skulle ställa av bilen och köppa en moppe men då kunde hon plötsligt och det fungerade en kort tid igen.
Som sagt en mycket dyr och ledsam läxa.
Fortsättning följer...